Vad menar Miljöpartiet?

Yvonne Blombäck har sedan jag uttalat mitt uppfattning om att vi bör finna ytterligare finansiering för tidigareläggning av vissa kollektivtrafikinvesteringar varit ute och knorrat i artiklar på Newsmill.

Men det är oklart vari Blombäcks kritik egentligen ligger. I hennes första artikel menar hon att Centerpartiet borde ha röstat för Miljöpartiets förslag i landstingets trafiknämnd, men trängselskatten ingen fråga som landstinget kan besluta om. Enligt Blombäck bryter vi även överenskommelsen om att trängselavgifterna ska gå till att finasiera förbifart Stockholm, trots att vårt förslag handlar om en ytterligare höjning för att beskosta ytterligare investeringar.

Några dagar senare kommer artikeln nummer två, där hon föreslår precis det jag uttalat. Att en höjning av trängselskatterna kan gå till att finasiera en snabbare utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholm. Samtidigt säger hon att inget Alliansparti har sagt något om oron för att resandet med kollektivtrafik inte ökar tillräckligt mycket. Konstigt, då hon några dagar tidigare gick till attack mot mig eftersom jag uttalat min oro för just det. Hon efterfrågar också en bred blocköverskridande överenskommelse för kortsiktiga och långsiktiga lösningar för kollektivtrafiken. Blombäck tycks ha glömt bort att Miljöpartiet valde att inte skriva under Stockholmsöverenskommelsen som är just en bred överenskommelse för långsiktiga och kortsiktiga investeringar i Stockholmsregionens kollektivtrafik.

Yvonne Blombäck och jag är överens om en sak. Stockholmsregionen växer nästan dubbelt så fort som de regionala planerna räknat med. För att klara klimatmålen måste fler resa kollektivt och färre resa med miljöförsörande bilar och en lösning kan vara höjda trängselskatter. Men våra metoder för att nå fram skiljer sig åt, läs mitt svar på Newsmill: Miljömålen går före plakatpolitik

Oppositionen - ett rödgrönt Kinderägg

Svenskan rapporterar idag att den rödgröna oppositionen inte lyckats komma överens om ett gemensamt rättspolitiskt program. "Allt är inte ämne för koalitioner och förhandlingar", meddelade Vänsterpartiets talesperson Alice Åström

och tillade att rättspolitiken inte är ett område som "lämpar sig för populism".

Men frågan den ovisse väljaren torde ställa sig är: vilka ämnen anser då de rödgröna är ämne för gemensam politik?

Detta är nämligen bara en i raden av alla områden där S, V och Mp misslyckats kapitalt i att hitta en unison linje. Det är allt ifrån rättspolitik och Afghanistanfrågan till RUT-avdrag och Förbifart Stockholm.

Ju mer valdagen närmar sig, desto tydligare syns sprickorna i oppositionen, som tycks segla under falsk alliansflagg. Det är alldeles uppenbart att en röst på de rödgröna är som att köpa ett politiskt Kinderägg: tre överaskningar i en.

För övrigt håller jag med Alice Åström att rättspolitik inte "lämpar sig för populism". Och om hon med det satte ett betyg på sin intressante rödgröne kollega Thomas Bodström så håller jag med om det också. ;-)

Miljöbussarna behöver förbifarten

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Kremlologi i förbifartsdebatten - vad vill vänstern?

Att uttolka hur vänsterpartierna ställer sig till Stockholms avgörande infrastrukturfrågor känns allt mer som att ägna sig åt kremlologi. Utifrån kryptiska uttalanden i pressmeddelanden och otydliga löften från talarstolar försöker man skaffa sig en uppfattning om vänsterns inre liv:

Kommer det bli någon förbifart Stockholm eller inte vid en vänsterseger?

Jag har tidigare bloggat flera gånger om splittringen i vänstern. Då lovade Carin Jämtin att köra över (MP) och (V). Samtidigt kommenterar flera tunga socialdemokrater om att "samtal pågår" och att de är "övertygade" om att ett besked ska komma från alla tre.

Vi får se hur det blir med det. Nu senast är (MP) ute på banan igen med anledning av dagens landstingsfullmäktige och upprepar samma ställningstagande som tidigare: Trängselskatten ska användas till "bättre kollektivtrafik".

Underförstått, för de som inte hänger med i svängarna, trängselskattepengar ska inte kunna användas för att finansiera Förbifart Stockholm enligt (MP). Samtidigt står Ingela Nylund Watz (S) i talarstolen och säger att Socialdemokraterna - som vill bygga förbifarten - inte har lovat att använda intäkter från trängselskatten för att finansiera trafikleden.

Det ändrar inte mycket i sak. Vill (S) inte finansiera Förbifarten via trängselskatten så måste pengarna fram från något annat håll. Det ändrar inte matematiken att (MP) helt bygger sin kollektivtrafiksatsning på den penningsumma som det kostar att bygga Förbifarten. Och den har (S) lovat att bygga.

Mystiken tätnar, och ingen verkar bli så mycket klokare om det blir någon förbifart vid en vänsterseger - eller hur den ska finansieras efter dagens besked av Ingela. Det enda man kan veta är att de rödgröna kommer att få väldigt svårt att få ihop plus och minus om de inte samtidigt kan bygga och låta bli att bygga Förbifart Stockholm.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Frusen lögn vs trafikpolitisk triumf

Jag är mycket glad att jag gissade rätt i måndags och att Alliansregeringen verkligen beviljade den samlade spår- och vägsatsningen som de regionala parterna i Stockholmsförhandlingen/16-gruppen kommit överens om. Det var inte helt lätt att utläsa ur DN-debatt men det pekade t det hållet.


