Behoven först - fortfarande vårdens stora utmaning

Dagens Nyheter tar idag upp ett viktigt problem i sin artikelserie "Vården och vi", där tidningen granskar den svenska sjukvården. Under rubriken "Envishet en genväg till läkaren" diskuterar man det faktum att patienter som är välinformerade och tillräckligt påstridiga, ofta lyckas få vård i bättre tid jämfört med personer som inte besitter samma envetenhet eller kunskap.

Jag och Centerpartiet har uppmärksammat detta fenomen tidigare. Bland annat i en artikel förra året på DN Debatt om utvecklingen av Vårdvalet och vårdgarantin lyfte vi fram vikten av att få till en automatik i vårdgarantin, som inte är beroende av patientens egna ansträngningar.

Jag är trött på att höra patienter berätta hur läkare skäller på varandra och skyller ifrån sig, istället för att inse att deras ansvar för patienten inte är slut så fort hon eller han lämnat mottagningen.

Även om väntetiderna inom sjukvården i Stockholms län har kortats avsevärt sedan Alliansen kom till makten 2006, finns det fortfarande patienter som får vänta på besök eller behandling. Många av dem är äldre, kroniker eller multisjuka - grupper som är särskilt beroende av att vårdkedjorna fungerar smidigt. Men det är sällan den som är gammal, sjuklig och skröplig som har möjlighet eller kraft att armbåga sig fram till en snabbare vård.

En förutsättning för en fungerande vårdgaranti är vårdgivarnas ansvar för att slussa patienten till rätt omhändertagandenivå och behandling. Den ena vårdgivaren MÅSTE ta ansvaret för att patienten "överlämnas" till nästa vårdgivare utan att det ska vara avhängigt patientens eget initiativ.

Det kräver reformer av primärvården, remiss-systemet, vårdgarantin, den digitala infrastrukturen och - kanske viktigast - läkarrollen. Detta handlar i grunden om att kvalitetssäkra vården. Då kan det kan inte hänga på patientens envishet huruvida vård erbjuds i tid.

Att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd är ett mantra som upprepas i vårdsammanhang så frekvent att det gränsar till det klichéartade. Men likväl kan det konstateras att personliga ansträngningar fortfarande tillåts gå före vårdtyngd. Klyscha eller inte - en jämlik och god sjukvård kräver att det är patienten som sätts i centrum. Det är så vi får en vårdgaranti värd namnet.

Fördubbla trängselavgifterna

Med anleding av ett underlag från SL som presenterades på landstingets trafiknämnd igår gick jag återigen ut med att vilja fördubbla trängselavgifterna. Detta var något Centerpartiet presenterade redan i valrörelsen, på bland annat Stockholmsdebatt.

Enligt uppgifter från SL ökade andelen resande med kollektivtrafik kraftigt i och med införandet av trängselavgifter 2006, denna kraftiga ökning har sedan år för år stagnerat. Jämför man ökningen av befolkningen i Stockholms län och ökningen av andelen resande med kollektivtrafiken växer de inte i samma takt.

För att klara av de regionala klimatmålen måste biltrafiken med miljöförstörande bilar minska och resandet med kollektivtrafiken öka. Med hänvisning till den kraftiga ökningen 2006 kommer höjda trängselavgifter leda till att fler låter bilen stå. Genom att höja trängselavgiften kan vi också genomföra viktiga investeringar i en utbyggd kollektivtrafik.

Resandet med kollektivtrafik ökar inte i och med en sänkning av taxan för SL-kortet, som Aftonbladetbloggaren Jonas, i häftiga ordalag mot mig, hävdar. Vi ökar andelen resande genom att göra kollektivtrafiken bättre och tillgänglig för fler.

Läs vad jag tidigare skrivit om SL-populism.

Hierarki vs Demokrati i vården

I dagens nummer av Dagens Samhälle skriver jag i en debattartikel om den demokratisering av sjukvården som vårdval har medfört. Idén till artikeln har växt fram ur den debatt där både delar av media - däribland återkommande DN:s ledarsida och den annars omdömesgilla Hanne Kjöller- samt den rödgröna oppositionen ägnat sig åt angrepp mot en tillgängligare vård. Med den så kallade behovsprincipen som alibi har en imaginär konflikt målats upp mellan god tillgänglighet och behoven hos de mest sjuka.

Motsättningen mellan tillgänglig primärvård och bra vård till kroniker och multisjuka stämmer inte. Det finns inte några belägg för att den ökade tillgängligheten i vårdvalet skulle ha gått ut över de patienter som har stora behov. Tvärtom visar Karolinska Institutets utvärdering att kroniker får en större del av vårdens resurser och att de också drar nytta av en förbättrad tillgänglighet och ett större fokus på att tillmötesgå patienten.

Jag vill hävda att den bild som förmedlats av DN och de rödgröna, står för en reaktionär ståndpunkt som vänder sig mot vårdens demokratisering. Det ter sig både oroande och märkligt att oppositionen vill bejaka en syn på läkare som allsmäktiga domare med rätten att bedöma vad som är ett behov och inte - till och med utan att träffa patienten.

