Dags att slakta heliga kor i klimatpolitiken?

Cancun-mötet är precis avslutat. Ytterligare några små framsteg men faktum är fortfarande att de bindande åtagandena är helt otillräckliga för att dra ned utsläppstrenderna i någorlunda hållbara intervall.

På DN-debatt framför Joakim Sonnegård i lördags uppfattningen att EU bör lämna FN-spåret mot ett bindande internationellt klimatavtal och satsa på andra mer pragmatiska strategier. Sonnegård sällar sig därmed till en liten men växande skara debattörer och experter.

Tankesmedjan Fores VD Martin Ådahl skrev efter Köpenhamnsmötet att idén om att alla länder ska delta i en binande uppgörelse borde uppges och att istället de största utsläpparna borde komma överens sinsemellan. De komplicerade förhandlingar med de många små och fattiga länder i t.ex. G77-gruppen som på kort sikt inte betyder så mycket för att hitta en lösning får bli en senare fråga.

Även tankesmedjan Global Utmaning har talat för att strategier måste tas fram för att få drivkraft i klimatarbetet även om ett globalt avtal inte är omedelbart tillgängligt.

Må vara att ett omedelbart uppbrott från FN-spåret kan vara väl radikalt. Nytänkarna har rätt i att klimatförhandlingarna måste vara beredda att slakta heliga kor för att komma framåt.

För det första måste fokus ligga på det som är det uttalade syftet: dvs. att snabbt och effektivt trycka ned utsläppen av klimatpåverkande gaser. Globala rättvisefrågor må vara viktiga men man kan starkt ifrågasätta motiven hos många av de fattiga ländernas företrädare.

Alltför ofta representeras de av cyniska och korrupta diktaturer som visat litet engagemang sina svältande massor annat än som argument för mer bidrag till dem själva. Det är ingen orättvisa mot ländernas befolkningar att obstruerande diktatorers utrymme vid förhandlingsborden inte prioriteras. Ett kraftfullt internationellt klimatarbete kommer sannolikt ge vida starkare och mer sunda tillväxtimpulser till många fattiga länder än nya transfereringar till korrupta statsapparater.

För det andra: EU och andra internationella aktörer som tar klimatfrågan på allvar behöver lägga större diplomatiskt och även handelspolitiskt tryck på länder som försöker komma undan ansvar. Att inte sätta pris på klimatförstörande utsläpp är ju faktiskt en exportsubvention, må vara att alla länder i dagsläget - i växlande utsträckning - ägnar sig åt den. I takt med ökat klimatansvar behöver det också bli ett internationellt synsätt.

Även om klimattullar är något som i det längsta måste undvikas kan klimatansvar mycket väl vara en faktor att ha i beaktande i t.ex. WTO-förhandlingar. Men samtidigt måste hela tiden strävan i klimatarbetet - oavsett om det sker inom FN:s ram eller mellanstatligt - vara att hitta lösningar som tar tillvara frihandelns och den globala arbetsdelningens unika omställningskraft. Enbart klimatliberalism ger förutsättningar för de mest kostnadseffektiva klimatlösningarna som tar största möjliga hänsyn till övriga samhällsintressen.

Bland nackdelarna med att förhandla klimatpolitiken med 200 länder i rummet, varav nästan hälften med mycket svaga track-record när det gäller good-governance, är att rationella lösningar kommer i skymundan för otaliga obskyra nationella intressen och trosuppfattningar. Även här finns ett argument för Sveriges och EU:s miljöministrar att utveckla både parallella och alternativa strategier till FN-spåret.

Helen Törnqvist lyfter fram det positiva med Cancun-uppgörelsen. Lena Sommestad argumenterar för FN-spåret med smittande FN-entusiasm men samtidigt med just den otydlighet i fokus som jag menar är den stora risken. Jens Holm (v) och Ola (s) är tydligare med att sättet klimatet ska räddas på är viktigare än att det faktiskt fungerar i praktiken. Många andra har också bloggat.

