Att svära i kyrkan

Hur många gånger har jag nu inte läst att "alkohol och båtkörning inte hör ihop". Det är det bärande argumentet från försvararna av den nya sjöfyllerilagen. Trots att ingen ännu visat hur de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren ger bättre sjösäkerhet. Att alkohol inte hör i hop med det ena eller det andra verkar vara ett giltigt argument för sig självt.

Jag har visst svurit i kyrkan när jag stått upp för människors frihet att välja måltidsdryck, att välja livsstil och semesterliv. Med vad är det mer som alkohol inte hör ihop med? Snart kanske vi inte får promenera alkoholpåverkade, inte bada alkoholpåverkade eller som signaturen "Glädjen är borta för alltid" skrev i en kommentar till Birgitta Rydbergs blogginlägg, köra barnvagn med 0,2 promille i blodet.

Birgitta Rydberg (FP), Barbro Westerholm (FP) och Centerpartiets Johan Linander har nu replikerat på min och Karl Malmqvist artikel på SvD Brännpunkt. De hävdar bland annat att sjöfyllerilagen blivit enklare att följa eftersom samma promillegräns gäller för båt och för bil. Detta är direkt skrattretande.

Den nya sjöfyllerilagen innebär för det första att det är högst oklart vilka personer ombord som kan åläggas straffansvar, har du med dig en onykter medpassagerare kan denna straffas. Det är inte heller alla båtar som omfattas av de nya reglerna, de gäller endast för båtar som är längre än tio meter eller kan gå i över 15 knop. Detta innebär att om en person kör en nio meter lång båt som bara kan gå i 14 knop med över 0,2 promille i blodet gäller inte regeln. Men om samma person kör en lika stor båt i 14 knop, men båten KAN gå över 15 knop och har samma promillenivå i blodet gäller regeln. Det är inte att göra en enklare lag.

Rydberg, Westerholm och Linander har dock sjösäkerheten som huvudargument, trots att de inte kan visa på hur sjösäkerheten blivit bättre sedan semesterfirare och skärgårdsbor förlorat en del av båtlivets charm.

Ett liberalt brev till min kollega om nya sjöfyllerilagen

Min kritik mot de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren har väckt starka reaktioner, bland annat från min landstingsrådskollega Birgitta Rydberg (FP) som menar att lagen haft avsedd effekt eftersom "sjöfylleriet" halverats och insinuerar även att mitt motstånd mot lagen skulle bero på att sjökrogarna får lägre intäkter. Här kommer mitt svar:

Vän och kollega,
Det är naturligtvis befängt att hävda att jag är mot nya sjöfyllerilagen av skälet att den ger krögare lägre inkomster. Den som lyssnat på ABC eller Radio Stockholms korta inslag bör uppfatta att mitt motstånd är principiellt grundat i klassiska liberala och borgerliga principer om frihet och rättssäkerhet, respekt för civilsamhälle och människors egna val.

Däremot stör det mig att lagstiftarens (och tydligen även din) respekt för vanliga skötsamma båtmänniskors att leva sina semesterliv som de själva vill är så liten. Lyckliga semesterminnen och rekreerande båtliv - som borde ligga dig varmt om hjärtat i egenskap av folkhälsoansvarigt landstingsråd - har också ett värde som borde vägas in när onödiga regler hängs om halsen på båtfolket. Och två glas vin till middagen på Ingmarsö krog kan vara pricken över i:et på en dags underbar segling utan att medföra någon ökad fara för någon. Utflykten till ett ensligt skär med en pick-nick och en flaska vin är för många en semestertradition som den nya lagen brutalt undertryckt.

Att effekten hos krogarna är så stor tyder inte bara på att förarna lagt om beteende utan att även medpassagerarna känner olust och osäkerhet inför de rättsäkerhetsbrister som kännetecknar straffansvaret i den nya lagen. Är det verkligen bra, Birgitta, att ha lagar som nästan varje människa man talar med tolkar på olika sätt när det gäller straffansvaret? Och där, som i ett aktuellt rättsfall, till och med byte till en tryggare ankringsplats endast får ske sedan storm brutit ut om skepparen tagit en öl till middagen.

