Mp:s skatteväxling och företagspolitik på soptippen

Så har då äntligen den efterlysta finansieringen av de rödgröna förslagen börjat ramla in. Hittills har vi fått reda på att förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatterna höjas, liksom en serie miljöskatter med höjd bensinskatt som grädde på moset. Totalt lägger man konkreta förslag på 41 miljarder i ökade skatter till 2012.

Bensinskatten upplever jag som den minst problematiska. Oavsett vilken regering vi har så är min gissning att bensinskatten kommer att höjas. Omställningen till en klimatvänlig bilpark kommer att behöva accelereras ytterligare och bensinskatten/CO2-skatten är ett kraftfullt verktyg.

Men en höjd bensinskatt måste balanseras av att hushållen kompenseras med andra skattelättnader. Annars blir resultatet sämre ekonomi för barnfamiljer och sämre konkurrenskraft för landsbygden. Det är därför skatteväxling är en så bra metod.

Miljöpartiet har flirtat med företagare och marknadsekonomiskt sinnade mittenväljare genom att vifta med förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt tjänstemoms. Om dessa förslag verkligen hade drivits med kraft hade det kunnat rädda ett sken av "grön skatteväxling".

Men dessa skattesänkningar blir det ingenting av. Henrik Brors skriver i sin krönika att de föreslagna skattehöjningarna inte räcker för att finansiera de rödgrönas satsningar. Alltså är det troliga att det kommer förslag på ytterligare skattehöjningar - eller kanske ännu troligare, att de inte presenteras innan valet men blir en följd av underskott som uppkommer. Något utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter eller tjänstemoms kan omöjligen uppkomma. Företagarna får istället en återinförd förmögenhetsskatt som gör det ännu svårare att bli rik på företagande.

Därmed är skatteväxlingen i Miljöpartiet nu död. Inget tyder på att sänkta skatter varit en prioriterad fråga för Wetterstrand och Eriksson. De verkar ha lagt sin mesta kraft på de av sina förslag som kostar pengar. Och i vilket fall som helst har de inte kunnat visa något som helst resultat.

Läser man Magasinet Neos intervju med Wetterstrand framstår partiledaren som ideologiskt hal. Det är kanske därför partiet i stort har hitintills kommit undan med att försöka profilera sig på företagarfrågan? Ju mindre konkret, ju enklare är det. Men i takt med att allt fler rödgröna kompromisser presenteras, desto mer klart borde det bli att (mp) antingen inte vill eller inte förmår hävda företagspolitik och skatteväxling i förhandling med (s) och (v).

Men när MP nu presenterar sitt förslag om 11 miljarder i höjda miljöskatter matchar de detta med en ny "kompromiss" kring en förmögenhetsskatt som "inte är en förmögenhetsskatt". Den förra kostade hundratals miljarder i kapitalflykt.

Den gröna skatteväxlingen blev en röd skattehöjning.

Andra röster: Annie Johansson, SvD:s ledare är insiktsfull och balanserad, DN:s ledare kör på spåret att klimatåtgärder utomlands är viktigare än i Sverige - rätt i princip men rätt fel i praktiken, Seved Monke, Kent Persson, Karl Malmqvist.

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd, skatter, miljöpartiet, maria wetterstrand, peter eriksson

De rödgröna tvingar Ilija Batljan att göra en Mona

Dagens landstingsnyhet var nye s-ledaren Ilija Batljans öppna brev till Alliansen (DN, Radio Stockholm) där han föreslog en blocköverskridande överenskommelse om Vårdval Stockholms framtid. Jag och mina allianskollegor svarade positivt på denna invit. Förutsatt att Vårdvalets grundstomme, etableringsfriheten, behålls är vi självklart beredda att diskutera hur Vårdvalet kan förbättras. Bra tyckte jag även om det förstås återstod att se vad en sådan invit betyder i praktiken.

Men nu går de rödgröna gemensamt ut med budskapet att deras gemensamma förslag för primärvårdens organisation ligger fast. Raymond Wigg (mp), Birgitta Sevefjord (v) och kanske även Batljans egen partikamrat Dag Larsson har därmed dragit in Batljans förhandlingsutrymme. Det är den enda rimliga förklaringen till att Ilija Batljan först går ut med ett eget öppet brev och att sedan alla de rödgröna partierna går ut och förklarar att "gärna en överenskommelse men i så fall en överenskommelse som ser ut exakt som vårt gamla förslag".

