Dags för borgerligt ja till höjda trängselavgifter!

Min kollega i stadshuset Per Ankersjö säger idag till DN att trängselskatten borde fördubblas. Detta med anleding av den ökade trängseln i Stockholm. I artikeln spekuleras också i ett återstartande av ett nätverk för borgerliga politiker som vill utveckla trängselskatten. Det är en mycket bra idé.

Centerpartiet är det enda borgeliga partiet som från början varit för trängselavgifter, och idag är trängselavgifterna accepterade av samliga partier. 2004 skrev jagtillsammans med Per Ankersjö en artikel under rubriken "Borgerligt Ja till trängselavgifter" i tidningen City varför man som liberal bör vara för trängselavgifter. Vi förordade också bildandet av en tvärborgerlig kampanjgrupp för trängselskatterna. 2005 bildades nätverket Borgerligt ja till trängselavgifter, där Per Ankersjö och jag ingick i styrelsen, bl a tillsammans med Anders Wijkman och Nina Ekelund från kristdemokraterna.

Efter valet 2006 enades allianspartierna i regeringen om att permanenta trängselskatten som en del av finansieringen av ett trafikpaket för Stockholmsregionen. Inga röster har därefter höjts för att avskaffa dem men entusiasmen tycks fortfarande sval i de övriga borgerliga partierna. Därför är det angeläget att fler företrädare i olika allianspartier som ser att höjda trängselskatter kan vara en nyckel till Stockholmsregionens växande trtafikproblem.

Som jag sa för någon jag för någon månad sedan krävs ytterligare utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken för att andelen som reser med bil inte ska öka. Samtidigt riskerar biltrafiken bli alltmer ineffektiv när köerna växer. Köer är också pengar. Hantverkare och andra mobila yrkesgrupper som tvingas tillbringa timmar varje vecka i bilen är inte gratis utan kostar miljardbelopp årligen. Därtill kommer den ännu större kostnaden för vanliga pendlare som betalas i kötid istället för pengar.

Höjda och smartare trängselskatter ger omedelbart en positiv samhällsekonomisk effekt genom att minska tidsslöseriet i Stockholms bilköer och medför att vägapparaten i själva verket kan användas mer effektivt. Fördubblade trängselskatter skulle samtidigt generera en intäkt på cirka 400-600 miljoner kronor per år som kan användas till investeringar i nya spår, t.ex. förlängning av t-banans blåa linje till Nacka.

Det är med denna utgångspunkt Centerpartiets stockholmnsdistrikt tagit ställning för att en utbyggd t-bana bör finansieras med höjd trängselavgift på distriktsstämman tidigare i vår.

Stockholmsregionens socialdemokrater, folkpartister och idag även moderaterna ställer sina - lite blåögda - förhoppningar till att staten ska gå in och satsa ytterligare tiotals miljarder i spårsatsningar. Ska en sådan ansats ha någon utsikt att lyckas måste vår region också visa att vi själva kan bidra med mer pengar. En Cederschiöld 2-uppgörelse är inte trovärdig utan regional medfinansiering.

Som miljölandstingsråd med ansvar för den regionala miljöplaneringen kommer jag fortsätta kämpa för höjda trängselskatter och utbygd t-bana. Jag vågar efter de senaste dagarnas mediarapportering slå vad om att utvecklingen också kommer att gå mot precis den lösningen.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, t-banan, kollektivtrafik, stockholm, stockholmsöverenskommelsen, trängselavgift, trängselskatt, tunnelbana, Per Ankersjö, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet

(M) fortfarande oense med Alliansen

Till allas förvåning - även flera moderaters att döma av minerna - valde (M) som parti i dag att driva igenom en återremiss av ärendet om sprutbyten i Stockholms län. Det räcker med att en tredjedel av fullmäktiges 149 ledamöter kräver det för att en återremiss kan genomdrivas. Helt mot alla andra partiers uppfattning.

