Regeringens extrapengar till infrastrukturen räcker inte

Igår presenterade infrastrukturministern, min tidigare kollega, Catharina Elmsäter-Swärd regeringens extrapengar till järnvägar och vägar. Fem nya miljarder läggs till tidigare satsningar. Glädjande är att tyngdpunkten, 3,6 miljarder, läggs på järnvägar. Det är bra att nya pengar kommer, men ytterligare extrasatsningar och förslag måste följa om Stockholmsregionens klimat- och trafikutmaningar ska kunna mötas.

Inom 5 miljarderspaketet ryms några viktiga satsningar i Stockholmsregionen, bl a görs två spår om för trafik vid Stockholms central för bättre infart och nya ställverk som minskar rikser för signalfel. Men det är bara en bråkdel av de nödvändiga satsningar som Alliansen i Stockholms läns landsting skrev till regeringen om våren 2011. Där nämndes särskilt att anslutningar till Citybanan måste byggas tidigare, något som är viktigt för att satsningen på Citybanan ska ge full effekt för våra pendeltågsresenärer. I det sammanhanget är sträckan Tomteboda-Kallhäll viktigast. Där nämndes också utbyggnad av t-banans blå linje till Nacka i sydost och Barkarby i nordväst.

Elmsäter-Svärd hänvisar till att mer pengar och fler förslag kan komma när spårkapacitetsutredningen blir klar. Det är bra. Stockholmsregionen behöver ett större tilläggspaket om vi inte ska få ökade problem med ökad biltrafik, minskad framkomlighet och ökad klimatpåverkan. Centerpartiet bidrar gärna med konstruktiva förslag till hur många fler nödvändiga extramiljarder kan mötas av medfinansiering från regionen. Nämligen genom höjda, smartare trängselskatter.

Skärgårdens bästa går före trafikens driftsform

Ett antal mindre skärgårdsrederier kritiserar idag planerna på en "samordnad" upphandling av skärgårdstrafiken. Jag förstår deras oro, inte minst mot bakgrund av att ärendet har dragit ut på tiden. Oron är allvarlig eftersom rederierna är småföretag med anställda och kostsamt tonnage där framförhållning är viktig både för personal- och investeringsbeslut.

Varför har då upphandlingen dragit ut på tiden? Jo därför att beslutsunderlaget inför Trafiknämndens planerade beslut om intriktningsdokument i juni inte höll tillräcklig kvalitet. Det fanns en risk att viktiga delar av landstingets ansvar för skärgårdens kollektivtrafik inte skulle täckas upp. Likaså saknades svar på huruvida upphandlingen skulle riskera att leda fram till ett privat monopol. I det läget vägrade Centerpartiet och Folkpartiet att gå vidare om inte underlaget utvecklades på tolv punkter. I det läget valde alliansen att återremittera förslaget till SL:s förvaltning. Av någon anledning har det tagit mycket längre tid än väntat.

Som skärgårdslandstingsråd möter jag oron bland skärgårdsbor och företagare dagligen. Även om jag inte håller i ärendet (operativa sjötrafikfrågor sorterar under trafiklandstingsrådet Wennerholm) kan jag ge ett väldigt tydligt besked till de boende och besökare som använder trafiken: Skärgårdstrafikens innehåll kommer inte att försämras utan förstärkas. I dessa delar är den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2010) och landstingets skärgårdspolitiska program styrande. Jag uppfattar att Wennerholms vilja är att förbättra trafiken och vad mig och Centerpartiet beträffar kommer vi inte att acceptera någon driftsform som försämrar trafiken.

De boende, besökarna och företagarna i skärgården har därför inget att oroa sig för. En eventuell upphandling kommer inte att påverka landstingets servicenivå. Återstår redarna. För deras framtid som entreprenörer på en marknad är det driftsformen, inte innehållet i trafiken som är det viktigaste. De förtjänar ett tydligt besked så snart som möjligt. Och mycket längre kan de inte vänta.

Rödgrön SL-populism sätter miljömålen på spel

Idag gick jag ut med ett pressmeddelande och pekade på den kraftiga underfinansiering av SL:s budget som de rödgrönas tilltänkta satsningar skulle leda till. Oppositionen uppger att kostnaderna för deras sänkning av SL-kortet och införande av enhetspris för enkelbiljetter kostar 200 miljoner kronor per år. Centerpartiets beräkningar pekar på att det är en ordentlig underfinansiering. Merkostnaderna kommer att landa på minst 500 miljoner kronor 2014.

