Bards sprututbytesinlägg: Bra i sak, men fel historieskrivning

Ett antal folkpartister aktiva i nätverket Liberati skriver i dag på DN Debatt om behovet av att inför ett sprututbytesprogram i Stockholm. De pekar bland annat på de positiva effekterna från Region Skåne där smittspridningen av HIV i praktiken har stannats av. I Stockholm hade vi så sent som i fjol en grasserande HIV-epidemi bland sprutnarkomaner.

Centerpartiet i Stockholms läns landsting är för sprututbyten. Att människor missbrukar droger är en tragedi, men som politiker måste vi förhålla oss till faktumet att droger alltid har funnits och sannolikt alltid kommer att finnas. Självfallet ska vi motverka nyrekrytering av missbrukare. Men vi behöver också lära oss att hantera missbruk och minimera skadorna för de personer som redan hamnat i eller kommer att hamna i missbruk. Sprututbyten är ett av de mest effektiva sätten att minska lidande, sjukdomsspridning, och öka kontaktytorna till en av de mest utsatta samhällsgrupperna. Dessutom kan det - rätt utformat - öppna kontaktvägar med en låg tröskel för missbrukaren in mot samhällets hjälpinsatser och rehabiliteringsverksamhet.

För oss är det en socialliberal syn på missbruk. Att hjälpa de som är utsatta i den livssituation där de faktiskt befinner sig. Det är därför glädjande att det nu finns en debatt i Folkpartiet om vilka värderingar som ska vara vägledande. Jag har stor respekt för engagemanget i missbruksfrågor bland landstingets folkpartister och moderater. Men rädslan för att sprutbyte skulle legitimera narkotikaanvändning är enligt min uppfattning inte befogad. Det finns också något ur ideologiskt liberal synpunkt tveksamt i att neka en mycket utsatt samhällsgrupp en viktig hjälpinsats från - det sannolikt felaktiga - argumentet att det ger fel signal om samhällets syn på narkotika och därmed kan leda till nyrekrytering. Därför känns det bra att debatten om sprutbytet nu förs inom Folkpartiet.

Med detta sagt är ändå historiebeskrivningen folkpartisterna målar upp inte riktigt korrekt. Landstingsalliansen föreslog en utredning om sprutbyte redan när budget för 2008 antogs hösten 2007. Det var Centerpartiet tillsammans med Kristdemokraterna som drev frågan om sprutbyte medan Moderaterna och Folkpartiet var mer negativa och kompromissen blev en utredning.

I samband med ett motionssvar våren 2008 preciserade vi hur frågan skulle utredas. I det skedet bidrog händelseutvecklingen i Stockholms stad till att en gemensam utredning kunde göras. Baslinjestudien som nyligen publicerades är ett led i det arbetet. Det är en studie som ska ligga till grund för ett framtida beslut om vi ska eller inte ska införa sprututbyten. Hur vi kommer att landa i frågan återstår att se. Min och Centerpartiets uppfattning har inte förändrats, den har snarast förstärkts efter att ha läst studien och själv besökt Region Skånes framgångsrika program.

Den beskrivning som de folkpartistiska artikelförfattarna redovisar ger äran till Alliansen i Stockholms stad. Min bild är att initiativet kom redan för två år sedan, drevs fram parallellt i både stadshuset och landstinget, i båda fall mot stora allianspartiers vilja. Och den konstanta faktorn är att ett enda alliansparti varit för sprutbyte både i riksdag, landsting och Stockholms stad. Det är det liberala Centerpartiet.

Andra som också skriver om debattinlägget: Per Ankersjö, Germaniabloggen

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, sprututbyte, folkpartiet, centerpartiet, birgitta rydberg