Öppet brev ang. sjöfyllerilagen

Idag skickar jag, Olof Börjesson, Mailis Dahlberg, Hans Lindqvist och Karl Malmqvist ett öppet brev till Centerpartiets riksdagsledamöter.

Öppet brev till Centerpartiets riksdagsledamöter

På Centerpartiets stämma i Åre i september 2011 tog Centerpartiet ställning för minskat regelkrångel och för en förutsättningslös utredning av den nya sjöfyllerilagen och dess effekter.

Sedan juli 2010 är 0,2 promille den övre gränsen för hur mycket alkohol en person som framför en båt som är över 10 meter eller kan framföras i över 15 knop får ha i blodet. Detta innebär att det är i princip omöjligt att ta ett glas vin till maten och sedan fortsätta sin färd i den vackra natur som är de svenska sjöarna och skärgårdarna. Det innebär också att den person som behöver flytta sin förtöjda båt vid exempelvis kraftig vind inte får ha druckit två öl till middagen i hamnen.

Trots att det redan tidigare var förbjudet att vara berusad på sjön, och trots att forskningen visat att alkoholnivåer i det intervall som nu kriminaliserats inte ger upphov till några säkerhetsproblem, infördes en ny lag som lade ytterligare regelbördor på båtfolk och skärgårdsbor och som ytterligare försvårar för näringsidkare i små skärgårdssamhällen.

Lagen infördes utan någon att någon bedömning av dess konsekvenser kunde presenteras. För ett parti som sätter människans frihet främst och kämpar mot onödiga lagar är detta inte acceptabelt. Därför beslutade stämman att Centerpartiet ska verka för att lagen ska utredas.

Ett antal riksdagsledamöter har lämnat in motioner som är helt i linje med Centerpartiets stämmobeslut, bland andra:
Johnny Munkhammar och Eliza Roszkowska Öberg 2011/12:C256
Lars Beckman 2011/12:C301
Isabella Jernbeck 2011/12:C380
Jan Ericsson 2011/12:C267

Vi vill härmed uppmana alla centerpartistiska riksdagsledamöter att i enlighet med stämmobeslutet i Åre 2011 rösta för motionerna i fråga och verka för att lagen utvärderas.

Det är centralt att Centerpartiets även fortsättningen ska uppfattas som ett parti som kämpar för människors frihet och säkerhet samt mot regelkrångel och onödiga inskränkningar i människors liv.

Gustav Andersson (C)
Miljö- och skärgårdslandstingsråd och gruppledare Centerpartiet i Stockholms läns landsting

Olof Börjesson (C)
Gruppledare Centerpartiet i Sotenäs kommun

Mailis Dahlberg (C)
Gruppledare Centerpartiet i Vaxholm kommun, vice ordförande i kommunstyrelsen i Waxholm kommun.

Hans Lindqvist (C)
Gruppledare Centerpartiet i Värmdö kommun

Karl Malmqvist (C)
Seglare och ledamot i Centerstudenters förbundsstyrelse

Skärgårdens bästa går före trafikens driftsform

Ett antal mindre skärgårdsrederier kritiserar idag planerna på en "samordnad" upphandling av skärgårdstrafiken. Jag förstår deras oro, inte minst mot bakgrund av att ärendet har dragit ut på tiden. Oron är allvarlig eftersom rederierna är småföretag med anställda och kostsamt tonnage där framförhållning är viktig både för personal- och investeringsbeslut.

Varför har då upphandlingen dragit ut på tiden? Jo därför att beslutsunderlaget inför Trafiknämndens planerade beslut om intriktningsdokument i juni inte höll tillräcklig kvalitet. Det fanns en risk att viktiga delar av landstingets ansvar för skärgårdens kollektivtrafik inte skulle täckas upp. Likaså saknades svar på huruvida upphandlingen skulle riskera att leda fram till ett privat monopol. I det läget vägrade Centerpartiet och Folkpartiet att gå vidare om inte underlaget utvecklades på tolv punkter. I det läget valde alliansen att återremittera förslaget till SL:s förvaltning. Av någon anledning har det tagit mycket längre tid än väntat.

Som skärgårdslandstingsråd möter jag oron bland skärgårdsbor och företagare dagligen. Även om jag inte håller i ärendet (operativa sjötrafikfrågor sorterar under trafiklandstingsrådet Wennerholm) kan jag ge ett väldigt tydligt besked till de boende och besökare som använder trafiken: Skärgårdstrafikens innehåll kommer inte att försämras utan förstärkas. I dessa delar är den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2010) och landstingets skärgårdspolitiska program styrande. Jag uppfattar att Wennerholms vilja är att förbättra trafiken och vad mig och Centerpartiet beträffar kommer vi inte att acceptera någon driftsform som försämrar trafiken.