Min frihetliga utgångspunkt är att ingen lag ska vara strängare än vad som är sakligt motiverat för att förhindra skada, att det ska finnas proportion mellan regleringen och dess syfte, samt att lagen ska vara rättssäker. Som den liberale filosofen Mill uttryckte det har varje människa rätt till största möjliga frihet så länge den inte inkräktar på någon annans frihet. Den nya sjöfyllerilagen är en intressant prövosten för denna centrala liberala princip.

Du skriver att det minskade antalet personer med över 0,2 promille i blodet vid kustbevakningens kontroller är ett bevis på att nya sjötrafiklagen fungerar. Men det är väl självklart att en dramatiskt ökad kontroll av en lag som medför kännbara straff påverkar människors beteende? Jag hade gärna sett att en rimlig kontroll och tillsyn av den tidigare promillegränsen också hade utövats - vilket tyvärr inte gjordes. Då hade det farliga sjöbuset kunnat stävjas utan att de skötsamma båtmänniskorna och deras medpassagerare hade behövt påverkas.

Ingen vill ha fulla och farliga personer bakom båtrattarna. Frågan är dock om det är motiverat av sjösäkerhetsskäl att ställa lika höga krav för fritidsbåtar som för vägtrafikanter. Min bedömning utifrån olycksstatistiken är att det inte är sakligt motiverat.

Olycksfall till sjöss halverades från 2001-2010. De allra flesta fallen sker med ensamma onyktra människor på små båtar som inte omfattas av lagen. Och i de fall olyckor inträffar med större eller snabbare båtar har förarna i allmänhet högre berusningsgrad än den gamla lagens 1,0 promille.

Hade samma massiva insatser sats in utifrån den gamla lagen hade vi alltså sett i stort sett samma effekt på sjösäkerheten. Vi skulle också fått en lika dramatisk minskning av det verkliga sjöfylleriet men utan att göra brottslingar av hundratals försiktiga och skötsamma båtmänniskor.

Birgitta, om man vill ingripa med nya och strängare regler i människors semesterliv (eller i skärgårdsbornas redan krångliga vardagsliv), bör man då inte som liberal ställa ganska höga krav på att dessa ingrepp verkligen bidrar till bättre sjösäkerhet och att förespråkarna kan visa det? Eller är det så att lagen har ett annat syfte i dina och dina åsiktsfränders, nämligen att av generellt nykterhetspolitiska skäl bända och böja i skärgårdens och båtlivets semesterkultur i syfte.

Birgitta, i din roll som sjukvårdspolitiker brukar du alltid understryka värdet av evidens i vårdpolitiken. Borde inte rimliga evidenskrav ställas också på vår lagstiftning, särskilt när den griper djupt in i vanliga skötsamma människors sunda och rekreerande semestervanor?

Med vänliga, kollegiala och liberala hälsningar,

/Gustav

Ps. Självklart vill jag inte ändra promillegränsen för vägtrafik - ens i syfte att underlätta krogar på landet. Marginalerna i vägtrafiken är ju - till skillnad från i sjötrafiken - ytterst små och även det obetydligaste alkoholbruk kan ha livsfarliga konsekvenser. Men jag antar att denna antydning får ses som ett skämtsamt retoriskt grepp från din sida. DS.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs också Johan Hedin som stödjer min linje och Anders Ekegren (fp) som kritiserar den.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

Många ställer frågor om varför jag kräver att den nya sjöfyllerilagen görs om. Utgångs­punkten är ofta en intuitiv känsla att det borde vara samma regler för sjötrafik som för vägtrafik. Man pekar också på Kustbevakningens mediakommunikéer som ger sken av att sjöfylleriet minskat till följd av lagen.

Jag bör först förklara min grundinställning. Min utgångspunkt är den individuella och kollektiva friheten att själv bestämma hur man vill leva sina liv. Lagar och regler som styr hur människor lever sina liv ska endast finnas om de är motiverade för att gagna viktiga samhällsintressen eller skydda människor från skador – särskilt om dessa åsamkas andra. Man måste också alltid väga de negativa effekterna av styrningen mot de positiva effekter som man eftersträvar.