Sådana är visserligen de demokratiska spelreglerna - viktiga frågor måste kunna tas både ett och två varv. Men frågan om sprutbyten är väl mogen att gå till beslut i Stockholm. De frågor min kollega Filippa Reinfeldt anförde, fritt ur minnet: "Ska det vara ett hål i väggen där man får sprutor" visar nog att det är i stundens impuls Moderaterna lade sitt förslag på återremiss.

Med tanke på att de frågor de nu plötsligt ställer finns väl besvarade i landstingets utredning samt i förslaget till beslut finns det enligt min uppfattning ingen anledning att bereda ärendet ytterligare utan det blir enbart fråga om att beslutet får upprepas på ett extra fullmäktigesammanträde inom kort.

Många är nu besvikna och häpna vilket bland annat kan avläsas i reaktioner på nätet. Det är begripligt men det finns skäl att förtrösta. Centerpartiet drev tillsammans med kristdemokraterna igenom utredningen om sprutbyte hösten 2007. Om vi får vänta någon vecka extra på ett landstingsbeslut spelar egentligen mindre roll.

Betydligt viktigare är det nu att centerpartister och andra sprutbytesanhängare ser till att driva igenom beslut i Stockholms stad och länets övriga kommuner om att man vill driva sprutbyte tillsammans med landstinget. Innan någon kommun beslutat att de vill driva sprutbyte med landstinget kan inte en verksamhet startas. Här finns betydligt större risk för långbänkar.

Tidigare bloggat om sprutbyten här och mitt pressmeddelande här. Peter Andersson bloggar också om dagen i fullmäktigesalen, SvD rapporterar, liksom Radio Stockholm och ABC om C:s och FP:s krav på ett nytt fullmäktigesammanträde.

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, narkotika, sprutbyte, centerpartiet, moderaterna, liberalism, missbruk, sjukvård, vård, alliansen, stockholms läns landsting, missbruksvård, sprututbyte

Reinfeldt vs Mona: "Alliansen, det är jag?"

I DN:s papperstidning har fem frågor om valet ställts till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag ska här inte orda om Mona Sahlins innehållslösa prat om arbetslösheten. Fjortonåringen Elias Giertz har ju redan visat att han kan prestera en mer substantiell arbetsmarknadspolitik. Men det är ju inget nytt att socialdemokratin och de rödgröna saknar politik för fler riktiga jobb. Har bloggat om det tidigare.

Reinfeldts svar är i sak bra om också lite riktingslösa. De cashar in på regeringsdugligheten, pekar på vikten av försiktighet med statens finanser och pekar på sambanden mellan jobbpolitik och välfärd.

Lite bekymmersamt är dock ordvalen. Reinfeldt talar om regeringens politik som det var en privat eller personlig affär och osynliggör helt alliansregeringen. Han talar om regeringens jobbpolitik som "min jobbpolitik". Och han beskriver hur han rangordnat att först "fredar jag välfärdens kärna och därefter ytterligare skattesänkningar". Eller mest tydligt: "Vänsterpartierna gör enorma satsningar på utökade bidrag ... som jag istället använder till satsningar i välfärden". Orden "alliansen" eller "regeringen" förekommer inte en enda gång.

Jobbpolitiken är sannerligen ingen exklusiv moderataffär. Redan från start har Centerpartiet och övriga allianspartier varit väl så pådrivande. Idéerna som nu genomförs eller genomförts kommer från flera olika partikanslier. Och Reinfeldt beskriver ju inga nya förslag trots att vi har en hög arbetslöshet i finanskrisens spår.

Ordvalen är troligen olycksfall i arbetet. En statsminister som åtnjuter så stort förtroende bland både väljarna och samarbetspartierna löper dock alltid en risk att förföras av sin egen storhet. Det är en risk som Reinfeldt behöver vara medveten om. Politiskt förtroende är en färskvara och det finns sentida exempel på statsministrar - läs Göran Persson - som snabbt tappat förtroende när de uppfattats som alltför självtillräckliga. Och för Alliansens framtid är det förstås också viktigt att statsministern bekräftar samarbetets betydelse och inte bara sitt eget parti eller sin egen person.