Det tycks som att Ilijas uppfriskande nya s-giv i landstingspolitiken - med utspel om NEJ till skattehöjningar och JA till Vårdval - inte har varit förankrade. Mönstret känns igen från hur Mona Sahlin har trängts in i ett hörn när hon försökt knyta oväntade allianser (JA till mp, NEJ till v) eller förnya politiken (JA till RUT).

För Mona Sahlin har priset blivit att hon tappat trovärdighet som oppositionsledare. Risken är att resultatet blir detsamma för Ilija Batljan. Även om det gör socialdemokraterna svagare i valkampen är det förmodligen att beklaga för det politiska klimatet i landstinget.

Läs också Raymond Svensson, Lotta Olsson, Christer Jonsson, Röda Malmö. och främst av alla Lars Björndahl som faktiskt förutstspådde att Ilija Batljan skulle bli överkörd men från ett annat håll.

Nu har DN också kunnat konstatera att Batljan tvingats in i s-leden i skattefrågan.

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0, Ilija Batljan, landstingsval2010, val2010, stockholmsval2010, centerpartiet, alliansen, rödgröna, socialdemokraterna

Utmärkt om (s) menar allvar med Vårdvalet

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har i ett öppet brev till Alliansen i landstinget föreslagit en blocköverskridande lösning för Vårdval Stockholm. Även om det finns inslag av polemik i detta förslag tycker jag att det är värt att pröva. Jag har själv tidigare pekat på värdet av en bredare dialog kring hur vårdvalet kan utvecklas.

Jag pekade dock ut en förutsättning för att samtal mellan blocken skulle vara meningsfulla: Att de rödgröna accepterar den fria etableringsrätten, dvs att vårdgivare som uppfyller vissa grundläggande krav har rätt att starta nya verksamheter utan att detta ska beslutas politiskt. Detta är nämligen helt avgörande för att det ska bli valfrihet för patienterna i praktiken.

Jag är nu glad att tillsammans med mina kollegor i (m), (fp) och (kd) kunna svara socialdemokraterna att vi är öppna för en bredare dialog både med dem och med (v) och (mp) om de accepterar den fria etableringsrätten.

Det är nu upp till bevis - både för socialdemokrater och moderater: Både patienterna, personalen, vårdföretagen och det politiska klimatet i landstinget skulle vinna på att Vårdval Stockholms grundvalar bekräftades samtidigt som förbättringar prestigelöst kan göras utifrån gjorda erfarenheter när det gäller bl. a. behoven hos patienter med tyngre diagnoser, patientens rätt till rimligt bemötande, sjuksköterskornas ställning och bättre kvalitetsjämförelser.

Läs också Raymond Svensson,

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0

Rödgröna skär elva miljarder från kommuner och landsting

Idag presenterar vänsterpartierna hur de ser på anslagen till kommunerna under de kommande två åren. Och hör och häpna: De vill satsa 6 miljarder mer än regeringen under 2011 respektive 2012. Naturligtvis orkestreras denna "satsning" av jubel i den rödgröna bloggossfären.

Men 6 miljarder mer än regeringen innebär faktiskt också att större delen av alliansens tillfälliga krisstödet om 17 miljarder för 2010 dras tillbaka. Att Alliansen inte föreslog att detta krisstöd skulle fortsätta under 2011 har både av de rödgröna talesmännen och av bloggossfären beskrivits som en regelrätt välfärdsslakt.

17 miljarder förfärlig välfärdsslakt MINUS 6 miljarder fantastisk välfärdssatsning LIKA MED 11 miljarder förfärlig välfärdsslakt.

Efter denna enkla matematik vill jag i all välmening uppmärksamma s-bloggarna om att ni har missförstått innebörden av de rödgrönas förslag. Ni har fortfarande tid att ändra era inlägg. Eller var det hela tiden så att regeringen hade till två tredjedelar rätt när de inte förlängde krisstödet till kommunerna?