Nu kan jag bara konstatera att Åsa Torstensson (c) brutit den gamla traditionen att regeringarna låter Stockholms behov av trafikinvesteringar stå tillbaka för satsningar på andra håll. Vi har fått full pott helt enkelt. Det är också en tydlig signal att Centerpartiet idag är ett Stockholmsvänligt parti.


Carin Jämtins påstående i DN:s nättidning i måndags om att Moderaterna skulle ha kört över Centerpartiet och Kristdemokraterna om Förbifarten hade redigerats bort i papperstidningen eftersom det var lätt att visa att det var en lögn - något Jämtin rimligen måste ha vetat eftersom både hon och jag ingick i Stockholmsförhandlingen. Tyvärr har denna lögn frusits fast i Jämtins samtidigt uttalade ultimativa löfte att köra över (mp) och (v) och yttrandet återgavs idag av Henrik Brors i DN:s analyskolumn.


Det blir nu allt klarare att motsatsen gäller: Centerpartiet har utövat ett mycket stort inflytande över trafiköverenskommelsen:

- Trängselskatten har permanentats. Centerpartiet var ända borgerliga parti som drev den frågan.

- Förbifarten genomförs kraftigt miljöanpassat med tunnellösning som sparar viktiga natur- och kulturlandskap. Centerpartiet uttalade sig 2005 för ett bygge av Förbifart Stockholm men med största möjliga miljöanpassning.

- Österleden genomförs inte (Jan Björklunds påstående om att detta är ett förverkligande av "Dennispaketet" är alltså inte sant). Här har Centerpartiet inte ändrat uppfattning.

- Trafiksatsningen består i stort sett av "hälften väg, hälften spår", något som var en av mina viktigaste utgångspunkter som Centerpartiets förhandlare. faktum är att det är marginellt mer pengar till väg men å andra sidan har en del av vägsatsningen en klar kollektivtrafikprofil, t. ex. busskörfält.

- Miljöbilsexplosionen. Andelen miljöbilar har mångdubblats sedan 2006, tack vare trängselskatt, miljöbilspremier, fordonsskatter och andra aktiva verktyg. För Centerpartiet är en huvudfråga att bilar behövs även i framtiden men att en förutsättning är att vi klarar att bryta sambandet mellan biltrafik och miljöförstöring.


Så sanningen ligger långt från Carin Jämtins desperata påståenden. Centerpartiet har kopplat ett tydligt grepp om Stockholms trafikproblem. Centerministrarnas insatser i kombination med en tydlig strategi i den lokala och regionala Centerorganisationen har gett resultat: Ett stort kliv i riktning mot en modern trafikpolitik för Stockholm som löser upp motsättningarna mellan jobb, välstånd och en hållbar miljö.


Jag befarar att Jämtins frusna lögn kommer att leva vidare. Men i historiens ljus är den - och dess annex av ultimativa löften - ett betydligt större hot mot henne och hennes parti än mot Centerpartiets uppenbara triumf.

Läs även Flanking i GP, Expressen, Peter Andersson, Jonas Pettersson, PJ Anders Linder, Signerat Kjellberg, Albin Ring Broman, Johan Hedin

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

När kommer MP att svänga om Förbifarten?

Som liberalt sinnad kan man ha många synpunkter på socialdemokraterna som parti. Men en elogé måste ges för att (S) fortfarande har kraft nog att ta ett samhällsansvar när det väl gäller. Gårdagens besked om att S säger Ja till förbifarten visar att de kan sätta samhällsintresset över partipolitiken.

Men beskedet är lika mycket ett kvitto på att den interna samordningen haltar i vänstern. Från talarstolen i landstingsfullmäktige i höst utlovade (S) ett gemensamt besked under våren. Nu tvingades Carin Jämtin ut på banan av Alliansens utspel i går - och det blev bara ett rött besked.

Än så länge svart på vitt att vänstern inte har kunnat nå enighet. Men frågan är om och när (MP) kommer att svänga? Ett tecken på detta är Yvonne Ruwaidas oblyga historierevisionism i gårdagens DN:

Det är vår utgångspunkt och ambition [att ge ett gemensamt besked], säger Yvonne Ruwaida och tillägger att inget parti än så länge ställt något ultimatum om förbifarten.

I samma tidning har tidigare utställts ett ultimatum - av densamme Yvonne Ruwaida. Någonting jag har skrivit om tidigare, och Svenska Dagbladets ledarsida nämner i dag. 2007 lät det såhär:

Om inte socialdemokraterna avvisar Förbifart Stockholm kan vi omöjligen bilda regering med dem efter valet 2010. (15/12 2007)

Det är tydligt att vänsterblocket känner sig pressade. Carin Jämtin ljuger rakt upp och ned om att Moderaterna "kör över" Centerpartiet i beslutet om Förbifarten. Och Yvonne Ruwaida förnekar sitt eget partis ultimativa krav.

Om (MP) planerar att byta fot om förbifarten är det bara välkommet. Leden behövs. Men det kommer bli en intressant övning att se Raymond Wigg, Björn Sigurdson, med flera från talarstolen, försöka förklara hur och varför denna eventuella omsvängning kom till stånd.

Det ser ut att bli en spännande följetong om Förbifart Stockholm på vänsterns planhalva.

Bloggar: Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Göm dig inte bakom våra kjolar, Carin Jämtin, för dom är alldeles för korta!

Carin Jämtin måste antingen ha lyssnat oerhört dåligt på mig under Stockholmsförhandlingens möten. Eller också saknar hon intellektuell hederlighet när hon hävdar att moderaterna kört över Centerpartiet om Förbifarten. Det har stått fullständigt klart under hela förhandlingen att Centerpartiet vill ha en Förbifart men med största möjliga miljöhänsyn.