Rent generellt vill både väljarna och samarbetspartierna hellre känna sig inkluderade i ett agerande "vi" än reduceras till beundrande publik till statsmannaskapets genius. Spelreglerna är trots allt annorlunda i dagens demokratiska mediasamhälle än i Ludvig XIV:s franska hovliv.

Läs också intervjun med Reinfeldt i DN:s nättidning - där är ordvalet bättre. En sak till: Även Reinfeldt bör spotta upp jobbpolitiken med lite nytänkande kring LAS, lite fler regelförenklingar och inte bara sänkta inkomstskatter utan också sänkta arbetsgivaravgifter. Annars kanske Elias Giertz börjar jämföra sin jobbpolitik också med Reinfeldts. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, mona sahlin, maud olofsson, alliansen, rödgröna, arbetsmarknaden, elias giertz, socialdemokraterna, val 2010

Utan (C) hade sprutbytet inte kommit till beslut.

Idag fattade Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut om ett paket av åtgärder för att minska smittspridning bland sprutnarkomaner. Bland annat innebär det att sprutbyte införs på försök (Radio Stockholm, Ekot). Birgitta Rydberg, som har narkotikafrågor under sitt föredragningsansvar, har på ett föredömligt sätt drivit fram ärendet trots att entusiasmen inte varit stor från vare sig moderaterna eller Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning. Stor heder åt Birgitta, både för hennes politiska skicklighet och för hennes modiga omsvängning i sprutbytesfrågan.

Ändå vågar jag denna dag säga att det inte hade blivit något beslut om sprutbyte utan Centerpartiet. I början av mandatperioden var det bara vi och kristdemokraterna som var för sprutbyte i alliansen. Både Folkpartiet och Moderaterna var mot. Bland oppositionspartierna hade socialdemokraterna bromsat frågan under åren 2003-2006 då de styrde med (mp) och (v) men efter valet svängde de och började tillsammans med ff. a. Vänsterpartiet driva på för ett sprutbytesprogram.

Hösten 2007 hettade det till i frågan när Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) skulle ta ställning till ett initiativ från (s), (v) och (mp). Jag minns inte på rak arm om det var en motion eller någon form av skrivelse.

Hur som helst snackade jag och Pia Lidvall i kristdemokraterna ihop oss inför Alliansens förgrupp (det möte när allianspartiernas HSN-ledamöter träffas och bestämmer hur de ska hantera det kommande HSN-mötet. Vi bestämde oss för att gemensamt rösta med oppositionen om vi inte fick igenom en seriös utredning av sprutbytesfrågan. Och eftersom (c)+(kd)+(v)+(mp)+(s)=majoritet visste (m) och (fp) att det var ett trovärdigt hot. Efter ett stormigt möte fick (m) och (fp) ge efter. På grundval av en text som jag författat tillsammans med Pia Lidvall inför mötet yxades ett uppdrag om en utredning till och detta blev sedan HSN:s beslut.

Det är denna utredning som rekommenderade sprutbyte på försök i kombination med en rad andra åtgärder. Och det var denna kombination av åtgärder som gjorde det möjligt för Birgitta Rydberg att ändra uppfattning.

Utredningen hade inte kommit till stånd under denna mandatperiod utan Centerpartiets (och Kristdemokraternas) ställningstagande och bestämda strategi. Och då hade vi inte fått en grundlig analys av frågan och ett heltäckande paket av åtgärder som många tidigare sprutbytesmotståndare känner sig trygga med. Och då hade det inte heller blivit något beslut idag.

Nu ska erkännas att det fortfarande krävs beslut i Stockholms stad eller i någon annan kommun i Stockholms län för att sprutbyte ska bli verklighet. Man kan nog gissa att ett sådant beslut inte kommer helt lätt eftersom moderaterna är emot också i staden. Men agerar (c)+(fp)+(kd) lika resolut i stadshuset bör ett beslut kunna fattas innan valet i september.