De boende, besökarna och företagarna i skärgården har därför inget att oroa sig för. En eventuell upphandling kommer inte att påverka landstingets servicenivå. Återstår redarna. För deras framtid som entreprenörer på en marknad är det driftsformen, inte innehållet i trafiken som är det viktigaste. De förtjänar ett tydligt besked så snart som möjligt. Och mycket längre kan de inte vänta.

Hoppas att C står upp mot onödig lagstiftning

I slutet av veckan på Centerpartiets stämma i Åre kommer min motion om att upphäva eller göra om den nya sjöfyllerilagen att debatteras. Jag hoppas verkligen att ombuden på stämman står upp för Centerpartiets grundläggande utgångspunkt om att förhindra onödiga regleringar som krånglar till människors vardag.

Jag noterar att Partistyrelsen i sitt yttrande över min motion i stora delar bekräftar att det finns oklarheter kring behovet av de skärpta alkoholgränserna samt att det otydliga straffansvaret, där andra än föraren kan åtalas, är problematiskt. Deras förslag är att den nya lagstiftningen ska ses över men ändå föreslår de avslag av mina konkreta förslag. Jag ser det som ett fall framåt men att man egentligen i konsekvensens namn borde bifalla min motion.

Se vad jag tidigare skrivit om sjöfyllerilagen på SvD Brännpunkt, på min blogg här, här och här samt inslaget på ABC och i Radio Stockholm.


Nedan följer motionen i sin helhet:


Den förfelade ändringen av sjöfyllerilagstiftningen

Tilläggen till sjöfyllerilagen som trädde i kraft sommaren 2010 är förfelad och måste ändras. Den omfattar inte de situationer där de flesta olyckor och dödsfall inträffar. Samtidigt är den mycket svårtolkad, full av gråzoner och medför en omfattande rättsosäkerhet. Följden av detta är orimliga och oproportionerliga inskränkningar i människors legitima rörelsefrihet till sjöss. Ett onödigt krångel har uppkommit som faktiskt försvårar både rimligt socialt liv och utvecklingen av besöksnäring i Sveriges skärgårdssamhällen.

Nyheten är att promillegränsen sänks från 1,0 till 0,2 promille. För yrkestrafik gäller annan lagstiftning så sjöfyllerilagen har i första hand bäring på fritidstrafik. Det kan tyckas rimligt att samma gräns gäller för trafikanter till sjöss som för bilister till lands och det är också så det argumenterats för den nya lagen. Men förhållandena i verkligheten är radikalt annorlunda.

0,2 promille är en gräns som är satt för att säkra att människor inte sätter sig bakom en bilratt innan de nyktrat till ordentligt. Det är rimligt eftersom biltrafik sker i mycket höga farter och med mycket små avståndsmarginaler vid möten.

Båttrafik sker i betydligt lägre farter och säkerhetsavstånd på tiotals meter kan utan vidare hållas i de områden som inte omfattas av hastighetsrestriktioner under 22 km/h. För båttrafiken blir en 0,2 promillegräns en sakligt omotiverad karantänregel utan faktisk inverkan på sjösäkerheten.

Ändå är sjöfyllerilagen till och med strängare än bestämmelserna för biltrafiken eftersom inte bara föraren utan även övriga medresenärer kan ges straffansvar om det kan göras troligt att de behövs för ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”. Dessa uppgifter kan omfatta allt från att biträda vid angöringen av båten till att läsa sjökort. Den vitt spridda osäkerheten om hur straffansvaret ska tolkas och vilket beteende som förväntas av lagstiftaren skapar obehag och olust bland både båtfolk och myndigheter.

Att något egentligt behov av de genomförda lagändringarna inte finns avslöjas redan vid en granskning av de olyckor och dödsfall som sker till sjöss. Det absoluta flertalet personer, ca 90 procent, som omkommer till sjöss faller överbord från små rodd- eller motorbåtar i lugna vatten utan inblandning av annan trafik. Oftast ligger båten stilla. Absurt nog omfattas inte dessa situationer av den skärpta sjöfyllerilagen då båtarna är kortare än 10 meter eller har lägre maxhastighet än 15 knop.

Enbart 3-4 dödsfall per år sker i samband med snabbgående motorbåtar. I de fall alkohol är inblandat rör det sig vanligen om alkoholnivåer över 1 promille som omfattades också av den gamla lagen. I stort sett inga trafikolyckor inträffar på segelbåtar längre än 10 meter. Sjöolyckorna har för övrigt minskat under det senaste decenniet som en följd av frivilliga beteendeförändringar.

Den nya lagen har mycket låg legitimitet bland dem som berörs, såväl bland fritidsbåtsägare som bland boende i Sveriges skärgårdar. Detta eftersom den inte är utformad efter sjö- och ölivets faktiska förhållanden utan från en abstrakt och okunnig analogi med vägtrafiken. Lagen har också fått hård kritik från ledande jurister och andra sakkunniga.

