Hierarki vs Demokrati i vården

I dagens nummer av Dagens Samhälle skriver jag i en debattartikel om den demokratisering av sjukvården som vårdval har medfört. Idén till artikeln har växt fram ur den debatt där både delar av media - däribland återkommande DN:s ledarsida och den annars omdömesgilla Hanne Kjöller- samt den rödgröna oppositionen ägnat sig åt angrepp mot en tillgängligare vård. Med den så kallade behovsprincipen som alibi har en imaginär konflikt målats upp mellan god tillgänglighet och behoven hos de mest sjuka.

Motsättningen mellan tillgänglig primärvård och bra vård till kroniker och multisjuka stämmer inte. Det finns inte några belägg för att den ökade tillgängligheten i vårdvalet skulle ha gått ut över de patienter som har stora behov. Tvärtom visar Karolinska Institutets utvärdering att kroniker får en större del av vårdens resurser och att de också drar nytta av en förbättrad tillgänglighet och ett större fokus på att tillmötesgå patienten.

Jag vill hävda att den bild som förmedlats av DN och de rödgröna, står för en reaktionär ståndpunkt som vänder sig mot vårdens demokratisering. Det ter sig både oroande och märkligt att oppositionen vill bejaka en syn på läkare som allsmäktiga domare med rätten att bedöma vad som är ett behov och inte - till och med utan att träffa patienten.

En av de allra största förtjänsterna med vårdval är det maktskifte som inneburit att vården tvingas utgå från patienternas önskemål och behov. När vårdgivarna måste sträva efter patienternas förtroende blir det nödvändigt med god tillgänglighet och hög kvalitet. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav också leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Oppositionen och DN:s ledare har gjort sig till tolkar för en egenrådig syn på läkarrollen, där den osvikliga förmågan att definiera vårdbehov utgör grunden. En roll som med vårdvalet nödgats till att börja ge vika för den framväxande moderna synen på närsjukvården, där patienten står i centrum.

DN försvarar reaktionär läkarroll

Dagens Nyheters ledarsida hävdar idag återigen att Centerpartiet vill ”ge varje patient rätt att kräva ett minst 15 minuter långt besök – oavsett om det behöv eller inte”. Detta trots att DN tidigare vägrat ta in en kommentar där vi förklarar att så inte är fallet. Även denna gång nekar DN oss chansen att dementera de felaktigheter som skrivits.

Sanningen är att (C) vill ge patienten en rätt att få ta upp mer än ett hälsoproblem vid ett läkarbesök och bygga in ett skydd mot att läkare, utan medicinska skäl, kallar patienten till ett nytt besök vid minsta fråga om något annat än det patienten sökt för. Det är ett slöseri, både med patientens tid och med landstingets pengar som kan få bekosta dubbla besök.

Vi har aldrig föreslagit att patient och läkare ska ”sitta av” en kvart som DN vill få det att framstå som. Däremot vill vi – möjligen till skillnad från DN – ha en vård som visar respekt för patienten och där läkaren inte alltid kan dölja ovilja till insyn och krav från patienterna bakom en alltför ofta missbrukad behovsprincip.

Den syn som förmedlas i DN:s ledare vittnar om ett förhållningssätt till vården där man i den heliga behovsprincipens namn, tecknar bilden av en knivskarp motsättning mellan en god tillgänglighet för ”vanliga patienter” och behoven hos de mest sjuka.

Självfallet ska vård ges efter behov. Såväl Centerpartiet som övriga partier vill erbjuda en god vård för patienter med stora medicinska behov. Men detta står inte i något motsatsförhållnade till god tillgänglighet, som DN tycks vilja göra gällande.

En av de största förtjänsterna med Vårdvalet är den utveckling som lett till att den enskilde patientens makt i vården har ökat. Patienterna kan nu på allvar söka sig till en vård som är till för deras behov. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Den egenmäktiga läkarroll - upphöjd över varje insyn och kontroll, varje subjektivt önskemål från patienterna och förväntningar på effektivitet från skattebetalarna – som DN:s ledare gör sig till tolk för, måste ge vika för den framväxande moderna rollen för läkaren och närsjukvården. DN står på reaktionens sida mot vårdens demokratisering.

En freudiansk undanmanöver från (S)?

Tidningen City presenterar idag en enkät om Stockholmspartiernas inställning till vårdval och den fria etableringsrätten. En av frågorna handlade om huruvida den fria etableringsrätten för vårdcentraler och äldreboenden ska få finnas kvar. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade blankt nej på frågan. Socialdemokraternas svar däremot, var allt annat än tydligt:

"Vårdgivare - offentliga och privata - som håller god kvalitet och vill utveckla vården. Det viktiga är att vi kan vara säkra på att alla stockholmare får hjälp med hög kvalitet"

Att slutet på den första meningen tycks ha fallit bort må vara ett misstag. Eller möjligen ett freudianskt sådant. Kan det måhända vara så att Socialdemokraterna med detta ofullständiga svar vill maskera det faktum att de faktiskt står bakom den fria etableringsrätten? I så fall är jag den förste att välkomna detta besked.

Det icke-svar som presenteras av (S) speglar den spretiga inställning kring vårdens inriktning som finns inom landstingsoppositionen. Något som skapar oro både för patienter och vårdföretagare. Ska den fria etableringsrätten, som lett till att 37 nya vårdcentraler startats i Stockholm sedan 2008, få vara kvar vid en eventuell rödgrön valseger? Nej, säger Mp och V. Vad säger (S)? Därom tvista de lärda...