1. Lagskärpningen är onödig:
Den nya lagen behövs inte för att öka sjösäkerheten och har dålig träffsäkerhet på de faktiska olyckorna. Olyckor till sjöss har minskat kontinuerligt sedan tjugo år. De flesta sjöolyckor drabbar ensamma kraftigt alkoholpåverkade personer i små båtar som inte omfattas av lagen. I de fåtaliga fall av trafikolyckor med stora eller snabba båtar är föraren nästan alltid kraftigt berusad och skulle kunna stoppas även med den tidigare promillegränsen på 1,0 promille eller med hänvisning till vårdslöshet i trafik. I grunden handlar det om att förhållandena i vägtrafik och i sjötrafik inte - som lagstiftaren säger - är lika utan faktiskt mycket olika när det gäller hastigheter och utrymme, vilket ger betydligt lägre olycksrisker för båttrafiken.

2. Den nya lagen är rättsosäker.
Den nya lagen innebär att alla personer på båten som kan anses ha för sjösäkerheten viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka är oklart. Otydligheten skapar olust och leder kanske till att man tar det säkra före det osäkra och inte besöker restaurang eller ger sig till sjöss över huvud taget.

3. Människors frihet i ett aktivt sjöliv har ett värde.
Främst för dem själva men också för samhället. Ett semestrande till sjöss innebär rekreation och skärgården och skärgårdslivet är ett viktigt kulturarv. Alltmer krångel inom denna sektor minskar spontanitet och ökar stress. Det kan minska aktiviteten i båtlivet och beröva människor värdefulla upplevelser av glädje och spontanitet. Indikatorer är att färre besöker sjökrogar men också fallande pris på båtar. Har inte lyckliga semesterminnen något värde för lagstiftaren – vilket de borde - så borde åtminstone effekterna på folkhälsan ha det.

4. Det finns en gräns för hur många onödiga regler skärgårdssamhällena (och annan glesbygd) kan bära.
Skärgårdsbor har större krångel i sin vardag än andra redan av naturliga orsaker som att man bor glest, har svag samhällsservice, besvärliga transporter och ofta driver egna små företag, egna reningsverk och servicefunktioner. En omotiverad inskränkning i möjligheten för en själv eller för besökande vänner att transportera sig själv till och från sociala tillställningar innebär ökad ensamhet. Dessutom slår den aktuella lagstiftningen hårt mot många restauranger som ger jobb. Varje ytterligare onödig regel – och de är redan många – bidrar till att lägga ytterligare hinder för människornas kraft att utveckla skärgården.

Många tycker att alla klutar ska sättas till för att minska varje tänkbar olycka till sjöss. Det finns i så fall mer effektiva åtgärder. Men det är också dags att vi svenskar börjar vända på frågorna. Är det rimligt att lagstiftaren bestämmer vad vi ska och inte ska göra även när det inte går ut över samhället eller över andra människor? Är våra spontana fördomar och kvällstidningsbilder av fulla överklassungdomar, eller våra ytterst subjektiva uppfattningar om andras båtvett, verkligen en rimlig grund för att kräva regler mot skötsamma människor som visserligen tvingar fram ett ändrat beteende, men utan att dessa beteendeändringar faktiskt bidrar till högre sjösäkerhet.

Och är det verkligen så orimligt att människor kan få dricka ett par glas vin till maten och segla hem båten efteråt om det faktiskt inte har någon påvisbar effekt för sjösäkerheten? Ska vi förbjuda det bara för att vi har makten att göra det? Jag tycker inte det. Därför är den nya sjöfyllerilagen – vid sidan av dess negativa effekter på semesterlycka, folkhälsa och livskraft i skärgården - en viktig principfråga.