Det nya tillägget till sjöfyllerilagen behöver skyndsamt ses över eller upphävas. Promillegränsen bör vara enhetlig oavsett båtstorlek och den bör fastställas efter de hastigheter och trafikförhållanden som råder till sjöss. Eftersom båttrafikens hastigheter är mycket lägre och trängseln i trafiken mycket mindre än till lands kan motsvarande trafiksäkerhet som till lands av allt att döma uppnås vid en högre promillegräns. I normalfallet bör enbart en person ha straffansvar.

Att åtgärda den förfelade sjöfyllerilagen och ersätta den med sakligare och mer legitima bestämmelser är viktigt av respekt för de grupper som berörs. Lagstiftaren har ett särskilt ansvar när det gäller sakförhållanden som många människor kan ha lättvindliga uppfattningar om men som betydligt färre har sakkunskap om eller berörs av. Centerpartiet, som hämtar sin kraft ur decentraliseringstanken och underifrånperspektivet, borde ta särskilt allvarligt på detta ansvar.

Det är lätt i Sverige att ha attityden att ”klart samma regler ska råda för festande rika båtägare som för oss vanliga bilister”. Men detta är en felaktig utgångspunkt. Bland de drabbade finns helt andra grupper:
• Skärgårdsbor som redan har mer krångel och regler i sina liv än flertalet landboende kan drömma om, som nu får ännu svårare att planera sina hemresor från socialt samliv på andra öar. • Skärgårdskrogar som riskerar att få lägga ned för att besökare med båt inte vågar dricka måttliga mängder vin till maten.
• Eller helt enkelt vanliga båtägare som vill förgylla middagen efter en härlig dag i segelbåten med vinet i fråga.

Som ett decentralisitiskt parti bör vi i Centerpartiet vara mer uppmärksamma än andra på hur regler, krångel och byråkrati faktiskt hindrar människor från att uppnå spontan lycka och okomplicerade, autentiska livsupplevelser eller förverkliga idéer och konstruktiva livsstrategier. Vi borde därför ställa oss frågan om inte bevisbördan på ett tydligare sätt bör ligga hos dem som vill införa nya bestämmelser, hinder och regler, och inte hos dem som drabbas av reglerna. Att erkänna felet och göra om sjöfyllerilagen utifrån de verkliga förhållandena skulle vara ett viktigt steg i den riktningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås partistämman besluta
• Att Centerpartiet verkar för att ändringarna i sjöfyllerilagen avseende promillegränsen skyndsamt ses över och anpassas efter ö- och båtlivets verkliga förhållanden och hur de verkliga olycksriskerna ser ut.
• Att denna översyn medför att i normalfallet enbart en person har straffansvar som förare av fartyget i fråga.
• Att Centerpartiets grundinställning till nya regler bör vara restriktiv om det inte kan visas att reglerna har en tydlig nytta som är större än de hinder och olägenheter den nya regeln medför för de berörda.

Gustav Andersson

Kungsholmen

Att svära i kyrkan

Hur många gånger har jag nu inte läst att "alkohol och båtkörning inte hör ihop". Det är det bärande argumentet från försvararna av den nya sjöfyllerilagen. Trots att ingen ännu visat hur de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren ger bättre sjösäkerhet. Att alkohol inte hör i hop med det ena eller det andra verkar vara ett giltigt argument för sig självt.

Jag har visst svurit i kyrkan när jag stått upp för människors frihet att välja måltidsdryck, att välja livsstil och semesterliv. Med vad är det mer som alkohol inte hör ihop med? Snart kanske vi inte får promenera alkoholpåverkade, inte bada alkoholpåverkade eller som signaturen "Glädjen är borta för alltid" skrev i en kommentar till Birgitta Rydbergs blogginlägg, köra barnvagn med 0,2 promille i blodet.

Birgitta Rydberg (FP), Barbro Westerholm (FP) och Centerpartiets Johan Linander har nu replikerat på min och Karl Malmqvist artikel på SvD Brännpunkt. De hävdar bland annat att sjöfyllerilagen blivit enklare att följa eftersom samma promillegräns gäller för båt och för bil. Detta är direkt skrattretande.

Den nya sjöfyllerilagen innebär för det första att det är högst oklart vilka personer ombord som kan åläggas straffansvar, har du med dig en onykter medpassagerare kan denna straffas. Det är inte heller alla båtar som omfattas av de nya reglerna, de gäller endast för båtar som är längre än tio meter eller kan gå i över 15 knop. Detta innebär att om en person kör en nio meter lång båt som bara kan gå i 14 knop med över 0,2 promille i blodet gäller inte regeln. Men om samma person kör en lika stor båt i 14 knop, men båten KAN gå över 15 knop och har samma promillenivå i blodet gäller regeln. Det är inte att göra en enklare lag.

Rydberg, Westerholm och Linander har dock sjösäkerheten som huvudargument, trots att de inte kan visa på hur sjösäkerheten blivit bättre sedan semesterfirare och skärgårdsbor förlorat en del av båtlivets charm.

Sjöfyllerilagen måste bli rättssäker och utgå från verklighetens förhållanden

Idag skriver jag tillsammans med Karl Malmqvist, seglande ledamot i Centerstudenters förbundsstyrelse på Brännpunkt om att den nya sjöfyllerilagen är en skam för alliansregeringen. Alliansens och Centerpartiets politik ska vara att minimera byråkrati, regler och krångel och skapa så mycket frihet som möjligt för människor - inte tvärt om som med sjöfyllerilagen.

Jag har därför motionerat till Centerpartiets stämma i Åre i september om att den översyn av lagen som utlovades då lagen instiftades förra sommaren skyndsamt måste genomföras. Denna översyn måste leda till att sjöfyllerilagen blir en rättssäker lag som är enkel att följa och med en tillämpning och promillegräns som utgår från båt- och skärgårdslivets verkliga förhållanden.

Läs mina tidigare inlägg om sjöfyllerilagen här och här.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

Många ställer frågor om varför jag kräver att den nya sjöfyllerilagen görs om. Utgångs­punkten är ofta en intuitiv känsla att det borde vara samma regler för sjötrafik som för vägtrafik. Man pekar också på Kustbevakningens mediakommunikéer som ger sken av att sjöfylleriet minskat till följd av lagen.

Jag bör först förklara min grundinställning. Min utgångspunkt är den individuella och kollektiva friheten att själv bestämma hur man vill leva sina liv. Lagar och regler som styr hur människor lever sina liv ska endast finnas om de är motiverade för att gagna viktiga samhällsintressen eller skydda människor från skador – särskilt om dessa åsamkas andra. Man måste också alltid väga de negativa effekterna av styrningen mot de positiva effekter som man eftersträvar.

1. Lagskärpningen är onödig:
Den nya lagen behövs inte för att öka sjösäkerheten och har dålig träffsäkerhet på de faktiska olyckorna. Olyckor till sjöss har minskat kontinuerligt sedan tjugo år. De flesta sjöolyckor drabbar ensamma kraftigt alkoholpåverkade personer i små båtar som inte omfattas av lagen. I de fåtaliga fall av trafikolyckor med stora eller snabba båtar är föraren nästan alltid kraftigt berusad och skulle kunna stoppas även med den tidigare promillegränsen på 1,0 promille eller med hänvisning till vårdslöshet i trafik. I grunden handlar det om att förhållandena i vägtrafik och i sjötrafik inte - som lagstiftaren säger - är lika utan faktiskt mycket olika när det gäller hastigheter och utrymme, vilket ger betydligt lägre olycksrisker för båttrafiken.

2. Den nya lagen är rättsosäker.
Den nya lagen innebär att alla personer på båten som kan anses ha för sjösäkerheten viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka är oklart. Otydligheten skapar olust och leder kanske till att man tar det säkra före det osäkra och inte besöker restaurang eller ger sig till sjöss över huvud taget.

3. Människors frihet i ett aktivt sjöliv har ett värde.
Främst för dem själva men också för samhället. Ett semestrande till sjöss innebär rekreation och skärgården och skärgårdslivet är ett viktigt kulturarv. Alltmer krångel inom denna sektor minskar spontanitet och ökar stress. Det kan minska aktiviteten i båtlivet och beröva människor värdefulla upplevelser av glädje och spontanitet. Indikatorer är att färre besöker sjökrogar men också fallande pris på båtar. Har inte lyckliga semesterminnen något värde för lagstiftaren – vilket de borde - så borde åtminstone effekterna på folkhälsan ha det.

4. Det finns en gräns för hur många onödiga regler skärgårdssamhällena (och annan glesbygd) kan bära.
Skärgårdsbor har större krångel i sin vardag än andra redan av naturliga orsaker som att man bor glest, har svag samhällsservice, besvärliga transporter och ofta driver egna små företag, egna reningsverk och servicefunktioner. En omotiverad inskränkning i möjligheten för en själv eller för besökande vänner att transportera sig själv till och från sociala tillställningar innebär ökad ensamhet. Dessutom slår den aktuella lagstiftningen hårt mot många restauranger som ger jobb. Varje ytterligare onödig regel – och de är redan många – bidrar till att lägga ytterligare hinder för människornas kraft att utveckla skärgården.

Många tycker att alla klutar ska sättas till för att minska varje tänkbar olycka till sjöss. Det finns i så fall mer effektiva åtgärder. Men det är också dags att vi svenskar börjar vända på frågorna. Är det rimligt att lagstiftaren bestämmer vad vi ska och inte ska göra även när det inte går ut över samhället eller över andra människor? Är våra spontana fördomar och kvällstidningsbilder av fulla överklassungdomar, eller våra ytterst subjektiva uppfattningar om andras båtvett, verkligen en rimlig grund för att kräva regler mot skötsamma människor som visserligen tvingar fram ett ändrat beteende, men utan att dessa beteendeändringar faktiskt bidrar till högre sjösäkerhet.

