Klartecken för sprutbyte

Idag har Stadsborgarrådsberedningen sammanträtt i Stockholms stad. Under mötet tog man ställning för att införa sprutbytesverksamhet i Stockholm. Det är otroligt glädjade för oss i Centerpartiet, som länge arbetat med frågan- både för att den ska gå igenom i landstinget och även i Stockholms stad. Jag och Stina Bengtsson - C-ledamot i Socialnämnden i Stockholms stad - skriver idag om detta på Newsmill.

Det är framför allt Moderaterna som har bromsat frågan, även om också andra partier tidigare var negativa, men senare ändrat ståndpunkt. Både i landstinget och i staden har det varit en kamp att få igenom beslutet. Men - som jag bloggat om tidigare - vågar jag påstå att utan Centerpartiet hade det aldrig blivit något beslut om sprutbyte.

Införandet av ett sprutbytesprogram i Stockholm är symboliskt viktigt, eftersom det innebär ytterligare ett erkännande av skadereduktion som en viktig delstrategi i arbetet med att hjälpa socialt utslagna narkomaner tillbaka till en dräglig tillvaro och ett ordnat liv. Men symboler får aldrig skymma sakpolitiken. Sprutbyte innebär en möjlighet att förbättra mötesplatserna mellan den socialt utslagna människan å den ena sidan och samhällets hjälpinsatser å den andra. På så sätt kan sprutbytet ses som en repstege från avgrunden till det första steget i rehabiliteringstrappan.

Klartext om sprutbyten

Idag skriver jag tillsammans med Magnus Andersson och Stina Bengtsson på SvD Brännpunkt i en replik på den artikel - skriven av bland andra företrädare från Moderaterna, Folkpartiet och - som publicerades i SvD igår. Författarna av gårdagens debattinlägg menade att projektet för sprutbyte som planeras i Stockholm inte är rätt väg att bekämpa smittspridning. Man påstod bland annat att politiker har gått på ”dolda myter” och att gratis sprutor i själva verket främjar narkotikamissbruk.

Ett av huvudargumenten som debattörerna framför är att landstinget med utdelandet av fria sprutor riskerar att underhålla injektionsmissbruk, då narkomanerna får mer pengar över till droger. Påståendet - som inte kan beskrivas som annat än häpnadsväckande bakvänt -illustrerar med all önskvärd tydlighet på vilka lösa grunder sprutbytesmotståndarna för sin argumentation. En injektionsmissbrukare som lider av abstinens ser till att till varje pris införskaffa narkotika. Kostnaden för en ny spruta är i det sammanhanget naturligtvis helt oväsentlig.

Artikeln fortsätter med att hävda att beslutet om att införa sprutbyte i Stockholm är ett resultat av mytbildning och brist på vetenskapligt stöd. Man kunde i min mening inte vara mer fel ute.

Bakgrunden till beslutet att starta provverksamhet för sprutbyte är den sprutbytesutredning som Alliansmajoriteten i Stockholms läns landsting beställde 2007. Beslutet var en överenskommelse mellan de sprutbytesvänliga partierna Centerpartiet och Kristdemokraterna och de mer skeptiska Folkpartiet och Moderaterna - något som borde borga för utredningens opartiskhet.

Sprutbytesutredningen baserar sig på den baslinjestudie som är utförd av Karolinska Institutet och visar att rena sprutor minskar smittrisken bland narkomaner. Studien fann bland annat att 92 % av de nyupptäckta HIV-fallen bland deltagarna hade delat sprutor eller verktyg med varandra.

Utöver detta ska tilläggas att Sverige har undertecknat Dublindeklarationen som handlar om att öka arbetet för att bekämpa spridningen av blodsmittor som HIV, Aids och Hepatit C. Såväl Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, WHO som FN rekommenderar dessutom ett införande av sprutbytesprogram.

I sin artikel förordar sprutbytesmotståndarna uppsökande verksamhet med bland annat hivtestning och vaccinering mot Hepatit B. Det är en uppfattning som Centerpartiet delar och sprutbytesprojektet i Stockholm kommer också att ingå i ett brett projekt med testning, vaccinationer, hälsosamtal och rådgivning. Men det är bekymmersamt att artikelförfattarna tycks anse att denna typ av verksamhet står i motsatsförhållande till utdelandet av rena sprutor. Det faktum att det ännu inte finns något vaccin mot vare sig Hepatit C eller HIV borde inte ha gått någon förbi.