För övrigt anser jag att kommuner och landsting klarar sig alldeles utmärkt utan ideliga statliga jultomte-utryckningar. Vi har faktiskt kommunalt självstyre och kommunal beskattningsrätt och behöver inte göra oss till ömkliga tiggare varje gång det drar ihop sig till statsbudget.


Andra som bloggar om detta: Kent Persson, Johan Westerholm

Media: SvD 1, SvD 2, AB 1

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd

Extra allt på springnota

Att komma överens om att Sverige behöver ha höghastighetståg är inte så svårt. Vilket parti vill egentligen att vi inte ska ha snabbare och bättre tågförbindelser? Svårare är det att komma överens om finansieringen.

Utan den pusselbiten blir utspel dagens utspel från oppositionen om nya infrastruktursatsningar inte mer än ett tomt slag i luften.

Förra gången nuvarande opposition - då i majoritet - "satsade" på infrastruktur fattades 66 miljarder kronor. Då var man också "överens". Henrik Hansson på Departementet gör en initierad granskning av oppositionens nya löften.


Bloggar: Per Ankersjö, Dick Erixon, Departementet, Peter Andersson, Liberala Pär, S-buzz, Röda Berget, Tokmoderaten

Andra bloggar om höghastighetståg, infrastruktur, rödgröna, skattechock, val 2010

Miljöbussarna behöver förbifarten

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Stoppa myndigheters lobbyism.

Timbrochefen Maria Rankka och statsvetaren Svend Dahl skriver idag på SvD Brännpunkt under rubriken: "Lägg ner alla lobbande myndigheter". Hade rubriken varit "Stoppa all lobbying från myndigheter" hade jag hållit med 100 procent. Återkommer till varför.

Lobbande myndigheter var enligt min uppfattning en del av maktutövningen under det socialdemokratiska maktinnehavet 1994-2006 . Genom att ge myndigheter en tydligare opinionsbildande roll kunde det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet institutionaliseras. Dessutom fördubblades effektiviteten genom att myndigheter upplevs vara politiskt neutrala som avsändare.

Det är lite samma grej som jag skrev apropos PRO och Swedbank i går kväll men mycket allvarligare. Myndigheterna är nämligen en del av staten. Opinionsbildande myndigheter innebär i viss utsträckning att Staten gör sig immun mot påverkan från medborgare och civilsamhälle. Makten går innifrån och ut istället för utifrån och in.

Regeringen byttes ut men myndigheterna skriver debattartiklar, ordnar opinionsundersökningar och betalar PR-konsulter mer än någonsin förr. Eftersom många av myndigheterna fortfarande propagerar för socialdemokratisk politik och åtminstone i betydligt lägre utsträckning driver klart borgerliga ståndpunkter kan propagandamaskinerna inte på samma sätt ses som en del av Alliansregeringens maktapparat.

Varför vill jag då hellre ha en annan rubrik på Rankkas och Dahls artikel? Jo så här. Idag trånar nästan alla myndigheter efter en DN-debattartikel om året. Att lägga ned alla lobbande myndigheter blir i praktiken att lägga ned nästan alla myndigheter. Och fullt så långt vill jag faktiskt inte gå.

Men en rejäl översyn av regleringsbreven för alla myndigheter med ett mer eller mindre bokstavligt förbud mot publicering på DN-debatt skulle jag vara den förste att välkomna. Det vore en naturlig uppgift för centerpartiet att ta upp med utgångspunkt från vår historiska kamp för decentralisering av makt och mot maktkoncentration. Och lika naturligt bode det vara för Maud Olofsson med hennes patos för värderingsskifte och aktuella erfarenheter av motstånd från statliga företag.

Andra som bloggar om detta: Segerfeldt & Westerberg

Fler bloggar om: socialdemokraterna, alliansen, centerpartiet, centern, Maud Olofsson, decentralisering, maktdelning, maktmissbruk, timbro, maria rankka, svend dahl, stat, staten, myndighet, den socialdemokratiska maktapparaten

Monas maskerade megafoner

TV4 Nyheterna rapporterar att "pensionärerna" är missnöjda med regeringens satsning på sänkt skatt. På bilderna ser man dock bara plakat med PRO:s logga. Vad TV4 inte säger är att PRO - Pensionärernas Riksorganisation - är en del av den socialdemokratiska organisationsfamiljen. Det är knappast förvånande att socialdemokratiska stödtrupper har ett intresse av att förminska effekten av regeringens politik.