Se ABCs inslag och lyssna på Stockholmsnytt. Läs också Karl Malmqvists blogginlägg om sjöfyllerilagen. Även Båtnytt är starkt kritiska till lagen. Läs också experterna Hugo Tiberg, proffessor i sjörätt och Mats Edenius, professor i informationssystem som menar att nya regeln för sjöfylleri är förnedrande för båtförare.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

Många ställer frågor om varför jag kräver att den nya sjöfyllerilagen görs om. Utgångs­punkten är ofta en intuitiv känsla att det borde vara samma regler för sjötrafik som för vägtrafik. Man pekar också på Kustbevakningens mediakommunikéer som ger sken av att sjöfylleriet minskat till följd av lagen.

Jag bör först förklara min grundinställning. Min utgångspunkt är den individuella och kollektiva friheten att själv bestämma hur man vill leva sina liv. Lagar och regler som styr hur människor lever sina liv ska endast finnas om de är motiverade för att gagna viktiga samhällsintressen eller skydda människor från skador – särskilt om dessa åsamkas andra. Man måste också alltid väga de negativa effekterna av styrningen mot de positiva effekter som man eftersträvar.

1. Lagskärpningen är onödig:
Den nya lagen behövs inte för att öka sjösäkerheten och har dålig träffsäkerhet på de faktiska olyckorna. Olyckor till sjöss har minskat kontinuerligt sedan tjugo år. De flesta sjöolyckor drabbar ensamma kraftigt alkoholpåverkade personer i små båtar som inte omfattas av lagen. I de fåtaliga fall av trafikolyckor med stora eller snabba båtar är föraren nästan alltid kraftigt berusad och skulle kunna stoppas även med den tidigare promillegränsen på 1,0 promille eller med hänvisning till vårdslöshet i trafik. I grunden handlar det om att förhållandena i vägtrafik och i sjötrafik inte - som lagstiftaren säger - är lika utan faktiskt mycket olika när det gäller hastigheter och utrymme, vilket ger betydligt lägre olycksrisker för båttrafiken.

2. Den nya lagen är rättsosäker.
Den nya lagen innebär att alla personer på båten som kan anses ha för sjösäkerheten viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka är oklart. Otydligheten skapar olust och leder kanske till att man tar det säkra före det osäkra och inte besöker restaurang eller ger sig till sjöss över huvud taget.

3. Människors frihet i ett aktivt sjöliv har ett värde.
Främst för dem själva men också för samhället. Ett semestrande till sjöss innebär rekreation och skärgården och skärgårdslivet är ett viktigt kulturarv. Alltmer krångel inom denna sektor minskar spontanitet och ökar stress. Det kan minska aktiviteten i båtlivet och beröva människor värdefulla upplevelser av glädje och spontanitet. Indikatorer är att färre besöker sjökrogar men också fallande pris på båtar. Har inte lyckliga semesterminnen något värde för lagstiftaren – vilket de borde - så borde åtminstone effekterna på folkhälsan ha det.

4. Det finns en gräns för hur många onödiga regler skärgårdssamhällena (och annan glesbygd) kan bära.
Skärgårdsbor har större krångel i sin vardag än andra redan av naturliga orsaker som att man bor glest, har svag samhällsservice, besvärliga transporter och ofta driver egna små företag, egna reningsverk och servicefunktioner. En omotiverad inskränkning i möjligheten för en själv eller för besökande vänner att transportera sig själv till och från sociala tillställningar innebär ökad ensamhet. Dessutom slår den aktuella lagstiftningen hårt mot många restauranger som ger jobb. Varje ytterligare onödig regel – och de är redan många – bidrar till att lägga ytterligare hinder för människornas kraft att utveckla skärgården.

Många tycker att alla klutar ska sättas till för att minska varje tänkbar olycka till sjöss. Det finns i så fall mer effektiva åtgärder. Men det är också dags att vi svenskar börjar vända på frågorna. Är det rimligt att lagstiftaren bestämmer vad vi ska och inte ska göra även när det inte går ut över samhället eller över andra människor? Är våra spontana fördomar och kvällstidningsbilder av fulla överklassungdomar, eller våra ytterst subjektiva uppfattningar om andras båtvett, verkligen en rimlig grund för att kräva regler mot skötsamma människor som visserligen tvingar fram ett ändrat beteende, men utan att dessa beteendeändringar faktiskt bidrar till högre sjösäkerhet.

