Genombrott för tunnelbanan

Idag presenterade Alliansen i Stockholms läns landsting, Stockholms stad, Nacka kommun och Värmdö kommun en överenskommelse att inleda en förstudie för tunnelbana till Nacka. Centerpartiet är det enda Alliansparti som både gick till val på att bygga ut tunnelbanan i Stockholm och som konsekvent har drivit frågan under mandatperioden. Den sträckning som blir förstudiens huvudalternativ är precis den Centerpartiet gick till val på. Ett oerhört glädjande besked för oss!

Tillsättandet av förstudien är ett stort genombrott och ett första steg mot en bättre trafik- och miljösituation i Stockholmsregionen. Fler investeringar i mer och bättre kollektivtrafik behöver göras, bland annat att förlänga tunnelbanans blå linje till Barkarby. En tunnelbanesträckning till Nya Karolinska är också angelägen. Anna C Nilsson, C-kommunalråd i Solna skriver idag på SvD.se om det som nästa steg för tunnelbanan.

Önskar svar från Folkpartiet om tunnelbanan

I förra veckan skrev Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg och Stockholms läns förbundsordförande Erik Ullenhag att de vill se en utbyggnad av tunnelbanans blå linje till Nacka. För Centerpartiet var det ett glädjande besked. Centerpartiet var ensamt Alliansparti att gå till val på att bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Att vi nu har stöd från Folkpartiet i den uppfattningen är bra, Stockholm behöver mer kollektivtrafik, och särskilt mer tunnelbana, när regionen växer.

Tunnelbanan är unik i sin kapacitet, en tunnelbanevagn rymmer lång många fler än en spårvagn eller buss, samtidigt som den inte tar upp plats för annan trafik i gaturummet. Dessutom är tunnelbanan, så länge den går under jord skyddad från störningar på grund av väder.

Centerpartiet har tidigare framfört att det krävs en tidigareläggning av överenskomna investeringar i tunnelbanan med finansiering genom höjda trängselskatter. Vad Folkpartiet har för tankar kring prioriteringar och finansiering delar de dock inte med sig av. Trots att de framför att tunnelbanan är "det enskilt viktigaste delen av vårt trafiksystem" finner vi inga fler förslag än att bygga ut blå linje till Nacka. En satsning de inte är särskilt ensamma om att vilja få till stånd.



Idag skriver därför jag och Per Ankesjö en replik på Folkpartiets tbaneutspel. Om Folkpartiet verkligen menar allvar med att vilja satsa stort på kollektivttrafik och tunnelbana är inte vi annat än glada. Men med tanke på bristen av vision och konkretion efterfrågar vi mer än bara politiska utspel.

Öppet brev ang. sjöfyllerilagen

Idag skickar jag, Olof Börjesson, Mailis Dahlberg, Hans Lindqvist och Karl Malmqvist ett öppet brev till Centerpartiets riksdagsledamöter.

Öppet brev till Centerpartiets riksdagsledamöter

På Centerpartiets stämma i Åre i september 2011 tog Centerpartiet ställning för minskat regelkrångel och för en förutsättningslös utredning av den nya sjöfyllerilagen och dess effekter.

Sedan juli 2010 är 0,2 promille den övre gränsen för hur mycket alkohol en person som framför en båt som är över 10 meter eller kan framföras i över 15 knop får ha i blodet. Detta innebär att det är i princip omöjligt att ta ett glas vin till maten och sedan fortsätta sin färd i den vackra natur som är de svenska sjöarna och skärgårdarna. Det innebär också att den person som behöver flytta sin förtöjda båt vid exempelvis kraftig vind inte får ha druckit två öl till middagen i hamnen.

Trots att det redan tidigare var förbjudet att vara berusad på sjön, och trots att forskningen visat att alkoholnivåer i det intervall som nu kriminaliserats inte ger upphov till några säkerhetsproblem, infördes en ny lag som lade ytterligare regelbördor på båtfolk och skärgårdsbor och som ytterligare försvårar för näringsidkare i små skärgårdssamhällen.

Lagen infördes utan någon att någon bedömning av dess konsekvenser kunde presenteras. För ett parti som sätter människans frihet främst och kämpar mot onödiga lagar är detta inte acceptabelt. Därför beslutade stämman att Centerpartiet ska verka för att lagen ska utredas.

Ett antal riksdagsledamöter har lämnat in motioner som är helt i linje med Centerpartiets stämmobeslut, bland andra:
Johnny Munkhammar och Eliza Roszkowska Öberg 2011/12:C256
Lars Beckman 2011/12:C301
Isabella Jernbeck 2011/12:C380
Jan Ericsson 2011/12:C267

Vi vill härmed uppmana alla centerpartistiska riksdagsledamöter att i enlighet med stämmobeslutet i Åre 2011 rösta för motionerna i fråga och verka för att lagen utvärderas.

Det är centralt att Centerpartiets även fortsättningen ska uppfattas som ett parti som kämpar för människors frihet och säkerhet samt mot regelkrångel och onödiga inskränkningar i människors liv.

Gustav Andersson (C)
Miljö- och skärgårdslandstingsråd och gruppledare Centerpartiet i Stockholms läns landsting

Olof Börjesson (C)
Gruppledare Centerpartiet i Sotenäs kommun

Mailis Dahlberg (C)
Gruppledare Centerpartiet i Vaxholm kommun, vice ordförande i kommunstyrelsen i Waxholm kommun.

Hans Lindqvist (C)
Gruppledare Centerpartiet i Värmdö kommun

Karl Malmqvist (C)
Seglare och ledamot i Centerstudenters förbundsstyrelse

Breddad energiuppgörelse - En chans för Centerpartiet

Skriver idag på Newsmill om att den öppning för kärnkraften som Jan Björklund tycks se om det blir fråga om en ny energiuppgörselse, sannolikt inte kommer att infinna sig. Snarare skulle en blocköverskridande energiöverenskommelse gynna Centerpartiet och miljöpolitiken.

Regeringens extrapengar till infrastrukturen räcker inte

Igår presenterade infrastrukturministern, min tidigare kollega, Catharina Elmsäter-Swärd regeringens extrapengar till järnvägar och vägar. Fem nya miljarder läggs till tidigare satsningar. Glädjande är att tyngdpunkten, 3,6 miljarder, läggs på järnvägar. Det är bra att nya pengar kommer, men ytterligare extrasatsningar och förslag måste följa om Stockholmsregionens klimat- och trafikutmaningar ska kunna mötas.