Tittar man däremot på den andra stora pensionärsorganisationens SPF:s hemsida så uttrycker den tidigare mycket kritiska organisationen sig betydligt mer positivt om regeringens åtgärder. Det ska erkännas att SPF brukar anses ha en mer borgerlig profil och dess ordförande är den förträfflige förre EU-parlamentarikern Karl Erik Olsson (c). Icke förty är det magstarkt att en sosseorganisation beskrivs som synonym med opinionen bland pensionärerna.

Ser nu att TV4 Ekonominyheter låter Swedbanks prognoschef genom sin expertroll kritisera regeringen för att inte satsa tillräckligt på de arbetslösa. Är det en slump att LO just har skärpt kontrollen över banken som ju uppstod när arbetarrörelsens Sparbanker slogs samman med den lantbrukarrörelsen närstående Föreningsbanken?

Förvisso ska självklart PRO:s och arbetarrörelsens synpunkter belysas i nyheterna men det är viktigt att journalister känner till den komplexa socialdemokratiska maktsfären. Det finns inget parti som kommer i närheten av socialdemokraterna vare sig när det gäller stödorganisationernas antal och styrka eller graden av partidisciplin.

Det är en av förklaringarna till socialdemokraternas enorma styrka i en valrörelse att de kan mönstra en kör av olika organisationsföreträdare för att inte tala om ombudsmän och funktionärer som ogenerat bedriver valrörelse för socialdemokraterna. Deras slagkraft är dubbel genom att väljarna - och uppenbarligen också journalisterna - inte känner till maktsambanden.

Bättre kunskaper bland journalister om de svenska "folkrörelserna" är därför önskvärt så att de kan förhålla sig något mer neutralt till Mona Sahlins maskerade megafoner.

Andra bloggar om regeringen, vårbudgeten, PRO, SPF, pensionärer, skatter, skattesänkning, TV4, socialdemokraterna, Mona Sahlin, arbetarrörelsen, Swedbank, media, mediakritik, val2010, Anders Borg, alliansen, centerpartiet, centern

Övriga budgetnyheter: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expressen, Expressen, Expressen

Läs också SvD:s ledare

Läs också Annie Johansson och Johan Hedin

Skördetid för gröna frihetsvänner

Lyssnar på riksdagens budgetdebatt. Som centerpartist känns det som politisk skördetid efter den tuffa hösten och vintern. Några av förslagen som känns särskilt klockrena:

- Skattebefrielse för biogas. Superförslag för att bättre ta tillvara den stora potentialen att tillverka gas av avfall mm. Inte minst Stockholmsregionen ligger här långt efter Väst- och Sydsverige och tar inte tillvara mer än en tiondel av sin potential.

- Den massiva satsningen på att reservera skyddsvärd skog. Carlgrens smarta grepp att knyta upp de statliga markinnehaven istället för att köpa och expropriera små privata jordbrukares marker är både god miljövård, respekt för äganderätten och sparsamt om skattebetalarnas pengar. Borgerlig miljöpolitik när den är som bäst.

- Det slopade revisionstvånget sparar både pengar och krångel för små företag. Kostnaderna sänks med 6 miljarder för näringslivet och allra mest för de minsta. Som skärgårdslandstingsråd tror jag denna reform hälsas särskilt varmt i skärgården där det är vanligt att en företagare måste ha tre företag för att hitta sysselsättning. Det är också uppmuntrande att Maud Olofsson vann dragkampen med Anders Borg och finansdepartementets lite fyrkantiga räknenissar. Borg är bra, men här hamnade han fel.

I riksdagsdebatten är det nästan lika tydligt som i Mona Sahlins sorglustiga DN-artikel att socialdemokraterna och vänsteralliansen saknar en politik för att företagande och jobb.

Hoppet spirar ikapp med vårlöken. Till och med SKOP kostar på sig ett svagt leende mot Maud Olofsson efter den ruggiga vintern. Det här kommer att gå bra både för Centerpartiet och Alliansen.