Och är det verkligen så orimligt att människor kan få dricka ett par glas vin till maten och segla hem båten efteråt om det faktiskt inte har någon påvisbar effekt för sjösäkerheten? Ska vi förbjuda det bara för att vi har makten att göra det? Jag tycker inte det. Därför är den nya sjöfyllerilagen – vid sidan av dess negativa effekter på semesterlycka, folkhälsa och livskraft i skärgården - en viktig principfråga.

Se ABCs inslag och lyssna på Stockholmsnytt. Läs också Karl Malmqvists blogginlägg om sjöfyllerilagen. Även Båtnytt är starkt kritiska till lagen. Läs också experterna Hugo Tiberg, proffessor i sjörätt och Mats Edenius, professor i informationssystem som menar att nya regeln för sjöfylleri är förnedrande för båtförare.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

Många ställer frågor om varför jag kräver att den nya sjöfyllerilagen görs om. Utgångs­punkten är ofta en intuitiv känsla att det borde vara samma regler för sjötrafik som för vägtrafik. Man pekar också på Kustbevakningens mediakommunikéer som ger sken av att sjöfylleriet minskat till följd av lagen.

Jag bör först förklara min grundinställning. Min utgångspunkt är den individuella och kollektiva friheten att själv bestämma hur man vill leva sina liv. Lagar och regler som styr hur människor lever sina liv ska endast finnas om de är motiverade för att gagna viktiga samhällsintressen eller skydda människor från skador – särskilt om dessa åsamkas andra. Man måste också alltid väga de negativa effekterna av styrningen mot de positiva effekter som man eftersträvar.

1. Lagskärpningen är onödig:
Den nya lagen behövs inte för att öka sjösäkerheten och har dålig träffsäkerhet på de faktiska olyckorna. Olyckor till sjöss har minskat kontinuerligt sedan tjugo år. De flesta sjöolyckor drabbar ensamma kraftigt alkoholpåverkade personer i små båtar som inte omfattas av lagen. I de fåtaliga fall av trafikolyckor med stora eller snabba båtar är föraren nästan alltid kraftigt berusad och skulle kunna stoppas även med den tidigare promillegränsen på 1,0 promille eller med hänvisning till vårdslöshet i trafik. I grunden handlar det om att förhållandena i vägtrafik och i sjötrafik inte - som lagstiftaren säger - är lika utan faktiskt mycket olika när det gäller hastigheter och utrymme, vilket ger betydligt lägre olycksrisker för båttrafiken.

2. Den nya lagen är rättsosäker.
Den nya lagen innebär att alla personer på båten som kan anses ha för sjösäkerheten viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka är oklart. Otydligheten skapar olust och leder kanske till att man tar det säkra före det osäkra och inte besöker restaurang eller ger sig till sjöss över huvud taget.

3. Människors frihet i ett aktivt sjöliv har ett värde.
Främst för dem själva men också för samhället. Ett semestrande till sjöss innebär rekreation och skärgården och skärgårdslivet är ett viktigt kulturarv. Alltmer krångel inom denna sektor minskar spontanitet och ökar stress. Det kan minska aktiviteten i båtlivet och beröva människor värdefulla upplevelser av glädje och spontanitet. Indikatorer är att färre besöker sjökrogar men också fallande pris på båtar. Har inte lyckliga semesterminnen något värde för lagstiftaren – vilket de borde - så borde åtminstone effekterna på folkhälsan ha det.

4. Det finns en gräns för hur många onödiga regler skärgårdssamhällena (och annan glesbygd) kan bära.
Skärgårdsbor har större krångel i sin vardag än andra redan av naturliga orsaker som att man bor glest, har svag samhällsservice, besvärliga transporter och ofta driver egna små företag, egna reningsverk och servicefunktioner. En omotiverad inskränkning i möjligheten för en själv eller för besökande vänner att transportera sig själv till och från sociala tillställningar innebär ökad ensamhet. Dessutom slår den aktuella lagstiftningen hårt mot många restauranger som ger jobb. Varje ytterligare onödig regel – och de är redan många – bidrar till att lägga ytterligare hinder för människornas kraft att utveckla skärgården.

Många tycker att alla klutar ska sättas till för att minska varje tänkbar olycka till sjöss. Det finns i så fall mer effektiva åtgärder. Men det är också dags att vi svenskar börjar vända på frågorna. Är det rimligt att lagstiftaren bestämmer vad vi ska och inte ska göra även när det inte går ut över samhället eller över andra människor? Är våra spontana fördomar och kvällstidningsbilder av fulla överklassungdomar, eller våra ytterst subjektiva uppfattningar om andras båtvett, verkligen en rimlig grund för att kräva regler mot skötsamma människor som visserligen tvingar fram ett ändrat beteende, men utan att dessa beteendeändringar faktiskt bidrar till högre sjösäkerhet.