Se även tv4 Stockholm för ett inslag om beslutet

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, pia lidvall, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

(C) följer utredningen om sprutbyte - inte hälso- och sjukvårdsnämndens tjänstemän

I december förra året presenterades landstingets och Stockholms stads utredning om sprutbytesverksamhet för injicerande narkomaner. Utredningen rekommenderade bland annat införande av en försöksverksamhet med sprutbyte som en del i en samlad strategi för att begränsa smittspridningen bland intravenösa missbrukare.

Sedan dess har Moderaterna i landstinget gått ut med ett blankt nej till sprutbyte, medan den tidigare negativt inställda Birgitta Rydberg (FP) svängt i frågan. Ärendet är sedan tidigare bestämt att tas upp Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) på tisdag nästa vecka och i morse kom tjänsteutlåtandet från HSN-förvaltningen. Bättre sent än aldrig...

Tjänstemännen föreslår bland annat att för närvarande inte införa ett sprutbytesprogram. Detta är i sig ganska förvånande, då förslaget går stick i stäv med sprutbytesutredningens rekommendationer. Det är dock inget felaktigt i det.

Den så kallade "tjänstemannahedern" innebär att ansvariga tjänstemän ska lägga fram förslag i linje med fattade politiska beslut och därutöver sin egen bedömning. Det syftar till att hindra partipolitisk styrning över tjänstemannaförslagen och det ska säkra att förslagen i största möjliga utsträckning står på saklig grund samt kan användas med förtroende av både majoritet och opposition.

Lite märkligt är det därför att det inte någonstans i det fyra sidor långa dokumentet återfinns en motivering till förslaget. Det är förvaltningens uppgift att ge en allomfattande bild av aktuella förhållanden, för - och nackdelar till varje ärende. Det är nu svårt att se om tjänstemännens förvaltning bidrar med någon fördjupad kunskap som förtjänar politikernas uppmärksamhet inför beslutet.

Centerpartiet håller fast vid vår uppfattning att sprutbyte är en fråga om smittskydd och följaktligen också om att rädda liv. HSN-förvaltningens förslag ger inga skäl för oss att ändra detta ställningstagande.

Vi kommer alltså att rösta emot tjänsteutlåtandets förslag till beslut.

Från mitt och Centerpartiets liberala perspektiv måste människor mötas i den situation där de faktiskt befinner sig. Hemlösa injektionsmissbrukare har en oerhört mycket högre ohälsa och dödlighet än andra grupper.

Frågan om sprutbyten har dragits i långbänk alltför länge. Jag hoppas att Hälso- och sjukvårdsnämnden kan få till ett resolut politiskt beslut i frågan - med eller utan stöd från Moderaterna.

DN skriver om detta i dag, och Birgitta bloggar.

Läs även Mark Klamberg, Seved Monke, Anna Starbrink, Raymond Svensson.

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

På brännpunkt om sprutbyten - Centerpartiet säger ja

I dag skriver jag tillsammans med min kollega Pia Lidwall (KD) en kort replik på Moderaternas inlägg i söndags, där de deklarerade att de säger nej till sprutbyten i Stockholm. Ett inlägg som enligt mig blandar ihop drogpolitik och smittskydd på ett felaktigt sätt. Centerpartiet säger som bekant ja till sprutbyten som en av flera insatser för en bättre missbruksvård.

Martin Kåberg, ST-läkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset har också ett längre inlägg i dag, som belyser smittskyddsaspekterna med sprutbyten.

I fjol rekommenderade generaldirektörerna för Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut sprutbyten i Sverige. Det finns inga argument, annat än möjligtvis socialkonservativt ideologiska, för att vara emot sprutbyten.

Andra som tidigare bloggat om detta: Federley, Isobel Hadley-Kamptz, Peter Andersson & Maria Abrahamsson.

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, narkotika, sprutbyte, centerpartiet, moderaterna, liberalism, missbruk, sjukvård, vård, alliansen, stockholms läns landsting, missbruksvård, sprututbyte

Det falska brevet Reinfeldt bör läsa noggrant...