Andra bloggar om biogas, centern, centerpartiet, maud olofsson, regeringen, vårbudgeten

Övriga budgetnyheter: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expressen, Expressen, Expressen

Monas 90-talskopiering - ska arbetslösa gömmas på högskolan?

DN:s och SvD:s ledarsidor påpekar idag att Monas 80-procentsmål för sysselsättningen är ren återvinning av Perssons politik, dvs. motsatsen till omprövning. DN.se har också en utmärkt artikel om hur man kan fiffla med sysselsättningsstatistiken. Det är dock synd att man inte också avslöjar 50-procentsmålet för den högre utbildningen. Det målet är en identisk kopia av från socialdemokraternas 90-tal.

Till skillnad från sysselsättningsmålet lyckades man faktiskt nå 50-procentsmålet. Men dessvärre säkrades inte kvaliteten tillräckligt bra. Centerpartiet stödde länge utbyggnaden av högskolan under 50-procentsmålets flagg. I efterhand måste man dock konstatera att det är mycket olämpligt att sätta statistiken före utbildningskvaliteten. Därför släppte vi 50-procentsmålet.

Definitionen på sysselsatt är för övrigt att man arbetar minst 1 timme per vecka. Ökas andelen studenter med 30.000-40.000 minskar inte bara arbetslösheten. Dessutom ökar sannolikt andelen personer som har ströjobb och som således kvalar in i sysselsättningsstatisiken. Utan att för den sakens skull antalet heltidsjobb behöver öka särskilt mycket. Är detta också en genväg?

Annie skriver som vanligt lysande men också många andra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Jobben, jobbpolitik, Mona Sahlin, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, sysselsättning, Val 2010

Maud lyser i TV8, Mona flagnar på DN-debatt

Tittar på TV8 där Adaktusson och Jan Carlzon grillar Maud Olofsson. Har sällan sett henne så lysande. Det som i början av hennes partiledarskap beskrevs som hennes svaghet - brister i faktakunskaper - är helt bortblåst. Med lugn saklighet svarar hon på frågor och belyser samband mellan företagande och välstånd. Hennes principiella försvar för entreprenörskap och marknadsekonomi har både djup, engagemang och praktisk förståelse. Jag älskar vad jag hör och är övertygad om att den nya Maud kommer att lyfta Centerpartiet i valrörelsen.

Det går inte att undvika att jämföra med Mona Sahlin. Hennes DN-debatt om "omprövning" av s-politiken idag var en ren upprepning av Göran Perssons floskulösa politiska mål men helt utan några konkreta förslag utom tre nya bidrag till barnfamiljer som dessutom var kända tidigare. Har skrivit en mer precis granskning i tidigare inlägg. Hennes oförmåga känns lika övertygande som Mauds förmåga.

Intressant? Andra bloggar om Maud Olofsson, centerpartiet, näringspolitik, entreprenörskap, småföretag, marknadsekonomi, arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Kremlologi i förbifartsdebatten - vad vill vänstern?

Att uttolka hur vänsterpartierna ställer sig till Stockholms avgörande infrastrukturfrågor känns allt mer som att ägna sig åt kremlologi. Utifrån kryptiska uttalanden i pressmeddelanden och otydliga löften från talarstolar försöker man skaffa sig en uppfattning om vänsterns inre liv:

Kommer det bli någon förbifart Stockholm eller inte vid en vänsterseger?

Jag har tidigare bloggat flera gånger om splittringen i vänstern. Då lovade Carin Jämtin att köra över (MP) och (V). Samtidigt kommenterar flera tunga socialdemokrater om att "samtal pågår" och att de är "övertygade" om att ett besked ska komma från alla tre.

Vi får se hur det blir med det. Nu senast är (MP) ute på banan igen med anledning av dagens landstingsfullmäktige och upprepar samma ställningstagande som tidigare: Trängselskatten ska användas till "bättre kollektivtrafik".

Underförstått, för de som inte hänger med i svängarna, trängselskattepengar ska inte kunna användas för att finansiera Förbifart Stockholm enligt (MP). Samtidigt står Ingela Nylund Watz (S) i talarstolen och säger att Socialdemokraterna - som vill bygga förbifarten - inte har lovat att använda intäkter från trängselskatten för att finansiera trafikleden.