Även utsagan att Alliansen satsar alldeles för lite på spår och kollektivtrafik är fräck på oanständighetens gräns. Regeringens satsning innebär i stort sett lika stora satsningar på spår som på väg samtidigt som stora delar av väginvesteringarna har en profil som stärker busstrafiken. Något sådant var trafikpolitiken inte i närheten när Carin Jämtin var med och styrde landet och hennes partikamrater Stockholms läns landsting och stad.

Den uppenbara sanningen är att Carin Jämtin är desperat. Hon är klämd mellan usla opinionssiffror och en vetskap om att Stockholmarna vill ha Förbifarten å ena sidan och sina kaxiga miljö- och vänsterpartisters hårdnackade Förbifarts-Nej på den andra. Att böja sig är att bjuda in valnederlaget. Och (mp) kan under rådande opinionsframgångar inte backa från sin ståndpunkt utan att förlora i trovärdighet.

Dagens besked är i själva verket ett stort misslyckande för de rödgröna. I november lovade den regionala s-ledaren Ingela Nylund-Watz i landstingets talarstol att de rödgröna skulle komma tillbaka med besked om Förbifarten under våren. Det lät ganska problemfritt. V och Mp instämde. Men Carin Jämtins utspel ger oss svart på vitt: De rödgröna har inte kunnat enas. De har redan i opposition misslyckats i regerandets svåra konst.

Jag förstår att Carin Jämtin är stressad och jag sympatiserar med hennes vilja att förverkliga majoritetens vilja. Men det ursäktar faktiskt inte hennes fräcka försök att skyla sitt maktspråk mot (mp) och (v) med att samma spelregler gäller i alliansen. För att parafrasera Carin Jämtins nuvarande partiledare berömda replik till Olof Johansson i en debatt i början av nittiotalet:
- Kom inte och göm dig bakom våra kjolar för dom är alldeles för korta.

Bloggar: Per Ankersjö, Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord, PJ Anders Linder

Andra intressanta bloggar om centern, centerpartiet, förbifart stockholm, mona sahlin, rödgröna, socialdemokraterna, val 2010, carin jämtin

Nu är det skarpt läge: Vilken del av vänstern tvingas lägga sig?

Så vitt jag kan se är dagens utspel på DN Debatt av regeringen en indikation på att man vill uppfylla överenskommelsen med Stockholmsregionen - som innebär en 100 miljarderssatsning på både vägar och spår i proportionerna 50-50. Stort grattis till Åsa Torstensson och Maud Olofsson för denna stora framgång.

Men det som dagens medierapporter kommer att handla om lär utan tvekan bli Förbifart Stockholm. Det är först nu det är skarpt läge, när regeringen svart på vitt deklarerar att förbifarten kommer att byggas, åtminstone om Alliansen får fortsatt förtroende efter 2010.

Dagens besked från regeringen sätter därför sökarljuset på det faktum att det nu finns två tydliga alternativ för Stockholmregionens infrastruktur. Å ena sidan Alliansen som satsar lika mycket på spårtrafik som på vägtrafik, och som tydligt deklarerar att förbifarten kommer att bli byggd.

Å andra sidan den splittrade oppositionen, där Vänsterpartiet och framförallt Miljöpartiet är emot. Som jag tidigare har skrivit om har MP ställt det ultimativa kravet att förbifarten ska skrotas för att partiet ska vara villigt att ingå i en eventuell vänsterregering. Socialdemokraterna å sin sida utlovade från landstingsfullmäktiges talarstol ett besked från de samlade rödgröna under våren. Det skedde vid budgetdebatten i november 2009.

Min fråga är därför mer aktuell än någonsin: När kommer vänstern att ge besked kring förbifarten? Och vilket parti kommer att tvinga lägga sig? Mot bakgrund av (S) historiskt låga siffror i Stockholmsregionen ser det ut som att Miljöpartiet - och Vänsterpartiet - skulle få ett starkt mandat i händelsen av att det blir en vänsterseger.

Med tanke på behovet av en ny led som kan avlasta Essingeleden och leda trafik runt innerstaden, och det mycket stora stöd som finns bland befolkningen för förbifarten borde vänstern av rena anständighetsskäl lämna besked i frågan i god tid till valet. Och de har faktiskt utlovat ett tydligt besked till väljarna.

Som Centerpartiets förhandlare i Stockholmsöverenskommelsen har jag tidigare bloggat om processen, bl.a. här.

Se Stockholmscenterns nya kampanj för den miljöanpassade förbifarten: jatillförbifarten.se

Läs även Johan Hedin och Per Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Kommer förbifarten att offras eller inte?

Miljöpartiet började redan för tre år sedan driva det ultimativa kravet att en förutsättning för en vänsterregering är att Förbifart Stockholm offras. Så sent som i höstas bloggade jag om att MP upprepade att det "finns ingen vänsterallians" i landstingsvalet p.g.a. S-stödet till förbifarten.

När miljöpartisterna i stadshuset nu är ute och återigen deklarerar att de säger nej till Förbifart Stockholm är det inget nytt under solen - däremot ett intressant besked att kravet med stort K ligger fast.

Intressant eftersom förbifarten har både ett förkrossande folkligt och parlamentariskt stöd. Frågan måste därför ställas igen, ska Mona Sahlin och Carin Jämtin offra nödvändiga infrastruktursatsningar för Stockholms län bara för att få med V och MP?