Intressant? Andra bloggar om Cancun, klimatmöte, Andreas Carlgren, klimatförhandlingar, klimatavtal, klimatpolitik

Centerförslag om elbilar bekämpar utsläppen - inte bilisterna!

Idag skriver jag tillsammans med miljöminister Andreas Carlgren på SvD Brännpunkt om Centerpartiets förslag om slopade avgifter på elbilar i Stockholm. Förslaget går ut på att elbilarna ska slippa betala trängselskatt i fem år efter att de registreras. Dessutom ska elbilarna erbjudas gratis parkering i Stockholms kommun.

Regeringens stora miljöbilssatsningar har ökat antalet miljöbilar explosionsartat – från 23000 vid mandatperiodens början till 330000 idag. Nu minskar också vägtrafikens och transporternas samlade klimatpåverkan i Sverige. Det är ett unikt trendbrott.

I städerna skapar trafiken problem i form av utsläpp av koldioxid och partiklar, men även med buller. Trafiktrycket måste därför minska i innerstaden och miljöbilarna bli fler. Trängselavgiften är viktig för att begränsa antalet bilar, men kan även bli ett kraftfullt instrument för att påskynda nästa steg i miljöbilsomställningen i vår region. Därför är vårt förslag om slopade trängselavgifter i fem år, ett viktigt sätt att stimulera tillkomsten av fler elbilar.

Med ett elbilslyft blir Stockholm renare och tystare. Samtidigt gör vi det möjligt för fler att köpa elbilar. Till skillnad från de rödgröna som hoppar på bromsen vill vi trampa den elektroniska gaspedalen i botten och styra Stockholmsregionen mot grönare och tystare trafik.

Vi vill bekämpa utsläppen, inte bilisterna!

Vem är det som inte vill prata miljö? Jag bara frågar.

Mona Sahlin och Maria Wetterstrand hävdar att Allianspartierna inte vill prata miljö. Detta eftersom det enligt Mona och Maria skulle gynna de rödgröna. Andreas Carlgren avfärdar kritiken med berättigad indignation. Detta enligt Expressen.

Jag instämmer med Carlgren. Centerpartiet driver klimat- och miljöfrågorna hårt i valrörelsen. Det är därför att vi är övertygade om att väljarna uppskattar resultaten från fyra år med (c) vid miljömakten. En grön energiöverenskommelse, en kraftig miljöbilssatsning, en nystart för miljövänlig infrastruktur, historiskt stora avsättningar av naturmark. På alla punkter mångdubbelt bättre resultat än Persson-regeringarna lyckades åstadkomma.

Bilden är f ö likadan i Stockholms läns landsting. För första gången på länge byggs nya spårvägar. Miljöbussarna ökar mer än dubbelt så snabbt som när Raymond Wigg var med och styrde. Vi lanserar "gröna" ambulanser och klimatanpassar förlossningsvården. Och resten av Sverige följer efter.

Jag förnekar inte att miljöpartiet också pratar miljö - ibland. Ofta gammal skåpmat blandat med storvulna paroller. Ofta utan större konkretion. Men för all del. Där vill man nog prata miljö. Men att Mona Sahlin och socialdemokraterna skulle demonstrera något större intresse av en stor miljödebatt har sannerligen inte visats i handling. Tvärtom tyder det mesta på att Mona Sahlin skulle gå av på mitten om t.ex. klimat- och energipolitiken kom tydligare i fokus.

Det var också en mycket dålig dag för de rödgröna att kritisera Alliansen. För idag enades Allianspartierna om Centerpartiets förslag om en supermiljöbilspremie för att stimulera fram elbilarna. Och i ABC:s morgonsändningar Syntes Andreas Carlgren och lilla miljölandstingsrådet Andersson på Kungsholmen lansera ett nytt centerförslag om "guldkort" till elbilar i Stockholmsregionen med bl. a. gratis trängselskatt.