Inom 5 miljarderspaketet ryms några viktiga satsningar i Stockholmsregionen, bl a görs två spår om för trafik vid Stockholms central för bättre infart och nya ställverk som minskar rikser för signalfel. Men det är bara en bråkdel av de nödvändiga satsningar som Alliansen i Stockholms läns landsting skrev till regeringen om våren 2011. Där nämndes särskilt att anslutningar till Citybanan måste byggas tidigare, något som är viktigt för att satsningen på Citybanan ska ge full effekt för våra pendeltågsresenärer. I det sammanhanget är sträckan Tomteboda-Kallhäll viktigast. Där nämndes också utbyggnad av t-banans blå linje till Nacka i sydost och Barkarby i nordväst.

Elmsäter-Svärd hänvisar till att mer pengar och fler förslag kan komma när spårkapacitetsutredningen blir klar. Det är bra. Stockholmsregionen behöver ett större tilläggspaket om vi inte ska få ökade problem med ökad biltrafik, minskad framkomlighet och ökad klimatpåverkan. Centerpartiet bidrar gärna med konstruktiva förslag till hur många fler nödvändiga extramiljarder kan mötas av medfinansiering från regionen. Nämligen genom höjda, smartare trängselskatter.

Strategiska utmaningar för Annie Lööf

Hemkommen från en två veckors resa i Thailand kan man ju önska sig att mötas av muntrare läsning i de efterlängtade aviserna än att Centerpartiet ligger under 4-procentsspärren i United Minds opinionsmätning. Det finns naturligtvis ingen anledning till panik, Centerpartiet brukar ligga lågt i mellanvalsperioder och den gemensamma fonden av allmänborgerliga alliansväljare tenderar att vila hos det största regeringspartiet innan ställningstagandet mellan allianspartier avgörs i valrörelsen.

Men samtidigt är det naturligtvis inte bra med opinionssiffror som ligger under spärren till riksdagsvalet, eller att Centerpartiet just nu verkar vara det av de mindre allianspartierna som verkar vara minst synligt för alliansväljarna. Mycket måste göras för att skapa ett bättre utgångsläge inför valet 2014. Lyckligtvis har vi en partiledare som gjort en grundlig analys av problemen och lämnat många förslag till lösningar i eftervalsanalysen efter förlustvalet 2010. Men nu gäller det att dessa förslag omsätts i praktiken och att modiga strategival görs.

En av slutsatserna i valanalysen var att Centerpartiets egna politiska prioriteringar måste bli tydligare inom alliansstyret även om det innebär att skillnader i åsikter till andra partier blir synliga. Av detta till synes självklara steg (som egentligen ligger i hela alliansens intresse) har vi hittills inte sett mycket.

Nu krävs att Centerpartiet återtar agitationen för en modernare arbetsrätt och avskaffande av den förödande turordningsregeln som både slår mot småföretag, inte minst på landsbygden och i välfärden, och är huvudorsaken bakom vår usla arbetsmarknad för ungdomar, nya svenskar och funktionshindrade.

Även inom miljöområdet måste det bli tydligare att miljö- och klimatpolitiken skulle bli ännu bättre om den inte motarbetades av andra partier i alliansen. Om det är så att växelvis Folkpartiet och Anders Borg blockerar viktiga åtgärder för t. ex. klimatomställningen av vägtrafiken är det viktigt att Annie Lööf och Lena Ek låter väljarna veta det istället för att beskriva den förda miljöpolitiken som helt perfekt. Hur ska annars motståndskrafterna i regeringen kunna pressas?

En strategi som valanalysgruppen förde fram var att Centerpartiets sociala engagemang måste bli mer tydligt. Här är det tydligt att den nya partiledningen hårdsatsar, inte minst med utspelen om äldreomsorgen på kommundagarna. Jag vill dock lyfta ett varningens finger.

Analysen är riktig. Centerpartiet är och ska vara ett socialt engagerat parti. Men det finns några fallgropar som måste undvikas.

För det första får denna nya profilering inte ske på bekostnad av att våra viktigaste profilområden - miljön, småföretagandet, minskat krångel - tappas bort. Inte ens inom dessa områden är vår ställning självklar och vi måste ihärdigt fortsätta att skärpa profilen.

För det andra måste den "sociala" profileringen ske utifrån en centerpartistisk, frihetlig logik. Inte genom att vi säger samma saker som alla andra allianspartier. Både (kd) och (m) har ett starkare utgångsläge i att kombinera socialdemokratisk servicedemokrati med ökad valfrihet.

En blind fläck som delas av både vänsterblocket och övriga allianspartier är däremot att bristen på frihet ligger bakom en betydande del av de sociala problemen, t. ex. Sveriges ovanligt usla arbetsmarknad för funktionshindrade och nya svenskar som minskar dessa gruppers egenmakt och värdighet och leder till sämre hälsotillstånd. Varför kan inte kampen mot dagens LAS-regler bäras av och bära Centerpartiets traditionella sociala patos?

Den andra blinda fläcken i svensk välfärdspolitik är de grupper som lever i den verkligt djupa misären. Uteliggare, sprutnarkomaner, papperslösa. Även här finns en logisk lucka för ett frihetligt centerparti.

Självklart ska vi fortsätta att utveckla en modig, engagerad och systemkritisk politik för äldrefrågor och hälso- och sjukvården. Vi är väl lämpade för det med Sveriges kanske mest insiktsfulle välfärdspolitiker, Anders W Jonsson som vice ordförande i partiet.

Det kommer dock att ta tid och kraft - eller synnerligen kontroversiella förslag - att göra dessa breda politikområden till verkliga profilfrågor. Det är en bra ambition på lång sikt men redan odlade fält får inte tillåtas växa igen medan nyröjningarna odlas upp. Och de mest lättröjda markerna, som ideologiskt gränsar till inägorna bör naturligtvis komma först i nyodlingen.

En sista varning till Annie Lööf och partiledningen. Våga ta ut en modig, frihetlig politisk riktning även om inte alla grupper i partiet blir lika glada. Mod och tydliga prioriteringar är avgörande för chanserna till framgång. Med framgången kommer också grogrunden för missämja att försvinna. I ett åttapartisystem kan långsiktigt existensberättigande enbart förtjänas av partier som tillför det politiska systemet någon eller några unika kvaliteter.