Det skulle vara en journalistisk välgärning av mått att granska detta krav när den samlade vänsterns parlamentariska sammanhållning tycks hänga på ett enda vägprojekt. Det är upplagt för besvikelse för någon: Antingen (MP) och (V), eller (S) och stockholmarna.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin

Tendensiös "granskning" av nödvändig infrastruktur

Det var närmast olustigt att se Uppdrag Gransknings "granskning" av Förbifart Stockholm och deras försök till karaktärsmord på miljöminister Andreas Carlgren. Uppdrag Granskning klipper ihop gamla uttalanden av Carlgren där han säger att västerleden ska stoppas, och ställer dessa mot hans uttalanden i regeringsställning för att sätta bilden av att hans miljöengagemang har försvunnit.

I själva verket är det så att omvärlden har förändrats, och tekniken har utvecklats. Förbifarten är inte Västerleden. På trettio år har utsläppen från en genomsnittlig bil minskat med hundra gånger. I takt med att oljan blir allt dyrare, av skatter och av naturlig brist, kommer utvecklingen bara att accelerera.

Parallellt med denna utveckling växer Stockholm, vare sig vi bygger vägar eller ej, med ett helt Göteborg på ett tiotal år. Alla dessa människor måste kunna bo och transportera sig i vår region. Detta betyder inte att bilismen ensamt är lösningen på transportproblemen - men till skillnad från föregående socialdemokratiska regering satsar denna regering och styrande Alliansmajoriteter i Stockholms län mer på spårbunden trafik.

Förbifart Stockholm har blivit en symbolfråga där leden ställs mot kollektivtrafik och miljömål. Det är en olycklig förenkling av två anledningar:

1) Vägverkets egna bedömning som citeras selektivt och friskt i programmet visar att leden beräknas öka utsläppen med mindre än 1 %. Det är en summa som med råge går att kompensera med styrmedel och tekniska landvinningar, men de kan inte att kompensera ett växande transportbehov.

2) Vi har mycket spårbunden trafik i länet - och mer ska byggas - men vi har också världens största flotta miljöbussar som kommer att fördubblas i storlek som måste kunna komma fram om kollektivtrafiken ska förbi attraktiv.

Oppositionspartierna MP och V protesterar mot förbifarten, och pratar gärna kollektivtrafik, men ingen av dem presenterar faktiska förslag på alternativa transportsätt över Saltsjö-Mälarsnittet - vilket är just den flaskhals Förbifart Stockholm är planerad att lösa upp.

När Essingeleden är stängd för tunga fordon måste t.ex. byggfirmor som bygger hus till en växande befolkning ta en omväg på 25 mil, för en sträcka som är ett par kilometer fågelvägen i centrala Stockholm. Hur någon kan få det till en miljövinst har jag svårt att se.

Var och en får tycka vad de vill om Förbifart Stockholm, men ska leden diskuteras i sammanhanget klimat, miljö och transportbehov, måste leden ställas mot alternativa transportlösningar i nord-sydlig riktning. Några sådana finns inte i några budgetförslag från något oppositionsparti.

Därmed är deras lösning att klimatmålen ska nås genom att göra livet för invånarna lite jobbigare genom lite längre bilköer, lite mer förlorad arbetstid, och lite mindre tid med familjen. Ett Uppdrag Granskning som hade tittat på effekterna av den politiken hade varit intressant att se.

Läs även Per Ankersjö 1 & 2, Johan Hedin och Magnus Andersson om Uppdrag gransknings kreativa klippningsteknik.

Andra intressanta bloggar om andreas carlgren, bilar, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, klimat, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, regeringen, rödgröna, spår, tåg, val 2010

På DN-debatt: Mp inget socialliberalt mittenparti

Idag skriver jag tillsammans med Per Ankersjö och Kerstin Lundgren på DN Debatt om hur MP i Stockholms läns landsting tar över de positioner Socialdemokraterna överger.

Det är dags att samma krav ställs på MP som på andra partier. Redan bortsett från deras opinionsframgångar har de stärkt sin ställning i Vänsterblockets interna maktbalans. Deras ultimativa krav på att den miljöanpassade förbifarten inte ska byggas kan uppenbart bli majoritetspolitik efter ett val trots att både (s) och en stor majoritet av väljarna i båda blocken ser att förbifarten behövs.

Men samma sak gäller i växande utsträckning inom vårdpolitiken. MP står inte ensamt med krav på att återsocialisera S:t Göran. Även V har den uppfattningen. Hur långt kan en måhända kraftigt försvagad socialdemokrati hålla emot? Och i vinstfrågan är det ju dessutom att så att många inom (s) är missnöjda med partikongressens sväng mot mitten.

Att återsocialisera Capio S:t Görans akutsjukhus skulle vara ett mycket dramatiskt ingrepp i sjukvårdsstrukturen i Stockholm. Det är ett sjukhus som fungerar väl och som bidragit med mycket nytänkande som också kommit landstingets egna sjukhus till del. Och ett genomförande av MP:s mer generella motstånd mot vinst i vården skulle ta bort hela dynamiken i vårdvalet och återigen ge vårdgivarna möjliughet att välja patienter snarare än tvärtom.

Noterar att Johan Norberg, samt DN:s och SvD:s ledare är inne på liknande spår.

Intressant? Fler bloggar om miljöpartiet, mp, centerpartiet, Stockholm, Stockholms läns landsting, sjukvård, vård, privat vård, förbifarten, förbifart stockholm, val 2010, alliansen, socialdemokraterna, vänsterblocket.

MP-budgeten: Årtalsexcercis och vänstersvängar

Miljöpartiet i landstinget presenterar idag sitt budgetförslag. Det stora nyheten är en ny manöver i Miljöpartiets årtalsexercis. Under fyra år har man bytt årtal för ett fossilbränslefritt tre gånger: Från 2021, till 2015, och nu till 2020. Det senaste hoppet motiveras utifrån att "den nuvarande majoriteten inte satsar tillräckligt".