Och är det verkligen så orimligt att människor kan få dricka ett par glas vin till maten och segla hem båten efteråt om det faktiskt inte har någon påvisbar effekt för sjösäkerheten? Ska vi förbjuda det bara för att vi har makten att göra det? Jag tycker inte det. Därför är den nya sjöfyllerilagen – vid sidan av dess negativa effekter på semesterlycka, folkhälsa och livskraft i skärgården - en viktig principfråga.

Se ABCs inslag och lyssna på Stockholmsnytt. Läs också Karl Malmqvists blogginlägg om sjöfyllerilagen. Även Båtnytt är starkt kritiska till lagen. Läs också experterna Hugo Tiberg, proffessor i sjörätt och Mats Edenius, professor i informationssystem som menar att nya regeln för sjöfylleri är förnedrande för båtförare.

En budget för världens bästa miljöarbete

Idag presenterade jag och mina gruppledarkollegor i Alliansen den sjätte alliansbudgeten för Stockholms läns landsting.

På mina ansvarsområden finns några nyheter:

Sänkt taxa för skärgårdstrafiken under höst och vår för att bidra till en förlängd turistsäsong. Fler Stockholmare, och andra besökare, borde upptäcka Utö en solig aprildag eller en vacker oktoberdag på Nämdö. Fler besökare ger fler företag och jobb.

En regional miljöstrategi för Stockholmsregionens vatten. Landstinget har kommit långt med att minska utsläpp av läkemedel och kemikalier men de flesta utsläppen sker inte från sjukhus och vårdmottagningar. Därför behövs en bättre samordning med kommunerna, såväl i äldreomsorgen som i VA-hanteringen.

Insamling av matavfall till biogas. Stockholmsregionen ligger långt efter Syd- och Västsverige när det gäller att ta tillvara potentialen att tillverka biogas av avfall. Det beror delvis på att gas inte historiskt använts lika mycket i vår region, men också på ett svagare regionalt samarbete. Landstinget leder arbetet med den regionala klimat- och energistrategin där utveckling av länets potential till biogasproduktion är en viktig del. Då ska landstingets egna verksamheter också bidra konkret med sitt avfall.

I övrigt är jag stolt över en budget med fortsatt fokus på människors entreprenörskap både i vården, i kulturen och i skärgården. Det viktiga arbetet med att effektivisera vården och få bästa möjliga valuta för skattepengarna fortsätter. Investeringarna i ny kollektivtrafik är också av stor betydelse för Centerpartiet och ett viktigt bidrag till en hållbar regional miljö i en region som växer med nästan 40.000 personer om året.

Sjunkbomber utanför djurens barnkammare

Försvarsmakten har fattat beslut om att genomföra en så kallad sjunkbombfällning utanför Nåttarö i Haninge kommun på måndag. Detta beslut har fattats trots att Länsstyrelsens rekomenderat försvaret att inte genomföra övningen. Jag har idag i Radio Stockholm kritiserat försvaret för att de ändå framhärdar.

Anledningen till min kritik är för det första att de väljer att genomföra övningen i maj månad. Just nu ynglar fiskarna, fåglarna häckar och sälen har nyligen fått kutar. Havet är att betrakta som djurens barnkammare just denna tid. Att försvaret dessutom väljer att genomföra övningen med skarp ammunition gör det hela än mer oförståeligt. Ljudvågor sprider sig långt under vatten, både fisk, fågel och säl har god hörsel och påverkas av undervattensaktiviteter. Även tryckvågor och grumling av vattnet kan medföra problem i närområdet.

Det finns alltså en stor risk att bombningen kommer att påverka djurlivet negativt. Liknande övningar som genomförst i andra områden att lett till att fiskbeståndet helt försvunnit under en så pass lång tid som fem år. När Skärgårdsstiftelsen och andra ansvarsfulla aktörer genomför muddringar och likande arbeten genomförs alltid dessa under hösten och alltid så långt ut som möjligt.

Självklart ska försvaret öva, också i skärgården. Det är också förståeligt att försvaret vill öva så verklighetstroget som möjligt, det vill säga med skarpa laddningar. Men att välja att göra det så pass nära ett skyddat naturområdet och under denna tid på året är oacceptabelt.

Skärgårdens fågelliv är under hård press. Det visar också Skärgårdsstiftelsens Kustfågelinventeringar som nyligen presenterat sin rapport. Den visar bland annat oroväckande siffror om ejdern som de senaste två åren halverats. Även fiskbestånden är i obalans. Det är mot den bakgrunden man måste förstå hur viktigt det är att även viktiga samhällsintressen som Försvarsmakten tar största möjliga hänsyn.

* * *

PS. För övrigt anser jag att storskarven och mellanskarven inte hör till utrotningshotade fågelarter och att det därför är fullt rimligt att begränsa beståndens storlek. DS.