Och är det verkligen så orimligt att människor kan få dricka ett par glas vin till maten och segla hem båten efteråt om det faktiskt inte har någon påvisbar effekt för sjösäkerheten? Ska vi förbjuda det bara för att vi har makten att göra det? Jag tycker inte det. Därför är den nya sjöfyllerilagen – vid sidan av dess negativa effekter på semesterlycka, folkhälsa och livskraft i skärgården - en viktig principfråga.

Se ABCs inslag och lyssna på Stockholmsnytt. Läs också Karl Malmqvists blogginlägg om sjöfyllerilagen. Även Båtnytt är starkt kritiska till lagen. Läs också experterna Hugo Tiberg, proffessor i sjörätt och Mats Edenius, professor i informationssystem som menar att nya regeln för sjöfylleri är förnedrande för båtförare.

Alliansens mål är bättre skärgårdstrafik för fastboende

DN skrev i går en artikel om landstingets kommande trafikupphandlingen med rubriken "Båtturer till öar i skärgården hotas". Det förtjänas att kommenteras.

Landstinget kommer via den nyvalda trafiknämnden att göra en upphandling av helhetsansvaret för skärgårdstrafiken. Direkt efter årsskiftet kommer nämnden lägga upp en tidsplan samt beskriva hur upphandlingen ska ske. Landstinget har två program som är vägledande för kollektivtrafiken i skärgården, RUFS 2010 samt Skärgårdspolitiska programmet.

En upphandling måste ha dessa program som utgångspunkter. Det innebär ett fortsatt starkt offentligt engagemang för en bastrafik på rimliga ekonomiska villkor för fastboende och besökare.

Det innebär också att försämringar av trafiken till de tretton kärnöarna eller andra befolkningscentra i skärgården inte kan bli aktuella.

Målet med upphandlingen är att förbättra skärgårdstrafiken för de boende ute i skär­gården. Det är viktigt att alla människor i länet har god tillgänglighet till kollektiv­trafik oavsett vart man bor. Vi ser en möjlighet att genom en upphandling få ännu mer trafik vår våra skattepengar.

I Alliansens överenskommelse lyfter vi också fram att frågan om en nord-sydlig förbindelse ska belysas i samband med upp­hand­lingen.

Andra bloggar om: waxholmsbolaget, strömma kanalbolag, skärgård, stockholms skärgård, stockholms läns landsting, centerpartiet

Tillbaka på banan

Det har verkligen varit få, för att inte säga obefintligt med uppdateringar här sedan valet. Orsaken är att vi har sedan valdagen suttit och förhandlat fram en politisk organisation, en Alliansplattform för 2010-2014 och en budget för 2011.

Dessa tre digra arbeten som har tagit min egen och centerpartiets tjänstemäns uppmärksamhet, varför bloggandet har gått på sparlåga. Men i förra veckan blev budget och vår nya organisation klar, och vi kan återgå till det politiska dagsverket.

Radio Stockholm rapporterar från vår pressträff om plattformen, och TV4 Stockholm och DN från presentationen av våra ny-gamla landstingsråd från förra måndagen. Tidningen Skärgården skriver också om min nya roll i skärgårdsfrågorna.

En av nyheterna för mandatperioden är att jag kommer att leda en ny rotel, Miljö- och skärgårdsroteln, vilket känns mycket spännande och lovande. Tidigare sorterade vare sig miljö- eller skärgårdspolitiken under en egen rotel, vilket innebar att frågorna ibland ramlade mellan stolarna.

Men med vår nya organisation och en renodlad (C)-rotel får vi ett större tryck i frågorna.

Landstingets politiska ledning - i detta fall i form av mig själv och Centerpartiets förtroendevalda - kommer dessutom att ha ett tydligare mandat att leda och organisera landstingets regionala miljöfrågor och ett bredare ansvar än tidigare för skärgårdsfrågorna. Ett huvudmål på miljöområdet under mandatperioden är att leda arbetet med att halvera regionens koldioxidutsläpp (från basåret 1990) till 2015.