Vi i Centerpartiet är inte rädda att ta miljödebatter var och när miljöpartister eller socialdemokrater är beredda att ställa upp. Men det mesta tyder på att Mona Sahlin får gömma sig bakom Maria Wetterstrands kjolar om hon pressas på vad socialdemokraterna hvilja med miljön. Sen må dessa vara korta eller långa.

Intressant? Fler bloggar om Andreas Carlgren, miljö, klimat, Centerpartiet, alliansen, rödgröna, miljöpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, maria wetterstrand, elbil, trängselskatt, miljöbilspremie

Bilen ska bli en grön frihetsmaskin

Problemet med bilismen är inte bilen - som många miljöpartister instinktivt har något emot - utan dess utsläpp.

Jag tycker därför att Centerpartiets förslag om en ny hög och teknikneutral miljöbilspremie hamnar rätt. Angrip utsläppen! Och låt marknaden fixa fram det bästa bränslet. På så vis kan vi kombinera en kraftfull miljöpolitik med ett fortsatt bevarande av individens frihet att kunna transportera sig.

Kollektivtrafiken har sina självklara förtjänster, men för den som ska hämta och lämna på dagis, storhandla, åka till sommarstugan eller IKEA är tunnelbanan inte det första alternativet. Det glöms också lätt bort i debatten att majoriteten av Sveriges befolkning "faktiskt" inte bor i Stockholms innerstad..

Med den förra miljöbilspremien på blott 10 000 kronor tiodubblade vi antalet miljöbilar till över 250 000 på bara ett par år. Om vårt förslag genomförs mer än tredubblas drivkraften att byta upp sig till en bättre bil. Lägg därtill att bensinpriserna gradvis ökar p.g.a. sinande oljelager, vilket ytterligare ökar drivkraften.

Sverige har redan Europas mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik, med målet att minska koldixidutsläppen med 40% till 2020. Den stora utmaningen är att ställa om fordonsflottan för att uppnå målet. Dagens förslag är ett kraftfullt första steg som jag hoppas kan bli Alliansens gemensamma politik nästa mandatperiod.

Andra bloggar: Helene, Per,

Intressant? Andra bloggar om Andreas Carlgren, Maud Olofsson, centerpartiet, vägen ut ur fossilsamhället, miljöbil, miljöbilspremie

Miljöbussarna behöver förbifarten

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Tendensiös "granskning" av nödvändig infrastruktur

Det var närmast olustigt att se Uppdrag Gransknings "granskning" av Förbifart Stockholm och deras försök till karaktärsmord på miljöminister Andreas Carlgren. Uppdrag Granskning klipper ihop gamla uttalanden av Carlgren där han säger att västerleden ska stoppas, och ställer dessa mot hans uttalanden i regeringsställning för att sätta bilden av att hans miljöengagemang har försvunnit.

I själva verket är det så att omvärlden har förändrats, och tekniken har utvecklats. Förbifarten är inte Västerleden. På trettio år har utsläppen från en genomsnittlig bil minskat med hundra gånger. I takt med att oljan blir allt dyrare, av skatter och av naturlig brist, kommer utvecklingen bara att accelerera.

Parallellt med denna utveckling växer Stockholm, vare sig vi bygger vägar eller ej, med ett helt Göteborg på ett tiotal år. Alla dessa människor måste kunna bo och transportera sig i vår region. Detta betyder inte att bilismen ensamt är lösningen på transportproblemen - men till skillnad från föregående socialdemokratiska regering satsar denna regering och styrande Alliansmajoriteter i Stockholms län mer på spårbunden trafik.

Förbifart Stockholm har blivit en symbolfråga där leden ställs mot kollektivtrafik och miljömål. Det är en olycklig förenkling av två anledningar:

1) Vägverkets egna bedömning som citeras selektivt och friskt i programmet visar att leden beräknas öka utsläppen med mindre än 1 %. Det är en summa som med råge går att kompensera med styrmedel och tekniska landvinningar, men de kan inte att kompensera ett växande transportbehov.

2) Vi har mycket spårbunden trafik i länet - och mer ska byggas - men vi har också världens största flotta miljöbussar som kommer att fördubblas i storlek som måste kunna komma fram om kollektivtrafiken ska förbi attraktiv.

Oppositionspartierna MP och V protesterar mot förbifarten, och pratar gärna kollektivtrafik, men ingen av dem presenterar faktiska förslag på alternativa transportsätt över Saltsjö-Mälarsnittet - vilket är just den flaskhals Förbifart Stockholm är planerad att lösa upp.

När Essingeleden är stängd för tunga fordon måste t.ex. byggfirmor som bygger hus till en växande befolkning ta en omväg på 25 mil, för en sträcka som är ett par kilometer fågelvägen i centrala Stockholm. Hur någon kan få det till en miljövinst har jag svårt att se.

Var och en får tycka vad de vill om Förbifart Stockholm, men ska leden diskuteras i sammanhanget klimat, miljö och transportbehov, måste leden ställas mot alternativa transportlösningar i nord-sydlig riktning. Några sådana finns inte i några budgetförslag från något oppositionsparti.

Därmed är deras lösning att klimatmålen ska nås genom att göra livet för invånarna lite jobbigare genom lite längre bilköer, lite mer förlorad arbetstid, och lite mindre tid med familjen. Ett Uppdrag Granskning som hade tittat på effekterna av den politiken hade varit intressant att se.

Läs även Per Ankersjö 1 & 2, Johan Hedin och Magnus Andersson om Uppdrag gransknings kreativa klippningsteknik.

Andra intressanta bloggar om andreas carlgren, bilar, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, klimat, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, regeringen, rödgröna, spår, tåg, val 2010

Nord Stream priset för att samla EU i klimatförhandlingarna?

Jag känner mig inte bekväm med regeringens Ja till Nord Stream (DN, SvD). Även om naturgas - eller rättare sagt fossilgas - är bättre för klimatet än brunkol och olja så är det ett fossilt bränsle. Lägre klimateffekt på kort sikt men en risk för att ett gammalt beroende ersätts av ett nytt. I slutändan måste ju faktiskt användningen av fossila bränslen för energiändamål helt upphöra.

Att den svenska regeringen har varit utsatt för ett starkt tryck från våra grannländer är dock uppenbart. De ryska påtryckningarna har i det sammanhanget varit av betydligt mindre betydelse än de tyska. Och sedan Danmark givit sitt samtycke har Andreas Carlgren blivit alltmer isolerad i sitt motsånd mot gasledningen.

De senaste veckorna har EU förhandlat internt om sin strategi i de internationella klimatförhandlingarna. Förvånande nog har den tyska regeringen varit en av de starkaste bromsklossarna som Andreas Carlgren och Anders Borg haft att hantera. Finansministrarnas oförmåga att komma överens hur ett klimatavtal ska finansieras kastade en mycket olycksdiger skugga över det kommande Köpenhamnsmötet. I sista sekund lyckades dock Reinfeldt få med sig alla EU-länder i en kompromiss förra veckan.

Nu väcks frågan om det tyska motståndet i klimatförhandlingarna i själva verket var en del i att öka pressen på Sverige att godkänna Nord Stream. Jag tror det. Och det kanske är ett pris värt att betala för att undvika ett misslyckande i Köpenhamn. Men det vittnar om en stor dos cynism från den tyska regeringens sida. Det är värt att komma ihåg för framtiden.

Intressant? Bloggar om klimat, gas, Nord Stream, Andreas Carlgren, Anders Borg, Tyskland, EU, Centerpartiet, ordförandeskapet, Köpenhamn, miljö, centern, centerpartiet