Det hade inte sett bra ut om Maud, Jan och Göran verkligen skrivit ett öppet brev till statsministern. Likväl gör Reinfeldt klokt i att noggrant läsa det fiktiva brev Wolodarski publicerar som sin ledarkommentar i dagens DN. Det fångar vissa nya stämningar som jag tycker mig känna igen från alla de mindre allianspartierna. Och dessa stämningar kan om de negligeras eller ges ny näring bli ett hot både mot en fortsatt utveckling av Alliansen och den historiskt unika sämjan mellan allianspartierna.

Delvis följer naturligtvis dessa stämningar av opinionsläget. Men Reinfeldt och andra ledande moderater har bidragit till att skapa oro i de övriga allianspartierna. Reinfeldts tal vid senaste moderata partistämman om att moderaterna skulle ta över socialdemokraternas traditionella roll i svensk politik är ett sådant exempel.

Sakpolitiskt ger jag också Wolodarski alla rätt. Han hade kunnat tillägga att en större inkänning av de övriga allianspartiernas syn på migrationspolitiken också hade varit önskvärd.

De flesta c-, fp- och kd-partister tycker och vill fortsätta att tycka att Fredrik Reinfeldt är en superbra statsminister och en viktig ledare för hela alliansen. Men då måste alliansen komma i första hand och det egna partiets profilering och strategi i andra hand.

Intressant? Fler bloggar om Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Val 2010, Wolodarski.

ps. Det är vanskligt att skriva fiktiva brev. Uppenbarligen finns det läsare som trott att det var äkta. DS.

Första steget mot bättre innerstadsluft

DN berättar idag att Stockholms stad kommer att införa dubbdäcksförbud på Hornsgatan på Söder våren 2010. Min kollega i stadshuset Ulla Hamilton skriver också om detta på Newsmill. Det är ett bra och modigt beslut som vittnar om Hamiltons handlingskraft och engagemang.

Dubbdäcksfrågan har drivits fram i ett rätt fascinerande växelspel mellan Stockholms läns landsting, Stockholms stad och regeringen. Det är forskningen vid avdelningen för Miljö- och arbetsmedicin inom landstingets Centrum för Folkhälsa (nu Karolinska folkhälsoakademin) och landstingets miljöhälsorapporter som lyft in frågan om partiklars allvarliga hälsoeffekter i debatten och bidragit till att ge beslutsunderlag för kommunerna i Stockholms län.

Utan detta underlag och de återkommande nyheter det givit upphov till hade knappast moderaterna i stadshuset bytt uppfattning från sitt motstånd till dubbdäcksförbud i början av mandatperioden. Ett av mina första TV-framträdanden som nyvalt miljölandstingsråd var en debatt i TV4:s morgonsoffa mot dåvarande trafikborgarrådet Mikael Söderlund (m) som försvarade dubbdäcken.

Dubbdäcksförbudet hade inte heller varit möjligt utan infrastrukturminister Åsa Torstenssons (c) flyhänta förändring av lagen för att göra lokala dubbdäcksförbud möjliga som hon presenterade i Almedalen i somras. Åsa Torstensson är kanske inte regeringens mest välkända företrädare men hon kvalar definitivt in bland en av de mest beslutsföra och handlingskraftiga i verklig politik.

Grattis Stockholmare. Nu tas första steget för att minska partikelhalten i innerstadens luft och därmed förbättra hälsan och livskvaliteten för stockholmarna. Och grattis till ett modigt och handlingskraftigt miljöborgarråd!

Om miljökvalitetsnormerna inte klaras med detta beslut bör givetvis ett dubbdäcksförbud utökas till fler gator, och eventuellt hela Södermalm.

Läs även min stadshuskollega Per Ankersjö som har drivit frågan i Stadshuset, och gjort ett stort jobb med att skapa uppmärksamhet kring problematiken med dubbdäck.