Skärgårdens bästa går före trafikens driftsform

Ett antal mindre skärgårdsrederier kritiserar idag planerna på en "samordnad" upphandling av skärgårdstrafiken. Jag förstår deras oro, inte minst mot bakgrund av att ärendet har dragit ut på tiden. Oron är allvarlig eftersom rederierna är småföretag med anställda och kostsamt tonnage där framförhållning är viktig både för personal- och investeringsbeslut.

Varför har då upphandlingen dragit ut på tiden? Jo därför att beslutsunderlaget inför Trafiknämndens planerade beslut om intriktningsdokument i juni inte höll tillräcklig kvalitet. Det fanns en risk att viktiga delar av landstingets ansvar för skärgårdens kollektivtrafik inte skulle täckas upp. Likaså saknades svar på huruvida upphandlingen skulle riskera att leda fram till ett privat monopol. I det läget vägrade Centerpartiet och Folkpartiet att gå vidare om inte underlaget utvecklades på tolv punkter. I det läget valde alliansen att återremittera förslaget till SL:s förvaltning. Av någon anledning har det tagit mycket längre tid än väntat.

Som skärgårdslandstingsråd möter jag oron bland skärgårdsbor och företagare dagligen. Även om jag inte håller i ärendet (operativa sjötrafikfrågor sorterar under trafiklandstingsrådet Wennerholm) kan jag ge ett väldigt tydligt besked till de boende och besökare som använder trafiken: Skärgårdstrafikens innehåll kommer inte att försämras utan förstärkas. I dessa delar är den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2010) och landstingets skärgårdspolitiska program styrande. Jag uppfattar att Wennerholms vilja är att förbättra trafiken och vad mig och Centerpartiet beträffar kommer vi inte att acceptera någon driftsform som försämrar trafiken.

De boende, besökarna och företagarna i skärgården har därför inget att oroa sig för. En eventuell upphandling kommer inte att påverka landstingets servicenivå. Återstår redarna. För deras framtid som entreprenörer på en marknad är det driftsformen, inte innehållet i trafiken som är det viktigaste. De förtjänar ett tydligt besked så snart som möjligt. Och mycket längre kan de inte vänta.

Alliansen måste prioritera miljöpolitiken

Idag på SvD Brännpunkt skriver jag tillsammans med Lars Bergwall och Murharrem Demirok – några av de tyngsta miljöföreträdarna i kommunpolitiken och i Centerpartiet om att Centerpartiet måste prioritera upp miljöfrågorna i Alliansregeringen. Lars Bergwall är förutom ansvarig politiker för Lunds klimatstrategiska arbete, som gav kommunen Miljöaktuellts pris för bästa miljökommun 2011, dessutom ordförande för Klimatkommunerna. Muharrem Demirok är kommunalråd i Linköping med ansvar för kommunens miljöarbete, samt vice ordförande för Klimatkommunerna och även ledamot av Centerpartiets partistyrelse. Trots att miljö och klimatfrågan är en av de mest centrala för Centerpartiet, och trots många bra förslag och offensiva utspel från både partiet och miljödepartementet har inte miljöfrågorna fått gehör i regeringens praktiska politik. För oss som arbetar med miljöfrågorna på regional och kommunal nivå är detta oroväckande. Jag och mina medförfattare är alla ansvariga för miljöpolitiken i kommuner och landsting där vi varit framgångsrika på området. Vi vet att miljöfrågorna måste prioriteras och att vi måste stå upp för att vara Alliansens gröna röst i förhandlingar. Men detta verkar inte Centerpartiet ha lyckats med i regeringen. Det är inte primärt ett underbetyg för Centerpartiets miljöpolitik, det är ett underbetyg för prioriteringarna i regeringsförhandlingarna.

Det är bra att miljöministern tar initiativ till långsiktigt visionsarbete. Exempelvis hur Sverige ska kunna bli helt klimatneutralt till år 2050 som på DN debatt i juli i år. Men sådana initiativ kan inte ersätta tydliga ansatser i den nära framtiden. Tvärtom kan motståndare beskriva sådana initiativ som dimridåer, ägnade att dölja bristen på konkreta förslag. Det tydligaste exemplet på regeringens oförmåga att visa handlingskraft i att uppnå långsiktiga mål är målet att Sveriges fordonspark ska vara fossiloberoende år 2030. Det är ett oerhört ambitiöst och viktigt mål. Men det är också otydligt och det saknas tillräckliga konkreta åtgärder för att uppnå det. Att en trovärdig färdplan saknas har resulterat i stor osäkerhet bland bränsledistributörer som bland biltillverkare. Intrycket är att Sverige blir frånkört av alltfler länder i Europa när det gäller strategiskt arbete för att få fram framtidens bilar.

Andelen miljöbilar bland nyregistrerade bilar nådde sin topp 2008 och sedan dess ligger andelen strax under 40 %. Enligt Bil Swedens senaste beräkningar av nyregistrerade bilar har miljöbilsandelen hittills i år stigit med 0.9 procentenheter jämfört samma period förra året - en nivå som är helt otillräcklig om målet om fossiloberoende fordonsflotta ska uppnås till 2030.Dessutom är det stora flertalet miljöbilar som säljs idag fossilbränslebilar, och andelen biobilar har nästan kollapsat.

Om målet att ha en helt fossilfri fordonsflotta år 2030 ska uppnås måste saker hända nu och snabbt. Man brukar räkna med att fordonsparken byts ut på tio år. I så fall måste andelen miljöbilar bland nysålda bilar år 2020 uppgå till 100 %. Det är snart bara åtta år kvar till dess och med den takt som övergången sker idag finns det ingen chans att nå målet.

Centerpartiet i Stockholmsregionen var med på att genomföra byggandet av Förbifart Stockholm genom Stockholmsöverenskommelsen 2007, därför att vi var övertygade om att det är möjligt för Sverige att ha en kraftigt miljöanpassad bilflotta med låg klimatpåverkan när förbifarten tas i drift runt 2025. Det var argumentation som gick hem hos opinionen, som visar starkt stöd för förbifarten. Vi kan nu inte svika de väljare som, precis som vi, är tror på en miljöanpassning av vägtrafiken genom teknikutveckling.

På fredag väljer Centerpartiet en ny partiledare och under hela stämman fattas viktiga beslut om partiet framtida politik. Jag vill att Centerpartiet ska gå till val och vinna valet 2014 som en del av Alliansen. Och där har Centerpartiet och Centerpartiets nya ledare som en av de viktigaste uppgifterna att få med sig övriga Allianspartier i att miljöfrågorna har stor betydelse, både för att regeringen ska bli omvald och för Sverige som föregångare i miljö- och klimatpolitiken.

Centerpartiet sätter ner foten i missbruksfrågan

På onsdagens Folkhälso- och psykiatriberedning gjorde Centerpartiet genom vår ledamot Lotta Nordfeldt ett särskilt uttalande med anledning av Stockholms läns landstings yttrande över utredningen "Bättre insatser vid missbruk och beroende"

I vårt uttalande gick vi emot den del av Alliansens förslag till beslut som motsätter sig
utredningens förslag om ett överförande av huvudmannaskapet för missbruksvården till landstingen. Vi tog också ställning för en sänkning av åldersgränsen för deltagande i sprutbytesprogram.

Inriktningen för missbruksutredningen har framför allt varit hur en bättre samordning av missbruksvården kan skapas. För att komma till rätta med de problem som idag uppstår på grund av det delade huvudmannaskapet, föreslår utredaren Gerhard Larsson att landstingens och kommunernas ansvar för vårdkedjan tydliggörs genom ny lagstiftning.

Det är Centerpartiets uppfattning att landstingen är bättre lämpade att ta hand om det samlade ansvaret för missbruksvården. Detta eftersom missbruk och beroende i allt högre grad har kommit att definieras som sjukdomstillstånd. Ofta har personer med missbruk även behov av andra medicinska insatser - inte minst psykiatrisk bedömning. Med landstinget som huvudman ges bättre förutsättningar att följa kunskaps- och metodutvecklingen på området, som går i riktning mot ökade medicinska inslag.

I Gerhard Larsson utredning framgår det att personer som är fast i någon form av beroende hellre söker vård hos sjukvården än socialtjänsten. Mycket talar alltså för att ett system där landstingen har ansvaret för beroendevården, ger bättre förutsättningar att nå ut till personer med missbruksproblem. Detta är i min mening ett tungt argument för ett överförande av huvudmannaskapet.

Jag har tidigare bloggat om vikten av att utredningen tydligt sätter ner foten i huvudmannaskapsfrågan. Jag menar att landstingen bör ges ett ännu tydligare ansvar än vad som föreslås i utredningen. Klara riktlinjer om landstingens respektive kommunernas ansvar ger de bästa förutsättningarna för att äntligen komma till rätta med den eftersatta missbruksvården.

Hoppas att C står upp mot onödig lagstiftning

I slutet av veckan på Centerpartiets stämma i Åre kommer min motion om att upphäva eller göra om den nya sjöfyllerilagen att debatteras. Jag hoppas verkligen att ombuden på stämman står upp för Centerpartiets grundläggande utgångspunkt om att förhindra onödiga regleringar som krånglar till människors vardag.

Jag noterar att Partistyrelsen i sitt yttrande över min motion i stora delar bekräftar att det finns oklarheter kring behovet av de skärpta alkoholgränserna samt att det otydliga straffansvaret, där andra än föraren kan åtalas, är problematiskt. Deras förslag är att den nya lagstiftningen ska ses över men ändå föreslår de avslag av mina konkreta förslag. Jag ser det som ett fall framåt men att man egentligen i konsekvensens namn borde bifalla min motion.

Se vad jag tidigare skrivit om sjöfyllerilagen på SvD Brännpunkt, på min blogg här, här och här samt inslaget på ABC och i Radio Stockholm.


Nedan följer motionen i sin helhet:


Den förfelade ändringen av sjöfyllerilagstiftningen

Tilläggen till sjöfyllerilagen som trädde i kraft sommaren 2010 är förfelad och måste ändras. Den omfattar inte de situationer där de flesta olyckor och dödsfall inträffar. Samtidigt är den mycket svårtolkad, full av gråzoner och medför en omfattande rättsosäkerhet. Följden av detta är orimliga och oproportionerliga inskränkningar i människors legitima rörelsefrihet till sjöss. Ett onödigt krångel har uppkommit som faktiskt försvårar både rimligt socialt liv och utvecklingen av besöksnäring i Sveriges skärgårdssamhällen.

Nyheten är att promillegränsen sänks från 1,0 till 0,2 promille. För yrkestrafik gäller annan lagstiftning så sjöfyllerilagen har i första hand bäring på fritidstrafik. Det kan tyckas rimligt att samma gräns gäller för trafikanter till sjöss som för bilister till lands och det är också så det argumenterats för den nya lagen. Men förhållandena i verkligheten är radikalt annorlunda.

0,2 promille är en gräns som är satt för att säkra att människor inte sätter sig bakom en bilratt innan de nyktrat till ordentligt. Det är rimligt eftersom biltrafik sker i mycket höga farter och med mycket små avståndsmarginaler vid möten.

Båttrafik sker i betydligt lägre farter och säkerhetsavstånd på tiotals meter kan utan vidare hållas i de områden som inte omfattas av hastighetsrestriktioner under 22 km/h. För båttrafiken blir en 0,2 promillegräns en sakligt omotiverad karantänregel utan faktisk inverkan på sjösäkerheten.

Ändå är sjöfyllerilagen till och med strängare än bestämmelserna för biltrafiken eftersom inte bara föraren utan även övriga medresenärer kan ges straffansvar om det kan göras troligt att de behövs för ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”. Dessa uppgifter kan omfatta allt från att biträda vid angöringen av båten till att läsa sjökort. Den vitt spridda osäkerheten om hur straffansvaret ska tolkas och vilket beteende som förväntas av lagstiftaren skapar obehag och olust bland både båtfolk och myndigheter.

Att något egentligt behov av de genomförda lagändringarna inte finns avslöjas redan vid en granskning av de olyckor och dödsfall som sker till sjöss. Det absoluta flertalet personer, ca 90 procent, som omkommer till sjöss faller överbord från små rodd- eller motorbåtar i lugna vatten utan inblandning av annan trafik. Oftast ligger båten stilla. Absurt nog omfattas inte dessa situationer av den skärpta sjöfyllerilagen då båtarna är kortare än 10 meter eller har lägre maxhastighet än 15 knop.