Det är dags för en mer vidsynt och human missbruksvård. Bra smittskydd är bokstavligt talat en fråga om liv och död. Centerpartiet kommer därför fortsätta att jobba för att få till stånd ett permanent sprututbytesprogram i Stockholms län. Att det mesta nu tyder på att vi kommer få igenom vår linje är mycket glädjande.

Sprutbytesprogram - äntligen i sikte

I Stockholms stad remissbehandlas i dagarna frågan om införande av sprutbytesprogram för narkomaner. I socialnämnden och i de stadsdelsnämnder som hunnit ta ställning är svaret positivt eftersom 6 av 7 partier är överens om att sprutbyte kan stärka narkomanvården.

Som Centerpartistiskt landstingsråd är jag väldigt glad för detta. Genomförande av sprutbytesprogram kräver – enligt lagen – att landstinget har en kommunal samarbetspart. I Stockholms län är det svårt att se något alternativ till Stockholms stad eftersom det är viktigt att en mottagning för sprutbyte kan nås av narkomanerna på ett smidigt sätt.

När Centerpartiet och Kristdemokraterna drev igenom sprutbytesutredningen i HSN hösten 2007 visste vi att vi hade en mödosam väg framför oss. Först en gemensam utredning mellan landstinget och Stockholms stad med stor risk för förseningar eftersom det ansvariga landstingsrådet Birgitta Rydberg och det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson var uttalat negativa till idén. Därefter en beslutsfas i två politiska organ där Centerpartiet och Kristdemokraterna utgjorde de minsta partierna i majoriteten och de större allianspartierna skulle ha gott om tillfällen att kasta in pinnar i hjulen.

När Birgitta Rydberg hösten 2009 ändrade uppfattning förbättrades utsikterna påtagligt och beslutet i landstingsfullmäktige våren 2010 kunde ske med en bred blocköverskridande majoritet. Moderata företrädare var dock tydliga med att deras motstånd skulle fortsätta i kommunerna. Jag var därför inte odelat optimistisk om möjligheterna att inom överskådlig tid få ett fungerande projekt på plats.

Men med beslutsamhet och tydlighet har de mindre allianspartierna i Stadshuset visat att de inte tänker acceptera att frågan dras i långbänk. Jag är särskilt stolt över Stina Bengtssons insatser som Centerpartiets företrädare i Socialnämnden och talesman i fullmäktigedebatten i höstas.

Som jag uppfattar det är det nu bara en tidsfråga innan ett definitivt beslut kan tas i Stockholms stadsfullmäktige. Med entydiga remissvar och med en betydande intern opinion inom moderaterna för sprutbytesprogram kommer eventuella försök från socialborgarrådet att förhala frågan att vara fruktlösa.

Införandet av ett sprutbytesprogram i Stockholm är symboliskt viktigt eftersom det innebär ytterligare ett erkännande av skadereduktion som en viktig delstrategi i arbetet med att hjälpa socialt utslagna narkomaner tillbaka till en dräglig tillvaro och ett ordnat liv. Men symboler får aldrig skymma sakpolitiken. Sprutbyte innebär en möjlighet att förbättra mötesplatserna mellan den socialt utslagna människan å den ena sidan och samhällets hjälpinsatser å den andra. Sprutbyte kan ses som en repstege från avgrunden till det första steget i rehabiliteringstrappan.


Ps. Jag är också stolt över att Centerpartiet är det enda parti som varit entydigt för sprutbyte både i riksdagen när lagen ändrades för några år sedan och i landstinget och stadshuset under de senaste årens viktiga process. Utan våra envisa insatser på olika nivåer hade detta inte varit möjligt. Och som kuriosa - mannen som ledde utredningen om sprutbyte 2008-2009 är idag partisekreterare för Centerpartiet. Han heter Michael Arthursson.