Mer media om dubbdäcksfrågan: DN, DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om dubbdäck, dubbdäcksförbud, stockholm, miljö, åsa torstensson, bilism, södermalm, partiklar, luftkvalité, trafik, centerpartiet, centern, moderaterna

Det kommunala vetot om uranbrytning måste finnas kvar

Det är oroväckande att Fredrik Reinfeldt öppnar på dörren för uranbrytning i Sverige. Det finns ett kommunalt veto kring uranbrytning, och föga förvånande är få kommuner intresserade av att ha en urangruva runt knuten. Skulle scenariot om svensk uranbrytning någonsin aktualiseras skulle det sannolikt kräva att regeringen kör över det kommunala självbestämmandet.

Jag är inte så förtjust i kärnkraft men jag tycker ännu sämre om olja och kol. Därför anser jag att alliansens klimat- och energiuppgörelse är bra och välavvägd. Kärnkraften får finnas kvar och befintliga reaktorer får ersättas under tiden Sverige avvecklar de fossila bränslena och samtidigt som satsningarna på förnyelsebara energikällor boostas.

Men oavsett vad man tycker om kärnkraft medför brytningen stora lokala miljöproblem, i Sveriges fall i mycket känsliga naturmiljöer framförallt i Norrlands inland och i Västra Götalands kulturbygder. Det kommunala vetot kring brytning av uran bör om något stärkas och inte försvagas för att säkerställa att invånare blir delaktiga i beslut om eventuella brytningsprojekt med radikal påverkan på deras livsmiljö.

Ska brytning över huvud taget släppas fram bör det åtminstone ske efter en tuff förhandling där lokala intressen kan försäkra sig om god kompensation och deras försämrade livskvalitet avspeglas i höjda kostnader för att få bryta.

Jag litar på att Centerpartiet i regeringen tar avstånd från, och blockerar eventuella moderata framstötar för att luckra upp den kommunala vetorätten och tvångsexproprieringar av människors hembygder.

Per Ankersjö kommenterar också.

***

Jag noterar för övrigt att det finns en mycket stark folklig förankring i att förnyelsebara bränslen är det energislag vi bör satsa på för framtiden. Hela 70% stödjer förnyelsebart, jämfört med 15% för kärnkraften enligt en färsk undersökning. De som ensidigt förespråkar kärnkraft som lösningen på våra energiproblem bör därför ha viss ödmjukhet inför den folkliga opinionen.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, centern, kärnkraft, moderaterna, alliansen

Varför nej till Turkiet, Reinfeldt?

Med viss bestörtning läser jag i DN att moderaterna avvisar ett turkiskt EU-medlemskap under de närmaste fem åren. Alla vet att Turkiet har en bit kvar innan de är helt färdiga för EU-medlemskap. Men det är fel av en statsminister att vid presentationen av sitt partis Europa-valplattform att välja att sända en negativ signal till ett EU-land på tröskeln till medlemskap. Av flera skäl:

För det första: Det är oerhört viktigt att Sverige står upp för ett EU som är öppet för ett sekulariserat muslimskt land. Turkiet är en del av Europa. Visst finns betydande problem med mänskliga rättigheter men samtidigt är det en relativt stabil demokrati. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle vara en signal om att islam, demokrati och öppet samhälle är möjliga att förena.

För det andra: Hoppet om EU-medlemskap är en viktig drivkraft för utvecklingen av mänskliga rättigheter i Turkiet. Ju fler länder som stänger dörren för Turkiet, desto mindre blir hoppet i landet att man verkligen kan få bli medlem.

För det tredje: Flera EU-länder och ledande europeiska politiker har sagt nej till ett turkiskt medlemskap med en mer eller mindre tydlig hänvisning till att EU är en union för kristna länder eller åtminstone inte muslimska. Här finns en dimension av främlingsfientlighet som det är mycket olyckligt om Sveriges statsminister kan uppfattas understödja. Så är självklart inte fallet - alla i Sverige vet att Reinfelt inte är främlingsfientlig - men vet man det utomlands? Én svensk statsminister måste i likhet med Caesars hustru vara höjd över varje tvivel i denna fråga.

Och jag skulle däremot inte våga svära på att utspelet inte skulle kunna vara avsiktligt riktat mot väljargrupper som inte vill ha in svartmuskiga muslimer i den europeiska gemenskapen (men som däremot säkert gillar Norge och Island). Det är svårt att inte undra varför han annars skulle göra detta utspel mitt i EU-valrörelsen? Skulle så vara fallet vinglar faktiskt Reinfelt på väg mot det obehagligt sluttande plan som vårt södra grannland Danmark redan glidit utför.

För det fjärde: Reinfelt gjorde utspelet som moderat partiledare. Men talar han också som företrädare för regeringen? Denna punkt är egentligen den i mina ögon mest betänkliga. Det innebär nämligen att ett partipolitiskt dokument, syftande till att vinna ett val, i omvärlden - inte minst i Turkiet - uppfattas som Sveriges officiella politik.

Reinfeldt serverar oppositionen beklagligt nog ett tillfälle att anklaga moderaterna - och regeringen - att spela på den skepsis som finns gentemot Turkiet i Sverige och Europa. Är det Sveriges officiella hållning att vi inte vill att Turkiet ska kunna bli EU-medlemmar under överskådlig tid? Min klara minnesbild är nämligen att åtminstone ett av regeringspartierna, Centerpartiet, har den starka uppfattningen att Turkiet ska få bli EU-medlem den dag de uppfyller medlemskraven, precis som Rumänien och Bulgarien.

Intressant? Andra bloggar om Turkiet, EU, EP-valet

Godkänt för Maud

Allianspartiernas uppgörelse (DN, SvD, DI) om energi- och klimatpolitiken är godtagbar, men har starka och svaga punkter:

Plus:
+ Enighet om Världens mest ambitiösa klimatpolitik. Folkpartiet och moderaterna med på 40-procents CO2-reduktion, energieffektivisering och förnyelsebar energi. Jan Björklunds krypskytte mot en ambitiös nationell miljöpolitik är därmed desarmerad.
+ Stor satsning på förnyelsebar energi som lägger en ramp i riktning mot en helt förnyelsebar energiförsörjning.
+ Klimatfrågan får prioritet framför kärnkraften. Det förnyelsebara får prioritet framför både kärnkraft och olja/kol. Att ersätta kärnkraft med olja och kol innan det förnyelsebara hunnit växa tillräckligt hade inte varit ansvarsfullt.
+ Utbyggda gröna certifikat som tvingar elenergin att öka andelen förnyelsebart.
Satsningen på en klimatvänlig transportsektor med beredskap till starkare ekonomiska styrmedel.
+ Den gemensamma uppslutningen kring koldioxidskatten som det mest effektiva klimatverktyget och att denna ska höjas om det behövs.
+ Ambitionen att helt fasa ut fossilbränsle för uppvärmning till år 2020.

Minus:
- För stor andel flexibla mekanismer (en tredjedel). I första hand bör Sverige göra sitt klimatarbete på hemmaplan så att ny teknik utvecklas. Klimatbistånd bör naturligtvis också stärkas men inte räknas in i Sveriges CO2-minskning i den utsträckning som allianspartierna nu föreslår.
- Det saknas ett resonemang om uppgörelsens tidsmässiga räckvidd när det gäller förnyelse av kärnkraft. Vad händer när olja och kol har fasats ut ur hela energi- och transportsektorn? Det hade varit önskvärt med några långsiktiga kontrollstationer i detta syfte.

Maud Olofsson underströk på presskonferensen att Centerpartiets inställning är att kärnkraft inte är en bra energikälla. Hon beskrev det också som att "kärnkraftsparentesen förlängs". Det är en bra beskrivning på en ansvarsfull politik. Det är dock viktigt att Maud och centerledningen behåller ambitionen att avveckla kärnkraften den dag olje- och kolanvändningen upphört. Ambitionen bör vara att arbeta in långfristiga kontrollstationer i detta syfte. Kanske kan Mona Sahlin bidra med att ge Maud Olofsson draghjälp i detta.

Intressant? Andra bloggar om: energi, kärnkraft, klimat, Centerpartiet, alliansen, folkpartiet, förnyelsebar, Jan Björklund, Maud Olofsson, miljö, moderaterna.