Enbart 3-4 dödsfall per år sker i samband med snabbgående motorbåtar. I de fall alkohol är inblandat rör det sig vanligen om alkoholnivåer över 1 promille som omfattades också av den gamla lagen. I stort sett inga trafikolyckor inträffar på segelbåtar längre än 10 meter. Sjöolyckorna har för övrigt minskat under det senaste decenniet som en följd av frivilliga beteendeförändringar.

Den nya lagen har mycket låg legitimitet bland dem som berörs, såväl bland fritidsbåtsägare som bland boende i Sveriges skärgårdar. Detta eftersom den inte är utformad efter sjö- och ölivets faktiska förhållanden utan från en abstrakt och okunnig analogi med vägtrafiken. Lagen har också fått hård kritik från ledande jurister och andra sakkunniga.

Det nya tillägget till sjöfyllerilagen behöver skyndsamt ses över eller upphävas. Promillegränsen bör vara enhetlig oavsett båtstorlek och den bör fastställas efter de hastigheter och trafikförhållanden som råder till sjöss. Eftersom båttrafikens hastigheter är mycket lägre och trängseln i trafiken mycket mindre än till lands kan motsvarande trafiksäkerhet som till lands av allt att döma uppnås vid en högre promillegräns. I normalfallet bör enbart en person ha straffansvar.

Att åtgärda den förfelade sjöfyllerilagen och ersätta den med sakligare och mer legitima bestämmelser är viktigt av respekt för de grupper som berörs. Lagstiftaren har ett särskilt ansvar när det gäller sakförhållanden som många människor kan ha lättvindliga uppfattningar om men som betydligt färre har sakkunskap om eller berörs av. Centerpartiet, som hämtar sin kraft ur decentraliseringstanken och underifrånperspektivet, borde ta särskilt allvarligt på detta ansvar.

Det är lätt i Sverige att ha attityden att ”klart samma regler ska råda för festande rika båtägare som för oss vanliga bilister”. Men detta är en felaktig utgångspunkt. Bland de drabbade finns helt andra grupper:
• Skärgårdsbor som redan har mer krångel och regler i sina liv än flertalet landboende kan drömma om, som nu får ännu svårare att planera sina hemresor från socialt samliv på andra öar. • Skärgårdskrogar som riskerar att få lägga ned för att besökare med båt inte vågar dricka måttliga mängder vin till maten.
• Eller helt enkelt vanliga båtägare som vill förgylla middagen efter en härlig dag i segelbåten med vinet i fråga.

Som ett decentralisitiskt parti bör vi i Centerpartiet vara mer uppmärksamma än andra på hur regler, krångel och byråkrati faktiskt hindrar människor från att uppnå spontan lycka och okomplicerade, autentiska livsupplevelser eller förverkliga idéer och konstruktiva livsstrategier. Vi borde därför ställa oss frågan om inte bevisbördan på ett tydligare sätt bör ligga hos dem som vill införa nya bestämmelser, hinder och regler, och inte hos dem som drabbas av reglerna. Att erkänna felet och göra om sjöfyllerilagen utifrån de verkliga förhållandena skulle vara ett viktigt steg i den riktningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås partistämman besluta
• Att Centerpartiet verkar för att ändringarna i sjöfyllerilagen avseende promillegränsen skyndsamt ses över och anpassas efter ö- och båtlivets verkliga förhållanden och hur de verkliga olycksriskerna ser ut.
• Att denna översyn medför att i normalfallet enbart en person har straffansvar som förare av fartyget i fråga.
• Att Centerpartiets grundinställning till nya regler bör vara restriktiv om det inte kan visas att reglerna har en tydlig nytta som är större än de hinder och olägenheter den nya regeln medför för de berörda.

Gustav Andersson

Kungsholmen

Nominerad till partistyrelsen

Centerstudenter, tidigare Centerpartiets högskoleförbund, där jag var vice förbundsordförande 1994-96, har nominerat mig till partistyrelsen som ska väljas på stämman i Åre i slutet av september.

Jag har inte aktivt eftersträvat en plats i partistyrelsen. Listan på kamrater och meningsfränder från Stockholmsregionen som enligt min uppfattning är högt meriterade för uppdrag i partistyrelsen kan göras lång, med personer som Per Ankersjö, Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Magnus Andersson. Men därför känner jag mig också oerhört hedrad att Centerpartiets studenter och akademiker vill se mig i partistyrelsen. Deras motivering är också värmande och uppmuntrande.


Hur än resonemangen må gå i valberedningen är jag tacksam för förtroendet från mitt gamla förbund, där jag självklart fortfarande är medlem.





Se Centerstudenters nominering. Aftonbladets Politikerkollen har också snappat upp detta.

Att svära i kyrkan

Hur många gånger har jag nu inte läst att "alkohol och båtkörning inte hör ihop". Det är det bärande argumentet från försvararna av den nya sjöfyllerilagen. Trots att ingen ännu visat hur de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren ger bättre sjösäkerhet. Att alkohol inte hör i hop med det ena eller det andra verkar vara ett giltigt argument för sig självt.

Jag har visst svurit i kyrkan när jag stått upp för människors frihet att välja måltidsdryck, att välja livsstil och semesterliv. Med vad är det mer som alkohol inte hör ihop med? Snart kanske vi inte får promenera alkoholpåverkade, inte bada alkoholpåverkade eller som signaturen "Glädjen är borta för alltid" skrev i en kommentar till Birgitta Rydbergs blogginlägg, köra barnvagn med 0,2 promille i blodet.

Birgitta Rydberg (FP), Barbro Westerholm (FP) och Centerpartiets Johan Linander har nu replikerat på min och Karl Malmqvist artikel på SvD Brännpunkt. De hävdar bland annat att sjöfyllerilagen blivit enklare att följa eftersom samma promillegräns gäller för båt och för bil. Detta är direkt skrattretande.

Den nya sjöfyllerilagen innebär för det första att det är högst oklart vilka personer ombord som kan åläggas straffansvar, har du med dig en onykter medpassagerare kan denna straffas. Det är inte heller alla båtar som omfattas av de nya reglerna, de gäller endast för båtar som är längre än tio meter eller kan gå i över 15 knop. Detta innebär att om en person kör en nio meter lång båt som bara kan gå i 14 knop med över 0,2 promille i blodet gäller inte regeln. Men om samma person kör en lika stor båt i 14 knop, men båten KAN gå över 15 knop och har samma promillenivå i blodet gäller regeln. Det är inte att göra en enklare lag.

Rydberg, Westerholm och Linander har dock sjösäkerheten som huvudargument, trots att de inte kan visa på hur sjösäkerheten blivit bättre sedan semesterfirare och skärgårdsbor förlorat en del av båtlivets charm.

Annie - primus inter pares

Centerpartiet har nu inlett en unik process för att välja partiledare. Det står mellan tre kandidater som alla har förutsättningar att bli bra partiledare.

Anders W Jonsson är en av de mest energiska personer jag träffat på i politiken. Denne högintelligenta person ångar av politiskt engagemang och visade en arbetskapacitet som måste vara unik under sitt jobb i statsrådsberedningen 2006-2010, då han utöver de vanliga arbetsuppgifterna höll tät mailkontakt med landstings- och kommunpolitiker för att förankra och analysera. Därtill lär han ha fortsatt att jobba helger på Gävle lasarett.

Anna-Karin Hatt känner jag som min tidigare chef på riksdagskansliet - en utmärkt sådan. Som minister har hon nästan osannolik koppling till mina uppdrag inom landstinget (regionutveckling) och i SKL (IT o e-samhället) och hon har definitivt fått upp sina frågor på agendan med sitt starka driv och sina smarta, delaktighetsskapande processer. Jag är som centerpartist stolt över henne och de positiva omdömen hon ständigt får.

Ändå är min slutsats efter moget övervägande att Annie Johansson är den bästa kandidaten till partiledare. Av tre skäl:

För det första är hon en unikt kapacitetsstark politiker som täcker både partiledarskapets intellektuella, karismatiska och ledarskapsmässiga krav. Hon är redan bäst TROTS att hennes unga ålder mänskligt att döma innebär att hon inte är färdigutvecklad.

För det andra för att hon har en djup och nyansrik förståelse för Centerpartiets idépolitiska karaktär och potential. Hennes frihetliga idealism och humanism kombineras med engagemang för miljön och de lokalsamhällen som är de fria individernas nödvändiga sociala fundament.

För det tredje att hennes person och politiska linje förkroppsligar den nödvändiga syntesen mellan "gamla" och "nya" centerpartiet. Och hon har den intellektuella och karismatiska kapaciteten att använda dessa förutsättningar för att få ihop det som hitintills för ofta spretar.

Jag kommer därför att stödja Annie fullt ut även om jag gör det med ett stygn av dåligt samvete mot de andra två kandidaterna som jag uppskattar så starkt och tycker om så mycket. Min förhoppning är att de får möjlighet att fylla andra viktiga uppgifter för Centerpartiet och politiken, t.ex i partiets presidium eller i regeringen. Annie, Anders och Anna-Karin är ett tecken på att Centerpartiet har en mycket ljusare framtid än opinionsmätningarna och proffstyckarna ger bilden av. Men Centerpartiets utmaningar är samtidigt så komplexa att plikten mot partiet i mina ögon kräver ett tydligt ställningstagande för den bästa av de bästa.

Läs mig och tio andra centerpartister i kommun, landsting och riksdag på DN debatt.

Läs också Aftonbladet där åtta centertoppar stödjer Annie.

DN stödjer Centerpartiet om trängselskatten

I dagens ledare skriver DN om behovet av höjda trängselskatter och kopplar det till en regional medfinansiering av utbyggd kollektivtrafik och t-bana i Stockholmsregionen. DN:s ledarsida har nu nått fram till Centerpartiets analys av hur Stockholms trafikproblem bör lösas. Det är glädjande och ökar sannolikheten för att vi kommer att få igenom vår linje.

Intressant nog antyder också Anna Gustafsson något liknande i sin krönika över landstingsalliansens omsvängning i t-banefrågan.

Gustafssons krönika beskriver det som väldigt osäkert om alliansutspelet verkligen kommer att leda till utbyggd t-bana. I en mening har hon rätt. Finansieringsfrågan är ju långtifrån löst. Samtidigt blir det svårt för infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärd att backa sedan hon låtit Wennerholm hänvisa till att regeringen sannolikt kommer att tillskjuta ytterligare medel.

Att hela Alliansen nu står bakom en agenda om tidigarelagd t-baneutbyggnad betyder att förväntningar skapas som i sig kommer att driva utvecklingen i den riktning Centerpartiet vill. Att backa kommer att leda till en synnerligen svår debatt.

Som Anna Gustafsson påpekar blir det dock svårt att komma undan regional medfinansiering om inte regeringen ska öppna för en vild huggsexa från hela landet. Och pengar till regional medfinansiering kan nästan bara komma från höjd trängselskatt. Så ja, Anna, Jag är väldigt nöjd och ser fram mot en spännande utveckling som kan leda till att Centerpartiets vision för Stockholmsregionens trafik- och miljöpolitik kan bli verklighet.

Slutligen: argumenten för höjda trängselskatten är:

- minskar trängsel och ger bättre samhällsekonomisk effektivitet i biltrafiken.

- ökar kollektivtrafikens relativa konkurrenskraft och bidrar därmed till minskad miljöpåverkan.

- ger intäkter som kan användas som medfinansiering för att bygga ut miljövänlig infrastruktur.

ps. En del andra har bloggat om ledarartikeln, bl a min vän i landstinget folkpartiets kommunalråd i Solna Anders Ekegren som bloggar under rubriken "DN delar vår syn på kollektivtrafiken". Min fråga till Anders är: Innebär detta att (fp) säger ja till högre och smartare trängselskatter? Det vore ett mycket glädjande besked.

Andra som bloggat är Karl Henriksson (kd) som också sitter i landstingsfullmäktige idag, Caroline Szyber (kd), Wennerholm och Filipsson.

Dags för borgerligt ja till höjda trängselavgifter!

Min kollega i stadshuset Per Ankersjö säger idag till DN att trängselskatten borde fördubblas. Detta med anleding av den ökade trängseln i Stockholm. I artikeln spekuleras också i ett återstartande av ett nätverk för borgerliga politiker som vill utveckla trängselskatten. Det är en mycket bra idé.

Centerpartiet är det enda borgeliga partiet som från början varit för trängselavgifter, och idag är trängselavgifterna accepterade av samliga partier. 2004 skrev jagtillsammans med Per Ankersjö en artikel under rubriken "Borgerligt Ja till trängselavgifter" i tidningen City varför man som liberal bör vara för trängselavgifter. Vi förordade också bildandet av en tvärborgerlig kampanjgrupp för trängselskatterna. 2005 bildades nätverket Borgerligt ja till trängselavgifter, där Per Ankersjö och jag ingick i styrelsen, bl a tillsammans med Anders Wijkman och Nina Ekelund från kristdemokraterna.

Efter valet 2006 enades allianspartierna i regeringen om att permanenta trängselskatten som en del av finansieringen av ett trafikpaket för Stockholmsregionen. Inga röster har därefter höjts för att avskaffa dem men entusiasmen tycks fortfarande sval i de övriga borgerliga partierna. Därför är det angeläget att fler företrädare i olika allianspartier som ser att höjda trängselskatter kan vara en nyckel till Stockholmsregionens växande trtafikproblem.

Som jag sa för någon jag för någon månad sedan krävs ytterligare utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken för att andelen som reser med bil inte ska öka. Samtidigt riskerar biltrafiken bli alltmer ineffektiv när köerna växer. Köer är också pengar. Hantverkare och andra mobila yrkesgrupper som tvingas tillbringa timmar varje vecka i bilen är inte gratis utan kostar miljardbelopp årligen. Därtill kommer den ännu större kostnaden för vanliga pendlare som betalas i kötid istället för pengar.

Höjda och smartare trängselskatter ger omedelbart en positiv samhällsekonomisk effekt genom att minska tidsslöseriet i Stockholms bilköer och medför att vägapparaten i själva verket kan användas mer effektivt. Fördubblade trängselskatter skulle samtidigt generera en intäkt på cirka 400-600 miljoner kronor per år som kan användas till investeringar i nya spår, t.ex. förlängning av t-banans blåa linje till Nacka.

Det är med denna utgångspunkt Centerpartiets stockholmnsdistrikt tagit ställning för att en utbyggd t-bana bör finansieras med höjd trängselavgift på distriktsstämman tidigare i vår.

Stockholmsregionens socialdemokrater, folkpartister och idag även moderaterna ställer sina - lite blåögda - förhoppningar till att staten ska gå in och satsa ytterligare tiotals miljarder i spårsatsningar. Ska en sådan ansats ha någon utsikt att lyckas måste vår region också visa att vi själva kan bidra med mer pengar. En Cederschiöld 2-uppgörelse är inte trovärdig utan regional medfinansiering.

Som miljölandstingsråd med ansvar för den regionala miljöplaneringen kommer jag fortsätta kämpa för höjda trängselskatter och utbygd t-bana. Jag vågar efter de senaste dagarnas mediarapportering slå vad om att utvecklingen också kommer att gå mot precis den lösningen.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, t-banan, kollektivtrafik, stockholm, stockholmsöverenskommelsen, trängselavgift, trängselskatt, tunnelbana, Per Ankersjö, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet

Premiär för landstingets företagsstyrgrupp

Idag sammanträdde landstingets nyinrättade styrgrupp för företagsklimat för första gången. I samband med det första sammanträdet anordnade vi även ett kick-offseminarium med olika inspirerande talare. Bland annat Captus VD Nima Sanandaji talade om innovationer i vården, Almegas näringspolitiske chef Håkan Tenelius redogjorde för en nyligen publicerad enkät om vårdföretagarnas attityder till landstinget och Mama Mias grundare Christina Wahlström berättade om hur det är att vara kvinnlig företagare inom vården.

Tanken med den nya styrgruppen är att skapa en kontinuerlig dialog med vårdgivarna, där arbetet ska präglas av ett tydligt underifrånperspektiv. Syftet är att utreda hur ett gynnsamt företagsklimat kan skapas inom landstinget, samt att ta fram och sprida ny kunskap i dialog med aktörerna.

Projektet syftar inte till att åstadkomma nya uppifrånprivatiseringar. Snarare handlar detta om att hitta win-win-situationer, där vi genom att modernisera vårt sätt att arbeta hittar lösningar som både förbättrar villkoren för de som driver eller startar företag, för skattebetalarna och för patienterna.

Behoven först - fortfarande vårdens stora utmaning

Dagens Nyheter tar idag upp ett viktigt problem i sin artikelserie "Vården och vi", där tidningen granskar den svenska sjukvården. Under rubriken "Envishet en genväg till läkaren" diskuterar man det faktum att patienter som är välinformerade och tillräckligt påstridiga, ofta lyckas få vård i bättre tid jämfört med personer som inte besitter samma envetenhet eller kunskap.

Jag och Centerpartiet har uppmärksammat detta fenomen tidigare. Bland annat i en artikel förra året på DN Debatt om utvecklingen av Vårdvalet och vårdgarantin lyfte vi fram vikten av att få till en automatik i vårdgarantin, som inte är beroende av patientens egna ansträngningar.

Jag är trött på att höra patienter berätta hur läkare skäller på varandra och skyller ifrån sig, istället för att inse att deras ansvar för patienten inte är slut så fort hon eller han lämnat mottagningen.

Även om väntetiderna inom sjukvården i Stockholms län har kortats avsevärt sedan Alliansen kom till makten 2006, finns det fortfarande patienter som får vänta på besök eller behandling. Många av dem är äldre, kroniker eller multisjuka - grupper som är särskilt beroende av att vårdkedjorna fungerar smidigt. Men det är sällan den som är gammal, sjuklig och skröplig som har möjlighet eller kraft att armbåga sig fram till en snabbare vård.

En förutsättning för en fungerande vårdgaranti är vårdgivarnas ansvar för att slussa patienten till rätt omhändertagandenivå och behandling. Den ena vårdgivaren MÅSTE ta ansvaret för att patienten "överlämnas" till nästa vårdgivare utan att det ska vara avhängigt patientens eget initiativ.

Det kräver reformer av primärvården, remiss-systemet, vårdgarantin, den digitala infrastrukturen och - kanske viktigast - läkarrollen. Detta handlar i grunden om att kvalitetssäkra vården. Då kan det kan inte hänga på patientens envishet huruvida vård erbjuds i tid.

Att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd är ett mantra som upprepas i vårdsammanhang så frekvent att det gränsar till det klichéartade. Men likväl kan det konstateras att personliga ansträngningar fortfarande tillåts gå före vårdtyngd. Klyscha eller inte - en jämlik och god sjukvård kräver att det är patienten som sätts i centrum. Det är så vi får en vårdgaranti värd namnet.

En budget för världens bästa miljöarbete

Idag presenterade jag och mina gruppledarkollegor i Alliansen den sjätte alliansbudgeten för Stockholms läns landsting.

På mina ansvarsområden finns några nyheter:

Sänkt taxa för skärgårdstrafiken under höst och vår för att bidra till en förlängd turistsäsong. Fler Stockholmare, och andra besökare, borde upptäcka Utö en solig aprildag eller en vacker oktoberdag på Nämdö. Fler besökare ger fler företag och jobb.

En regional miljöstrategi för Stockholmsregionens vatten. Landstinget har kommit långt med att minska utsläpp av läkemedel och kemikalier men de flesta utsläppen sker inte från sjukhus och vårdmottagningar. Därför behövs en bättre samordning med kommunerna, såväl i äldreomsorgen som i VA-hanteringen.

Insamling av matavfall till biogas. Stockholmsregionen ligger långt efter Syd- och Västsverige när det gäller att ta tillvara potentialen att tillverka biogas av avfall. Det beror delvis på att gas inte historiskt använts lika mycket i vår region, men också på ett svagare regionalt samarbete. Landstinget leder arbetet med den regionala klimat- och energistrategin där utveckling av länets potential till biogasproduktion är en viktig del. Då ska landstingets egna verksamheter också bidra konkret med sitt avfall.

I övrigt är jag stolt över en budget med fortsatt fokus på människors entreprenörskap både i vården, i kulturen och i skärgården. Det viktiga arbetet med att effektivisera vården och få bästa möjliga valuta för skattepengarna fortsätter. Investeringarna i ny kollektivtrafik är också av stor betydelse för Centerpartiet och ett viktigt bidrag till en hållbar regional miljö i en region som växer med nästan 40.000 personer om året.

Sjunkbomber utanför djurens barnkammare

Försvarsmakten har fattat beslut om att genomföra en så kallad sjunkbombfällning utanför Nåttarö i Haninge kommun på måndag. Detta beslut har fattats trots att Länsstyrelsens rekomenderat försvaret att inte genomföra övningen. Jag har idag i Radio Stockholm kritiserat försvaret för att de ändå framhärdar.

Anledningen till min kritik är för det första att de väljer att genomföra övningen i maj månad. Just nu ynglar fiskarna, fåglarna häckar och sälen har nyligen fått kutar. Havet är att betrakta som djurens barnkammare just denna tid. Att försvaret dessutom väljer att genomföra övningen med skarp ammunition gör det hela än mer oförståeligt. Ljudvågor sprider sig långt under vatten, både fisk, fågel och säl har god hörsel och påverkas av undervattensaktiviteter. Även tryckvågor och grumling av vattnet kan medföra problem i närområdet.

Det finns alltså en stor risk att bombningen kommer att påverka djurlivet negativt. Liknande övningar som genomförst i andra områden att lett till att fiskbeståndet helt försvunnit under en så pass lång tid som fem år. När Skärgårdsstiftelsen och andra ansvarsfulla aktörer genomför muddringar och likande arbeten genomförs alltid dessa under hösten och alltid så långt ut som möjligt.

Självklart ska försvaret öva, också i skärgården. Det är också förståeligt att försvaret vill öva så verklighetstroget som möjligt, det vill säga med skarpa laddningar. Men att välja att göra det så pass nära ett skyddat naturområdet och under denna tid på året är oacceptabelt.

Skärgårdens fågelliv är under hård press. Det visar också Skärgårdsstiftelsens Kustfågelinventeringar som nyligen presenterat sin rapport. Den visar bland annat oroväckande siffror om ejdern som de senaste två åren halverats. Även fiskbestånden är i obalans. Det är mot den bakgrunden man måste förstå hur viktigt det är att även viktiga samhällsintressen som Försvarsmakten tar största möjliga hänsyn.

* * *

PS. För övrigt anser jag att storskarven och mellanskarven inte hör till utrotningshotade fågelarter och att det därför är fullt rimligt att begränsa beståndens storlek. DS.

Vad menar Miljöpartiet?

Yvonne Blombäck har sedan jag uttalat mitt uppfattning om att vi bör finna ytterligare finansiering för tidigareläggning av vissa kollektivtrafikinvesteringar varit ute och knorrat i artiklar på Newsmill.

Men det är oklart vari Blombäcks kritik egentligen ligger. I hennes första artikel menar hon att Centerpartiet borde ha röstat för Miljöpartiets förslag i landstingets trafiknämnd, men trängselskatten ingen fråga som landstinget kan besluta om. Enligt Blombäck bryter vi även överenskommelsen om att trängselavgifterna ska gå till att finasiera förbifart Stockholm, trots att vårt förslag handlar om en ytterligare höjning för att beskosta ytterligare investeringar.

Några dagar senare kommer artikeln nummer två, där hon föreslår precis det jag uttalat. Att en höjning av trängselskatterna kan gå till att finasiera en snabbare utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholm. Samtidigt säger hon att inget Alliansparti har sagt något om oron för att resandet med kollektivtrafik inte ökar tillräckligt mycket. Konstigt, då hon några dagar tidigare gick till attack mot mig eftersom jag uttalat min oro för just det. Hon efterfrågar också en bred blocköverskridande överenskommelse för kortsiktiga och långsiktiga lösningar för kollektivtrafiken. Blombäck tycks ha glömt bort att Miljöpartiet valde att inte skriva under Stockholmsöverenskommelsen som är just en bred överenskommelse för långsiktiga och kortsiktiga investeringar i Stockholmsregionens kollektivtrafik.

Yvonne Blombäck och jag är överens om en sak. Stockholmsregionen växer nästan dubbelt så fort som de regionala planerna räknat med. För att klara klimatmålen måste fler resa kollektivt och färre resa med miljöförsörande bilar och en lösning kan vara höjda trängselskatter. Men våra metoder för att nå fram skiljer sig åt, läs mitt svar på Newsmill: Miljömålen går före plakatpolitik