Vi kommer även att påbörja arbetet med ett nytt miljöprogram för landstinget som ska börja gälla 2012, där mål kring stora som små miljöfrågor ska sättas upp ända fram till 2016.

Slutligen vill jag hälsa mina nya rådskollegor Torbjörn, Charlotte och Anna välkomna. Alla är "veteraner" i huset, men nya som landstingsråd för Moderaterna respektive Folkpartiet.

Låt "verklighetens folk" smaka vin där det produceras.

Kristdemokraternas ministrar utövar idag självkritik på DN-debatt. Också de har varit alltför angelägna om att reglera vardagen för verklighetens folk. Nu backar de från filmcensur och kan tänka sig att utvidga möjligheter för markägare att bygga strandnära. Om alkoholen skriver ministrarna:

"Vi vill därför bidra till att förändra och förenkla flera alltför rigida regler
kring alkoholförsäljningen.Exempelvis är det rimligt att förbudet för
restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept hävs. Vi
tycker också att den som bedriver cateringverksamhet för slutna sällskap ska
kunna få stadigvarande serveringstillstånd, liksom att det ska bli möjligt för
restauranger att servera alkohol utan att de prompt måste servera varm mat."

Men här saknas en fråga som har ännu mindre alkoholpolitisk logik bakom sig. Möjligheten för en lokal vin- eller spritdrycksproducent att låta besökare smaka eller köpa produkten. Risken för att gårdsförsäljning blir en inkörsport till alkoholmissbruk eller att det blir en täckmantel för illegal alkoholdistribution är betydligt mindre än för de två regleringar kristdemokraterna säger sig vilja ändra. Här har vi dessutom en reglering som hindrar små företag att växa, landsbygdssamhällen att utveckla matturism och människor från att få jobb. Jag har tidigare pekat på exemplet med den lilla brännvinsfabriken på skärgårdsön Möja.

Hägglund, Larsson och Odell antyder att de kan tänka sig fler förändringar än ombuteljeringsförbudet, serveringstillstånd för catering samt varmmats-tvånget. Men då är det dags att prata ur skägget, kristdemokrater. Det är gårdsförsäljningen som är den brännande aktuella frågan som nu måste avgöras. Det är ju kristdemokraternas motstånd som hindrat en lösning. Därför är det först och främst i denna fråga ni måste ge besked: Står ni på samma sida som "verklighetens folk" på skärgårdsön Möja eller fortsätter ni att hålla systembolagsbyråkratin i handen?

Intressant? Fler bloggar om alkoholpolitik, gårdsförsäljning, systembolaget, verklighetens folk, kristdemokraterna

Skärgårdsrådet - för mer och bättre samverkan i skärgårdfrågorna

Precis tillbaka på kontoret efter det Regionala Skärgårdsrådets konstituerande möte. Rådet är kulmen av mina och landshövdingen Per Unckels gemensamma tankar kring hur vi kan skapa bättre samarbeten i skärgården, för att lösa problem kring bl.a. näringslivets förutsättningar, boendefrågor, och samhällsservice. Skärgårdsrådet består av de största skärgårdskommunerna, landstinget med en rad berörda organ, de politiska partierna, samt föreningsliv och företagarrepresentanter.

Bakgrunden är att vi vill ersätta de stuprör som kanske finns inom skärgården mer än någon annanstans i Stockholmspolitiken med de bildliga hängrännorna. Genom att samla alla intressenter i ett gemensamt råd, och knyta ett operativt organ till detta - den så kallade exekutivkommittén under ledning av landshövding Per Unckel - får vi en plattform och ett gemensamt forum för att effektivt driva frågor som är angelägna för skärgården gentemot de aktörer som reglerar företagarvillkor, infrastruktur, och så vidare.

Min förhoppning, och tro efter den samstämmighet som fanns på dagens möte, är att detta är en riktig nytändning i skärgårdspolitiken. Det är också glädjande att det finns en solid partipolitisk uppbackning, vilket innebär att rådet med dess potenta struktur kommer att bli ett stående inslag i skärgårdssammanhang, oavsett eventuella maktskiften.