Ett milt sagt lustigt påstående då vi fortfarande jobbar efter, och ligger i fas med Miljösteg 5 - det miljöprogram som togs fram när Miljöpartiet själva hade ansvar för miljöfrågorna. Det är Centerpartiet och alliansen som bland annat kommer att mer än tredubbla antalet miljöbussar, från 200 till 700 år 2011, och det är vi som har gjort det stora genombrottet i att få alla sjukhus att installera lustgasrening.

Att vårt genomförande av det ambitiösa Miljösteg 5-programmet inte är tillräckligt snabb för att göra det möjligt att nå MP:s tidigare mål om fossilfritt landsting till 2015 är inte vårt fel. Det var först när MP kom i opposition som de tyckte att 2015 var ett lämpligt mål. När MP inte kan presentera skarpa förslag på hur man ska nå fossilbränslefrihet till 2015 backar man till det ungefärliga årtal Miljösteg 5 skulle nå fossilbränslefrihet om programmet fortsatte efter 2012. Det vill säga, man ansluter sig till den uppfattning man hade i majoritet - men skyller på oss för att man gör det. Häpnadsväckande.

En rad av MP:s krav är utvecklade av Alliansen och i någon fas av genomförande eller under utredning: T.ex. etisk och social upphandling, utredning av pendlingstrafik på vatten, och satsningar på samordningsförbunden.

Några andra punkter från budgetförslaget:

”Den ökade trängseln på Essingeleden måste hanteras i närtid (!), annars riskerar leden att helt korka igen eller vibrera sönder under den hårda belastning som den inte är konstruerad för. Därför ska trängselavgifter införas den 1 januari 2010 och kompletteras med ett förbud för tung trafik under rusningstid.”

Det är rätt verklighetsbild. Men hur löses problemet på längre sikt utan alternativa vägar över Saltsjö-Mälarsnittet? MP har inga sådana förslag - eftersom de motsätter sig den enda planerade länken mellan norra och södra länsdelarna: Förbifart Stockholm.

”Den miljard som Miljöpartiet i Stockholms stad budgeterat till förbättringar inom SL:s trafik avsätts till investeringar för en forcerad utbyggnad i spårtrafik i Stockholms stad. Desasa medel ska kunna avropas från Stockholms stad när SL presenterar en investeringsplan i enlighet med intentionerna.”

Mp har gjort lätt för sig men svårt för juristerna. Medan kommunerna faktiskt har ett delansvar för vägnätet är det otvetydigheten så att landstinget – och i viss utsträckning staten - är ansvarigt för kollektivtrafiken. Är det verkligen rimligt att skattebetalarna i Stockholms stad ska tvingas betala dubbelt jämfört med invånarna i övriga länet? Är det inte en väl sorglös för att inte säga slarvig hantering av stockholmsbornas skattepengar?

Värt att notera är också partiets kraftiga vänstersväng i vårdfrågor:

”Det är viktigt att eventuella ekonomiska överskott går tillbaka till vården för att förbättra verksamheten och inte användas till vinstutdelning till aktieägare”.

Detta är faktiskt en uppfattning som ligger en bra bit till vänster om socialdemokraternas partikongress.

”Landstingets akutsjukhus ska ägas och drivas av landstinget för att garantera helhetssyn och samhällsansvar. ”

Vill MP eller vill MP inte socialisera Capio S:t Göran? Anser MP att S:t Göran inte har helhetssyn eller tar samhällsansvar? Tänker MP sälla sig till Vänsterpartiet i landstingets vänsterhörn?

”LOV eller LOU ska inte användas som privatiseringsverktyg i så stor utsträckning att det blir obalans mellan privat och offentligt driven verksamhet”.

Hur i helsefyr kan man se en sådan risk om vårdföretag inte får ta ut vinst? MP:s vänstergirar i vårdfrågor visar på en oförmåga att förstå vad som driver fram kvalité. Tar man bort möjligheten att tjäna pengar i vården rycker man också i ett slag undan mattan för alla privata vårdentreprenörer. Varför ska någon investera i ett företag som inte ger vinst?

Intressant? Andra bloggar om MP, Miljöpartiet, Centern, Centerpartiet, miljö, miljöpolitik, stockholm, stockholms läns landsting, förbifart stockholm, kollektivtrafik

Är (mp) verkligen den starka länken i blocköverskridande lösning?

Peter Eriksson är i gårdagens pappers-DN mäkta stolt över förra veckans uppvaktning från Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt. De förordade ett samarbete mellan (mp) och Alliansen efter valet 2010 om inget block skulle få egen majoritet och Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen.

Om man nu ska spekulera om framtiden efter valet 2010 måste man ändå fråga sig om Miljöpartiet är den starka länk med vilken en parlamentarisk trygghet över blockgränsen kan skapas.

Här i Stockholmsregionen fortsätter Miljöpartiet att ställa ultimativa krav som går stick i stäv mot vad såväl flertalet partier och det stora flertalet väljare tycker. Som jag skrev igår har Miljöpartiets landstingsblogg uttalat att det inte finns någon vänsterallians i landstinget om inte Socialdemokraterna går med på att stoppa den miljöanpassade Förbifarten. Det mesta tyder på att dessa ultimativa krav har stöd från MP:s partiledning och riksdagsgrupp. Och som ofta är fallet med ultimativa krav tycks det ha sin grund i en ideologisk övertygelse av närmast religiös karaktär - i det här fallet om privatbilismens (inklusive miljöbilars) förkastlighet.

Hur ska ett parti som inte är beredd att samarbeta med sitt förstahandsalternativ Socialdemokraterna vara beredd att göra det med Alliansen? Och vad skulle prislappen bli för ett sådant samarbete? Jag ifrågasätter det lämpliga i att upphöja ett parti med denna typ av ultimativa krav, syftande till att köra över kompakta politiska majoriteter, till kardinallösningen på dagens tyckarfråga.

Och mer allmänt ifrågasätter jag överhuvudtaget det lämpliga med spekulationer kring nödlösningar för den händelse inget block får egen majoritet. Alla partier har varit tydliga om att de inte avser att regera med SD-stöd. Alltså får man förutsätta att alla partier är intresserade av att hitta en praktiskt fungerande lösning.

Men i första hand handlar det om Alliansen mot de Rödgröna och att ha så intressanta politiska alternativ att inget utrymme för Sverigedemokraterna uppkommer. Debatt om spelet i stället för om sakpolitiken och inviter om samarbete över blockgränsen gynnar Sverigedemokraterna och riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, sverigedemokraterna, sd,
rödgröna, vänsteralliansen

F ö konstaterar Per Ankersjö idag att Förbifartselefanten ignoreras i dagens utspel från stadshusoppositionen. Noterar också att Magnus Andersson har kastat sig in i debatten om spelet, dock med medgivandet att det är en i grunden ofruktbar debatt som gynnar SD.

Besked från MP i landstinget: Ingen vänsterallians 2010 på grund av förbifarten

Miljöpartiet ställde 2007 det ultimativa kravet att de inte kan stödja ett vänsterstyre om inte Socialdemokraterna backar från sitt Ja till Förbifart Stockholm. De återupprepade sitt ställningstagande så sent som för ett par veckor sedan i sin budgetmotion i riksdagen.

Om det tidigare fanns några otydligheter om hur Miljöpartiet i Stockholms läns landsting resonerar fick vi svaret i dag via bloggen "Vita Huset" som skrivs av Miljöpartiets representanter i landstinget:

Genom att de borgerliga partierna inför 2006 bildade sin allians har MP, S och V sett sig nödsakade att komma fram till en motsvarighet. Det betyder något så tråkigt och cementerat som blockpolitik. Därmed inte sagt att det före valet kommer att finnas något rödgrönt landstingsblock i ordets egentliga mening. Detta eftersom S inte tycks vilja släppa Förbifart Stockholm.

Mot bakgrund av att Socialdemokraternas trafikpolitiska talesman i regionen, Lars Dahlberg, ställer sig bakom Centerpartiets uppfattning om att förbifarten behövs så sent som för några veckor sedan, är det tydligt att det inte finns ett samlat alternativ till Alliansen.

Kommer Socialdemokraterna att offra nödvändig infrastruktur för att få med MP i en eventuell majoritet? Stockholmarna förtjänar att få ett svar. Särskilt med tanke på att undersökningar visar att en förkrossande majoritet av stockholmarna på båda sidor blockgränsen vill ha förbifarten.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin

Fortsatt oklart om oppositionens syn på Förbifart Stockholm

Att vänsteroppositionen lägger tre separata budgetmotioner i riksdagen visar med tydlighet att det inte finns ett samlat regeringsalternativ till Alliansen. Det enda man tycks vara överens om är att skatten skall höjas.

Den kanske mest intressanta frågan ur ett Stockholmsperspektiv är oppositionens splittrade syn på infrastrukturfrågorna, som har en särskilt vikt i ett län som växer så det knakar och har stora behov av både nya spår och vägar.

Miljöpartiet har tidigare ställt det ultimata kravet att de inte kan regera med Socialdemokraterna om de ställer sig bakom Förbifart Stockholm. Vänsterpartiet vill också lägga ned leden innan den har börjat att byggas.

En eventuell seger för oppositionen står och faller med en vinst i Stockholm, vilket partistrategerna på S-högkvarteret är väl medvetna om. En opinionsundersökning från Novus Opinion visade nyligen att en stor majoritet av väljarna både till höger och vänster vill att Förbifarten byggs. Vänsterpartiets, men framförallt Miljöpartiets hårdnackade motstånd har därmed blivit en politisk huvudvärk av rang för Mona Sahlin och Carin Jämtin. Socialdemokraterna har inte en chans att bilda majoritet i riksdagen, stadshuset eller landstingshuset utan att få med V & MP.

Jag och min kollega Per Ankersjö har fört en längre debatt med Miljöpartiet om förbifarten, och får, oväntat men glädjande stöd av Lars Dahlberg, Socialdemokraternas trafikpolitiska talesperson i länet. Han instämmer i vår analys: Förbifarten behövs. Infrastruktur kan inte ses som ett nollsummespel där spårsatsningar ställs mot vägsatsningar, och miljöbilismen har en rasande snabb teknikutveckling.

Mot bakgrund av detta är det högintressant att läsa oppositionens respektive budgetmotioner som läggs i riksdagen. Vare sig V eller S nämner Förbifart Stockholm med ett ord. MP skriver däremot att Förbifart Stockholm är uppenbart ohållbar.

Miljöpartiet skickar därmed ett tydligt besked till stockholmarna som redan har flera dygn mer restid per år än boende i andra län: Förbifarten skall inte byggas, och stockholmarna får gott finna sig i att köerna blir längre när invånarna blir fler.

Hur ska oppositionen lösa förbifartsknuten? Kommer Miljöpartiet att offrar sin kärnfråga för att få en chans att sitta på de politiska taburetterna, eller kommer Mona Sahlin offrar nödvändig infrastruktur för att blidka Miljöpartiet? Stockholmarna förtjänar ett tydligt besked.

Intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, mp, miljöpartiet, förbifart stockholm, stockholm, infrastruktur, miljö, miljöbilism

Väljer Mona Sahlin MP eller stockholmarna?

Centerpartiets debatt med Miljöpartiets stockholmsföreträdare tycks gå mot sitt slut för denna gången. Svenska Dagbladet har publicerat vår slutreplik på MP:s genmäle på det ursprungliga inlägget.

Men det sista ordet lär inte vara sagt i frågan. Att debatten fortsätter är viktigt - inte minst mot bakgrund av att Miljöpartiet har lovat att spräcka ett regeringsalternativ bestående av MP, S och V om inte Socialdemokraterna ställer sig bakom en upprivning av Förbifart Stockholm.

Hur Mona Sahlin ska lösa den knuten är av allmänintresse inte bara i Stockholm, utan för alla som åker bil, eller transporterar varor mellan norra och södra Sverige. Förbifarten, som stödjs av 72% av stockholmarna, är en viktig nationell vägsatsning för att leda runt trafiken som inte har ärenden i Stockholms innerstad.

Det ska bli intressant att se hur Socialdemokraterna kommer att väga ambitionen att vinna tillbaka storstadsväljarna efter katastrofvalen 2006 och 2009, med en förkrossande folklig majoritet för Förbifart Stockholm, och samtidigt sy ihop ett regeringsalternativ med ett parti som har satt sin politiska heder i pant på att riva upp vägen innan den ens har börjat att byggas.

intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, förbifart stockholm, miljöbilar, miljöpartiet, stockholm

Skiljelinjen mellan Centerpartiet, MP och Expressen

En av Expressens ledarskribenter, Johannes Forssberg, agerar idag domare mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i den debatt om Förbifarten och miljöideologi som undertecknad med flera deltagit i under de senaste veckorna. Forssberg menar att vi centerpartister är ”floskulösa”, blåögda och svepande i vår argumentation. Tyvärr studsar den kritiken tillbaka på hans egen ledare.

För det första har han missförstått vår kritik. Vi anklagar inte Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Vi anklagar dem för att vara bilfientliga, och därmed fientliga till de individer som känner ett behov av bil. Jag är starkt kritiskt till biltrafikens utsläpp men lika starkt övertygad om att en verklig miljöbilism är under snabb frammarsch.

Vår politik baseras inte på en ”tro” om en snabb teknikutveckling. Den baseras på en historisk erfarenhet att teknisk utveckling, understödd av ekonomiska styrmedel, löser problem som vi i dag inte kan se omedelbara lösningar på. Om man drar parallellen Förbifart Stockholm i dag, och tågtrafiken i förra seklets början, skulle tågen med miljöpartistiska glasögon ha framstått som den värsta sortens miljöförstöring som tvunget skulle ha stoppats. I dag går de flesta tåg på förnyelsebar el.

Kortsiktighet är den största stoppklossen för den tekniska utveckling som bidrar till en grönare miljö.

Motstånd till nya vägar – färdiga en bit in på 2020-talet - i en region där vägnätet över Mälaren är så uppenbart otillräckligt redan idag kan bara förstås som att Miljöpartiet vill minska biltrafiken mycket kraftigt i framtiden. Och detta oavsett om framtidens bilar bidrar till att förstöra klimatet eller inte.

Frågan är bara hur. För utan mycket kraftfulla åtgärder kommer biltrafiken inte att minska. Den enda lösning Miljöpartiet pekat på är ännu större kollektivtrafiksatsningar. Det är inget starkt styrmedel vilket alla vet som jobbat med trafikfrågor - de som behöver eller vill åka bil är mycket svåra att locka till bussar och tåg. Några andra idéer har inte Miljöpartiet presenterat. Bortsett från att trängsel och köer i sig är ett styrmedel.

Som liberal är jag starkt kritisk till att Miljöpartiet förkastar även miljöbilar som ett legitimt sätt att förflytta sig. Det är en frihetsinskränkande politik. Som miljövän kan jag inte se nyttan av att bekämpa miljövänliga bilar och tycker samtidigt inte att Miljöpartiet tar sitt ansvar för effekterna i Stockholms innerstad av den växande trafikinfarkten.

Slutligen, den principiellt viktiga skillnaden: Forssberg menar att MP tycker att vi behöver ändra vår livsstil, medan vi i Centerpartiet enligt honom tycker att ingenting i sak behöver förändras. Som jag berörde i mitt debattinlägg på politikerbloggen är lösningen på miljöproblemen inte punktförbud på symbolfrågor som flaskvatten, eller en jakt efter bilister. Lösningen är generella och teknikneutrala styrmedel, helst i form av en generell och hög koldioxidskatt.

Denna sortens styrmedel är kostnadseffektiva, ger mest miljöeffekt för varje satsad krona, och resulterar i det samhälle som mest liknar det vi har i dag då den minimerar politisk detaljstyrning. Som liberal är jag nämligen av uppfattningen att vårt samhälle i huvudsak är ett resultat av människors frivilliga överenskommelser, tycke och smak - och borde vara det även i fortsättningen.

Det är någonstans där skiljelinjen går mellan Centerpartiet å enda sidan, och Miljöpartiet och Expressens ledarsida å andra sidan.

Läs även Karl Malmqvist, Johan Hedin, Per Ankersjö

Uppdatering: Min och Pers korta replik kan läsas på Expressens ledarsida.

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Centern, Centerpartiet, C, Miljöpartiet, MP, liberalism, miljö, trafik

Carlgren argumenterar lysande

Miljöministern Andreas Carlgren (c) skriver lysande om Förbifarten och Stockholmsregionens spår- och vägpaket på Aftonbladets debattsida:

"En skiljelinje mellan mig som grön liberal och vänsterkartellen är att jag inte
tror att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra
bil... Det är inte vägarna som är miljöproblemet, utan bilar som körs på dåliga
bränslen. Ny teknik och nya miljövänliga bränslen för att driva framtidens bilar
behöver stimuleras. Det måste göras lättare både att ta sig förbi centrum och
att köra nya bilar på nya bränslen. Sverige har under alliansregeringen inlett
den omställningen. Vi ärvde Europas mest bränsleslukande bilarpark. Nu leder vi
Europaligan för nyinköpta miljöbilar. Mot detta ställs ett krampaktigt
kvarhållande vid gamla lösningar."

Det kommer nog att visa sig att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjort ett stort misstag i att inte ta till sig de förändringar den snabba teknikutvecklingen innebär för hur flertalet medborgare uppfattar miljöproblemen och lösningarna på dessa.

Det bekräftas också av den opinionsundersökning från Novus Opinion som Carlgren presenterar i artikeln. 7 av 10 invånare i Stockholms län vill ha Förbifarten. 6 av 10 av de rödgrönas väljare.

I EP-valet i juni var en av skrällarna att miljöpartisterna gick om socialdemokraterna i Stockholms stad. Många tolkade det som att miljöpartisterna börjar uppfattas som ett mer modernt alternativ för stockholmsregionens socialliberala medelklass.

Nu kan nog Carin Jämtin och Dag Larsson andas ut. Deras bästa skydd från att förlora ledartröjan bland huvudstadsregionens rödgröna får de från sina utmanare i miljövänstern som klamrar sig fast vid den gamla bilfientliga kartan som de teknikmedvetna invånarna i regionen redan förkastat.

Läs också mina inlägg på Politikerbloggen samt mitt, Per Ankersjös och Claes Västertegs inlägg på SvD Brännpunkt. Per har också bloggat om Carlgrens artikel liksom Johan Hedin.

Intressant? Bloggar om Förbifart Stockholm, Centerpartiet, Stockholm, Andreas Carlgren, miljöbilar, kollektivtrafik.

Miljörasism - ett galet argument

Idag publicerar Politikerbloggen rond 3 i min debatt med min miljöpartistiske kollega Raymond Wigg. Jag menar att Raymonds svar bekräftar en icke-liberal samhällssyn som t. ex. är mot bilar och konsumtion som sådan, medan jag och andra liberala miljövänner vill få bort miljöförstöringen, men med minsta möjliga ingrepp i människors frihet och egna livsstilsval.

Vad som upprör mig mest är dock Raymonds och andra miljöpartisters anklagelse att det är ”miljörasism” att vilja bygga Förbifart Stockholm. Raymond Wigg skriver:

Centerpartiet sviker klimatengagemanget och de boende på Järvafältet där Förbifarten ska gå i ytläge – vilket faktiskt kan kallas miljörasism.

Andra miljöpartister har framfört samma argument, t.ex. Rebwar Hassan (MP) som är kommunalpolitiker i Skärholmen i nyhetsprogrammet ABC i förra veckan. Han utvecklar också resonemangen på sin blogg. Det finns flera skäl till att begreppet miljörasism är galet:

För det första, motortrafiken idag dras rakt genom Stockholms innerstad. De människor i vår region som har den sämsta luftmiljön och det högsta bullret är faktiskt inte låginkomsttagare och invandrare utan innerstadens medel- och höginkomsttagare. Självklart kommer en ny motorled att öka trafiken just där den dras men ur rättviseperspektiv är det snarare en utjämning än en ökad orättvisa. Miljöpartiet bortser också från att framtidens bilar kommer ha betydligt lägre utsläpp, och på sikt inga alls.

För det andra, Förbifarten dras i tunnel för att rädda värdefulla natur- och kulturområden. Vore det enligt miljöpartisterna mera rättvist att dra Förbifarten i ytläge över Ekerö, Lövön och Grimstaskogen? Är miljö- och naturvännerna som framgångsrikt slagits för att rädda Grimstaskogen för välartikulerade? Grimstaskogen ligger f ö inte i ett entydigt välbärgat område utan är grönområde för socialt belastade områden som Hässleby gård och Blackeberg.

För det tredje, Skärholmen och Järva är de platser där E4:an och E18 går idag. För att påfarterna ska kunna göras måste antingen Förbifarten upp ur tunneln eller de andra motorvägarna grävas ner eller överdäckas. En del av Förbifartens framtida trafik går förbi områdena redan idag.

För det fjärde, ett av de viktigaste skälen för Förbifarten är att hålla ihop regionen och göra det lättare att arbetspendla mellan norra och södra länet. Skärholmen och Järvafältet kommer att få radikalt förbättrade kommunikationer både kollektivt och via bil. Det är knappast en nackdel för invånarnas arbetsmarknad eller områdenas attraktionskraft.

Att beskylla sina meningsmotståndare för miljörasism är att sänka argumentationen till en låg nivå. Centerpartiet är ett av Sveriges mest invandrarvänliga partier och tar aktivt ställning mot diskriminering, utanförskap och särbehandling. Även om jag förstår att begreppet inte ska förstås som synonymt med uppsåtlig rasism leder det tanken fel och misstänkliggör meningsmotståndarnas goda avsikter. Får sådana vilseledande begrepp spridning kan det kortsluta det politiska samtalet. Den som ropar miljörasism först vinner!

Anklagelser om rasism är alltid farliga och riskerar att förstärka motsättningar i samhället. Det ger verkliga rasister vatten på sin kvarn samtidigt som personer som känner sig utsatta på grund av invandrarbakgrund stärks i känslan av att mäktiga samhällsintressen vill dem illa. Även motståndare till Förbifarten borde ta ansvar för att inte späda på sådana stämningar.

Läs även Annie Johansson, Johan Hedin, Per Ankersjö och Oscar Fredriksson.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, C, MP, Miljöpartiet, Förbifart Stockholm, miljöbilism, miljö,