Det ändrar inte mycket i sak. Vill (S) inte finansiera Förbifarten via trängselskatten så måste pengarna fram från något annat håll. Det ändrar inte matematiken att (MP) helt bygger sin kollektivtrafiksatsning på den penningsumma som det kostar att bygga Förbifarten. Och den har (S) lovat att bygga.

Mystiken tätnar, och ingen verkar bli så mycket klokare om det blir någon förbifart vid en vänsterseger - eller hur den ska finansieras efter dagens besked av Ingela. Det enda man kan veta är att de rödgröna kommer att få väldigt svårt att få ihop plus och minus om de inte samtidigt kan bygga och låta bli att bygga Förbifart Stockholm.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Mona Sahlin i spegellandet

I den klassiska barnboken "Alice i spegellandet" får lilla Alice lära sig av den svarta drottningen att man måste springa så fort man bara kan för att bli kvar på samma plats man befinner sig på. För att komma framåt måste man springa minst dubbelt så snabbt.

Jag vet inte om Mona Sahlin verkligen vill ompröva och förnya socialdemokraternas politik. Men den "omprövning" hon presenterar på DN-debatt i dag är som hämtad ur Spegellandet. Det finns ju absolut ingenting nytt i den föreslagna s-politiken.

Den första punkten är "fler jobb". Det verkar vara en ren viljeakt utan tillstymnelse till konkreta förslag. "Delmålet" att höja sysselsättningsgraden till 80 procent är ju samma mål som Göran Persson strävade efter och som alliansregeringen mig veterligt har kvar. Som omprövning är detta ett rent illusionsnummer.

Den andra punkten är utbildning. Här består Mona Sahlins stora utfästelse i ett löfte om att minst 50 procent av varje årskull ska gå i högskolan. Också detta är gammal, gammal skåpmat. Det var just denna målsättning som låg till grund för socialdemokraternas (och centerpartiets) stora utbyggnad av den högre utbildningen. Centerpartiet omprövade 50-procentssiffrans diktatur när vi besinnade att det var svårt att säkra en tillräcklig kvalitet på alla de nya utbildningsplatserna. Socialdemokraterna har dock ingenting lärt utan strävar med en spegellandsinvånares envishet vidare mot sina gamla välkända mål.

Minskad barnfattigdom. Ja på denna punkt presenteras några bidragshöjningar varav alliansregeringen redan föreslagit en (höjda flerbarnstillägg) och (s) och de rödgröna tidigare föreslagit de andra. Någon nyhet eller "omprövning" kan jag inte se i denna punkt.

På den fjärde punkten, minskat socialbidragsberoende, presenterar Mona Sahlin över huvud taget inte ett enda förslag. På vilket sätt är detta en "omprövning"? Ville Mona och Göran öka andelen socialbidragstagare tidigare?

Nej, i det här fallet måste DN:s rubriksättare få en bakläxa. Även om debattörerna försöker presentera ett nyhetsvärde genom att förklara att de gör en "omprövning" så bör nog rubriken i någon utsträckning prövas mot innehållet. För det finns verkligen inte en endaste ynka nyhet i hela artikeln.

Och för Mona Sahlin finns bara en rekommendation att göra. Det må vara så att du springer så fort du bara kan men du lyckas inte röra dig ur fläcken. Kom igen när du har fått upp farten och har någonting - överhuvudtaget någonting - att komma med.

S-bloggarna har stigit upp tidigt för att pliktblogga ;-) Peter Andersson, Högberg, Westerholm, Röda berget, s-buzz.

Oups. Ser att min länk till DN-debatt från min tidiga morgon blev fel, nu är det dock åtgärdat. nu har en del alliansbloggar kommit igång (Kent Persson, Kent Persson2, Magnus Andersson, Gerdau, Johan Pettersson, Tokmoderaten, Albin Broman) och påtalar samma tomhet på lite olika sätt.

Intressant? Andra bloggar om arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Myter om mat

Måndagens pappers-DN rapporterar under rubriken "myterna vi sväljer" om en rapport från Stockholms konsumentförening om myter kring matfrågor. En myt som avlivas är att transporter av livsmedel är ett stort bidrag till livsmedels klimatpåverkan. Enligt rapporten uppstår den helt övervägande delen av klimatpåverkan vid tillverkningen av livsmedel och inte vid transporterna.

Myten om de klimatfarliga livsmedelstransporterna ligger till grund för "den gröna protektionismen", dvs föreställningen att den omfattande handeln mellan länder och kontinenter behöver minskas av klimatskäl. Istället ska vi enligt detta synsätt ständigt sträva efter att äta "lokalproducerat" och lika ständigt förfasa oss över tomater som transporteras hit från Spanien och ananas som fraktas hit från Karibien.

Det klassiska argumentet för handel är istället att den stärker allas välstånd och effektivitet. Om land A kan tillverka vete till halva kostnaden än land B som är bättre på tomater så kan både invånarna i land A och land B vinna på det.

Om det nu är så att produktionen står för en mycket större del av livsmedels klimatpåverkan än handeln och transporterna så innebär det snarare ett stöd för en "grön frihandel". Det viktigaste måste vara att de länder och företag som kan tillverka vete mest klimateffektivt får möjlighet att exportera det och istället importera klimateffektiva tomater från andra länder.

Självfallet måste målet för alla klimatvänner vara att teknik som leder till utsläpp av klimatpåverkande gaser avvecklas både inom jordbruket, industrin och transportsektorn. För att nå dit behövs så enhetliga och globala system som möjligt för att sätta ett pris på utsläpp av klimatgaser.

Den dag det har uppnåtts kan vi klimatvänner med gott samvete låta oss vägledas av de vanliga kriterierna vid beslut om att handla: pris (som bakar in klimatkostnaden) och kvalitet. Och sannolikt kommer världshandeln - också med mat - att fortsätta öka.

Men även fram till den dagen är det en god gissning att många närproducerade livsmedel är sämre än importerade ur både pris- och klimatsynpunkt. Det kan förvisso finnas andra skäl att vilja äta det närproducerade. Det finns också alla anledning att glädjas åt en fortsatt utveckling av den svenska livmedelskulturen med större tjänsteinnehåll i matvarorna.

Men det får inte stå ivägen för en god internationell konkurrens och att bulkvaror produceras där det är mest effektivt för klimatet och för ekonomin. Det får inte heller stå i vägen för fattiga länders möjlighet att använda sina "komparativa fördelar" för att anträda världshandelns gyllne väg till välstånd. Därför är den "gröna protektionismens" myt så viktig att spräcka. Tack DN och Stockholms konsumentförening.

Intressant? Andra bloggar om frihandel, protektionism

Magnus Andersson har rätt om sommarjobben

Igår fattade landstingsrådsberedningen beslut om att möta upp regeringens satsning på nya sommarjobb i kommuner och landsting. Det blir ytterligare drygt 1000 nya sommarjobb i vården, kollektivtrafiken, landstingets kulturverksamhet och förhoppningsvis även i skärgårdsstiftelsen och waxholmstrafiken.


Jag deltog självklart i det beslutet. Det är viktig att ungdomar får jobberfarenhet under sommaren i bl.a. vården. Men jag gjorde det med ett påpekande att det hade varit bra om regeringen utöver sin satsning också hade verkat mer kraftfullt för fler sommarjobb även i det privata näringslivet. Och den åtgärd jag hade i åtanke och faktiskt nämnde var precis den som Magnus Andersson, ordförande för CUF nu för fram.


Slopade arbetsgivaravgifter och radikalt minskat krångel kring korta anställningar skulle med största sannolikhet leda till fler sommarjobb än de 15.000 regeringen nu aviserar.

Media:
Aftonbladet, Expressen, Svd, DN

bloggar:
Catharina Elmsäter-Svärd, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Maria Wallhager.

andra bloggar om politik, unga, ungdomar, sommarjobb, sommarpraktik, arbetsmarknad, Stockholms läns landsting, landstinget, alliansen, regeringen, landstinget, ungdomsarbetslöshet

Ps. Tre veckor senare gläds jag åt att Magnus Andersson har gått vidare med sitt förslag. Han bloggar om det här och Annie Johansson här.