Peter Eriksson är i gårdagens pappers-DN mäkta stolt över förra veckans uppvaktning från Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt. De förordade ett samarbete mellan (mp) och Alliansen efter valet 2010 om inget block skulle få egen majoritet och Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen.
Om man nu ska spekulera om framtiden efter valet 2010 måste man ändå fråga sig om Miljöpartiet är den starka länk med vilken en parlamentarisk trygghet över blockgränsen kan skapas.
Här i Stockholmsregionen fortsätter Miljöpartiet att ställa ultimativa krav som går stick i stäv mot vad såväl flertalet partier och det stora flertalet väljare tycker. Som jag skrev igår har Miljöpartiets landstingsblogg uttalat att det inte finns någon vänsterallians i landstinget om inte Socialdemokraterna går med på att stoppa den miljöanpassade Förbifarten. Det mesta tyder på att dessa ultimativa krav har stöd från MP:s partiledning och riksdagsgrupp. Och som ofta är fallet med ultimativa krav tycks det ha sin grund i en ideologisk övertygelse av närmast religiös karaktär - i det här fallet om privatbilismens (inklusive miljöbilars) förkastlighet.
Hur ska ett parti som inte är beredd att samarbeta med sitt förstahandsalternativ Socialdemokraterna vara beredd att göra det med Alliansen? Och vad skulle prislappen bli för ett sådant samarbete? Jag ifrågasätter det lämpliga i att upphöja ett parti med denna typ av ultimativa krav, syftande till att köra över kompakta politiska majoriteter, till kardinallösningen på dagens tyckarfråga.
Och mer allmänt ifrågasätter jag överhuvudtaget det lämpliga med spekulationer kring nödlösningar för den händelse inget block får egen majoritet. Alla partier har varit tydliga om att de inte avser att regera med SD-stöd. Alltså får man förutsätta att alla partier är intresserade av att hitta en praktiskt fungerande lösning.
Men i första hand handlar det om Alliansen mot de Rödgröna och att ha så intressanta politiska alternativ att inget utrymme för Sverigedemokraterna uppkommer. Debatt om spelet i stället för om sakpolitiken och inviter om samarbete över blockgränsen gynnar Sverigedemokraterna och riskerar att bli en självuppfyllande profetia.
Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, sverigedemokraterna, sd,
rödgröna, vänsteralliansen
F ö konstaterar Per Ankersjö idag att Förbifartselefanten ignoreras i dagens utspel från stadshusoppositionen. Noterar också att Magnus Andersson har kastat sig in i debatten om spelet, dock med medgivandet att det är en i grunden ofruktbar debatt som gynnar SD.
Jag började som städhjälp
9 månader sedan
2 kommentarer:
Jag håller med. Förbifarten är en riktig elefant. En 27,5 miljarders elefant.
Undrar om det är samma "Anonym" som igår i en kommentar hävdade att Förbifarten kostade 38 mdr (19.000 per invånare)?
Skicka en kommentar