Alliansens mål är bättre skärgårdstrafik för fastboende

DN skrev i går en artikel om landstingets kommande trafikupphandlingen med rubriken "Båtturer till öar i skärgården hotas". Det förtjänas att kommenteras.

Landstinget kommer via den nyvalda trafiknämnden att göra en upphandling av helhetsansvaret för skärgårdstrafiken. Direkt efter årsskiftet kommer nämnden lägga upp en tidsplan samt beskriva hur upphandlingen ska ske. Landstinget har två program som är vägledande för kollektivtrafiken i skärgården, RUFS 2010 samt Skärgårdspolitiska programmet.

En upphandling måste ha dessa program som utgångspunkter. Det innebär ett fortsatt starkt offentligt engagemang för en bastrafik på rimliga ekonomiska villkor för fastboende och besökare.

Det innebär också att försämringar av trafiken till de tretton kärnöarna eller andra befolkningscentra i skärgården inte kan bli aktuella.

Målet med upphandlingen är att förbättra skärgårdstrafiken för de boende ute i skär­gården. Det är viktigt att alla människor i länet har god tillgänglighet till kollektiv­trafik oavsett vart man bor. Vi ser en möjlighet att genom en upphandling få ännu mer trafik vår våra skattepengar.

I Alliansens överenskommelse lyfter vi också fram att frågan om en nord-sydlig förbindelse ska belysas i samband med upp­hand­lingen.

Andra bloggar om: waxholmsbolaget, strömma kanalbolag, skärgård, stockholms skärgård, stockholms läns landsting, centerpartiet

Tillbaka på banan

Det har verkligen varit få, för att inte säga obefintligt med uppdateringar här sedan valet. Orsaken är att vi har sedan valdagen suttit och förhandlat fram en politisk organisation, en Alliansplattform för 2010-2014 och en budget för 2011.

Dessa tre digra arbeten som har tagit min egen och centerpartiets tjänstemäns uppmärksamhet, varför bloggandet har gått på sparlåga. Men i förra veckan blev budget och vår nya organisation klar, och vi kan återgå till det politiska dagsverket.

Radio Stockholm rapporterar från vår pressträff om plattformen, och TV4 Stockholm och DN från presentationen av våra ny-gamla landstingsråd från förra måndagen. Tidningen Skärgården skriver också om min nya roll i skärgårdsfrågorna.

En av nyheterna för mandatperioden är att jag kommer att leda en ny rotel, Miljö- och skärgårdsroteln, vilket känns mycket spännande och lovande. Tidigare sorterade vare sig miljö- eller skärgårdspolitiken under en egen rotel, vilket innebar att frågorna ibland ramlade mellan stolarna.

Men med vår nya organisation och en renodlad (C)-rotel får vi ett större tryck i frågorna.

Landstingets politiska ledning - i detta fall i form av mig själv och Centerpartiets förtroendevalda - kommer dessutom att ha ett tydligare mandat att leda och organisera landstingets regionala miljöfrågor och ett bredare ansvar än tidigare för skärgårdsfrågorna. Ett huvudmål på miljöområdet under mandatperioden är att leda arbetet med att halvera regionens koldioxidutsläpp (från basåret 1990) till 2015.

Vi kommer även att påbörja arbetet med ett nytt miljöprogram för landstinget som ska börja gälla 2012, där mål kring stora som små miljöfrågor ska sättas upp ända fram till 2016.

Slutligen vill jag hälsa mina nya rådskollegor Torbjörn, Charlotte och Anna välkomna. Alla är "veteraner" i huset, men nya som landstingsråd för Moderaterna respektive Folkpartiet.

Inga fler tysta skärgårdsomrar - skjut skarv!

Den som seglat i skärgården under senare år har upplevt hur sjöfågeln nästan försvunnit. Med ett undantag: Skarven. Den som fiskar i skärgården upplever hur fångsterna minskat och de fiskar som man ändå får visar tecken på allvarliga stick- och skärskador.

I Stockholms skärgård har vi vad som ser ut som en ekologisk katastrof under uppsegling. Skarven breder ut sig och äter upp fisk vilket driver bort andra naturligt förekommande sjöfåglar. Det rubbar hela ekosystemet, påverkar fiskeriet och själva möjligheten att bo och verka i skärgården.

De tysta skärgårdssomrarna de senaste åren vittnar om en allvarlig ekologisk kris i skärgården där skarven är en bidragande orsak. Trots att EU har lättat på reglerna för skyddsjakt, och skarven är extremt livskraftig, behandlar Naturvårdsverket fortfarande skarven som en utrotningshotad art.

För att få upp frågan på Stockholmsagendan skrev jag igår ett öppet brev till skärgårdsborna där jag kräver att skarvbeståndet som en nödåtgärd reduceras till ungefär en tredjedel av dagens nivå. Jag inser att sambanden är komplexa och andra miljöfaktorer spelar roll. Men i det akuta läget måste skarvens tryck på ekosystemet lättas. Samtidigt måste arbetet med att hitta lösningar på skärgårdshavets övriga miljöproblem intensifieras.

