Myter om mat

Måndagens pappers-DN rapporterar under rubriken "myterna vi sväljer" om en rapport från Stockholms konsumentförening om myter kring matfrågor. En myt som avlivas är att transporter av livsmedel är ett stort bidrag till livsmedels klimatpåverkan. Enligt rapporten uppstår den helt övervägande delen av klimatpåverkan vid tillverkningen av livsmedel och inte vid transporterna.

Myten om de klimatfarliga livsmedelstransporterna ligger till grund för "den gröna protektionismen", dvs föreställningen att den omfattande handeln mellan länder och kontinenter behöver minskas av klimatskäl. Istället ska vi enligt detta synsätt ständigt sträva efter att äta "lokalproducerat" och lika ständigt förfasa oss över tomater som transporteras hit från Spanien och ananas som fraktas hit från Karibien.

Det klassiska argumentet för handel är istället att den stärker allas välstånd och effektivitet. Om land A kan tillverka vete till halva kostnaden än land B som är bättre på tomater så kan både invånarna i land A och land B vinna på det.

Om det nu är så att produktionen står för en mycket större del av livsmedels klimatpåverkan än handeln och transporterna så innebär det snarare ett stöd för en "grön frihandel". Det viktigaste måste vara att de länder och företag som kan tillverka vete mest klimateffektivt får möjlighet att exportera det och istället importera klimateffektiva tomater från andra länder.

Självfallet måste målet för alla klimatvänner vara att teknik som leder till utsläpp av klimatpåverkande gaser avvecklas både inom jordbruket, industrin och transportsektorn. För att nå dit behövs så enhetliga och globala system som möjligt för att sätta ett pris på utsläpp av klimatgaser.

Den dag det har uppnåtts kan vi klimatvänner med gott samvete låta oss vägledas av de vanliga kriterierna vid beslut om att handla: pris (som bakar in klimatkostnaden) och kvalitet. Och sannolikt kommer världshandeln - också med mat - att fortsätta öka.

Men även fram till den dagen är det en god gissning att många närproducerade livsmedel är sämre än importerade ur både pris- och klimatsynpunkt. Det kan förvisso finnas andra skäl att vilja äta det närproducerade. Det finns också alla anledning att glädjas åt en fortsatt utveckling av den svenska livmedelskulturen med större tjänsteinnehåll i matvarorna.

Men det får inte stå ivägen för en god internationell konkurrens och att bulkvaror produceras där det är mest effektivt för klimatet och för ekonomin. Det får inte heller stå i vägen för fattiga länders möjlighet att använda sina "komparativa fördelar" för att anträda världshandelns gyllne väg till välstånd. Därför är den "gröna protektionismens" myt så viktig att spräcka. Tack DN och Stockholms konsumentförening.

Intressant? Andra bloggar om frihandel, protektionism