En av de allra största förtjänsterna med vårdval är det maktskifte som inneburit att vården tvingas utgå från patienternas önskemål och behov. När vårdgivarna måste sträva efter patienternas förtroende blir det nödvändigt med god tillgänglighet och hög kvalitet. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav också leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Oppositionen och DN:s ledare har gjort sig till tolkar för en egenrådig syn på läkarrollen, där den osvikliga förmågan att definiera vårdbehov utgör grunden. En roll som med vårdvalet nödgats till att börja ge vika för den framväxande moderna synen på närsjukvården, där patienten står i centrum.

Alliansens mål är bättre skärgårdstrafik för fastboende

DN skrev i går en artikel om landstingets kommande trafikupphandlingen med rubriken "Båtturer till öar i skärgården hotas". Det förtjänas att kommenteras.

Landstinget kommer via den nyvalda trafiknämnden att göra en upphandling av helhetsansvaret för skärgårdstrafiken. Direkt efter årsskiftet kommer nämnden lägga upp en tidsplan samt beskriva hur upphandlingen ska ske. Landstinget har två program som är vägledande för kollektivtrafiken i skärgården, RUFS 2010 samt Skärgårdspolitiska programmet.

En upphandling måste ha dessa program som utgångspunkter. Det innebär ett fortsatt starkt offentligt engagemang för en bastrafik på rimliga ekonomiska villkor för fastboende och besökare.

Det innebär också att försämringar av trafiken till de tretton kärnöarna eller andra befolkningscentra i skärgården inte kan bli aktuella.

Målet med upphandlingen är att förbättra skärgårdstrafiken för de boende ute i skär­gården. Det är viktigt att alla människor i länet har god tillgänglighet till kollektiv­trafik oavsett vart man bor. Vi ser en möjlighet att genom en upphandling få ännu mer trafik vår våra skattepengar.

I Alliansens överenskommelse lyfter vi också fram att frågan om en nord-sydlig förbindelse ska belysas i samband med upp­hand­lingen.

Andra bloggar om: waxholmsbolaget, strömma kanalbolag, skärgård, stockholms skärgård, stockholms läns landsting, centerpartiet

Rödgrön SL-populism sätter miljömålen på spel

Idag gick jag ut med ett pressmeddelande och pekade på den kraftiga underfinansiering av SL:s budget som de rödgrönas tilltänkta satsningar skulle leda till. Oppositionen uppger att kostnaderna för deras sänkning av SL-kortet och införande av enhetspris för enkelbiljetter kostar 200 miljoner kronor per år. Centerpartiets beräkningar pekar på att det är en ordentlig underfinansiering. Merkostnaderna kommer att landa på minst 500 miljoner kronor 2014.

Om de rödgrönas satsning skapar ett hål på mellan 300 och 400 miljoner kronor i SL:s budget så kommer det att gå ut över underhåll och de trafikvolymer SL kan erbjuda. Dålig standard och trängsel på bussarna är det som får människor att välja bilen. Det är allvarligt om regionens miljömål ska kunna nås.

Jag vänder mig mot den SL-populism som utbreder sig i Stockholm inför varje val. Priset är redan lågt jämfört med andra städer. Dessutom visar undersökningar att priset har betydligt mindre effekt på resandet än turtäthet, tillförlitlighet och komfort.

Centerpartiet vill i stället ha en blocköverskridande samsyn om att SL-kortet ska räknas upp i takt med inflationen, ca 2 procent per år och att landstingsbidraget ska räknas upp med inflation plus kompensation för befolkningsökningen.

SL-kortet erbjuder det billigaste och grönaste trafikpaketet i hela Sverige. Att prioritera prissänkningar framför det som vi vet lockar bilister till kollektivtrafiken är dålig miljöpolitik. Det är svårt att se det som annat än socialistiska röstköp under en grön förklädnad.

Kommunal konkurs - klockrent förslag från C

Dagens Medicin (pappersupplagan) skriver idag om mitt och Helen Törnqvists förslag ”kommunal konkurs”. Förslaget går ut på att offentliga verksamheter som inte klarar sina resultat- och kvalitetskrav, ska kunna försättas i konkurs på samma sätt som privata företag. Detta innebär exempelvis att en landstingsdriven vårdcentral som går back flera år i rad säljs eller upphandlas i konkurrens.

Samtidigt rapporterar samma tidning att små vårdföretag inom Vårdval Stockholm går med vinst. Av de 50 mindre vårdföretag i vårdvalet som Dagens Medicin har granskat under 2009, gick 33 stycken med vinst. Däremot gick nästan hälften av de landstingsdrivna vårdcentralerna med förlust.

Dagens Medicins granskning av vårdcentralerna visar att vårt förslag är både bra och behövligt. Ytterst handlar det om att ansvar för de verksamheter som alla är med och finansierar solidariskt. Att låta en verksamhet gå med förlust år efter år är i mina ögon ett slöseri med skattebetalarnas pengar!

Grundprincipen bakom kommunal konkurs har redan framgångsrikt tillämpats av Stockholms läns landsting vid tidigare tillfällen. 2008 såldes ett antal förlusttyngda vårdcentraler på marknaden. Exempelvis Kallhälls vårdcentral vändes på detta sätt från stora problem till en populär och snabbt växande mottagning. Även landstingets försäljning av tio Folktandvårdskliniker kan delvis ses i samma ljus.

