fredag 30 oktober 2009

Centerpartiets budget för Stockholms Stad 2010

Per Ankersjö presenterade i dag Centerpartiets budgetförslag för Stockholms Stad 2010 på sin blogg. En sak står klart: Centerpartiet är det tydliga borgerliga miljöalternativet i Stockholmspolitiken.

Läs Pers sammanfattning här.

Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 28 oktober 2009

S:t Görans inom tandvården

I dag fattade Alliansmajoriteten i landstingsstyrelsens produktionsutskott beslut om att överlåta tio Folktandvårdsmottagningar i Stockholms län till Distriktstandvården Sverige AB, för 23 miljoner kronor.

Bakgrunden till vårt beslut, som ser ut att bli den största förändringen på tandvårdsmarknaden i Sverige i år, är den osunda marknad som finns i Stockholms tandvård. Å ena sidan finns det ett stort, och visserligen kompetent, Folktandvårdsbolag. Å andra sidan finns det en mängd mindre privata aktörer. Men nästan inget däremellan.

Tandvården som utförs både privat och offentligt håller i regel hög standard - men också ganska hög pris. Det som saknas är en medelstor aktör som kan konkurrera i Folktandvårdens viktklass, och agera prispressare och synligt alternativ till det dominerande landstingsbolaget. Genom att ge vårt bolag en mindre dominerande ställning - och låta Distriktstandvården Sverige AB ta över det sociala ansvaret i de berörda områdena - skapar vi nu en "privat" Folktandvård.

En parallell är S:t Görans sjukhus som till 1999 var landstingsägt. Den dåvarande borgerliga majoriteten var framsynta nog att sälja sjukhuset. Spolar vi fram tio år ser vi att nuvarande Capio S:t Görans konsekvent ligger högst i utvärderingar av mängd vård för varje krona, och patient- och medarbetarnöjdhet. De har också varit ledande i länet att introducera nya arbetsmetoder, bland annat Lean.

Jag är övertygad om att Distriktstandvården Sverige AB som drivs av engagerade entreprenörer med mångårig erfarenhet av tandvård kommer göra ett utmärkt arbete. Med hårt arbete, driven personal och ledning kanske de om tio år är tandvårdens motsvarighet till S:t Görans.

Jag är också personligen nöjd. Som nytt landstingsråd med ansvar för tandvården uttalade jag i november 2006 vikten av att skapa fler mellanstora aktörer som kan konkurrera i Folktandvårdens viktklass. Arbetet har varit långt och svårt men nu är det i hamn. Jag ser det som en stor framgång.

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, centerpartiet, centern, alliansen, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB

tisdag 27 oktober 2009

Är (mp) verkligen den starka länken i blocköverskridande lösning?

Peter Eriksson är i gårdagens pappers-DN mäkta stolt över förra veckans uppvaktning från Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt. De förordade ett samarbete mellan (mp) och Alliansen efter valet 2010 om inget block skulle få egen majoritet och Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen.

Om man nu ska spekulera om framtiden efter valet 2010 måste man ändå fråga sig om Miljöpartiet är den starka länk med vilken en parlamentarisk trygghet över blockgränsen kan skapas.

Här i Stockholmsregionen fortsätter Miljöpartiet att ställa ultimativa krav som går stick i stäv mot vad såväl flertalet partier och det stora flertalet väljare tycker. Som jag skrev igår har Miljöpartiets landstingsblogg uttalat att det inte finns någon vänsterallians i landstinget om inte Socialdemokraterna går med på att stoppa den miljöanpassade Förbifarten. Det mesta tyder på att dessa ultimativa krav har stöd från MP:s partiledning och riksdagsgrupp. Och som ofta är fallet med ultimativa krav tycks det ha sin grund i en ideologisk övertygelse av närmast religiös karaktär - i det här fallet om privatbilismens (inklusive miljöbilars) förkastlighet.

Hur ska ett parti som inte är beredd att samarbeta med sitt förstahandsalternativ Socialdemokraterna vara beredd att göra det med Alliansen? Och vad skulle prislappen bli för ett sådant samarbete? Jag ifrågasätter det lämpliga i att upphöja ett parti med denna typ av ultimativa krav, syftande till att köra över kompakta politiska majoriteter, till kardinallösningen på dagens tyckarfråga.

Och mer allmänt ifrågasätter jag överhuvudtaget det lämpliga med spekulationer kring nödlösningar för den händelse inget block får egen majoritet. Alla partier har varit tydliga om att de inte avser att regera med SD-stöd. Alltså får man förutsätta att alla partier är intresserade av att hitta en praktiskt fungerande lösning.

Men i första hand handlar det om Alliansen mot de Rödgröna och att ha så intressanta politiska alternativ att inget utrymme för Sverigedemokraterna uppkommer. Debatt om spelet i stället för om sakpolitiken och inviter om samarbete över blockgränsen gynnar Sverigedemokraterna och riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, sverigedemokraterna, sd,
rödgröna, vänsteralliansen

F ö konstaterar Per Ankersjö idag att Förbifartselefanten ignoreras i dagens utspel från stadshusoppositionen. Noterar också att Magnus Andersson har kastat sig in i debatten om spelet, dock med medgivandet att det är en i grunden ofruktbar debatt som gynnar SD.

måndag 26 oktober 2009

Besked från MP i landstinget: Ingen vänsterallians 2010 på grund av förbifarten

Miljöpartiet ställde 2007 det ultimativa kravet att de inte kan stödja ett vänsterstyre om inte Socialdemokraterna backar från sitt Ja till Förbifart Stockholm. De återupprepade sitt ställningstagande så sent som för ett par veckor sedan i sin budgetmotion i riksdagen.

Om det tidigare fanns några otydligheter om hur Miljöpartiet i Stockholms läns landsting resonerar fick vi svaret i dag via bloggen "Vita Huset" som skrivs av Miljöpartiets representanter i landstinget:

Genom att de borgerliga partierna inför 2006 bildade sin allians har MP, S och V sett sig nödsakade att komma fram till en motsvarighet. Det betyder något så tråkigt och cementerat som blockpolitik. Därmed inte sagt att det före valet kommer att finnas något rödgrönt landstingsblock i ordets egentliga mening. Detta eftersom S inte tycks vilja släppa Förbifart Stockholm.

Mot bakgrund av att Socialdemokraternas trafikpolitiska talesman i regionen, Lars Dahlberg, ställer sig bakom Centerpartiets uppfattning om att förbifarten behövs så sent som för några veckor sedan, är det tydligt att det inte finns ett samlat alternativ till Alliansen.

Kommer Socialdemokraterna att offra nödvändig infrastruktur för att få med MP i en eventuell majoritet? Stockholmarna förtjänar att få ett svar. Särskilt med tanke på att undersökningar visar att en förkrossande majoritet av stockholmarna på båda sidor blockgränsen vill ha förbifarten.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin

fredag 23 oktober 2009

Om mp+alliansen: En sak taget!

Nu har läggspelet börjat om vad som händer OM Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och OM de får en vågmästarställning (SR, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN). Självklart innebär en sådan debatt intressanta profileringsmöjligheter. Men det är på tok för tidigt och gynnar Sverigedemokraterna. Liksom "debatten om debatten" innebär det att man diskuterar strategi och andrahandslösningar istället för att diskutera de verkliga politiska målen.

Vi har en allians som fungerar bättre än borgerligt samarbete gjort någonsin tidigare i historien. Vi har en vänsteropposition som håller på att formera sig och som inte skräder orden i sin kritik av den regerande alliansen. Miljöpartiet är i högsta grad en del av denna mot alliansen antagonistiska opposition med en plakatpolitik under den polerade ytan som är svår att förena med den allmänna inriktningen för alliansen.

Allt artar sig till ett spännande val med tydliga och demokratiskt legitima alternativ i de frågor som upplevs som allra viktigast av väljarna: klimatet, jobben och utanförskapet, vården, sjukförsäkringen. Det är mycket möjligt att just dessa tydliga alternativ är vad som behövs för att för att väljarna ska tycka att Sverigedemokraterna är ointressanta.

Alla partier har väl nu uttalat att de vägrar regera med stöd från Sverigedemokraterna och har därmed indirekt uttalat sin beredskap att hitta lösningar över blockgränsen om ett oklart läge skulle uppstå efter valet. Det är fullt tillräckligt och det är i grunden fruktlöst att spekulera hur en sådan lösning ska se ut. Det enda det bidrar till är att göra valet mellan tydliga regeringsalternativ otydligare och därmed minska väljarnas intresse för regeringsfrågan. Och ett sådant minskat intresse är precis vad Sverigedemokraterna behöver för att få folk till valurnorna.

Andra som bloggar om detta: Peter Andersson, Dick Erixon

Intressant? Fler bloggar om sverigedemokraterna, sd, miljöpartiet, folkpartiet, alliansen, rödgröna, jimmie åkesson, rasism, val 2010, centerpartiet, demokrati

Att ta eller inte ta debatten med Sverigedemokraterna.

Efter Sverigedemokraternas massmediala genomslag de senaste veckorna är det nu omstart på den gamla debatten om man ska ta debatten. Sanna Rayman skriver bl. a. om detta på Svenska Dagbladets ledarblogg liksom min medarbetare Oscar Sundevall och min gamla uppsalakompis Stefan Olsson och många andra.

Vilken strategi ska de humanistiska partierna till höger och vänster om blockgränsen anamma för att inte Sverigedemokraterna ska vinna valet och komma in i riksdagen? Hur bör massmedia förhålla sig? Är det mera dåligt för Sverigedemokraterna att deras i allmänhet undermåliga argumentation granskas än det är bra för dem att få massmedial uppmärksamhet? Eller tvärtom?

Jag fylls av olust inför detta dilemma. Det är ett strategiskt problem utan facit. Och den typen av självcensur som ligger i slutsatsen att "inte ta debatten" eller "ge Sverigedemokraterna utrymme" strider mot politikens och demokratins logik.

Två frågor infinner sig:

1. Är det sunt att samtliga riksdagspartier och samtliga massmedia anser sig kunna eller anses kunna agera som en monolit med möjlighet att agera enhetligt enligt en strategisk plan?

2. Är det praktiskt möjligt för dessa partier och massmedier att formulera en sådan strategi och sedan agera för den på detta enhetliga sätt?

Jag lutar åt att svaret är nej på den första frågan och jag är övertygad om att svaret är nej på den andra frågan.

Min rekommendation är att ge upp dessa försök och omgående lämna debatten om debatten. Var och en måste agera efter sin bedömning och sin logik. Demokratin kan inte regisseras. För övrigt tror jag att den bästa strategin är att hålla fokus på de frågor respektive politiker, politiska parti eller journalist anser vara viktigast. I frågor om klimatet, jobben, sjukskrivningarna och säkerhetspolitiken hamnar knappast SD i fokus.

Därutöver kommer några - jag tror jag hör till dem - att vilja "ta debatten" medan andra inte vill göra det. Det är så det kommer att bli och det är så det bör vara.

Det vore mycket obehagligt om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen eller för den delen i Stockholms läns landsting. Men problemet bör ges rimliga proportioner. En förkrossande majoritet av Sveriges befolkning stödjer ett öppet samhälle och en liberal migrationspolitik. Och även om Sverigedemokraterna klarar 4-procentsspärren så kommer de att vara en extremistisk droppe i ett hav av politiska företrädare som liksom den stora majoriteten svenskar avskyr Sverigedemokraternas människosyn.

Intressant? Fler bloggar om sverigedemokraterna, sd, jimmie åkesson, rasism, val 2010, centerpartiet, debatt, retorik, strategi, demokrati

torsdag 22 oktober 2009

Elbåtar

Som ansvarig politiker för miljö- och skärgårdsfrågor i Stockholmsregionen är det spännande att se utvecklingen inom miljövänlig båtteknik. Jag läste nyligen att västsvenska båttillverkaren Nimbus kommer att lansera en ny 27-fotare med 20 sjömils räckvidd - som går på el.

I takt med att tekniken utvecklas, sjunker i pris och kan skalas upp för större fartyg blir eldrift en allt mer intressant lösning även för kollektivtrafiken på vatten.

Stefan Bergström om sprututbyten

Min partivän och kollega i landstinget, Stefan Bergström redogör i Dagens Samhälle var Centerpartiet står i frågan om sprututbyten.

Intressant? Andra bloggar om missbruksvård, sprututbyten, sprututbyte, skademinimering, narkotika, stockholms läns landsting, sll, centern, centerpartiet

onsdag 21 oktober 2009

Enigt EU om klimatförhandlingarna

Ett pressmeddelande från regeringen meddelar att EU:s ministerråd under Andreas Carlgrens ledning nu nått enighet om ståndpunkter inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Målet för 2050 sätts till 80-95 procents utsläppsminskningar och för 2020 till 25-40 procent för industrialiserade länder och 15-30 procent för utvecklingsländer.

Glädjande är att EU också sätter upp målsättningar för att minska flygtrafikens och båttrafikens klimatpåverkande utsläpp med 10 resp 20 procent till 2020. Sätts kraft bakom dessa krav kan det leda till viktig teknikutveckling för att få fram klimatneutral teknik inom dessa eftersatta områden.

Frågan om hur flexibla mekanismer ska hanteras är tydligen inte riktigt löst men länderna har åtagit sig att bli överens innan Köpenhamnsmötet. Här döljer sig väl även svårigheterna att komma överens om finansieringen av klimatåtaganden ska göras, inte minst i tredje världen. Media igår rapporterade om att EU:s finansministrar inte lyckats komma överens i denna fråga.

Vi får hoppas att en bra överenskommelse verkligen kan nås också på detta område. Det torde vara av största betydelse för framgången i Köpenhamn för det är nog i denna detalj som djävulen bor. Det är glädjande att EU:s miljöledare utfäster sig att komma överens i tid även om det hade varit bättre om de redan varit det.

Intressant? Fler bloggar om EU, klimat, Köpenhamnsmötet, Andreas Carlgren, miljö, miljöteknik, centerpartiet

Wachtmeister banbrytande rön tidigarelägger islams födelse med 600 år

Wachtmeister förklarar på Newsmill att Åkesson säger vad alla tänker. Och han baserar det på ett antal "fakta". Bland annat:

"Motsättningarna mellan kristna och muslimer har pågått i två tusen år. Vi måste
därför se på dessa frågor i ett historiskt perspektiv och inte med Mona Sahlins
"deras kultur är bättre än vår larviga midsommar" sätt att tänka."
Det är nog bra om man läser på sin historia innan man väljer att "se dessa frågor ur ett historiskt perspektiv". Islam har bara funnits i knappt 1400 år - inte i 2000 år som Wachtmeister verkar tro.

För övrigt är det knappast en allmän historisk sanning att kampen mellan islam och kristendom varit en kontinuerlig och dominerande linje i historien under dessa år. Som jag påpekade i tidigare blogginlägg har det dött betydligt fler människor i krig mellan kristna länder och läror och i krig mellan muslimska länder och läror än i krig mellan kristna och muslimer.

Intressant? Läs fler bloggar om Wachtmeister, Sverigedemokraterna, SD, Jimmie Åkesson, islam, rasism, val 2010, politik

tisdag 20 oktober 2009

Alliansbudgeten för 2010

I dag har jag tillsammans med mina kollegor i Alliansen i Stockholms läns landsting presenterat vårt budgetförslag för 2010. Trots att det ekonomiska läget är allvarligt har vi en budget i balans, och kan bland annat satsa 1.5 miljarder mer på sjukvården, 800 miljoner på SL, och behålla taxorna i trafiken. Vi lägger också 200 miljoner på en särskild satsning för att komma åt köerna i vården.

Även köerna i specialisttandvården för barn och ungdomar tar vi krafttag mot. Hittills har det varit ett monopol för Folktandvården men det bryts nu genom att privata vårdgivare får konkurrera och vårdval införs. Samtidigt ökas resurserna med 10 miljoner.

Som miljöansvarigt landstingsråd, är jag särskilt nöjd med de fortsatta satsningarna på SL. Att stärka den miljövänliga kollektivtrafiken är den enskilt största miljösatsningen vi kan göra i landstinget. Från idag till 2011 kommer miljöbussarna att öka från knappt 200 till närmare 700 och målet om att 50 procent av busstrafiken ska gå på fossilfria bränslen kommer att uppnås.

En annan fråga som jag med stor tillfredsställelse kan säga att vi verkligen har nått ett genombrott i är reduceringen av de klimatskadliga lustgasutsläppen. Med hot om skarpa ekonomiska viten kommer nu samtliga förlossningssjukhus som ännu inte har lustgasdestruktorer att införa det under 2010. Mot bakgrund av att varje förlossning motsvarar klimatpåverkande utsläpp motsvarande en resa Stockholm-Hamburg med fossilbränslebil och att det föds rekordmånga barn är det ett tungt bidrag till landstingets klimatinsats.

Miljöpartiet som hade ansvar för miljöfrågorna 2002-2006, nämner inte detta i sin presskommentar till vårt budgetförslag - men jag hoppas att de är nöjda att någon tar tag i problemet. När jag tog över ansvaret för miljöfrågorna hade man väldigt radikala mål men var långt från en realistisk lösning för att nå målen att minska utsläppen från förlossningar med 75 procent. Under mandatperioden går vi från 1 lustgasdestruktor till 6.

Birgitta Rydberg bloggar också om budgeten. Oppositionsbloggarna är dock märkligt tysta.

Intressant? Andra bloggar om stockholms läns landsting, SLL, centern, centerpartiet, Alliansen

Maud fick inga svar från Åkesson

Bra Maud! Debatten mellan Maud Olofsson och Jimmie Åkesson i SVT:s morgonsoffa sa mer om Sverigedemokraternas debattmetod än om deras politik. Inga svar gavs på kritiken mot debattartikeln i Aftonbladet. Åkessons mantra var istället att Centerpartiet låter en radikal islamist kandidera till riksdagen. Detta vidhåller han trots att han vet att det är fel.

Aldebe har förnominerats men det kan vem som helst bli enligt Centerpartiets stadgar. Det är först i nästa steg som partidistriktet väljer vilka personer som ska få bli riksdagskandidater och stå på partiets lista. Troligen är Aldebe chanslös på grund av hans åsikter, hans planer att starta eget parti och det faktum att han inte har betalt meddlemsavgiften.

Debatten visade inte bara att Åkesson inte kan försvara sina påståenden utan att han också är beredd att framföra påståenden som han vet är osanna om sina motståndare. Maud ställde bra frågor men jag saknade en: jag skulle vilja höra Jimmie Åkesson muntligt förklara vad han menar med att Sverige är ett "oikofobiskt" samhälle.

Intressant? Fler bloggar om centerpartiet, maud olofsson, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, rasism, val 2010

Folkpartistisk övertro på staten?

DN-debattutspelens okrönte mästare Jan Björklund förordar idag (DN) ett förstatligande av skolorna (SR). Det tycks vara själva ägandet det handlar om denna gång. I styrinstrumenten har ju redan en omfattande stärkning av statens makt genomförts.

Argumentationen känns något svag: Skolan är idag sämre än förr i världen. Staten skulle bättre kunna målstyra skolan än kommunerna. Läraryrkets status skulle höjas med förstatligande.

Utan att vara någon expert på skolfrågor känner jag dock igen en del av den vaga entusiasmen från dem som tror att ett förstatligande av sjukvården skulle lösa alla dess problem. Och jag reagerar med viss skepsis. Ett antal frågor infinner sig:

1. Hur undviker man risken för en statlig superbyråkrati? Den brittiska sjukvårdsbyråkratin är t. ex. beryktad. Vad jag hört från min pappa brukade berätta om den gamla svenska skolbyråkratin och hur lärare och rektorer drog den vid näsan är inte enbart positivt.

2. Beslutsvägarna riskerar att bli långa i alla frågor som omfattas av den statliga styrningen. Här är dock fp-artikeln oklar. Det handlar ju om målstyrning, men någon ökad makt ska väl också föras över till staten.

3. Hur förhindrar man en felaktig balans i investeringarna i central administration i förhållande till lärarnas löner och skolans verksamhet? En superbyråkrati kan lätt bli ett mycket starkt intresse som får stort inflytande över resursfördelningen.

4. Hur ska en statlig lönepolitik för höjda lärarlöner genomföras utan att bli en lekboll för starka fackliga intressen? Jag är en stark anhängare av höjd status för duktiga lärare och även för genomsnittet av lärare. Men en nationell lönesättningspolitik blir enklare för facken att påverka och styra än 290 kommunala. Och det är inte givet att facken vill belöna de duktigaste lärarna. Erfarenheten och den förda debatten från lärarfacken tyder snartare på en mer rigid löneskala och ett ensidigt fokus på den anställdes formella meriter.

För övrigt är det naivt att tro att staten skulle vara duktigare än kommunerna på att säkra en hållbar ekonomisk finansiering över tid. Fråga poliserna och militären. Och det är faktiskt i den landstingskommunala vården som lönerna stigit snabbast och individuell lönesättning fått störst genomslag.

5. Vad blir friskolornas roll och utrymme är en berättigad fråga. Man får anta att folkpartiet inte vill återförstatliga dessa. Men skulle ett förstatligande inverka på möjligheterna att starta nya friskolor?