Granskning av motargumenten till Spårväg City

Socialdemokraternas trafikpolitiska talesperson i länet, Lars Dahlberg, kritiserade tillsammans med Handelskammaren våra planer på Spårväg City i lördagens DN. Intressanta YIMBY-nätverket som är aktiva i stadsbyggnadsdebatten har granskat våra kritikers argument.

Intressant? Andra bloggar om spårväg city, tvärbana, tvärspårväg, spårvagn, miljö, centerpartiet, centern, alliansen, stockholm

Med Earth Hour på Brännpunkt

I dagens SvD utvecklar jag varför vi borgerliga politiker bör stödja den enda till buds stående globala klimataktionen Earth Hour. Lustigt nog gick miljöborgarrådet Ulla Hamilton i liknande tankar varför SvD-läsarna idag kan få både ett stadshusperspektiv och ett världsperspektiv på frågan.

Jag vill understryka att vår aktion inte har varit samordnad. Men vore jag vänstersympatisör skulle jag nästan tro det med tanke på vilken bra reklam båda artiklarna gör för allianspartiernas miljöarbete i stadshuset och landstinget. Även om Ulla i mina ögon har fel om Earth Hour uttrycker jag gärna min beundran för hennes energiska sätt att utveckla Stockholms stads miljö- och klimatpolitik.

Se även Aftonbladets artikel.

Intressant? Andra bloggar om earth hour, stockholms läns landsting, stockholms stad, centerpartiet, miljö, klimat

Klimatpolitik innanför tullarna...

Min kollega i Stockholms stadshus, Ulla Hamilton (m), och min partikamrat Per Ankersjö profilerar sig som bäst på sitt motstånd mot WWF:s klimataktion Earth Hour. De noterar båda att undertecknad och alliansen i Stockholms läns landsting har gjort en annan bedömning. Varför har vi gjort det?

Mitt svar är: klimatfrågan är global och kräver en global opinionsbildning för att nå framgång. Jag och Stockholms läns landsting anser att det är viktigt att vara med och skapa och uttrycka den opinion som krävs för att lägga tillräckligt tryck i frågan.

Det finns ingen motsatsställning mellan att bedriva ett tufft arbete för att minska klimatpåverkan och att delta i denna opinionsbildning. Stockholms läns landsting är världsledande i att utveckla klimatsmart kollektivtrafik - något som nyligen bidragit till att Stockholms stad och Ulla Hamilton fått motta pris som Europas miljöhuvudstad. Vi driver också ett aktivt arbete för att minska sjukvårdens klimatpåverkan där vi bl. a. ser till att den lustgas som används vid ff. a. förlossningar inte når atmosfären. En förlossning motsvarar i klimatpåverkan en bilresa till Hamburg.

Man kan undra om Ulla och Per - som förvisso gör ett strålande miljöarbete inom gränserna för Stockholms stad - har förstått att klimatfrågan inte kan lösas enbart på hemmaplan. Stadshusperspektivet räcker inte.

På ett vis är faktiskt det avancerade klimatpolitiska arbete som jag bedriver i landstinget och Ulla och Per i stadshuset också symbolpolitik. Vi vet att insatserna isolerat i Stockholmsregionen inte ensamt kan påverka klimatet. Dess viktigaste verkan är att tjäna som gott exempel och öka pressen på andra aktörer att också agera: Städer, regioner och stater. Om alla gör det vi gör skulle det verkligen innebära ett stort steg närmare en lösning på klimatproblemet. På det viset är landstingets och stadens klimatinsatser mycket mer värda än det antal ton som vi minskar utsläppen med. Och vår påverkan ökar ju mer kända vi gör våra insatser.

Till nästa år tror jag att klimatmedvetenheten i stadshuset har mognat till sig. Då kommer nog Ulla och Per att förstå att det inte bara handlar om att vara bäst i klassen utan om att nå största möjliga och snabbaste totala resultat på vår tids ödesfråga. Och det är där WWF:s Earth Hour kommer in. Jag och Stockholms läns landsting stödjer den helhjärtat!

Intressant? Andra bloggar om earth hour, wwf, landstinget, stockholms läns landsting, stockholms stad, klimat, miljö