Detta blir också en viktig del i att ställa likvärdiga krav på offentlig och privat verksamhet och skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan privat och offentlig verksamhet. Ständiga underskott som skickas till kommunen eller landstinget för betalning är i praktiken en stor och snedvridande skattesubventionering. Genom att tillämpa kommunal konkurs, kan även personal som verkligen vill vara kvar i offentlig regi få en stark morot att ta ansvar för att den offentliga verksamheten också har lika goda resultat som de privata konkurrenterna.

Tilläggas bör att jag och Centerpartiet, till skillnad från många rödgröna, inte ser en överlåtelse från offentlig till privat driftform som en katastrof utan tvärtom som en chans till nystart som är bra för alla.

Två verkliga välfärdshjältar

Idag besökte jag två spännande välfärdsföretag i centrala Stockholm. Det var starten på en kampanj där jag och andra centerpartister ska träffa alla - eller nästan alla - av Stockholms välfärdsföretagare. Men det var inte bara två företag vi besökte utan två verkligt goda exempel på hur engagerade entreprenörer har blivit den viktigaste utvecklingskraften i svensk välfärd.

Först besökte vi Mama Mia på Karlaplan där vi träffade VD:n och grundaren Christina Wahlström tillsammans med ett tiotal driftiga och idérika medarbetare. Christina och Mama Mia har jag träffat flera gånger och idag var vårt direkta syfte att tilldela företaget utmärkelsen "Guldklövern" som centerpartiet delar ut till "personer, organisationer eller företag som gjort extraordinära insatser".

Och det har sannerligen Christina Wahlström och hennes medarbetare gjort. Med start 1988 har de gjort revolt mot strömlinjeformningen av svensk mödra- och barnavård. Allt sedan starten har deras idé varit att man måste möta mamman, familjen och barnet på deras villkor och på så sätt skapa trygghet och tillit. Det präglar allt från lokalens inredning, till öppettider och individuellt utformade besöksplaner. Särskilt kul är att Mama Mia redan för mer än tio år sedan utvecklade särskild kompetens att arbeta med samkönade föräldrapar och regnbågsfamiljer.

Under tiden vi drack kaffe och åt guldklövertårta visade Christina Wahlström och hennes medarbetare i praktiken vad det är som driver en verklig entreprenör: Vilja att förbättra och förmåga att se nya lösningar. I samtalet kom fyra eller fem förslag på förbättringar som landstinget eller de själva borde göra för att ännu bättre möta familjernas behov eller använda skattebetalarnas pengar mer effektivt.

Klockan elva bröt vi upp och gick till hälsoföretaget Quality Care Europe på Riddargatan som bedriver både företagshälsovård och husläkarverksamhet. Där fick vi träffa en annan välfärdshjälte, Dr Lars-Göran Kjellin. Han har tidigare grundat och utvecklat det stora vårdföretaget Curera, men sålde det och har startat nytt. Quality Cares idé är att förbättra företagshälsovården genom att hjälpa "individer att utveckla sin egen förmåga till välbefinnande och produktivitet".

Quality Care har också registrerat sig inom Vårdval Stockholm. Det är ett sätt att försöka överbrygga de vattentäta skotten mellan företagshälsovård och landstingsfinansierad vård, t.ex. när en person med problem som uppmärksammats inom företagshälsovården behöver gå vidare till insatser i den landstingsfinansierade vården. Helt rätt tänkt.

Mama Mia växer så det knakar och finns nu på fyra platser i Stockholms län samt i Göteborg. Quality Care är mindre men växer. Curera, Kjellins tidigare bolag, är idag en av de stora hälsoaktörerna i Sverige. De är alla exempel på företag som kan bli framtidens storföretag. Och inte bara i Sverige utan också på en nordisk, europeisk och internationell välfärdsmarknad.

Om de utvecklas i den riktningen kan det betyda mycket för både Stockholm och den svenska välfärden som då blir centrum för ett nav av kreativt nytänkande. För mig som landstingspolitiker är en av de viktigaste framtidsuppgifterna att förbättra förutsättningarna för både nya välfärdsföretag och nya välfärdskoncerner.

Ps. Det är i sammanhanget beklämmande att läsa hur en annars - som jag uppfattat det - relativt förnyelsevänlig s-bloggare som Peter Andersson sveper olustiga generaliseringar om "slapphet" och fusk över Stockholms välfärdsföretagare.

Självklart ska fusk motarbetas med kraft oavsett om det sker i privat eller offentlig sektor (när uppmärksammades det fusket av tidningarna?). Det är ju för övrigt just på grund av att landstinget stärkt sin granskning som fusket kommit upp till ytan. Och ärligt talat - innan det fanns fler aktörer än landstinget själv inom vården så visste vi väldigt lite både om vårdens effektivitet och dess kvalitet. Granskningen av välfärdsföretagarna har spelat en väldig roll för att landstingen i någon - men betydligt lägre utsträckning - också börjat granska sin egen verksamhet.

Rättmätig kritik mot fuskare bör framföras utan att stigmatisera och förolämpa det stora flertalet välfärdsföretag som gör ett seriöst och långsiktigt jobb av enorm betydelse för välfärdens utveckling. Fy skäms, Peter.