Om de rödgrönas satsning skapar ett hål på mellan 300 och 400 miljoner kronor i SL:s budget så kommer det att gå ut över underhåll och de trafikvolymer SL kan erbjuda. Dålig standard och trängsel på bussarna är det som får människor att välja bilen. Det är allvarligt om regionens miljömål ska kunna nås.

Jag vänder mig mot den SL-populism som utbreder sig i Stockholm inför varje val. Priset är redan lågt jämfört med andra städer. Dessutom visar undersökningar att priset har betydligt mindre effekt på resandet än turtäthet, tillförlitlighet och komfort.

Centerpartiet vill i stället ha en blocköverskridande samsyn om att SL-kortet ska räknas upp i takt med inflationen, ca 2 procent per år och att landstingsbidraget ska räknas upp med inflation plus kompensation för befolkningsökningen.

SL-kortet erbjuder det billigaste och grönaste trafikpaketet i hela Sverige. Att prioritera prissänkningar framför det som vi vet lockar bilister till kollektivtrafiken är dålig miljöpolitik. Det är svårt att se det som annat än socialistiska röstköp under en grön förklädnad.

Dags ge SJ bakläxa, Åsa!

SvD och DN (papperstidningen) och en massa andra media rapporterar om att SJ når en bottennotering i kundnöjdhet i Svenskt kvalitetsindex. Ledningen uttrycker förvåning. Jag är däremot inte förvånad och som tågälskare och miljövän delar jag övriga resenärers irritation.

SJ:s ledning har gjort flera allvarliga misstag på senare tid vid sidan av den irritation som hela tiden uppkommer pga förseningar och liknande.

Införandet av "personliga biljetter" är helt omotiverat från ett kundperspektiv. Tågets främsta fördel framför flyget är att det är enkelt att köpa och boka biljetter såväl i automater som över internet. Att krångla till detta genom krav på personuppgifter och identitetskontroller är huvudlöst. I ett läge när många medborgare upplever att övervakningssamhället stärks är det dessutom helt feltajmat. Praktiska svårigheter har uppkommit för ungdomar som ännu inte har ID-kort och när man vill överlåta biljetter mellan personer.

Motivet - att man vill undanröja grunden för en andrahandshandel med billiga förbokningsbiljetter - är inte relevant och ger ingen nämnvärd nytta för resenärerna. Om "mäklare" ser en möjlighet att göra sig en hacka på att de kan hitta resenärer som är beredda att betala ett något högre pris så bidrar de å andra sidan också till att hitta resenärer. Det blir lika många trafikanter och SJ får inte lägre intäkter.

Ett annat allvarligt misstag rör kvällstrafiken mellan två av Sveriges största städer Stockholm och Uppsala. Linjen är Sveriges mest trafikerade och SJ:s stora kassako. Med tiotusentals arbetspendlare, kulturpendlare och studenter som vill resa mellan städerna för att ta sig till studieorten eller hälsa på kompisar har den en betydelse för regionen som knappast kan överskattas.

När jag pluggade i Uppsala på 90-talet kunde man fortfarande ta sig mellan städerna vid midnatt och dessutom fanns flera nattbussar (som gick fulla) under helgnätterna. Både midnattståget och nattbussarna är dock - trist nog - historia sedan länge.

I oktober drog dock SJ-ledningen in 23:10-tåget. Visserligen har man nu backat så att tågen åter går. Kanske efter påtryckningar från landshövdingarna som jag och flera politiker påtalat problemen för. Men attityden vittnar om en bristande förståelse - både för behoven av trafik mellan Uppsala och Stockholm nattetid och den skada man åsamkar resenärernas tilltro till tidtabellen.

Båda dessa manövrer skadar mitt förtroende för SJ-ledningen. Och uppenbarligen även övriga resenärers. Det är dags att regeringen och främst min egen partikamrat infrastrukturminister Åsa Torstensson tar sig en funderare om två saker:

1. Utövar SJ-ledningen med Ulf Adelsson i spetsen sitt uppdrag på det sätt som krävs för att stärka förtroendet för bolaget och för att främja tågresandet? Samt

2. Består SJ:s till synes endemiska problem på dess otydliga status som offentligt ägt bolag och bör i så fall en privatisering övervägas?

Oavsett hur regeringen ställer sig till dessa frågor hoppas jag att de ger SJ en rejäl bakläxa innan resenärerna gör det. Vi behöver en stark och attraktiv järnvägstrafik för miljön och mobiliteten. Men då krävs fokus på det väsentliga och slut på krångelmentaliteten.

Andra intressanta bloggar om SJ, järnväg, Åsa Torstensson, Ulf Adelsson, stockholm, uppsalapendeln, kollektivtrafik, miljö, mälardalsregionen, regeringen, uppsala, spår, tåg, Stockholmsregionen, studenter

Skiljelinjen mellan Centerpartiet, MP och Expressen

En av Expressens ledarskribenter, Johannes Forssberg, agerar idag domare mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i den debatt om Förbifarten och miljöideologi som undertecknad med flera deltagit i under de senaste veckorna. Forssberg menar att vi centerpartister är ”floskulösa”, blåögda och svepande i vår argumentation. Tyvärr studsar den kritiken tillbaka på hans egen ledare.

För det första har han missförstått vår kritik. Vi anklagar inte Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Vi anklagar dem för att vara bilfientliga, och därmed fientliga till de individer som känner ett behov av bil. Jag är starkt kritiskt till biltrafikens utsläpp men lika starkt övertygad om att en verklig miljöbilism är under snabb frammarsch.

Vår politik baseras inte på en ”tro” om en snabb teknikutveckling. Den baseras på en historisk erfarenhet att teknisk utveckling, understödd av ekonomiska styrmedel, löser problem som vi i dag inte kan se omedelbara lösningar på. Om man drar parallellen Förbifart Stockholm i dag, och tågtrafiken i förra seklets början, skulle tågen med miljöpartistiska glasögon ha framstått som den värsta sortens miljöförstöring som tvunget skulle ha stoppats. I dag går de flesta tåg på förnyelsebar el.

Kortsiktighet är den största stoppklossen för den tekniska utveckling som bidrar till en grönare miljö.

Motstånd till nya vägar – färdiga en bit in på 2020-talet - i en region där vägnätet över Mälaren är så uppenbart otillräckligt redan idag kan bara förstås som att Miljöpartiet vill minska biltrafiken mycket kraftigt i framtiden. Och detta oavsett om framtidens bilar bidrar till att förstöra klimatet eller inte.

Frågan är bara hur. För utan mycket kraftfulla åtgärder kommer biltrafiken inte att minska. Den enda lösning Miljöpartiet pekat på är ännu större kollektivtrafiksatsningar. Det är inget starkt styrmedel vilket alla vet som jobbat med trafikfrågor - de som behöver eller vill åka bil är mycket svåra att locka till bussar och tåg. Några andra idéer har inte Miljöpartiet presenterat. Bortsett från att trängsel och köer i sig är ett styrmedel.

Som liberal är jag starkt kritisk till att Miljöpartiet förkastar även miljöbilar som ett legitimt sätt att förflytta sig. Det är en frihetsinskränkande politik. Som miljövän kan jag inte se nyttan av att bekämpa miljövänliga bilar och tycker samtidigt inte att Miljöpartiet tar sitt ansvar för effekterna i Stockholms innerstad av den växande trafikinfarkten.

Slutligen, den principiellt viktiga skillnaden: Forssberg menar att MP tycker att vi behöver ändra vår livsstil, medan vi i Centerpartiet enligt honom tycker att ingenting i sak behöver förändras. Som jag berörde i mitt debattinlägg på politikerbloggen är lösningen på miljöproblemen inte punktförbud på symbolfrågor som flaskvatten, eller en jakt efter bilister. Lösningen är generella och teknikneutrala styrmedel, helst i form av en generell och hög koldioxidskatt.

Denna sortens styrmedel är kostnadseffektiva, ger mest miljöeffekt för varje satsad krona, och resulterar i det samhälle som mest liknar det vi har i dag då den minimerar politisk detaljstyrning. Som liberal är jag nämligen av uppfattningen att vårt samhälle i huvudsak är ett resultat av människors frivilliga överenskommelser, tycke och smak - och borde vara det även i fortsättningen.

Det är någonstans där skiljelinjen går mellan Centerpartiet å enda sidan, och Miljöpartiet och Expressens ledarsida å andra sidan.

Läs även Karl Malmqvist, Johan Hedin, Per Ankersjö

Uppdatering: Min och Pers korta replik kan läsas på Expressens ledarsida.

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Centern, Centerpartiet, C, Miljöpartiet, MP, liberalism, miljö, trafik