Kommunal konkurs - klockrent förslag från C

Dagens Medicin (pappersupplagan) skriver idag om mitt och Helen Törnqvists förslag ”kommunal konkurs”. Förslaget går ut på att offentliga verksamheter som inte klarar sina resultat- och kvalitetskrav, ska kunna försättas i konkurs på samma sätt som privata företag. Detta innebär exempelvis att en landstingsdriven vårdcentral som går back flera år i rad säljs eller upphandlas i konkurrens.

Samtidigt rapporterar samma tidning att små vårdföretag inom Vårdval Stockholm går med vinst. Av de 50 mindre vårdföretag i vårdvalet som Dagens Medicin har granskat under 2009, gick 33 stycken med vinst. Däremot gick nästan hälften av de landstingsdrivna vårdcentralerna med förlust.

Dagens Medicins granskning av vårdcentralerna visar att vårt förslag är både bra och behövligt. Ytterst handlar det om att ansvar för de verksamheter som alla är med och finansierar solidariskt. Att låta en verksamhet gå med förlust år efter år är i mina ögon ett slöseri med skattebetalarnas pengar!

Grundprincipen bakom kommunal konkurs har redan framgångsrikt tillämpats av Stockholms läns landsting vid tidigare tillfällen. 2008 såldes ett antal förlusttyngda vårdcentraler på marknaden. Exempelvis Kallhälls vårdcentral vändes på detta sätt från stora problem till en populär och snabbt växande mottagning. Även landstingets försäljning av tio Folktandvårdskliniker kan delvis ses i samma ljus.

Detta blir också en viktig del i att ställa likvärdiga krav på offentlig och privat verksamhet och skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan privat och offentlig verksamhet. Ständiga underskott som skickas till kommunen eller landstinget för betalning är i praktiken en stor och snedvridande skattesubventionering. Genom att tillämpa kommunal konkurs, kan även personal som verkligen vill vara kvar i offentlig regi få en stark morot att ta ansvar för att den offentliga verksamheten också har lika goda resultat som de privata konkurrenterna.

Tilläggas bör att jag och Centerpartiet, till skillnad från många rödgröna, inte ser en överlåtelse från offentlig till privat driftform som en katastrof utan tvärtom som en chans till nystart som är bra för alla.

Farsartat utspel från S om Vårdvalet

Igår publicerades rapporten om den oberoende granskning av Vårdval Stockholm som Karolinska Institutets folkhälsoakademi utfört. Akademin har undersökt effekterna av Vårdvalet under drygt två år på uppdrag av Stockholms läns landsting. Rapporten visar bland annat följande:

• Läkarbesöken har ökat, främst i socioekonomiskt svaga områden.


• Läkarbesöken bland så kallade vårdtunga patienter har ökat mer än för genomsnittet av befolkningen. Det handlar bland annat om patienter med diabetes eller patienter som haft stroke.


• Kostnadsökningarna efter införandet av vårdvalet har varit marginella, trots att antalet läkarbesök ökat med 20 procent. Stockholmarna får alltså mer sjukvård för sina skattepengar.


• Den ökade tillgängligheten har tillfallit alla grupper, både yngre och äldre upplever att det är lättare att komma i kontakt med en doktor och att det är lättare att få tid på en vårdcentral.


• Antibiotikaförskrivningen har minskat

Utvärderingen visar att Vårdvalet uppnått just de positiva resultat som vi i Alliansen föresatte oss när vi sjösatte reformen 2008. Särskilt glädjande är det att KI:s rapport för andra året i rad uppvisar ett ökat vårdutnyttjande i socioekonomiskt utsatta områden. Det visar att vi är på rätt väg mot att skapa en mer jämlik, rättvis och tillgänglig vård för patienterna.

Jag och mina Allianskollegor skriver om detta på DN debatt idag. Samtidigt gick Socialdemokraterna ut och målade upp en helt annan bild från rapporten. "Vårdval Stockholm leder till ökade klyftor", lydde rubriken i ett pressmeddelande från Ilija Batljan.

Man undrar om det är rätt rapport som det socialdemokratiska kansliet fått tag på. Sossarnas förmåga att tvångsmässigt hålla fast vid sin uppenbart ogrundade svartmålning av Vårdvalet är nämligen häpnadsväckande.

KI:s rapport visar tydligt att läkarbesöken har ökat mest i utsatta områden och att det framför allt är de vårdtunga patienternas besök som ökat mest. Det är ett starkt trendbrott mot den tidigare ojämlika fördelningen av besök till förmån för mer välbärgade områden som rådde före Vårdvalet. Resursfördelningen i skattekronor mellan låginkomst- och höginkomstområden är i allt väsentligt jämbördig med fördelningen innan vårdvalet infördes.

Må vara med en knappt mätbar skillnad till låginkomstområdenas nackdel, men det är värt att minnas det som rapporten påpekar - att de även fortsättningsvis får en betydligt större del av resurserna än höginkomstområdena. Man ska också komma ihåg att vårdresurserna per invånare varierade enormt - också mellan olika låginkomstområden - innan vårdvalet infördes.

Socialdemokraterna med Ilija Batljan i spetsen gör en hel hönsfarm av en fjäder, när de vinklar rapportens slutsatser till att innebära att vårdvalet ökar orättvisorna i vården. S-utspelet ger därför en närmast farsartad effekt, där man griper efter halmstrån i en utvärdering som så entydigt visar att Vårdvalet gjort vården både mer effektiv och rättvis.

Jag kan inte heller undvika intrycket att det för socialdemokraterna är mycket viktigare hur mycket skattebetalarna betalar för vården än hur vilket resultat vården faktiskt levererar.

Vårdvalet har i allt väsentligt varit en succé. Centerpartiet är självklart beredda att ytterligare förbättra vårdvalet - vi har flera förslag till det. Men vi vänder oss med avsmak från den svartmålning som oppositionen, mot bättre vetande, ägnar sig åt.

Andra som bloggat om detta: Birgitta Rydberg, Peter Andersson, Catharina Elmsäter-Svärd, Paul Lindquist, Anita Hillerström Vagli, Raymond Svensson,

Två verkliga välfärdshjältar

Idag besökte jag två spännande välfärdsföretag i centrala Stockholm. Det var starten på en kampanj där jag och andra centerpartister ska träffa alla - eller nästan alla - av Stockholms välfärdsföretagare. Men det var inte bara två företag vi besökte utan två verkligt goda exempel på hur engagerade entreprenörer har blivit den viktigaste utvecklingskraften i svensk välfärd.

Först besökte vi Mama Mia på Karlaplan där vi träffade VD:n och grundaren Christina Wahlström tillsammans med ett tiotal driftiga och idérika medarbetare. Christina och Mama Mia har jag träffat flera gånger och idag var vårt direkta syfte att tilldela företaget utmärkelsen "Guldklövern" som centerpartiet delar ut till "personer, organisationer eller företag som gjort extraordinära insatser".

Och det har sannerligen Christina Wahlström och hennes medarbetare gjort. Med start 1988 har de gjort revolt mot strömlinjeformningen av svensk mödra- och barnavård. Allt sedan starten har deras idé varit att man måste möta mamman, familjen och barnet på deras villkor och på så sätt skapa trygghet och tillit. Det präglar allt från lokalens inredning, till öppettider och individuellt utformade besöksplaner. Särskilt kul är att Mama Mia redan för mer än tio år sedan utvecklade särskild kompetens att arbeta med samkönade föräldrapar och regnbågsfamiljer.

Under tiden vi drack kaffe och åt guldklövertårta visade Christina Wahlström och hennes medarbetare i praktiken vad det är som driver en verklig entreprenör: Vilja att förbättra och förmåga att se nya lösningar. I samtalet kom fyra eller fem förslag på förbättringar som landstinget eller de själva borde göra för att ännu bättre möta familjernas behov eller använda skattebetalarnas pengar mer effektivt.

Klockan elva bröt vi upp och gick till hälsoföretaget Quality Care Europe på Riddargatan som bedriver både företagshälsovård och husläkarverksamhet. Där fick vi träffa en annan välfärdshjälte, Dr Lars-Göran Kjellin. Han har tidigare grundat och utvecklat det stora vårdföretaget Curera, men sålde det och har startat nytt. Quality Cares idé är att förbättra företagshälsovården genom att hjälpa "individer att utveckla sin egen förmåga till välbefinnande och produktivitet".

Quality Care har också registrerat sig inom Vårdval Stockholm. Det är ett sätt att försöka överbrygga de vattentäta skotten mellan företagshälsovård och landstingsfinansierad vård, t.ex. när en person med problem som uppmärksammats inom företagshälsovården behöver gå vidare till insatser i den landstingsfinansierade vården. Helt rätt tänkt.

Mama Mia växer så det knakar och finns nu på fyra platser i Stockholms län samt i Göteborg. Quality Care är mindre men växer. Curera, Kjellins tidigare bolag, är idag en av de stora hälsoaktörerna i Sverige. De är alla exempel på företag som kan bli framtidens storföretag. Och inte bara i Sverige utan också på en nordisk, europeisk och internationell välfärdsmarknad.

Om de utvecklas i den riktningen kan det betyda mycket för både Stockholm och den svenska välfärden som då blir centrum för ett nav av kreativt nytänkande. För mig som landstingspolitiker är en av de viktigaste framtidsuppgifterna att förbättra förutsättningarna för både nya välfärdsföretag och nya välfärdskoncerner.

Ps. Det är i sammanhanget beklämmande att läsa hur en annars - som jag uppfattat det - relativt förnyelsevänlig s-bloggare som Peter Andersson sveper olustiga generaliseringar om "slapphet" och fusk över Stockholms välfärdsföretagare.

Självklart ska fusk motarbetas med kraft oavsett om det sker i privat eller offentlig sektor (när uppmärksammades det fusket av tidningarna?). Det är ju för övrigt just på grund av att landstinget stärkt sin granskning som fusket kommit upp till ytan. Och ärligt talat - innan det fanns fler aktörer än landstinget själv inom vården så visste vi väldigt lite både om vårdens effektivitet och dess kvalitet. Granskningen av välfärdsföretagarna har spelat en väldig roll för att landstingen i någon - men betydligt lägre utsträckning - också börjat granska sin egen verksamhet.

Rättmätig kritik mot fuskare bör framföras utan att stigmatisera och förolämpa det stora flertalet välfärdsföretag som gör ett seriöst och långsiktigt jobb av enorm betydelse för välfärdens utveckling. Fy skäms, Peter.

Intressant? Andra bloggar om guldklövern, välfärdsföretag, välfärdsföretagande, entreprenörskap, vårdval stockholm, stockholms läns landsting

De rödgröna tvingar Ilija Batljan att göra en Mona

Dagens landstingsnyhet var nye s-ledaren Ilija Batljans öppna brev till Alliansen (DN, Radio Stockholm) där han föreslog en blocköverskridande överenskommelse om Vårdval Stockholms framtid. Jag och mina allianskollegor svarade positivt på denna invit. Förutsatt att Vårdvalets grundstomme, etableringsfriheten, behålls är vi självklart beredda att diskutera hur Vårdvalet kan förbättras. Bra tyckte jag även om det förstås återstod att se vad en sådan invit betyder i praktiken.

Men nu går de rödgröna gemensamt ut med budskapet att deras gemensamma förslag för primärvårdens organisation ligger fast. Raymond Wigg (mp), Birgitta Sevefjord (v) och kanske även Batljans egen partikamrat Dag Larsson har därmed dragit in Batljans förhandlingsutrymme. Det är den enda rimliga förklaringen till att Ilija Batljan först går ut med ett eget öppet brev och att sedan alla de rödgröna partierna går ut och förklarar att "gärna en överenskommelse men i så fall en överenskommelse som ser ut exakt som vårt gamla förslag".

Det tycks som att Ilijas uppfriskande nya s-giv i landstingspolitiken - med utspel om NEJ till skattehöjningar och JA till Vårdval - inte har varit förankrade. Mönstret känns igen från hur Mona Sahlin har trängts in i ett hörn när hon försökt knyta oväntade allianser (JA till mp, NEJ till v) eller förnya politiken (JA till RUT).

För Mona Sahlin har priset blivit att hon tappat trovärdighet som oppositionsledare. Risken är att resultatet blir detsamma för Ilija Batljan. Även om det gör socialdemokraterna svagare i valkampen är det förmodligen att beklaga för det politiska klimatet i landstinget.

Läs också Raymond Svensson, Lotta Olsson, Christer Jonsson, Röda Malmö. och främst av alla Lars Björndahl som faktiskt förutstspådde att Ilija Batljan skulle bli överkörd men från ett annat håll.

Nu har DN också kunnat konstatera att Batljan tvingats in i s-leden i skattefrågan.

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0, Ilija Batljan, landstingsval2010, val2010, stockholmsval2010, centerpartiet, alliansen, rödgröna, socialdemokraterna

Utmärkt om (s) menar allvar med Vårdvalet

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har i ett öppet brev till Alliansen i landstinget föreslagit en blocköverskridande lösning för Vårdval Stockholm. Även om det finns inslag av polemik i detta förslag tycker jag att det är värt att pröva. Jag har själv tidigare pekat på värdet av en bredare dialog kring hur vårdvalet kan utvecklas.

Jag pekade dock ut en förutsättning för att samtal mellan blocken skulle vara meningsfulla: Att de rödgröna accepterar den fria etableringsrätten, dvs att vårdgivare som uppfyller vissa grundläggande krav har rätt att starta nya verksamheter utan att detta ska beslutas politiskt. Detta är nämligen helt avgörande för att det ska bli valfrihet för patienterna i praktiken.

Jag är nu glad att tillsammans med mina kollegor i (m), (fp) och (kd) kunna svara socialdemokraterna att vi är öppna för en bredare dialog både med dem och med (v) och (mp) om de accepterar den fria etableringsrätten.

Det är nu upp till bevis - både för socialdemokrater och moderater: Både patienterna, personalen, vårdföretagen och det politiska klimatet i landstinget skulle vinna på att Vårdval Stockholms grundvalar bekräftades samtidigt som förbättringar prestigelöst kan göras utifrån gjorda erfarenheter när det gäller bl. a. behoven hos patienter med tyngre diagnoser, patientens rätt till rimligt bemötande, sjuksköterskornas ställning och bättre kvalitetsjämförelser.

Läs också Raymond Svensson,

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0

Slarvigt, Kjöller!

I en krönika i dagens DN anklagar Hanne Kjöller min och mina partikollegors debattartikel som publicerades i samma tidning i tisdags för att vara inkonsekvent. Kjöller menar att vårt förslag om rätt för patienten till en kvart hos läkaren står i motsats till ambitionen att undvika centralt detaljstyre i vården. Hon skriver bland annat att ”den som argumenterar för individanpassade lösningar torde få det rätt knivigt att förklara varför läkare och patient ska sitta av besök som kan vara avklarade på fem minuter.”

Kjöller misstolkar vårt förslag till att det skulle röra sig om en skyldighet att "sitta av" 15 minuter. Att införa en sådan regel ter sig naturligtvis absurt. Vill patienten inte ta upp fler hälsoproblem är läkaren självfallet inte skyldig att dra ut besöket längre. Avsikten med förslaget "rätt till en kvart" handlar om att ge patienten en garanti att kunna ta upp mer än ett hälsoproblem vid korta besök om han/hon så önskar.

Vårt förslag bygger både på egna erfarenheter och många vittnesmål från patienter. Både före och efter vårdvalets införande förekommer det för ofta att läkare avfärdar patienter som vill ta upp ett hälsoproblem till när de ändå är inne för ett besök med beskedet att "då får vi boka en ny tid". Det kan hända även efter ett mycket kort besök på två-tre minuter som för att t.ex. förnya ett recept, klämma på en svullen fot eller diagnosticera svinkoppor. Patienterna - som ogärna går till läkaren i onödan - upplever detta som stötande.

Den centralstyrning vi kritiserar är den gamla tidens direktstyre över vårdcentralerna. Vårdvalet har dramatiskt ökat friheten. Därmed inte sagt att skattebetalarna och patienterna inte har rätt att ställa krav för de pengar som de ersätter vårdgivarna med. Det fina med förslaget om "rätt till en kvart" är att patienten kan förstå sina rättigheter och hjälpa landstinget att utöva kontrollen att de efterlevs. Det kommer att minimera behovet av byråkratisk efterkontroll.

Hanne Kjöller angriper vidare vår punkt om att införa ett vårdombud baserat på intryck från TV-programmet "Kvartersakuten". Programmet är knappast en tillräcklig utgångspunkt för ett angrepp eftersom det handlar om helt olika patientgrupper. Vi skriver dessutom att förslaget handlar om att skapa snabbare och enklare vårdkedjor för patienter som har behov av vård som inte vårdcentralen kan bistå med. Vi ser idag hur patienter – ofta äldre och multisjuka – slussas fram och tillbaka mellan vårdinstanser, remisser tappas bort och ofta får patienten själv kontakta vårdgivaren för att få den vård de ska vara garanterade.

Samtliga punkter i vårt förslag till ett nytt Vårdval handlar om att sätta patienten i centrum. Följaktligen har vi konsekvent hållit fast vid det som är vår utgångspunkt. Det sker bäst genom en kombination av informerad valfrihet, driftigt vårdföretagande och tydliga patienträttigheter.

Läs också Dagens medicins två artiklar. Hans Åberg, folkpartistisk landstingskandidat, har också framfört läsvärda reflektioner på sin blogg där jag också lämnat en kommentar.

Andra som har bloggat om detta: Per Ankersjö

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson, Hanne Kjöller

Spännande debatt om Centerförslagen

Dagens Medicin har följt upp min, Kajsas och Tages DN-debatt från igår. Uppenbarligen har förslaget om "rätt till en kvart" retat upp en del läkare. Samtidigt bekräftar vissa - helt eller delvis - att det behövs ett nytt bemötande från läkarens sida.

Dessutom hör patienter av sig till mig personligen och berättar om situationer där läkare omedelbart velat boka en ny besökstid så fort patienten tagit upp en ny fråga.

Några förtydliganden är på sin plats:

- Det handlar om en rätt för patienten att ta upp mer än ett hälsoproblem vid samma läkarbesök, inte om en skyldighet för patient och läkare att nödvändigtvis "sitta av" en kvart tillsammans.

- Det är viktigt att både patient och läkare förstår hur patientens rättigheter ser ut. Därför måste de vara lätta att kommunicera och förstå.

- Förekomsten av detta beteende hos läkare har nog funnits i vården i Stockholm både före och efter Vårdvalet. Själv blev jag bryskt tillsagd att boka en ny läkartid när jag försynt förde ytterligare hälsofrågor på tal såväl 2005 (innan Vårdval Stockholm) som 2009. Den analysen styrks också av att vårtiderna i genomsnitt inte har blivit kortare efter att vårdvalet infördes.

Noterar för övrigt att Hans Åberg bloggar intressant om vår artikel. Mårtensson ger en positiv respons och Niklas Lindgren utvecklar intressanta resonemang om LEAN och vårdvalet.

Andra som bloggat om detta: Kent Persson, Raymond Svensson, Oscar Sundevall, Ulrika Falk, Lila Ericsson, Christer Jonsson, Per Ankersjö, Magnus Persson,

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson

Fem punkter för ett bättre Vårdval Stockholm

Idag skriver jag ihop med Kajsa Hansson och Tage Gripenstam - ledamöter i gruppstyrelsen i Centerpartiet i Stockholms läns landsting - på DN Debatt om hur vi vill utveckla Vårdval Stockholm under kommande mandatperiod. I Alliansen här i landstinget har vi gett HSN-förvaltningen i uppdrag att utveckla ersättningssystemet för Vårdvalet. I debattartikeln skriver jag och mina medförfattare om hur Centerpartiet vill att modellen ska se ut.

Vårdval Stockholm har sedan starten 2008 skapat markant bättre tillgänglighet, nöjdare patienter och högre kvalitet i primärvården. Majoriteten av alla patienter i primärvården i Stockholm får idag träffa en doktor samma dag de bokar tid. På så sätt har Vårdvalet uppnått sitt huvudsyfte – nämligen att skapa bättre tillgänglighet.

Det förslag vi i Centerpartiet presenterar, syftar till att höja ribban för kvaliteten ytterligare. Detta ska ske genom ökad grundersättning för vårdtunga patienter, förtydliga husläkaruppdraget, att genom ökad information och öppna jämförelser göra det möjligt för patienter att jämföra den rent mediciniska kvaliteten i vårdvalet, lyfta fram sjuksköterskerollen samt ge alla patienter rätt till en kvarts besök på vårdcentralen.

Vårdvalsmodellen måste ha som utgångspunkt att ge de bästa förutsättningarna både för entreprenörskap och hög kvalitet för patienterna. Därför måste också den fria etableringsrätten vara en grundstomme inom Vårdval Stockholm. Den fria etableringsrätten har varit den största drivkraften för nystartandet av de 35 nya vårdcentraler som tillkommit efter sjösättandet av reformen.

Vi vill nu ha en diskussion inom Alliansen och om förutsättningar finns, även med oppositionen, om vårdvalets framtid. En blocköverskridande politisk överenskommelse om Vårdval Stockholm är det bästa för att ge vården och dess personal långsiktighet i sitt arbete. Vi Centerpartiet hoppas därför att även övriga partier är redo att ta nästa steg i Vårdvalet.

Slutligen kan jag konstatera att min bloggmotståndare Peter Andersson i sitt inlägg om vår artikel, tycks ha läst förslaget slarvigt. Med anledning av den femte punkten i förslaget om vårdvalsmodellen där vi föreslår en rätt för patienten till en kvarts besök, anklagar Andersson oss i Centerpartiet för ”ryktespolitik”. Detta för att vi nämner de uppgifter som florerat från olika håll om att läkarna skulle boka in korta och snabba besök.

Undersökningar har visat att farhågan om tendensen att ta fler korta besök inte är så vanligt att det påverkar statistiken. Det vi i vår debattartikel menar är att det finns en tänkbar lucka i modellen som gör det möjligt att dra fördel av systemet på detta sätt. Och uppenbarligen finns det exempel på att patienter upplevt situationer där läkaren omedelbart velat boka ett nytt besök om patienten tagit upp någon ytterligare fråga. Förmodligen har sådant beteende funnits också före vårdvalet för besöksrelaterad ersättning är inte ett nytt fenomen.

Vi anser därför att det är klokt att ge patienterna en garanti i form av en ”rätt till en kvart”. För övrigt är det i vårdvalsdebatten i så fall oppositionen som sysslar med ryktespolitik, eftersom kritiken om att läkarna eftersträvar korta besök ännu inte kunnat styrkas.

Se även TV4 Stockholm för ett inslag om vår idé för ett bättre vårdval.

Andra som bloggar om detta: Kent Persson, Raymond Svensson, Oscar Sundevall, Ulrika Falk, Lila Ericsson, Christer Jonsson, Per Ankersjö, Magnus Persson,

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson

Dag Larsson är den som trixar med köer

Korrekta väntetider 2008-2009

Uttrycket lögn, förbannad lögn och statistik känns tyvärr träffande när jag läser Dag Larssons sågning av vårt arbete med att minska köerna i sjukvården.

Dag skriver: Nå minskar köerna? Nej tyvärr..... Väntat längre än vårdgarantin 2006: 13570 patienter. 2010: 20417 patienter (HSN statistik)

Låt mig först konstatera att oavsett om köerna är 1000 personer eller 20 000 är det inte OK. Vårdgarantin ska vara just en garanti, det finns därför mycket arbete kvar att göra. Jag är inte nöjd med hur situationen ser ut.

Med det sagt går det inte att jämföra 2006 med 2010 på det sätt som Dag gör. 2006 rapporterade nämligen 30% av vårdgivarna över huvud taget in statistik. Mörkertalet över väntetider var stort. Vi i Alliansen har gjort det obligatoriskt att rapportera in köer. Därför är vi i dag uppe i 97% inrapporteringsgrad.

Köstatistiken ser ut därefter. Men detta betyder inte att köerna i absoluta tal är större 2010 än 2006 - bara att vi har bättre uppfattning om hur många som faktiskt väntar.

Den mest färska statistiken visar att i januari 2010 väntade 13% på behandling över 90 dagar (gränsen för vårdgarantin). När Dag var sjukvårdslandstingsråd vid sitt sista år vid makten var andelen som väntade längre än 90 dagar tidvis över 50% (!).

Dag Larsson kritiserar också begreppet "självvald väntan". Kritiken andas en okänslighet. Det finns ju faktiskt människor som väljer att vänta: Det kan vara för att få en viss läkare, komma till en särskild mottagning, eller för att en (enkel) operation krockar med jobb och annat.

Det måste vi som politiker respektera. Däremot ska vi göra allt vi kan för att de som vill komma, här och nu, till en läkare ska få göra det med så liten - helst ingen - väntan som möjligt.

Intressant? Andra bloggar om Dag Larsson, socialdemokraterna, val2010, centerpartiet, centern, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, vårdval stockholm, vårdval

HBT-sossens fromma förhoppningar

Bloggen HBT-sossen som skrivs av Åsa och Alexandra Einerstam har ett långt inlägg om varför de tror att de rödgröna ska vinna valet. Jag blev lite intressserad av detta inlägg efter att ha läst på Peter Anderssons blogg. Men efter läsningen står jag i förundran. Är det en spridd uppfattning bland de rödgröna att de kan vinna valet på detta? För mig framstår det som antingen en utpräglad strutsmentalitet eller ett desperat försök att sprida optimism bland de efter februaris opinionsmätningar (SKOP, Demoskop, SIFO) vacklande vänsterleden.

Jag har gjort en kommentar punkt för punkt som följer här:

1. Alliansen har inte tappat jobbfrågan. Med 100.000 nya jobb (jepp, Reinfeldt hade rätt, SCB hade ändrat mätmetoden) trots superkris kan regeringen ta debatten med trovärdighet medan de rödgrönas förslag verkar vara gammal skåpmat med små möjligheter att leda till riktiga jobb.

2. Trygghetssystemen. Debatten har planat ut efter alliansens slipningar av kanterna på systemen. I praktiken kommer få människor att uppleva det som HBT-sossen och oppositionen beskriver det medan många kommer att uppleva rehabilitering och myndigheter som bryr sig.

3. FRA, IPRED, SWIFT. Konkretionen brister i det rödgröna alternativet. Det blir lika svårt för Mona som för Fredrik att gå på tvärs mot världssamfundet. Det är också lätt att syna då (s) var i full färd att gå mycket längre än alliansen gjort innan regeringsskiftet 2006. För övrigt var allianspartierna med och fällde SWIFT i EP.

4. Allmännyttan har noll potential som valfråga. Kanske den kan egga några hyresgästföreningsombudsmän men dom är ju redan sossar. Avknoppningar (som på många sätt var ett bra verktyg) är för övrigt ett helt stängt kapitel. Kommer inte att leda till någon debatt.

5. "Vårdslakt Stockholm" upplevs helt annorlunda av patienterna än av vänsterjournalister och oppositionen. Även om systemet inte är perfekt har det medfört enorma förbättringar i framför allt tillgängligheten och det vet folk. Läs för övrigt logopedernas artikel i dagens DN.

6. Lavaldomen intresserar bara fackombudsmän som ändå har betalt för att rösta på och propagera för de rödgröna.

7. Kärnkraft. Sorry, men stödet för alliansens klimat- och energiöverenskommelse är stort i Centerpartiet. Även om de flesta av oss vill avskaffa kärnkraften på lång sikt inser vi att klimatet är ett mer akut problem och är hysteriskt glada över den historiskt unika satsningen på förnyelsebar energi och vindkraft. Vi vet dessutom att väljarna håller med oss (läs t.ex Sören Holmberg). T o m DN:s journalist konstaterade på (C):s kommundagar att motståndet mot energiuppgörelse var dött.

8. Jämställdhet. Vårdnadsbidraget är knappast det jätteproblem de rödgröna vill göra det till. Och skulle fler välja att ta ut det skulle sossarnas valstrateger ha ett ännu större problem. För övrigt uppskattar många det kraftiga jobbskatteavdraget, hushållsnära tjänster och ökat kvinnligt företagande.

9. HBT-frågor. Alla partier utom kristdemokraterna lovade könsneutral äktenskapslagstiftning. Och alla partier utom (kd) levererade. Det måste vara förtretligt att den (s)-regering som förhalade homoäktenskap och adoptioner i åratal inte fick se (kd) ta vid där Göran Persson slutade. Ni kan aldrig förklara denna fråga för väljarna på ett begripligt sätt. Flyktingfrågan sköts beklagligt av nuvarande regering. Och det gjorde den av Perssons regering också.

Tyvärr (för dig) HBT-sossen, din lista bekräftar att de Rödgröna har tomt i ammunitionsförrådet. Ska det bli jämt i valet krävs mycket mer än detta. Och seriöst, s-bloggare (Högberg, Sjölander, Westerholm, s-buzz), det är väl bara för att hypa varandras knuff-poäng - eller av medömkan för HBT-sossens stora arbetsinsats med inlägget - som ni länkar och ropar hurra i kommentarsfältet. Inte kan väl t.ex. smarte Peter Andersson seriöst hålla med om att de Rödgröna kan vinna valet på Alexandras genomskinliga soppa?

läs också Magnus Andersson, Johan Hedin och Johan Pettersson.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, Mona Sahlin, HBT, FRA, SWIFT, kärnkraft, laval, jobb, arbetslöshet, val

Förhastade slutsatser i dagens DN

I fredagens DN (pappersupplagan) presenteras en granskning av Vårdval Stockholm, där det framhävs att vårdvalet har gett fler ”onödiga” besök. Man pekar på det faktum att läkarbesöken på vårdcentralerna har ökat med 20 % och ett antal läkare uttalar kritik mot vad som upplevs som snabba och omotiverade besök.

Den linje som framförs i artikeln visar en attityd där man anser sig kunna avgöra vad som är ett nödvändigt läkarbesök för någon annan. Det är en inställning som tyder på en viss arrogans inför patienters förmåga att avgöra sina egna behov. Människors oro för krämpor eller symptom - även om dessa senare visar sig vara ofarliga - måste tas på allvar och inte avfärdas. Tryggheten för en sjuk person eller en orolig småbarnsförälder att kunna få svar ska inte underskattas.

Inget i de rapporter och uppföljningar av Vårdval Stockholm som hittills gjorts, tyder heller på att patienter uppsöker läkare utan att det finns ett behov. Det är inte troligt att fullt friska personer skulle välja att gå till läkaren av okynne.

Problemen som fanns med det tidigare systemet, var att sjuka människor tvingades vänta ibland över en vecka på att få träffa en läkare. De som blev värst drabbade var ofta äldre och multisjuka som inte fick vård i tid eller tvingades söka sig till överbelastade akutmottagningar.

Om krämpor som hade kunnat klaras av på ett läkarbesök delas upp i flera besök är detta naturligtvis ett problem. Men vården har ett ansvar att ge patienterna den tid de behöver och göra bedömningen om den aktuella åkomman kräver ett eller flera besök. Dessutom kan det ofta vara en trygghet för människor att ha möjligheten att göra ett återbesök för uppföljning.

Utgångspunkten för Vårdvalet är och måste vara patienternas behov. Att fler människor träffa läkare i rimlig tid är därför en stor framgång. Bedömningen om patienters behov av vård måste vara upp till varje enskild individ – inte missnöjda läkare.

Intressant? Andra bloggar om Vårdval Stockholm

Om antibiotikaresistens på Newsmill

Jag skriver tillsammans med Karl Malmqvist på Newsmill ett svar på specialistläkaren Max Bell som driver tesen att en fri etableringsrätt (som vi har i Vårdval Stockholm) kan riskera att leda till ökad resistens mot antibiotika. Ökad resistens är är ett allvarligt och på sikt ökande problem - något vi också har uppmärksammat och motarbetar från Alliansens sida genom bl.a. "kloka listan" och genom att skapa en lokal STRAMA-grupp. Men utvecklingen beror inte på Vårdval Stockholm som Bell antyder.

Vårdval Stockholm: Socialdemokratisk reträtt

För ett par dagar sedan skrev jag på DN Debatt tillsammans med mina allianskollegor om förändringarna av Vårdval Stockholm, där vi bland annat viktar om åldersersättningar och fördubblar miljöersättningen. När jag läser kommentarerna om "reträtt", varav många säkert har läst bara den av DN Debatt satta rubriken, slås jag av hur underlig debatten har blivit. Vår ambition som vi har varit helt öppna med från början har varit att finjustera vårdvalet allt efter vi upptäcker behov av förändringar. Reträtten i frågan är i själva verket Socialdemokraternas.

Oppositionen menar att Vårdval Stockholm innan förändringarna missgynnade invandrare, när vi har på bara sex månder fått 18 nya husläkarmottagningar (pdf) varav 6 stycken i socialt utsatta områden. Innan årets slut förväntar vi oss nå ca 40 nya mottagningar över hela länet. Oppositionslandstingsrådet Dag Larsson tycks mena att det är klasspolitik. Men mellan 2002 - 2006 när (S) var i majoritet var det istället en nettoförlust på 2 mottagningar. Om Vårdval Stockholm, då som nu, är orättvist måste frågan ställas vad deras egen modell för tillgänglighet var. En mediabild har satt sig, ivirigt påeldad av oppositionen, att vårdvalet har inneburit fler besök per patient och läkare. Alltså, att ersättningssystemet premierar återbesök för åkommor som kunde behandlats vid ett enda tillfälle. Men så är det inte. Utvärderingen (pdf) konstaterar istället:

Det finns ingenting i denna rapport som visar på att varje individ får fler besök till följd av att man delar upp besök i fler eller att man kallar till "onödiga" återbesök.

I själva verket har antalet läkarbesök ökat med 12% enligt de två utvärderingarna som kom i halvårsskiftet. I absoluta tal har antalet människor som faktiskt kommer fram till vården ökat med 100 000. Det är fantastisk tillgänglighetsökning som visar att läkare spenderar mindre tid med att vända papper och mer tid med att möta vårdtagare.

Socialdemokraternas alternativ då
Att Vårdval Stockholm granskas och utsätts för kreativ kritik är i grunden bra. Inte desto mindre har vårdvalsidén att pengarna följer individen (och hälsobehov) i största möjliga mån fått mycket orimlig kritik, särskilt när vi beaktar vad vi hade när (s) styrde landstinget. Istället för att pengarna följde individens vårdbehov och geografiska förflyttningar existerade det ca 170 särskilda avtal med olika vårdcentraler som kontinuerligt förhandlades om. Men ersättningarna var inte kopplade till prestation. T ex kunde vårdcentraler i Tensta få oerhört mycket resurser, men medborgare fick ändå inte kontakt med vården eftersom det inte existerade ett incitamentssystem där bra tillgänglighet ledde till mer resurser, och vice versa.

Det tidigare systemet var orättvist även på andra sätt. Då ersättningar bestämdes i förhandlingar, kunde två vårdcentraler med likvärdig vårdtyngd få helt olika ersättningar - enbart för att förhandlaren på den ena vårdcentralen var skicklig. Till detta lapptäcke av hundratals specialavtal och godtyckliga ersättningar som inte alls med nödvändighet speglade vårdbehoven existerade en situation där politiker och profession förhandlade i media. En medialt skicklig chef i vården kunde sätta i system att utmåla sin egen vårdcentral som särskilt utsatt och på så vis sätta politiskt tryck för mer resurser. Politiker delade efter eget tycke (och medialt tryck) ut resurser utefter vad de trodde skulle vara en behövande vårdcentral. Men eftersom någonting så komplext som vårdbehov och vårdutbud inte går att centralplanera, allra minst i en organisation som måste göra politiska avvägningar, drogs vården med utbudsbrister och konstanta felsatsningar.

Socialdemokraternas alternativ i dag
En av oppositionens huvudsakliga kritik mot Vårdval Stockholm är att ersättningssystemet är mer finkorningt än tidigare. Ersättningar utgår i högre utsträckning från individens eget vårdbehov istället för bostadsort. Därför är det både häpnadsväckande - och glädjande - att Socialdemokraterna nu vill ta Vårdvalet ett steg längre genom ett s.k. ACG-system (Adjusted Clinical Groups) som är ett ännu mer individbaserat ersättningssystem än vårdvalet. Det är en riktig kovändning från bara ett par dagar sedan när (s) fortfarande ville dela ut pengar efter samma stadsdels- och kommun-modell som ledde till den dåliga tillgänglighet och nedläggningar som har varit kännetecknet för primärvården i Stockholm under S-styret.

Än mer häpnadsväckande än att Socialdemokraterna tycks ha lagt klasskampsretoriken åt sidan och nu stället upp på det som är vårdvalets grundtanke, resurserna följer individen, är att de vill införa ett ACG-system inom ett år. Den med gott minne minns säkert kritiken från (s) mot att vi tvingades snabbutreda Vårdvalet och lansera det på ett halvår för att ta itu med de skriande brister som fanns i vården. Sedan i tisdags är stora omstruktureringar av vården (ACG är en reform i storleksordningen Vårdval Stockholm eller större) inget problem för Socialdemokraterna. Även här har (s) vänt, bokstavligt talat, över en natt.

Alliansen i landstinget ställer sig positiva till ACG, det är ett lovande system som prövas i bl.a. Region Skåne. Men det måste givetvis utvärderas noggrant hur det eventuellt kan anpassas till Stockholms egna förhållanden innan det kan bli aktuellt att införa det i Stockholms läns landsting. Det är i vilket fall som helst glädjande att Socialdemokraterna har tagit av sig de ideologiska skygglapparna och nu förespråkar individbaserade ersättningssystem.

Intressant? Andra bloggar om Vårdval Stockholm, Socialdemokraterna, Alliansen