Intressant? Andra bloggar om guldklövern, välfärdsföretag, välfärdsföretagande, entreprenörskap, vårdval stockholm, stockholms läns landsting

Idag invigde jag framtidens tandvård

Idag nyinvigde jag en av de tandvårdskliniker som nybildade tandvårdsentreprenören Distriktstandvården i Sverige AB tagit över från landstinget. Distriktstandvården i Sverige AB (DTV) bildades när Stockholms läns landsting sålde 10 folktandvårdsmottagningar i slutet av förra året. Ett beslut som jag själv varit upphovsman till och pådrivare bakom.

Distriktstandvårdens grundare - vd Ibbe Gnem, vice vd Jan Lindqvist och verksamhetschef Marianne Westerlund - är tre inspirerande drivkrafter med mångårig erfarenhet. De har lyckats identifiera hur tandvården kan utvecklas för att både bli effektivare, ge mer utveckling åt medarbetarna och en god och kostnadseffektiv tandvård för patienterna. Något som jag tror blir en frisk fläkt för den svenska tandvården.

Jag har goda förhoppningar om att Distriktstandvården kommer att lämna ett kraftfullt bidrag till utvecklingen av samhällstandvård i vårt län. Det bör noteras att Distriktstandvården har samma områdes och befolkningsansvar som Folktandvården tidigare hade i de områden mottagningarna ligger.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att Distriktstandvården med hårt jobb kan bli tandvårdens motsvarighet till Capios framgångsrika övertagande av Sankt Görans akutsjukhus. Överlåtelsen av detta sjukhus spelade en enorm roll som gott exempel på vad entreprenörskap kan betyda för välfärdens utveckling samtidigt som sjukhuset blev fröet till en internationell vårdkoncern som idag finns i många europeiska länder.

Det slår mig att oppositionens vildsinta kritik mot försäljningen av folktandvårdskliniker nu har dött. Är det därför att de inser att Distriktstandvården är en succé i framväxande?

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, centerpartiet, centern, alliansen, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB

Reinfeldt vs Mona: "Alliansen, det är jag?"

I DN:s papperstidning har fem frågor om valet ställts till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag ska här inte orda om Mona Sahlins innehållslösa prat om arbetslösheten. Fjortonåringen Elias Giertz har ju redan visat att han kan prestera en mer substantiell arbetsmarknadspolitik. Men det är ju inget nytt att socialdemokratin och de rödgröna saknar politik för fler riktiga jobb. Har bloggat om det tidigare.

Reinfeldts svar är i sak bra om också lite riktingslösa. De cashar in på regeringsdugligheten, pekar på vikten av försiktighet med statens finanser och pekar på sambanden mellan jobbpolitik och välfärd.

Lite bekymmersamt är dock ordvalen. Reinfeldt talar om regeringens politik som det var en privat eller personlig affär och osynliggör helt alliansregeringen. Han talar om regeringens jobbpolitik som "min jobbpolitik". Och han beskriver hur han rangordnat att först "fredar jag välfärdens kärna och därefter ytterligare skattesänkningar". Eller mest tydligt: "Vänsterpartierna gör enorma satsningar på utökade bidrag ... som jag istället använder till satsningar i välfärden". Orden "alliansen" eller "regeringen" förekommer inte en enda gång.

Jobbpolitiken är sannerligen ingen exklusiv moderataffär. Redan från start har Centerpartiet och övriga allianspartier varit väl så pådrivande. Idéerna som nu genomförs eller genomförts kommer från flera olika partikanslier. Och Reinfeldt beskriver ju inga nya förslag trots att vi har en hög arbetslöshet i finanskrisens spår.

Ordvalen är troligen olycksfall i arbetet. En statsminister som åtnjuter så stort förtroende bland både väljarna och samarbetspartierna löper dock alltid en risk att förföras av sin egen storhet. Det är en risk som Reinfeldt behöver vara medveten om. Politiskt förtroende är en färskvara och det finns sentida exempel på statsministrar - läs Göran Persson - som snabbt tappat förtroende när de uppfattats som alltför självtillräckliga. Och för Alliansens framtid är det förstås också viktigt att statsministern bekräftar samarbetets betydelse och inte bara sitt eget parti eller sin egen person.

Rent generellt vill både väljarna och samarbetspartierna hellre känna sig inkluderade i ett agerande "vi" än reduceras till beundrande publik till statsmannaskapets genius. Spelreglerna är trots allt annorlunda i dagens demokratiska mediasamhälle än i Ludvig XIV:s franska hovliv.

Läs också intervjun med Reinfeldt i DN:s nättidning - där är ordvalet bättre. En sak till: Även Reinfeldt bör spotta upp jobbpolitiken med lite nytänkande kring LAS, lite fler regelförenklingar och inte bara sänkta inkomstskatter utan också sänkta arbetsgivaravgifter. Annars kanske Elias Giertz börjar jämföra sin jobbpolitik också med Reinfeldts. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, mona sahlin, maud olofsson, alliansen, rödgröna, arbetsmarknaden, elias giertz, socialdemokraterna, val 2010

Bilen ska bli en grön frihetsmaskin

Problemet med bilismen är inte bilen - som många miljöpartister instinktivt har något emot - utan dess utsläpp.

Jag tycker därför att Centerpartiets förslag om en ny hög och teknikneutral miljöbilspremie hamnar rätt. Angrip utsläppen! Och låt marknaden fixa fram det bästa bränslet. På så vis kan vi kombinera en kraftfull miljöpolitik med ett fortsatt bevarande av individens frihet att kunna transportera sig.

Kollektivtrafiken har sina självklara förtjänster, men för den som ska hämta och lämna på dagis, storhandla, åka till sommarstugan eller IKEA är tunnelbanan inte det första alternativet. Det glöms också lätt bort i debatten att majoriteten av Sveriges befolkning "faktiskt" inte bor i Stockholms innerstad..

Med den förra miljöbilspremien på blott 10 000 kronor tiodubblade vi antalet miljöbilar till över 250 000 på bara ett par år. Om vårt förslag genomförs mer än tredubblas drivkraften att byta upp sig till en bättre bil. Lägg därtill att bensinpriserna gradvis ökar p.g.a. sinande oljelager, vilket ytterligare ökar drivkraften.

Sverige har redan Europas mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik, med målet att minska koldixidutsläppen med 40% till 2020. Den stora utmaningen är att ställa om fordonsflottan för att uppnå målet. Dagens förslag är ett kraftfullt första steg som jag hoppas kan bli Alliansens gemensamma politik nästa mandatperiod.

Andra bloggar: Helene, Per,

Intressant? Andra bloggar om Andreas Carlgren, Maud Olofsson, centerpartiet, vägen ut ur fossilsamhället, miljöbil, miljöbilspremie

Miljöbussarna behöver förbifarten

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Stoppa myndigheters lobbyism.

Timbrochefen Maria Rankka och statsvetaren Svend Dahl skriver idag på SvD Brännpunkt under rubriken: "Lägg ner alla lobbande myndigheter". Hade rubriken varit "Stoppa all lobbying från myndigheter" hade jag hållit med 100 procent. Återkommer till varför.

Lobbande myndigheter var enligt min uppfattning en del av maktutövningen under det socialdemokratiska maktinnehavet 1994-2006 . Genom att ge myndigheter en tydligare opinionsbildande roll kunde det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet institutionaliseras. Dessutom fördubblades effektiviteten genom att myndigheter upplevs vara politiskt neutrala som avsändare.

Det är lite samma grej som jag skrev apropos PRO och Swedbank i går kväll men mycket allvarligare. Myndigheterna är nämligen en del av staten. Opinionsbildande myndigheter innebär i viss utsträckning att Staten gör sig immun mot påverkan från medborgare och civilsamhälle. Makten går innifrån och ut istället för utifrån och in.

Regeringen byttes ut men myndigheterna skriver debattartiklar, ordnar opinionsundersökningar och betalar PR-konsulter mer än någonsin förr. Eftersom många av myndigheterna fortfarande propagerar för socialdemokratisk politik och åtminstone i betydligt lägre utsträckning driver klart borgerliga ståndpunkter kan propagandamaskinerna inte på samma sätt ses som en del av Alliansregeringens maktapparat.

Varför vill jag då hellre ha en annan rubrik på Rankkas och Dahls artikel? Jo så här. Idag trånar nästan alla myndigheter efter en DN-debattartikel om året. Att lägga ned alla lobbande myndigheter blir i praktiken att lägga ned nästan alla myndigheter. Och fullt så långt vill jag faktiskt inte gå.

Men en rejäl översyn av regleringsbreven för alla myndigheter med ett mer eller mindre bokstavligt förbud mot publicering på DN-debatt skulle jag vara den förste att välkomna. Det vore en naturlig uppgift för centerpartiet att ta upp med utgångspunkt från vår historiska kamp för decentralisering av makt och mot maktkoncentration. Och lika naturligt bode det vara för Maud Olofsson med hennes patos för värderingsskifte och aktuella erfarenheter av motstånd från statliga företag.

Andra som bloggar om detta: Segerfeldt & Westerberg

Fler bloggar om: socialdemokraterna, alliansen, centerpartiet, centern, Maud Olofsson, decentralisering, maktdelning, maktmissbruk, timbro, maria rankka, svend dahl, stat, staten, myndighet, den socialdemokratiska maktapparaten

Monas maskerade megafoner

TV4 Nyheterna rapporterar att "pensionärerna" är missnöjda med regeringens satsning på sänkt skatt. På bilderna ser man dock bara plakat med PRO:s logga. Vad TV4 inte säger är att PRO - Pensionärernas Riksorganisation - är en del av den socialdemokratiska organisationsfamiljen. Det är knappast förvånande att socialdemokratiska stödtrupper har ett intresse av att förminska effekten av regeringens politik.

Tittar man däremot på den andra stora pensionärsorganisationens SPF:s hemsida så uttrycker den tidigare mycket kritiska organisationen sig betydligt mer positivt om regeringens åtgärder. Det ska erkännas att SPF brukar anses ha en mer borgerlig profil och dess ordförande är den förträfflige förre EU-parlamentarikern Karl Erik Olsson (c). Icke förty är det magstarkt att en sosseorganisation beskrivs som synonym med opinionen bland pensionärerna.

Ser nu att TV4 Ekonominyheter låter Swedbanks prognoschef genom sin expertroll kritisera regeringen för att inte satsa tillräckligt på de arbetslösa. Är det en slump att LO just har skärpt kontrollen över banken som ju uppstod när arbetarrörelsens Sparbanker slogs samman med den lantbrukarrörelsen närstående Föreningsbanken?

Förvisso ska självklart PRO:s och arbetarrörelsens synpunkter belysas i nyheterna men det är viktigt att journalister känner till den komplexa socialdemokratiska maktsfären. Det finns inget parti som kommer i närheten av socialdemokraterna vare sig när det gäller stödorganisationernas antal och styrka eller graden av partidisciplin.

Det är en av förklaringarna till socialdemokraternas enorma styrka i en valrörelse att de kan mönstra en kör av olika organisationsföreträdare för att inte tala om ombudsmän och funktionärer som ogenerat bedriver valrörelse för socialdemokraterna. Deras slagkraft är dubbel genom att väljarna - och uppenbarligen också journalisterna - inte känner till maktsambanden.

Bättre kunskaper bland journalister om de svenska "folkrörelserna" är därför önskvärt så att de kan förhålla sig något mer neutralt till Mona Sahlins maskerade megafoner.

Andra bloggar om regeringen, vårbudgeten, PRO, SPF, pensionärer, skatter, skattesänkning, TV4, socialdemokraterna, Mona Sahlin, arbetarrörelsen, Swedbank, media, mediakritik, val2010, Anders Borg, alliansen, centerpartiet, centern

Övriga budgetnyheter: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expressen, Expressen, Expressen

Läs också SvD:s ledare

Läs också Annie Johansson och Johan Hedin

Kremlologi i förbifartsdebatten - vad vill vänstern?

Att uttolka hur vänsterpartierna ställer sig till Stockholms avgörande infrastrukturfrågor känns allt mer som att ägna sig åt kremlologi. Utifrån kryptiska uttalanden i pressmeddelanden och otydliga löften från talarstolar försöker man skaffa sig en uppfattning om vänsterns inre liv:

Kommer det bli någon förbifart Stockholm eller inte vid en vänsterseger?

Jag har tidigare bloggat flera gånger om splittringen i vänstern. Då lovade Carin Jämtin att köra över (MP) och (V). Samtidigt kommenterar flera tunga socialdemokrater om att "samtal pågår" och att de är "övertygade" om att ett besked ska komma från alla tre.

Vi får se hur det blir med det. Nu senast är (MP) ute på banan igen med anledning av dagens landstingsfullmäktige och upprepar samma ställningstagande som tidigare: Trängselskatten ska användas till "bättre kollektivtrafik".

Underförstått, för de som inte hänger med i svängarna, trängselskattepengar ska inte kunna användas för att finansiera Förbifart Stockholm enligt (MP). Samtidigt står Ingela Nylund Watz (S) i talarstolen och säger att Socialdemokraterna - som vill bygga förbifarten - inte har lovat att använda intäkter från trängselskatten för att finansiera trafikleden.

Det ändrar inte mycket i sak. Vill (S) inte finansiera Förbifarten via trängselskatten så måste pengarna fram från något annat håll. Det ändrar inte matematiken att (MP) helt bygger sin kollektivtrafiksatsning på den penningsumma som det kostar att bygga Förbifarten. Och den har (S) lovat att bygga.

Mystiken tätnar, och ingen verkar bli så mycket klokare om det blir någon förbifart vid en vänsterseger - eller hur den ska finansieras efter dagens besked av Ingela. Det enda man kan veta är att de rödgröna kommer att få väldigt svårt att få ihop plus och minus om de inte samtidigt kan bygga och låta bli att bygga Förbifart Stockholm.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

När kommer MP att svänga om Förbifarten?

Som liberalt sinnad kan man ha många synpunkter på socialdemokraterna som parti. Men en elogé måste ges för att (S) fortfarande har kraft nog att ta ett samhällsansvar när det väl gäller. Gårdagens besked om att S säger Ja till förbifarten visar att de kan sätta samhällsintresset över partipolitiken.

Men beskedet är lika mycket ett kvitto på att den interna samordningen haltar i vänstern. Från talarstolen i landstingsfullmäktige i höst utlovade (S) ett gemensamt besked under våren. Nu tvingades Carin Jämtin ut på banan av Alliansens utspel i går - och det blev bara ett rött besked.

Än så länge svart på vitt att vänstern inte har kunnat nå enighet. Men frågan är om och när (MP) kommer att svänga? Ett tecken på detta är Yvonne Ruwaidas oblyga historierevisionism i gårdagens DN:

Det är vår utgångspunkt och ambition [att ge ett gemensamt besked], säger Yvonne Ruwaida och tillägger att inget parti än så länge ställt något ultimatum om förbifarten.

I samma tidning har tidigare utställts ett ultimatum - av densamme Yvonne Ruwaida. Någonting jag har skrivit om tidigare, och Svenska Dagbladets ledarsida nämner i dag. 2007 lät det såhär:

Om inte socialdemokraterna avvisar Förbifart Stockholm kan vi omöjligen bilda regering med dem efter valet 2010. (15/12 2007)

Det är tydligt att vänsterblocket känner sig pressade. Carin Jämtin ljuger rakt upp och ned om att Moderaterna "kör över" Centerpartiet i beslutet om Förbifarten. Och Yvonne Ruwaida förnekar sitt eget partis ultimativa krav.

Om (MP) planerar att byta fot om förbifarten är det bara välkommet. Leden behövs. Men det kommer bli en intressant övning att se Raymond Wigg, Björn Sigurdson, med flera från talarstolen, försöka förklara hur och varför denna eventuella omsvängning kom till stånd.

Det ser ut att bli en spännande följetong om Förbifart Stockholm på vänsterns planhalva.

Bloggar: Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Nu är det skarpt läge: Vilken del av vänstern tvingas lägga sig?

Så vitt jag kan se är dagens utspel på DN Debatt av regeringen en indikation på att man vill uppfylla överenskommelsen med Stockholmsregionen - som innebär en 100 miljarderssatsning på både vägar och spår i proportionerna 50-50. Stort grattis till Åsa Torstensson och Maud Olofsson för denna stora framgång.

Men det som dagens medierapporter kommer att handla om lär utan tvekan bli Förbifart Stockholm. Det är först nu det är skarpt läge, när regeringen svart på vitt deklarerar att förbifarten kommer att byggas, åtminstone om Alliansen får fortsatt förtroende efter 2010.

Dagens besked från regeringen sätter därför sökarljuset på det faktum att det nu finns två tydliga alternativ för Stockholmregionens infrastruktur. Å ena sidan Alliansen som satsar lika mycket på spårtrafik som på vägtrafik, och som tydligt deklarerar att förbifarten kommer att bli byggd.

Å andra sidan den splittrade oppositionen, där Vänsterpartiet och framförallt Miljöpartiet är emot. Som jag tidigare har skrivit om har MP ställt det ultimativa kravet att förbifarten ska skrotas för att partiet ska vara villigt att ingå i en eventuell vänsterregering. Socialdemokraterna å sin sida utlovade från landstingsfullmäktiges talarstol ett besked från de samlade rödgröna under våren. Det skedde vid budgetdebatten i november 2009.

Min fråga är därför mer aktuell än någonsin: När kommer vänstern att ge besked kring förbifarten? Och vilket parti kommer att tvinga lägga sig? Mot bakgrund av (S) historiskt låga siffror i Stockholmsregionen ser det ut som att Miljöpartiet - och Vänsterpartiet - skulle få ett starkt mandat i händelsen av att det blir en vänsterseger.

Med tanke på behovet av en ny led som kan avlasta Essingeleden och leda trafik runt innerstaden, och det mycket stora stöd som finns bland befolkningen för förbifarten borde vänstern av rena anständighetsskäl lämna besked i frågan i god tid till valet. Och de har faktiskt utlovat ett tydligt besked till väljarna.

Som Centerpartiets förhandlare i Stockholmsöverenskommelsen har jag tidigare bloggat om processen, bl.a. här.

Se Stockholmscenterns nya kampanj för den miljöanpassade förbifarten: jatillförbifarten.se

Läs även Johan Hedin och Per Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Utmaning till politikerna: Köp en utsläppsrätt på Earth Hour-dagen

I morgon är det Earth Hour, världens största manifestation för klimatet då många lampor släcks runt om i världen en timme för att sätta fokus på klimatfrågan.

Det är knappast någon hemlighet att jag och min stadshuskollega Per Ankersjö (C) inte är eniga i Earth Hour-frågan. Jag tycker att det är ett kostnadseffektivt sätt att skapa opinion för klimatfrågan. Per tycker däremot att det är ett utslag för "green wash" - ett sätt att köpa sig fri från att ta de nödvändiga besluten för ett bättre klimat.

Vi är däremot eniga om att klimat- och miljöarbetet förtjänar reella insatser och inte bara opinionsbildning. Därför har vi båda köpt var sin utsläppsrättighet motsvarande två ton koldioxid - vi vill med detta lyfta betydelsen av utsläppshandel som lösning på miljö- och klimatfrågan.

Lite snabb huvudräkning gav vid handen att om alla landstings- och borgarråd köpte var sin utsläppsrättighet till i morgon skulle det motsvara två miljoner släckta glödlampor i en timme. En för varje invånare i Stockholms län.

Vi har därför utmanat de andra politikerna i Alliansen och vänstern i Stadshuset och Landstingshuset i ett debattinlägg på politikerbloggen att göra gemensam sak med oss och också köpa var sin utsläppsrättighet.

Bildbevis kan med fördel skickas till gustav.andersson@politik.sll.se - jag lovar att lägga upp bilderna på bloggen.

Om vi tillsammans kan föregå med gott exempel kan vi kanske skapa en folkrörelsen för köp av utsläppsrättigheter på Earth Hour-dagen. Då kan vi förena opinionsbildning med en gemensam krafthandling som verkligen ger effekt och aldrig kan kritiseras som green wash.


Se även Centerpartiets i Stockholms läns landstings webbsida, Pers bloggpost, samt Johan Norberg och Johan Hedin för ett annat perspektiv.

Intressant? Andra bloggar om Earth Hour, alliansen, centern, centerpartiet, stockholm, utsläppshandel, utsläppsrättigheter

Slarvigt, Kjöller!

I en krönika i dagens DN anklagar Hanne Kjöller min och mina partikollegors debattartikel som publicerades i samma tidning i tisdags för att vara inkonsekvent. Kjöller menar att vårt förslag om rätt för patienten till en kvart hos läkaren står i motsats till ambitionen att undvika centralt detaljstyre i vården. Hon skriver bland annat att ”den som argumenterar för individanpassade lösningar torde få det rätt knivigt att förklara varför läkare och patient ska sitta av besök som kan vara avklarade på fem minuter.”

Kjöller misstolkar vårt förslag till att det skulle röra sig om en skyldighet att "sitta av" 15 minuter. Att införa en sådan regel ter sig naturligtvis absurt. Vill patienten inte ta upp fler hälsoproblem är läkaren självfallet inte skyldig att dra ut besöket längre. Avsikten med förslaget "rätt till en kvart" handlar om att ge patienten en garanti att kunna ta upp mer än ett hälsoproblem vid korta besök om han/hon så önskar.

Vårt förslag bygger både på egna erfarenheter och många vittnesmål från patienter. Både före och efter vårdvalets införande förekommer det för ofta att läkare avfärdar patienter som vill ta upp ett hälsoproblem till när de ändå är inne för ett besök med beskedet att "då får vi boka en ny tid". Det kan hända även efter ett mycket kort besök på två-tre minuter som för att t.ex. förnya ett recept, klämma på en svullen fot eller diagnosticera svinkoppor. Patienterna - som ogärna går till läkaren i onödan - upplever detta som stötande.

Den centralstyrning vi kritiserar är den gamla tidens direktstyre över vårdcentralerna. Vårdvalet har dramatiskt ökat friheten. Därmed inte sagt att skattebetalarna och patienterna inte har rätt att ställa krav för de pengar som de ersätter vårdgivarna med. Det fina med förslaget om "rätt till en kvart" är att patienten kan förstå sina rättigheter och hjälpa landstinget att utöva kontrollen att de efterlevs. Det kommer att minimera behovet av byråkratisk efterkontroll.

Hanne Kjöller angriper vidare vår punkt om att införa ett vårdombud baserat på intryck från TV-programmet "Kvartersakuten". Programmet är knappast en tillräcklig utgångspunkt för ett angrepp eftersom det handlar om helt olika patientgrupper. Vi skriver dessutom att förslaget handlar om att skapa snabbare och enklare vårdkedjor för patienter som har behov av vård som inte vårdcentralen kan bistå med. Vi ser idag hur patienter – ofta äldre och multisjuka – slussas fram och tillbaka mellan vårdinstanser, remisser tappas bort och ofta får patienten själv kontakta vårdgivaren för att få den vård de ska vara garanterade.

Samtliga punkter i vårt förslag till ett nytt Vårdval handlar om att sätta patienten i centrum. Följaktligen har vi konsekvent hållit fast vid det som är vår utgångspunkt. Det sker bäst genom en kombination av informerad valfrihet, driftigt vårdföretagande och tydliga patienträttigheter.

Läs också Dagens medicins två artiklar. Hans Åberg, folkpartistisk landstingskandidat, har också framfört läsvärda reflektioner på sin blogg där jag också lämnat en kommentar.

Andra som har bloggat om detta: Per Ankersjö

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson, Hanne Kjöller

Spännande debatt om Centerförslagen

Dagens Medicin har följt upp min, Kajsas och Tages DN-debatt från igår. Uppenbarligen har förslaget om "rätt till en kvart" retat upp en del läkare. Samtidigt bekräftar vissa - helt eller delvis - att det behövs ett nytt bemötande från läkarens sida.

Dessutom hör patienter av sig till mig personligen och berättar om situationer där läkare omedelbart velat boka en ny besökstid så fort patienten tagit upp en ny fråga.

Några förtydliganden är på sin plats:

- Det handlar om en rätt för patienten att ta upp mer än ett hälsoproblem vid samma läkarbesök, inte om en skyldighet för patient och läkare att nödvändigtvis "sitta av" en kvart tillsammans.

- Det är viktigt att både patient och läkare förstår hur patientens rättigheter ser ut. Därför måste de vara lätta att kommunicera och förstå.

- Förekomsten av detta beteende hos läkare har nog funnits i vården i Stockholm både före och efter Vårdvalet. Själv blev jag bryskt tillsagd att boka en ny läkartid när jag försynt förde ytterligare hälsofrågor på tal såväl 2005 (innan Vårdval Stockholm) som 2009. Den analysen styrks också av att vårtiderna i genomsnitt inte har blivit kortare efter att vårdvalet infördes.

Noterar för övrigt att Hans Åberg bloggar intressant om vår artikel. Mårtensson ger en positiv respons och Niklas Lindgren utvecklar intressanta resonemang om LEAN och vårdvalet.

Andra som bloggat om detta: Kent Persson, Raymond Svensson, Oscar Sundevall, Ulrika Falk, Lila Ericsson, Christer Jonsson, Per Ankersjö, Magnus Persson,

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson