Hierarki vs Demokrati i vården

I dagens nummer av Dagens Samhälle skriver jag i en debattartikel om den demokratisering av sjukvården som vårdval har medfört. Idén till artikeln har växt fram ur den debatt där både delar av media - däribland återkommande DN:s ledarsida och den annars omdömesgilla Hanne Kjöller- samt den rödgröna oppositionen ägnat sig åt angrepp mot en tillgängligare vård. Med den så kallade behovsprincipen som alibi har en imaginär konflikt målats upp mellan god tillgänglighet och behoven hos de mest sjuka.

Motsättningen mellan tillgänglig primärvård och bra vård till kroniker och multisjuka stämmer inte. Det finns inte några belägg för att den ökade tillgängligheten i vårdvalet skulle ha gått ut över de patienter som har stora behov. Tvärtom visar Karolinska Institutets utvärdering att kroniker får en större del av vårdens resurser och att de också drar nytta av en förbättrad tillgänglighet och ett större fokus på att tillmötesgå patienten.

Jag vill hävda att den bild som förmedlats av DN och de rödgröna, står för en reaktionär ståndpunkt som vänder sig mot vårdens demokratisering. Det ter sig både oroande och märkligt att oppositionen vill bejaka en syn på läkare som allsmäktiga domare med rätten att bedöma vad som är ett behov och inte - till och med utan att träffa patienten.

En av de allra största förtjänsterna med vårdval är det maktskifte som inneburit att vården tvingas utgå från patienternas önskemål och behov. När vårdgivarna måste sträva efter patienternas förtroende blir det nödvändigt med god tillgänglighet och hög kvalitet. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav också leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Oppositionen och DN:s ledare har gjort sig till tolkar för en egenrådig syn på läkarrollen, där den osvikliga förmågan att definiera vårdbehov utgör grunden. En roll som med vårdvalet nödgats till att börja ge vika för den framväxande moderna synen på närsjukvården, där patienten står i centrum.

DN försvarar reaktionär läkarroll

Dagens Nyheters ledarsida hävdar idag återigen att Centerpartiet vill ”ge varje patient rätt att kräva ett minst 15 minuter långt besök – oavsett om det behöv eller inte”. Detta trots att DN tidigare vägrat ta in en kommentar där vi förklarar att så inte är fallet. Även denna gång nekar DN oss chansen att dementera de felaktigheter som skrivits.

Sanningen är att (C) vill ge patienten en rätt att få ta upp mer än ett hälsoproblem vid ett läkarbesök och bygga in ett skydd mot att läkare, utan medicinska skäl, kallar patienten till ett nytt besök vid minsta fråga om något annat än det patienten sökt för. Det är ett slöseri, både med patientens tid och med landstingets pengar som kan få bekosta dubbla besök.

Vi har aldrig föreslagit att patient och läkare ska ”sitta av” en kvart som DN vill få det att framstå som. Däremot vill vi – möjligen till skillnad från DN – ha en vård som visar respekt för patienten och där läkaren inte alltid kan dölja ovilja till insyn och krav från patienterna bakom en alltför ofta missbrukad behovsprincip.

Den syn som förmedlas i DN:s ledare vittnar om ett förhållningssätt till vården där man i den heliga behovsprincipens namn, tecknar bilden av en knivskarp motsättning mellan en god tillgänglighet för ”vanliga patienter” och behoven hos de mest sjuka.

Självfallet ska vård ges efter behov. Såväl Centerpartiet som övriga partier vill erbjuda en god vård för patienter med stora medicinska behov. Men detta står inte i något motsatsförhållnade till god tillgänglighet, som DN tycks vilja göra gällande.

En av de största förtjänsterna med Vårdvalet är den utveckling som lett till att den enskilde patientens makt i vården har ökat. Patienterna kan nu på allvar söka sig till en vård som är till för deras behov. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Den egenmäktiga läkarroll - upphöjd över varje insyn och kontroll, varje subjektivt önskemål från patienterna och förväntningar på effektivitet från skattebetalarna – som DN:s ledare gör sig till tolk för, måste ge vika för den framväxande moderna rollen för läkaren och närsjukvården. DN står på reaktionens sida mot vårdens demokratisering.