6. Hur påverkas personalens arbetsmarknad och möjlighet att välja arbetsgivare om alla idag kommunala skolor samlas i en statlig jättekoncern? Blir det svårare att byta arbetsgivare för att få upp sin lön eller få nya arbetsvillkor. Blir det mer riskabelt att komma på kant med sin arbetsgivare. Det kan finnas fördelar med att odugliga lärare inte kan glida runt i systemet, men det finns också risker för maktmissbruk.

Jag säger inte att kommunerna är några perfekta huvudmän för skolan. Ett dubbelkommando finns, det har alltid funnits och finns kvar även med fp-förslaget även om gränserna förskjuts.
Men den stora frågan är om huvudmannaskapet är den quick fix som Jan Björklund hävdar.

Inom vården är jag en stark anhängare av att politiker inte ska lägga sig i utförandet utan skapa justa ersättningssystem, arbeta med uppföljning osv. Enligt min uppfattning tyder mycket på att det sker bäst då driftformen inte är offentlig.

Även skolan har under en följd av år utvecklats i den riktningen även om det ser olika ut i olika kommuner. Är det inte det som är den utvecklingslinje som man ska ta fasta på? Isåfall kan bl. a. en fortsatt decentraliserad lönesättning behållas. Räcker det egentligen inte med att tydliggöra nationella mål och förbättra uppföljningen? Har inte de åtgärder som Björklund själv vidtagit medfört ett viktigt trendbrott i riktning mot en bättre fungerande skola?

Det finns säkert fördelar med en förstatligad skola. Bl. a. kan karriärvägar skräddarsys. Men den som studerat förvaltningspolitik vet att verkligheten sällan ser ut som kartan. I verkligheten styr starka byråkratier och starka fackliga intressen minst lika mycket som de formella politiska beslutsfattarna. Det bör man ha i åtanke när man diskuterar huvudmannaskap och organisationsformer såväl för skolan som för vården.

Varning för övertro alltså.

Stefan Tornberg har också bloggat om detta. Nu har också Helen Törnqvist - med stora insikter i skolpolitiken - bidragit med ett tugnt inlägg.

Intressant? Fler bloggar om skola, vård, välfärd, stat, kommuner, landsting, jan björklund, folkpartiet.

måndag 19 oktober 2009

Svaga historiska argument från Åkesson

Jimmie Åkesson exponerar i dagens Aftonbladet sin uppfattning att Islam är det stora hotet mot Sverige och Västerlandet. Han tillgriper en serie löst hoprafsade argument som knappast håller för en kritisk prövning.

Bl. a. att mångkulturella samhällen är en monokulturell företeelse som enbart förekommer i postmodernt "oikofoba" samhällen - dvs. i dagens Västerland. Det är en snygg paradox men den är tom på logiskt innehåll. Resonemanget faller både på vetenskapsteoretiska och historiska grunder.

Vad menar Åkesson med sin paradox om ett mångkulturellt samhälle byggande på en monokultur? Det är ju bara en lek med ord som syftar till att framställa mångkulturalister som lika enkelspårigt inskränkta som motståndarna till mångkultur. Några definitioner ges inte, och denna brist döljer ett språkligt cirkelargument utan beviskraft.

Vidare finns det visst - tvärtemot vad Åkesson påstår exempel på mångkulturella samhällen tidigare i historien. Lustigt nog har flera av dessa miljöer uppstått under muslimsk överhöghet. T. ex. stora delar av arabvärlden under medeltiden, det spanska-moriska Andalusien under 12-1400-talen samt Konstantinopel under Osmanska riket från erövringen till Första världskrigets utbrott. Det finns också exempel från kristna länder. Exempelvis Aragonien under 1200- och 1300-talen. Men generellt sätt har kristna länder före upplysningstiden varit mycket sämre i grenen tolerans mot oliktänkande än de muslimska.

Åkesson hävdar att islam varit i krig mot kristendomen under 1400 år. Att ett permanent krigstillstånd rått under den perioden är gravt förenklande. Vissa kristna och muslimska regimer har dock under långa perioder hämtat sin legitimitet ur ett påstått uppdrag att försvara sin religion och bekämpa trosfiender. Det gäller t.ex. det relativt fridsamma osmanska riket liksom kristna riken på den iberiska halvön under medeltiden, men även Ryssland, Polen och Österrike har sådana inslag. (I Sveriges fall har legitimiteten historiskt snarare hämtats från kamp mot andra grenar av kristendomen - dvs. papister och ryssar - medan intresset för kampen mot det avlägsna islam varit rätt undanskymt). Därmed inte sagt att ens dessa regimer i verkligheten bedrivit en kontinuerlig kamp. Det har dött betydligt fler människor i krig mellan kristna (och troligen också i krig mellan muslimer inbördes) än i krig mellan kristna och muslimer.

Slutligen hänvisar Åkesson till en undersökning bland engelska muslimska ungdomar som visar att 37 procent sluter upp bakom radikala islamistiska påståenden. Jag instämmer i att detta är ett orostecken. Precis som att en undersökning för några år sedan visade att en ungefär lika stor andel av svenska ungdomar ifrågasatte om Förintelsen ägt rum. Jag undrar för övrigt vad Åkesson och hans meningsfränder anser om Förintelsen just idag?

Min förhoppning - som jag tror är tämligen välgrundad i historisk empiri - är att ungdomar som intar korkade radikala ståndpunkter i gymnasieåren i de allra flesta fall nyktrar till när de blir några och tjugo. Tyvärr är det nog för sent att hoppas på Jimmie Åkesson.

Radikal islamism är inte bra. Men Sverigedemokrater och andra rörelser som vill piska upp rädsla och hat mellan grupper i ett i huvudsak harmoniskt fungerande samhälle är inte ett dugg bättre.

Intressant? Läs fler bloggar om Sverigedemokraterna, SD, Jimmie Åkesson, islam, rasism, val 2010, politik.

Fler bloggare om Åkessons debattartikel: Hedin, Bojerud, Abir, Erika, PL&C, Stina

Granskning av motargumenten till Spårväg City

Socialdemokraternas trafikpolitiska talesperson i länet, Lars Dahlberg, kritiserade tillsammans med Handelskammaren våra planer på Spårväg City i lördagens DN. Intressanta YIMBY-nätverket som är aktiva i stadsbyggnadsdebatten har granskat våra kritikers argument.

Intressant? Andra bloggar om spårväg city, tvärbana, tvärspårväg, spårvagn, miljö, centerpartiet, centern, alliansen, stockholm

Låt "verklighetens folk" smaka vin där det produceras.

Kristdemokraternas ministrar utövar idag självkritik på DN-debatt. Också de har varit alltför angelägna om att reglera vardagen för verklighetens folk. Nu backar de från filmcensur och kan tänka sig att utvidga möjligheter för markägare att bygga strandnära. Om alkoholen skriver ministrarna:

"Vi vill därför bidra till att förändra och förenkla flera alltför rigida regler
kring alkoholförsäljningen.Exempelvis är det rimligt att förbudet för
restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept hävs. Vi
tycker också att den som bedriver cateringverksamhet för slutna sällskap ska
kunna få stadigvarande serveringstillstånd, liksom att det ska bli möjligt för
restauranger att servera alkohol utan att de prompt måste servera varm mat."
Men här saknas en fråga som har ännu mindre alkoholpolitisk logik bakom sig. Möjligheten för en lokal vin- eller spritdrycksproducent att låta besökare smaka eller köpa produkten. Risken för att gårdsförsäljning blir en inkörsport till alkoholmissbruk eller att det blir en täckmantel för illegal alkoholdistribution är betydligt mindre än för de två regleringar kristdemokraterna säger sig vilja ändra. Här har vi dessutom en reglering som hindrar små företag att växa, landsbygdssamhällen att utveckla matturism och människor från att få jobb. Jag har tidigare pekat på exemplet med den lilla brännvinsfabriken på skärgårdsön Möja.

Hägglund, Larsson och Odell antyder att de kan tänka sig fler förändringar än ombuteljeringsförbudet, serveringstillstånd för catering samt varmmats-tvånget. Men då är det dags att prata ur skägget, kristdemokrater. Det är gårdsförsäljningen som är den brännande aktuella frågan som nu måste avgöras. Det är ju kristdemokraternas motstånd som hindrat en lösning. Därför är det först och främst i denna fråga ni måste ge besked: Står ni på samma sida som "verklighetens folk" på skärgårdsön Möja eller fortsätter ni att hålla systembolagsbyråkratin i handen?

Intressant? Fler bloggar om alkoholpolitik, gårdsförsäljning, systembolaget, verklighetens folk, kristdemokraterna

onsdag 14 oktober 2009

Fem miljoner mer i satsningar mot långtidssjuskrivningar 2010

Landstinget samarbetar med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och flera kommuner i de så kallade Samordningsförbunden för att ta ett helhetsgrepp kring långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösas situation.

På samma sätt som Tiohundras framgångsfaktor ligger i att vi river ned stela strukturgränser mellan landsting och kommuner, vilar samordningsförbundens framgång på samma princip. I stora kolosser som landsting dominerar ofta "stuprörstänkandet", och att alla siffror skall summeras ihop på nedersta raden. Samordningsförbunden är en utgift för oss - vi står för ca 25% av finansieringen - men vi får tillbaka mycket mer när vi effektivt kan hjälpa de som står längst utanför arbetsmarknaden, vilket också är den grupp som löper störst risk att bli mera allvarligt sjuka i senare skeden.

De sjukdomar och andra problem som är kopplade till utanförskapet kan inte mötas av en enskild samhällsinstitution. I själva verket hänger allt samman, och är beroende av många olika instansers koordinerade instanser för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.

Verkligheten anpassar sig som bekant inte efter kartan - därför måste vi anpassa samhällets insatser efter de situationer de i utanförskap befinner sig i. Det kan t.ex. handla om täta samarbeten mellan arbetsförmedlingen och landstinget i att rehabilitera och hjälpa psykiskt sjuka tillbaka i sysselsättning.

Därför är jag personligen mycket nöjd över att samordningsförbunden, som ligger Centerpartiet varmt om hjärtat, kommer få ett tillskott på 34% till 2010. Vi höjer anslagen från 14.5 miljoner till 19.5 miljoner. Vi skickade ut ett pressmeddelande om detta tidigare i dag. Den som läser Dagens Nyheter kan även läsa mer på Stockholmssidorna.

Intressant? Andra bloggar om samordningsförbund, utanförskap, arbetslöshet, rehabilitering, sjukvård, stockholms läns landsting, SLL

61 miljoner mer till vården i Norrtälje under 2010

Tillsammans med mina allianskollegor skrev jag i går på Norrtelje Tidnings debattsida (ej online) om vår satsning på TioHundra-projektet. NT har en redaktionell nyhet om det här. Det är satsning som vi i Centerpartiet är mycket stolta och glada över.

Tiohundraprojektet som startades i slutet av förra mandatperioden är ett unikt samarbete mellan Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, som tillsammans har det samlade ansvaret för både vården och omsorgen i kommunen. Tanken bakom Tiohundra är mycket enkel - människans vårdbehov skall styra hur landsting och kommun samarbetar kring hälso- och sjukvårdsfrågor. Inga medborgare ska kunna hamna ”mellan stolarna”.

Utvärderingar visar att Tiohundraprojektet genomfört stora förbättringar i äldreomsorgen och dess samarbete med vården. Också inom sjukhusvården har flera förbättringar skett. Nöjdheten och väntetiderna i Norrtälje har förbättrats dramatiskt, med upp till 40% inom psykiatrin och äldrevården. Det vittnar om styrkan i konceptet Tiohundra.

Tiohundra har alltså varit uppskattat, men har också dragits med styrningsproblem, vilket delvis grundas i att denna sorts täta samverkan är ny, och än så länge unik i Sverige. I backspegeln kan man också se att när Tiohundra startades 2006 under socialdemokratiskt styre i och landstinget blev projektet underfinansierat.

Medborgarna i Norrtälje har rätt att få en lika stor del av vårdresurserna som invånare i andra delar av länet. Det är en fråga vi känner starkt för i Centerpartiets landstingsgrupp. När alliansen införde Vårdval Stockholm i övriga länet 2008 var en grundprincip att osakliga och orättvisa skillnader i resursfördelningen i vården skulle jämnas ut. Samma princip gäller självklart Tiohundra.

Tiohundra har hittills haft positiva effekter på vården och äldreomsorgen och under 2010 hoppas vi att utvecklingen av en alltmer patientanpassad vård kommer ännu mer i fokus. Bland annat kommer vårdval där patienten fritt kan välja sin vårdcentral och husläkare att införas också i Norrtälje.

Intressant? Andra bloggar om TioHundra, Norrtälje, Norrtälje kommun, centerpartiet, centern, stockholms läns landsting, landstinget

söndag 11 oktober 2009

Det falska brevet Reinfeldt bör läsa noggrant...

Det hade inte sett bra ut om Maud, Jan och Göran verkligen skrivit ett öppet brev till statsministern. Likväl gör Reinfeldt klokt i att noggrant läsa det fiktiva brev Wolodarski publicerar som sin ledarkommentar i dagens DN. Det fångar vissa nya stämningar som jag tycker mig känna igen från alla de mindre allianspartierna. Och dessa stämningar kan om de negligeras eller ges ny näring bli ett hot både mot en fortsatt utveckling av Alliansen och den historiskt unika sämjan mellan allianspartierna.

Delvis följer naturligtvis dessa stämningar av opinionsläget. Men Reinfeldt och andra ledande moderater har bidragit till att skapa oro i de övriga allianspartierna. Reinfeldts tal vid senaste moderata partistämman om att moderaterna skulle ta över socialdemokraternas traditionella roll i svensk politik är ett sådant exempel.

Sakpolitiskt ger jag också Wolodarski alla rätt. Han hade kunnat tillägga att en större inkänning av de övriga allianspartiernas syn på migrationspolitiken också hade varit önskvärd.

De flesta c-, fp- och kd-partister tycker och vill fortsätta att tycka att Fredrik Reinfeldt är en superbra statsminister och en viktig ledare för hela alliansen. Men då måste alliansen komma i första hand och det egna partiets profilering och strategi i andra hand.

Intressant? Fler bloggar om Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Val 2010, Wolodarski.

ps. Det är vanskligt att skriva fiktiva brev. Uppenbarligen finns det läsare som trott att det var äkta. DS.

Lyssna på Carl Jan om gårdsförsäljning

Carl Jan Granqvist och Hans Riese visar på DN debatt övertygande på absurditeten i Systembolagets förslag om hur "gårdsförsäljning" ska kunna genomföras i Sverige. Genomförs förslaget blir det en svensk-byråkratisk parodi på det kontinentala vingårdsbesökets behag. Även om blanketterna fylls i korrekt blir det likväl inte möjligt att smaka varorna på plats - om inte mat serveras.

Nej, detta räcker inte. Svensk småskalig vin- och njutningsdrycksproduktion måste få rimligare villkor att möta sina konsumenter. Och uppenbarligen klarar inte Systemet av att lösa detta på egen hand.

Regeringens utlovade initiativ i frågan bromsas av motstånd från kristdemokraterna. Också från folkpartihåll kan man befara ett motstånd efter Bengt Westerbergs SvD Brännpunkt i veckan. Westerberg får idag svar på tal från centerpartiets gruppledare i riksdagen Roger Tiefensee. Alliansen måste samla sig i denna fråga innan Möja taffelbrännvin och andra lokala produkter av hög kvalitet är ett minne blott.

Jag noterar dock att i Finland sätts en gräns på 13 procent för de drycker som får gårdsförsäljas. Det är inte tillräckligt. Även högkvalitativa spritdrycker, som min favorit Möja taffelbrännvin, måste omfattas.

Läs också mitt tidigare blogginlägg och Per Ankersjös, Johan Hedins och Peter Anderssons (visserligen antagonistiska) inlägg.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

fredag 9 oktober 2009

Är fredspriskommittén översmarta gamblers?

Fortsatt förbluffad över att Barack Obama utsetts till fredspristagare för 2009 börjar en tanke haka sig fast. Använder norska nobelkommittén i själva verket fredspriset för att tvinga Obama att leva upp till de förhoppningar han själv har skapat? Syftar priset mer konkret till att göra det omöjligt för Obama att sänka förhandlingarna om ett nytt klimatavtal? Norska nobelkommittén har tidigare visat att de ser klimatfrågan som en viktig fredsfråga då de gav priset 2008 till FN:s klimatpanel.

Klimatkonferensen går av stapeln den 7-18 december i Köpenhamn. Det ser ut att bli en riktig rysare, bl a för att USA inte ännu kommit ut på banan. Fredspriset delas ut den 10 december i Oslo.

Det blir inte svårt för Obama att ta sig mellan dessa möten. Däremot blir det mycket svårt att återvända från de ståtliga festtalen i Oslo bara för att vägra leva upp till världens förväntningar i Köpenhamn.

Det är inte vidare vänligt mot Obama. Redan har hans meriter för att få priset blivit föremål för både kritik och löje. Men det är en västanfläkt mot vad som händer om han i sitt första internationella eldprov demonstrerar en för tydlig kontrast mellan sin storslagna retorik och sitt faktiska agerande. Men detta dilemma har han själv försatt sig i och världen behöver det ledarskap som han utlovat och som han nu hyllas för i förhand.

Norska nobelkommittén tar dock en oerhörd risk. Om Obama sänker Köpenhamnsmötet så sänker han också fredsprisets trovärdighet för lång tid framåt. Men lyckas deras vilda chansning så tar åtrminstone jag tillbaka den kritik jag uttalat i ett tidigare inlägg både mot dem och mot Obamas värdighet som pristagare.

Ser att Eric Erfors möjligen är samma tanke på spåren om än med en annan vinkling.

Media: Expressen, DN, SvD, SvD, SvD Bloggar: Peter Andersson, Magnus Andersson, Högberg

Intressant? Andra bloggar om Barack Obama, Obama, Nobel, Nobelpriset, Nobelkommittén

Fredspriset: Ett år för tidigt!

Bytet av president i USA har betytt mycket för att ändra samarbetsklimatet i världen. Men hittills beror det mest på kontrastverkan. George Bush hade ett så negativt inflytande på arbetet för att lösa konflikter och hantera klimatfrågan att vilken president som helst (möjligen med undantag för Sarah Palin) hade medfört en vind av förändring och nya möjligheter.

Jag tror och hoppas på Obama. Men än så länge handlar det om förhoppningar. Hittills har inte Obamas ansträngningar visat några substantiella resultat i mer snävt definierat freds- och konflikthanteringsarbete, t. ex. i Mellanöstern. Och i den viktigaste långsiktiga frågan för världens fred, frihet och välfärd, klimatet, har Obamas agerande under hösten väckt fler frågor och farhågor än förhoppningar. Det är troligen förhandlingsspel och än finns tid att lägga USA:s kraft bakom arbetet för en uppgörelse. Men visar inte Obama ledarskap under denna viktiga höst så förtjänar han inte fredspriset.

Oavsett vad den norska nobelkommittén hävdar är mitt intryck att de gripits av en global stämningsvåg. Sviker Obama i klimatfrågan och misslyckas han i fredsarbetet kommer norska nobelkommitténs val att framstå som dåligt underbyggt och snarare politiskt än sakligt motiverat. Då kommer prisets anseende att skadas.

Norska nobelkommittén borde ha väntat ett år och då med stor sannolikhet haft chansen att ge priset till en pristagare som förtjänat priset.

Media: Expressen, DN, SvD, SvD, SvD

Bloggar: Peter Andersson, Magnus Andersson

Intressant? Andra bloggar om Barack Obama, Obama, Nobel, Nobelpriset, Nobelkommittén

torsdag 8 oktober 2009

Första steget mot bättre innerstadsluft

DN berättar idag att Stockholms stad kommer att införa dubbdäcksförbud på Hornsgatan på Söder våren 2010. Min kollega i stadshuset Ulla Hamilton skriver också om detta på Newsmill. Det är ett bra och modigt beslut som vittnar om Hamiltons handlingskraft och engagemang.

Dubbdäcksfrågan har drivits fram i ett rätt fascinerande växelspel mellan Stockholms läns landsting, Stockholms stad och regeringen. Det är forskningen vid avdelningen för Miljö- och arbetsmedicin inom landstingets Centrum för Folkhälsa (nu Karolinska folkhälsoakademin) och landstingets miljöhälsorapporter som lyft in frågan om partiklars allvarliga hälsoeffekter i debatten och bidragit till att ge beslutsunderlag för kommunerna i Stockholms län.

Utan detta underlag och de återkommande nyheter det givit upphov till hade knappast moderaterna i stadshuset bytt uppfattning från sitt motstånd till dubbdäcksförbud i början av mandatperioden. Ett av mina första TV-framträdanden som nyvalt miljölandstingsråd var en debatt i TV4:s morgonsoffa mot dåvarande trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) som försvarade dubbdäcken.

Dubbdäcksförbudet hade inte heller varit möjligt utan infrastrukturminister Åsa Torstenssons (c) flyhänta förändring av lagen för att göra lokala dubbdäcksförbud möjliga som hon presenterade i Almedalen i somras. Åsa Torstensson är kanske inte regeringens mest välkända företrädare men hon kvalar definitivt in bland en av de mest beslutsföra och handlingskraftiga i verklig politik.

Grattis Stockholmare. Nu tas första steget för att minska partikelhalten i innerstadens luft och därmed förbättra hälsan och livskvaliteten för stockholmarna. Och grattis till ett modigt och handlingskraftigt miljöborgarråd!

Om miljökvalitetsnormerna inte klaras med detta beslut bör givetvis ett dubbdäcksförbud utökas till fler gator, och eventuellt hela Södermalm.

Läs även min stadshuskollega Per Ankersjö som har drivit frågan i Stadshuset, och gjort ett stort jobb med att skapa uppmärksamhet kring problematiken med dubbdäck.


Mer media om dubbdäcksfrågan: DN, DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om dubbdäck, dubbdäcksförbud, stockholm, miljö, åsa torstensson, bilism, södermalm, partiklar, luftkvalité, trafik, centerpartiet, centern, moderaterna

onsdag 7 oktober 2009

Fortsatt oklart om oppositionens syn på Förbifart Stockholm

Att vänsteroppositionen lägger tre separata budgetmotioner i riksdagen visar med tydlighet att det inte finns ett samlat regeringsalternativ till Alliansen. Det enda man tycks vara överens om är att skatten skall höjas.

Den kanske mest intressanta frågan ur ett Stockholmsperspektiv är oppositionens splittrade syn på infrastrukturfrågorna, som har en särskilt vikt i ett län som växer så det knakar och har stora behov av både nya spår och vägar.

Miljöpartiet har tidigare ställt det ultimata kravet att de inte kan regera med Socialdemokraterna om de ställer sig bakom Förbifart Stockholm. Vänsterpartiet vill också lägga ned leden innan den har börjat att byggas.

En eventuell seger för oppositionen står och faller med en vinst i Stockholm, vilket partistrategerna på S-högkvarteret är väl medvetna om. En opinionsundersökning från Novus Opinion visade nyligen att en stor majoritet av väljarna både till höger och vänster vill att Förbifarten byggs. Vänsterpartiets, men framförallt Miljöpartiets hårdnackade motstånd har därmed blivit en politisk huvudvärk av rang för Mona Sahlin och Carin Jämtin. Socialdemokraterna har inte en chans att bilda majoritet i riksdagen, stadshuset eller landstingshuset utan att få med V & MP.

Jag och min kollega Per Ankersjö har fört en längre debatt med Miljöpartiet om förbifarten, och får, oväntat men glädjande stöd av Lars Dahlberg, Socialdemokraternas trafikpolitiska talesperson i länet. Han instämmer i vår analys: Förbifarten behövs. Infrastruktur kan inte ses som ett nollsummespel där spårsatsningar ställs mot vägsatsningar, och miljöbilismen har en rasande snabb teknikutveckling.

Mot bakgrund av detta är det högintressant att läsa oppositionens respektive budgetmotioner som läggs i riksdagen. Vare sig V eller S nämner Förbifart Stockholm med ett ord. MP skriver däremot att Förbifart Stockholm är uppenbart ohållbar.

Miljöpartiet skickar därmed ett tydligt besked till stockholmarna som redan har flera dygn mer restid per år än boende i andra län: Förbifarten skall inte byggas, och stockholmarna får gott finna sig i att köerna blir längre när invånarna blir fler.

Hur ska oppositionen lösa förbifartsknuten? Kommer Miljöpartiet att offrar sin kärnfråga för att få en chans att sitta på de politiska taburetterna, eller kommer Mona Sahlin offrar nödvändig infrastruktur för att blidka Miljöpartiet? Stockholmarna förtjänar ett tydligt besked.

Intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, mp, miljöpartiet, förbifart stockholm, stockholm, infrastruktur, miljö, miljöbilism

Mp:s budgetförslag: Var tog skatteväxlingen vägen?

Jag har en viss sympati för miljöpartiets förslag om att höja koldioxidskatten. Fortfarande är drivkraften att ersätta fossila bränslen med förnyelsebar energi alltför svaga. Det är också ett konkret förslag för att öka omvandlingstrycket i biltrafiken i riktning mot miljöbilism. Samtidigt sker inte svensk klimatpolitik i ett vakuum. Vi har redan både den högsta ekonomiska klimatpolitiska drivkraften och det högsta totala skattetrycket. Att ytterligare öka avståndet i CO2-skatt utan att sänka andra skatter för svensk basindustri riskerar att ytterligare försämra deras konkurrenskraft och leda till att jobb förloras till andra länder med lägre miljökrav.


Det är därför tråkigt att miljöpartiet har tappat bort den gamla center- och mp-idén om grön skatteväxling, dvs. att balansera höjda skatter på miljöförstöring med sänkta skatter på arbete. Ytterligare ett tecken på att miljöpartiet flyttat sig vänsterut i svensk politik.


Att socialdemokraterna knappast kommer att gå med på kraftiga höjningar av skatten för svensk basindustri är en klen tröst. Det kommer inte att bromsa inriktningen mot högre skatter, bara minska deras miljöpolitiska ambitioner.

Intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, vänstern, oppositionen, mp, miljöpartiet

tisdag 6 oktober 2009

Riksdagsledamöter på villovägar

I korthet måste jag säga att c-riksdagsledamöterna Danielsson och Pettersson är ute och cyklar i frågan om religiös klädsel. Man kan med rätta diskutera burka och niqab i offentlig tjänst men knappast på allmän plats. Det är tråkigt eftersom Staffan Danielsson ofta är en mycket intressant och modig fritänkare. Detta förslag är dock både dåligt i sak och princip och mycket skadligt för Centerpartiet. Eftersom det inte på något vis är representativt för vårt partis politik och ideologi hoppas jag att Maud och partiledningen tydligt markerar sitt avstånd.

Att förslaget inte väcker något gehör i Centerpartiet visas av massiv kritik i c-bloggosfären: Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Hedin, Johan Pettersson, Abir Alsahlani, Erika Hedblom, Peter Ranki, Anders W Jonsson

Ser också att riksdagsgruppens ordförande Roger Tiefensee tagit kraftfullt avstånd. Han talar naturligtvis i denna fråga även för partiledaren.

Palliativ vård: Regeringen kommer inte undan ansvaret.

Dagens Nyheter har i dagarna publicerat en artikelserie om avvägningen mellan smärtlindning och den risk vårdpersonal löper med att ofrivilligt ta livet av döende och lidande människor när de ger morfin och andra smärtstillande mediciner.

Den osäkerhet som finns är förståelig mot bakgrund av det uppmärksammade fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus, där en läkare nu står åtalad för att ha gett en dödlig dos till ett sjukt barn (och som blev "friad" av Socialstyrelsen så sent som i dag). Vårdpersonal hamnar i en situation där de ska leva upp till den medicinska etiken om att lindra det de inte kan bota, och samtidigt inte bringa någon om livet.

Med det sagt borde det finnas ett mått av flexibilitet. Förvisso har socialminister Göran Hägglund en poäng i att avväganden måste göras från fall till fall utifrån rådande praxis. Ett för hårt regelverk riskerar att undergräva snarare än förstärka den medicinska etiken när vårdpersonal försöker lindra - och ibland - ofrivilligt bidrar till tidigare död med några dagar eller veckor för äldre som vistas inom den palliativa vården.

Men samtidigt kan man inte sitta på båda stolar samtidigt. Avvägningarna mellan det livsuppehållande och det smärtlindrande perspektivet måste kunna se olika ut i olika skeden av livet. Intuitivt tycker nog de flesta att det livsuppehållande perspektivet väger tyngre än det smärtlindrande för yngre patienter med en hög medvetandenivå.

Kanske är det för svårt att kodifiera regler som fångar denna intuitiva aspekt. Men om så är fallet måste vårdens personal själva kunna göra dessa bedömningar och anförtros ett sådant ansvar. Att vara lyhörd och förstående att för den demente nittioåringen som ligger för döden kan en för stark dos morfin vara en befrielse medan en försiktig smärtlindring enbart förlänger ett plågsamt sluttillstånd. Medan för 50-åringen, eller 5-åringen som bara önskar leva ett par veckor eller ett år till, om än med smärta, är en ofrivilligt dödande dos smärtstillande däremot kan vara det värsta som kan hända.

Avstår vi från att ge vårdpersonalen tydliga riktlinjer i dessa svåra frågor så måste det också få konsekvenser för hur vi bedömer vårdpersonalens ansvar för dödsfall i vården - något som också avgörs av nationell lagstiftning. Vårdpersonalens oro och känsla av otydligt ansvar med sitt jobb, sitt rykte och i värsta fall sin frihet som insats är både rimliga och förståeliga. De måste tas på allvar. För detta har regeringen också ett ansvar.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, etik, filosofi, palliativ vård

måndag 5 oktober 2009

Försvararnas övernit största hotet mot en restriktiv alkoholpolitik!

Gamle fp-ledaren och socialministern Bengt Westerberg argumenterar i dagens SvD Brännpunkt mot gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholdrycker. Det är ett olyckligt inlägg av flera skäl.

Själva sakfrågan - gårdsförsäljningen - är viktig nog. Det finns flera mycket lovande småföretag i Sverige som utvecklat lokalt färgade njutningsdrycker av hög kvalitet. För mig som skärgårdsansvarigt landstingsråd ligger exemplet Möja Taffelbrännvin nära till hands. Det tillverkas i en liten fabrik på den företagsamma ön Möja i Stockholms skärgård och är kryddat av den spanska körvel som växer vild på ön. Den delikata drycken serveras bl a på Grand Hotell i Stockholm och kan köpas för ca 500 kronor flaskan på systembutiken i NK-huset. Men i övrigt är köparna hänvisade till beställningssortimentet eftersom Systemet anser att produkten är för smal för att saluföras brett.

Moment 22 således. Fabriken riskerar att läggas ned eftersom det är nästan omöjligt att bygga upp en marknad i Sverige med ett försäljningsmonopol som visar mycket litet intresse för att främja småskalig produktutveckling.

Gårdsförsäljning skulle innebära att turister på Möja skulle kunna köpa taffelbrännvinet på plats. Det skulle bidra till att skapa en efterfrågan. Samtidigt skulle det bli ytterligare en attraktion som skulle dra kulinariskt intresserade turister till ön. För restauratörer och alkoholdistributörer skulle avprövning underlättas. För Möja som turistö och för skärgården som livsmedelsregion skulle en positiv spiral underlättas. Detta är bara ett exempel.

Jag är en anhängare av en alkoholpolitik som är inriktad på att minska skadligt alkoholbruk och dess sociala konsekvenser. Men jag kan inte se att gårdsförsäljning av exklusiva njutningsdrycker på något vis kan vara en inkörsport till ökat supande.

Får Westerberg och hans meningsfränder - varav åtskilliga finns också i alliansens partier - gehör för sin överdrivet nitiska linje så hindras utvecklingen av en småskalig regionalt präglad livsmedels- och njutningsmedelsproduktion med vidhängande turism. Det vore mycket tråkigt både för svensk mat- och dryckeskultur och för en mera självbärande och mindre understödsberoende landsbygdsutveckling.

Men samtidigt riskerar de övernitiska faktiskt att skada det positiva i svensk alkoholpolitik. Liksom övrig lagstiftning är den nämligen beroende av att ligga någorlunda i fas med den allmänna rättskänslan. Westerberg förser sina egna - och mina - meningsmotståndare med utmärkta argument. Och det skulle - till skillnad från gårdsförsäljning av högkvalitativa njutningsdrycker - faktiskt få allvarliga konsekvenser för hälsa och social sammanhållning.

Fredrik Federley och Johan Hedin bloggar också om detta.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

Mer gas för bättre Stockholmsmiljö

SL och Stockholms Gas AB ingick nyligen ett avtal om att leverera gas till den nya bussdepå som SL färdigställer i Gubbängen. Beslutet innebär att SL nu säkrar drivmedel i form av biogas till nittio miljöbussar som utgår från den nya depån.

Fördelen med biogas, som bildas vid nedbrytning av organiskt material, är att drivmedlet inte tillför någon ny koldioxid till atmosfären, utan är en ren kretsloppslösning som kan drivas på allt ifrån gamla ruttna växter till mänskligt avfall. Biogas är även en lokal produkt - SL-bussarna kommer drivas av lokalt avfall omvandlat till gas i Stockholm Gas AB:s nya anläggning i Skarpnäck.

Med detta beslut blir världens redan största flotta miljöbussar lite mer grön. Glädjande besked för Stockholms miljö.

torsdag 1 oktober 2009

Det kommunala vetot om uranbrytning måste finnas kvar

Det är oroväckande att Fredrik Reinfeldt öppnar på dörren för uranbrytning i Sverige. Det finns ett kommunalt veto kring uranbrytning, och föga förvånande är få kommuner intresserade av att ha en urangruva runt knuten. Skulle scenariot om svensk uranbrytning någonsin aktualiseras skulle det sannolikt kräva att regeringen kör över det kommunala självbestämmandet.

Jag är inte så förtjust i kärnkraft men jag tycker ännu sämre om olja och kol. Därför anser jag att alliansens klimat- och energiuppgörelse är bra och välavvägd. Kärnkraften får finnas kvar och befintliga reaktorer får ersättas under tiden Sverige avvecklar de fossila bränslena och samtidigt som satsningarna på förnyelsebara energikällor boostas.

Men oavsett vad man tycker om kärnkraft medför brytningen stora lokala miljöproblem, i Sveriges fall i mycket känsliga naturmiljöer framförallt i Norrlands inland och i Västra Götalands kulturbygder. Det kommunala vetot kring brytning av uran bör om något stärkas och inte försvagas för att säkerställa att invånare blir delaktiga i beslut om eventuella brytningsprojekt med radikal påverkan på deras livsmiljö.

Ska brytning över huvud taget släppas fram bör det åtminstone ske efter en tuff förhandling där lokala intressen kan försäkra sig om god kompensation och deras försämrade livskvalitet avspeglas i höjda kostnader för att få bryta.

Jag litar på att Centerpartiet i regeringen tar avstånd från, och blockerar eventuella moderata framstötar för att luckra upp den kommunala vetorätten och tvångsexproprieringar av människors hembygder.

Per Ankersjö kommenterar också.

***

Jag noterar för övrigt att det finns en mycket stark folklig förankring i att förnyelsebara bränslen är det energislag vi bör satsa på för framtiden. Hela 70% stödjer förnyelsebart, jämfört med 15% för kärnkraften enligt en färsk undersökning. De som ensidigt förespråkar kärnkraft som lösningen på våra energiproblem bör därför ha viss ödmjukhet inför den folkliga opinionen.