Idag uppvaktade jag tillsammans med andra centerpolitiker Naturvårdsverkets generaldirektör. TV4 var med och filmade. Senare ikväll lägger jag upp klippet i bloggposten.

Lyssna på Carl Jan om gårdsförsäljning

Carl Jan Granqvist och Hans Riese visar på DN debatt övertygande på absurditeten i Systembolagets förslag om hur "gårdsförsäljning" ska kunna genomföras i Sverige. Genomförs förslaget blir det en svensk-byråkratisk parodi på det kontinentala vingårdsbesökets behag. Även om blanketterna fylls i korrekt blir det likväl inte möjligt att smaka varorna på plats - om inte mat serveras.

Nej, detta räcker inte. Svensk småskalig vin- och njutningsdrycksproduktion måste få rimligare villkor att möta sina konsumenter. Och uppenbarligen klarar inte Systemet av att lösa detta på egen hand.

Regeringens utlovade initiativ i frågan bromsas av motstånd från kristdemokraterna. Också från folkpartihåll kan man befara ett motstånd efter Bengt Westerbergs SvD Brännpunkt i veckan. Westerberg får idag svar på tal från centerpartiets gruppledare i riksdagen Roger Tiefensee. Alliansen måste samla sig i denna fråga innan Möja taffelbrännvin och andra lokala produkter av hög kvalitet är ett minne blott.

Jag noterar dock att i Finland sätts en gräns på 13 procent för de drycker som får gårdsförsäljas. Det är inte tillräckligt. Även högkvalitativa spritdrycker, som min favorit Möja taffelbrännvin, måste omfattas.

Läs också mitt tidigare blogginlägg och Per Ankersjös, Johan Hedins och Peter Anderssons (visserligen antagonistiska) inlägg.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

Försvararnas övernit största hotet mot en restriktiv alkoholpolitik!

Gamle fp-ledaren och socialministern Bengt Westerberg argumenterar i dagens SvD Brännpunkt mot gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholdrycker. Det är ett olyckligt inlägg av flera skäl.

Själva sakfrågan - gårdsförsäljningen - är viktig nog. Det finns flera mycket lovande småföretag i Sverige som utvecklat lokalt färgade njutningsdrycker av hög kvalitet. För mig som skärgårdsansvarigt landstingsråd ligger exemplet Möja Taffelbrännvin nära till hands. Det tillverkas i en liten fabrik på den företagsamma ön Möja i Stockholms skärgård och är kryddat av den spanska körvel som växer vild på ön. Den delikata drycken serveras bl a på Grand Hotell i Stockholm och kan köpas för ca 500 kronor flaskan på systembutiken i NK-huset. Men i övrigt är köparna hänvisade till beställningssortimentet eftersom Systemet anser att produkten är för smal för att saluföras brett.

Moment 22 således. Fabriken riskerar att läggas ned eftersom det är nästan omöjligt att bygga upp en marknad i Sverige med ett försäljningsmonopol som visar mycket litet intresse för att främja småskalig produktutveckling.

Gårdsförsäljning skulle innebära att turister på Möja skulle kunna köpa taffelbrännvinet på plats. Det skulle bidra till att skapa en efterfrågan. Samtidigt skulle det bli ytterligare en attraktion som skulle dra kulinariskt intresserade turister till ön. För restauratörer och alkoholdistributörer skulle avprövning underlättas. För Möja som turistö och för skärgården som livsmedelsregion skulle en positiv spiral underlättas. Detta är bara ett exempel.

Jag är en anhängare av en alkoholpolitik som är inriktad på att minska skadligt alkoholbruk och dess sociala konsekvenser. Men jag kan inte se att gårdsförsäljning av exklusiva njutningsdrycker på något vis kan vara en inkörsport till ökat supande.

Får Westerberg och hans meningsfränder - varav åtskilliga finns också i alliansens partier - gehör för sin överdrivet nitiska linje så hindras utvecklingen av en småskalig regionalt präglad livsmedels- och njutningsmedelsproduktion med vidhängande turism. Det vore mycket tråkigt både för svensk mat- och dryckeskultur och för en mera självbärande och mindre understödsberoende landsbygdsutveckling.

Men samtidigt riskerar de övernitiska faktiskt att skada det positiva i svensk alkoholpolitik. Liksom övrig lagstiftning är den nämligen beroende av att ligga någorlunda i fas med den allmänna rättskänslan. Westerberg förser sina egna - och mina - meningsmotståndare med utmärkta argument. Och det skulle - till skillnad från gårdsförsäljning av högkvalitativa njutningsdrycker - faktiskt få allvarliga konsekvenser för hälsa och social sammanhållning.

Fredrik Federley och Johan Hedin bloggar också om detta.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik