Snacka inte upp Sverigedemokraterna, snälla Mona

Så fick då Sverigedemokraterna en positiv mätning för första gången på riktigt länge. Låt oss dock inte överdramatisera denna mätning som går mot trenden i alla andra mätningar. Det finns ingen anledning att vara överdrivet orolig för att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen. Av tre skäl:

För det första är deras trend vikande och de ligger i ett genomsnitt av alla opinionsmätningar lägre än på nästan ett år. Det är också logiskt. Alla vet att Sverigedemokraternas värsta fiende är en tydlig debatt mellan de två huvudalternativen i svensk politik. Även de relativt få främlingsfientliga tycker nämligen att jobben, ekonomin och välfärden är viktigare frågor än invandringen. För det andra är alla svenska partier tydliga med att de inte avser att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är ett besked vi alla lugnt bör förtrösta på.

För det tredje är oron för Sverigedemokraterna destruktiv och leder bara till en debatt som gynnar partiet. Som i höstas när Sd i två obskyra opinionsundersökningar av institut med väldokumenterat opålitliga resultat fick siffror över 4-procentsspärren. Då började plötsligt Mona Sahlin uttrycka sin oro offentligt, antyda att Fredrik Reinfeldt nog skulle kunna tänka sig att regera med stöd av (Sd) samt spekulera i vilka tänkbara regeringsalternativ som skulle kunna förebygga detta.

Resultatet blev att Sverigedemokraterna verkligen började växa lite i opinionen under oktober. Då startade Mona debatten på allvar om vem som skulle regera med vem och tyckte - hör och häpna - att Centerpartiet skulle kunna få hoppa över till de rödgröna för att skapa en tydlig majoritet. Och i november ökade följdriktigt (Sd) ännu mer.

Nu blev det riktigt panik och snart var Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund ute och flirtade med Maria Wetterstrand och menade att (mp) nog var det rödgröna parti som bäst skulle kunna rädda en alliansmajoritet om (Sd) blev vågmästare. Det var nog ett misstag för plötsligt fick liberalt sinnade storstadsbor för sig att miljöpartiet nog ändå var ett sansat mittenparti som det var ok att rösta på även för en borgare.

Lyckligtvis återkom fokus på sakpolitiken, ekonomin, jobben, välfärden och de tydliga regeringsalternativen. För så fort det skedde började Sverigedemokraterna att krympa igen. Och i maj månad låg de för första gången på nästan ett år under 4-procentspärren i poll-of-polls. Låt oss nu för Guds skull inte skrämmas upp av en enstaka Sifo-mätning.

Det slog mig redan i höstas att det kunde vara klok partistrategi för Mona Sahlin att prata mycket om hotet från Sverigedemokraterna. Dels därför att antirasism är en av få värderingar där socialdemokraternas position fortfarande är tydlig och enig. Dels därför att "snack om spelet" förtar intresset från sakpolitiken. Särskilt i höstas fanns helt klart ett behov för de rödgröna att skapa en rökridå framför sina interna förhandlingar.

Tyvärr finns tecken på att Mona Sahlin vill spela Sverigedemokrat-kortet igen. I förra lördagens DN-intervju var det ett huvudnummer att hon "vägrar flirta med rasister". Snälla Mona, hitta på nåt bättre sätt att rätta upp opinionssiffrorna och skapa enighet i det egna partiet än att snacka upp Sverigedemokraterna en gång till. För nu är det snart val och du vill väl inte gå till historien som den som i praktiken hjälpte ett rasistiskt parti in i riksdagen i världens minst främlingsfientliga land?

Intressant? Andra bloggar om socialdemokraterna, mona sahlin, sverigedemokraterna, alliansen, sifo, sd, rödgröna, vänsteralliansen, val2010

Ofinansierad t-bana i omöjligheternas (S)tockholm

Socialdemokraterna för kampanj under rubriken "Möjligheternas Stockholm" och delar bland annat ut flygblad med sitt förslag till hur t-banan ska byggas ut (se bild). Kartan har inte bara spår till Karolinska och Nacka (relativt väletablerade förslag som många även i Alliansen och Centerpartiet anser angelägna att bygga när pengar finns) utan även

- Hjulsta-Barkarby
- Hagsätra-Älvsjö
- Liljeholmen-Fridhemsplan (tvärförbindelse)
- Mörby Centrum-Täby-Arninge
- Rinkeby-Hallonbergen (tvärförbindelse)
- samt "en yttre t-banering" som man inte ens bemödat sig att specificera dragningen för.

Den sammanlagda kostnaden för dessa planskisser lär lågt räknat uppgå till 100 miljarder kronor. I dagens penningvärde.

Detta är vackra drömmar som förvisso varav förmodligen några kommer att förverkligas under de kommande hundra åren. Men som kampanjmaterial i valrörelsen är det antingen oseriöst eller bedrägligt.

Visserligen sade en av socialdemokratins tidigare partiledare att "Politik är att vilja". Men enbart vilja räcker inte. Politik handlar också om att prioritera. Om nu socialdemokraterna tydligt sade att kollektivtrafiken stenhårt ska prioriteras framför sjukvården vore det en sak. Men det säger de inte. Tvärtom vill de satsa många hundra miljoner mer på vården varje år. Och deras politiska företrädare i landstinget hävdar att skattetrycket måste öka för att vårdens behov ska kunna tillgodoses.

Och även om man ställer upp på att prioritera t-baneutbyggnad framför andra spårvägar så ensidigt som spårvagnsmotståndarna i (s) gör så är det svårt att se att nyttan med flera av projekten står i någon proportion till kostnaderna. Det känns snarare som att (s) väljer att plocka upp varenda tänkbar t-baneutbyggnad i förhoppningen att överflankera konkurrenterna i miljöpartiet och alliansen om att vara mest kollektivtrafik- och miljövänlig. Ett PR-trick snarare än en seriös plan således.

Innan socialdemokraterna tydligt visar att de prioriterar kollektivtrafik framför sjukvård, fördubblar de statliga infrastrukturinvesteringarna (och därmed prioriterar trafik framför höjd a-kassa och friare sjukförsäkring) eller tänker chockhöja landstingsskatten med flera kronor är deras t-banekarta enbart en illustration av "omöjligheternas Stockholm".

Albin Ring Broman och Christer G Wennerholm har bloggat. Liksom förstås Peter Andersson.

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Monas maskerade megafoner

TV4 Nyheterna rapporterar att "pensionärerna" är missnöjda med regeringens satsning på sänkt skatt. På bilderna ser man dock bara plakat med PRO:s logga. Vad TV4 inte säger är att PRO - Pensionärernas Riksorganisation - är en del av den socialdemokratiska organisationsfamiljen. Det är knappast förvånande att socialdemokratiska stödtrupper har ett intresse av att förminska effekten av regeringens politik.

Tittar man däremot på den andra stora pensionärsorganisationens SPF:s hemsida så uttrycker den tidigare mycket kritiska organisationen sig betydligt mer positivt om regeringens åtgärder. Det ska erkännas att SPF brukar anses ha en mer borgerlig profil och dess ordförande är den förträfflige förre EU-parlamentarikern Karl Erik Olsson (c). Icke förty är det magstarkt att en sosseorganisation beskrivs som synonym med opinionen bland pensionärerna.

Ser nu att TV4 Ekonominyheter låter Swedbanks prognoschef genom sin expertroll kritisera regeringen för att inte satsa tillräckligt på de arbetslösa. Är det en slump att LO just har skärpt kontrollen över banken som ju uppstod när arbetarrörelsens Sparbanker slogs samman med den lantbrukarrörelsen närstående Föreningsbanken?

Förvisso ska självklart PRO:s och arbetarrörelsens synpunkter belysas i nyheterna men det är viktigt att journalister känner till den komplexa socialdemokratiska maktsfären. Det finns inget parti som kommer i närheten av socialdemokraterna vare sig när det gäller stödorganisationernas antal och styrka eller graden av partidisciplin.

Det är en av förklaringarna till socialdemokraternas enorma styrka i en valrörelse att de kan mönstra en kör av olika organisationsföreträdare för att inte tala om ombudsmän och funktionärer som ogenerat bedriver valrörelse för socialdemokraterna. Deras slagkraft är dubbel genom att väljarna - och uppenbarligen också journalisterna - inte känner till maktsambanden.

Bättre kunskaper bland journalister om de svenska "folkrörelserna" är därför önskvärt så att de kan förhålla sig något mer neutralt till Mona Sahlins maskerade megafoner.

Andra bloggar om regeringen, vårbudgeten, PRO, SPF, pensionärer, skatter, skattesänkning, TV4, socialdemokraterna, Mona Sahlin, arbetarrörelsen, Swedbank, media, mediakritik, val2010, Anders Borg, alliansen, centerpartiet, centern

Övriga budgetnyheter: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expressen, Expressen, Expressen

Läs också SvD:s ledare

Läs också Annie Johansson och Johan Hedin

Maud lyser i TV8, Mona flagnar på DN-debatt

Tittar på TV8 där Adaktusson och Jan Carlzon grillar Maud Olofsson. Har sällan sett henne så lysande. Det som i början av hennes partiledarskap beskrevs som hennes svaghet - brister i faktakunskaper - är helt bortblåst. Med lugn saklighet svarar hon på frågor och belyser samband mellan företagande och välstånd. Hennes principiella försvar för entreprenörskap och marknadsekonomi har både djup, engagemang och praktisk förståelse. Jag älskar vad jag hör och är övertygad om att den nya Maud kommer att lyfta Centerpartiet i valrörelsen.

Det går inte att undvika att jämföra med Mona Sahlin. Hennes DN-debatt om "omprövning" av s-politiken idag var en ren upprepning av Göran Perssons floskulösa politiska mål men helt utan några konkreta förslag utom tre nya bidrag till barnfamiljer som dessutom var kända tidigare. Har skrivit en mer precis granskning i tidigare inlägg. Hennes oförmåga känns lika övertygande som Mauds förmåga.

Intressant? Andra bloggar om Maud Olofsson, centerpartiet, näringspolitik, entreprenörskap, småföretag, marknadsekonomi, arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Mona Sahlin i spegellandet

I den klassiska barnboken "Alice i spegellandet" får lilla Alice lära sig av den svarta drottningen att man måste springa så fort man bara kan för att bli kvar på samma plats man befinner sig på. För att komma framåt måste man springa minst dubbelt så snabbt.

Jag vet inte om Mona Sahlin verkligen vill ompröva och förnya socialdemokraternas politik. Men den "omprövning" hon presenterar på DN-debatt i dag är som hämtad ur Spegellandet. Det finns ju absolut ingenting nytt i den föreslagna s-politiken.

Den första punkten är "fler jobb". Det verkar vara en ren viljeakt utan tillstymnelse till konkreta förslag. "Delmålet" att höja sysselsättningsgraden till 80 procent är ju samma mål som Göran Persson strävade efter och som alliansregeringen mig veterligt har kvar. Som omprövning är detta ett rent illusionsnummer.

Den andra punkten är utbildning. Här består Mona Sahlins stora utfästelse i ett löfte om att minst 50 procent av varje årskull ska gå i högskolan. Också detta är gammal, gammal skåpmat. Det var just denna målsättning som låg till grund för socialdemokraternas (och centerpartiets) stora utbyggnad av den högre utbildningen. Centerpartiet omprövade 50-procentssiffrans diktatur när vi besinnade att det var svårt att säkra en tillräcklig kvalitet på alla de nya utbildningsplatserna. Socialdemokraterna har dock ingenting lärt utan strävar med en spegellandsinvånares envishet vidare mot sina gamla välkända mål.

Minskad barnfattigdom. Ja på denna punkt presenteras några bidragshöjningar varav alliansregeringen redan föreslagit en (höjda flerbarnstillägg) och (s) och de rödgröna tidigare föreslagit de andra. Någon nyhet eller "omprövning" kan jag inte se i denna punkt.

På den fjärde punkten, minskat socialbidragsberoende, presenterar Mona Sahlin över huvud taget inte ett enda förslag. På vilket sätt är detta en "omprövning"? Ville Mona och Göran öka andelen socialbidragstagare tidigare?

Nej, i det här fallet måste DN:s rubriksättare få en bakläxa. Även om debattörerna försöker presentera ett nyhetsvärde genom att förklara att de gör en "omprövning" så bör nog rubriken i någon utsträckning prövas mot innehållet. För det finns verkligen inte en endaste ynka nyhet i hela artikeln.

Och för Mona Sahlin finns bara en rekommendation att göra. Det må vara så att du springer så fort du bara kan men du lyckas inte röra dig ur fläcken. Kom igen när du har fått upp farten och har någonting - överhuvudtaget någonting - att komma med.

S-bloggarna har stigit upp tidigt för att pliktblogga ;-) Peter Andersson, Högberg, Westerholm, Röda berget, s-buzz.

Oups. Ser att min länk till DN-debatt från min tidiga morgon blev fel, nu är det dock åtgärdat. nu har en del alliansbloggar kommit igång (Kent Persson, Kent Persson2, Magnus Andersson, Gerdau, Johan Pettersson, Tokmoderaten, Albin Broman) och påtalar samma tomhet på lite olika sätt.

Intressant? Andra bloggar om arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Dag Larsson är den som trixar med köer

Korrekta väntetider 2008-2009

Uttrycket lögn, förbannad lögn och statistik känns tyvärr träffande när jag läser Dag Larssons sågning av vårt arbete med att minska köerna i sjukvården.

Dag skriver: Nå minskar köerna? Nej tyvärr..... Väntat längre än vårdgarantin 2006: 13570 patienter. 2010: 20417 patienter (HSN statistik)

Låt mig först konstatera att oavsett om köerna är 1000 personer eller 20 000 är det inte OK. Vårdgarantin ska vara just en garanti, det finns därför mycket arbete kvar att göra. Jag är inte nöjd med hur situationen ser ut.

Med det sagt går det inte att jämföra 2006 med 2010 på det sätt som Dag gör. 2006 rapporterade nämligen 30% av vårdgivarna över huvud taget in statistik. Mörkertalet över väntetider var stort. Vi i Alliansen har gjort det obligatoriskt att rapportera in köer. Därför är vi i dag uppe i 97% inrapporteringsgrad.

Köstatistiken ser ut därefter. Men detta betyder inte att köerna i absoluta tal är större 2010 än 2006 - bara att vi har bättre uppfattning om hur många som faktiskt väntar.

Den mest färska statistiken visar att i januari 2010 väntade 13% på behandling över 90 dagar (gränsen för vårdgarantin). När Dag var sjukvårdslandstingsråd vid sitt sista år vid makten var andelen som väntade längre än 90 dagar tidvis över 50% (!).

Dag Larsson kritiserar också begreppet "självvald väntan". Kritiken andas en okänslighet. Det finns ju faktiskt människor som väljer att vänta: Det kan vara för att få en viss läkare, komma till en särskild mottagning, eller för att en (enkel) operation krockar med jobb och annat.

Det måste vi som politiker respektera. Däremot ska vi göra allt vi kan för att de som vill komma, här och nu, till en läkare ska få göra det med så liten - helst ingen - väntan som möjligt.

Intressant? Andra bloggar om Dag Larsson, socialdemokraterna, val2010, centerpartiet, centern, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, vårdval stockholm, vårdval

(C) ökar i alla februarimätningar

Dagens SIFO var trevlig läsning. Läget är åter jämt mellan Alliansen och oppositionen. För Centerpartiet bekräftas intrycket från andra opinionsinstitut att trenden vänt uppåt från katastrofsiffrorna i januari. I SIFO får Centerpartiet 5,6 procent (+0,6 %). I februaris Demoskop ökar (C) till 5,1 procent (+2,0%), i SKOP går (C) från 4,7 till 5,9 procent.

I genomsnitt ger februarisiffrorna ett genomsnitt på 5,5 procent - hyfsat respektavstånd till 4%-spärren även om det fortfarande är mycket låga tal. Men det intressanta är att trenden tycks ha vänt uppåt. Det kan finnas några skäl till det:

1. Vargdebatten tvärdog efter att ett stort antal viltforskare tog Miljödepartementet i försvar på DN-debatt. "Nyckeln till räddning av hotade stora rovdjur ligger i samarbete, inte konfrontation, med berörda lokalbefolkningar" skrev de bland annat.

2. SAAB-affären verkar någorlunda stabil. EIB skulle knappast godkänt lånet om de inte har tillgång till information som talar för Spykers trovärdighet.

3. Framgångsrika kommundagar där Maud för första gången på länge kom igenom SAAB-filtret med offensiva utspel om sänkta skatter för tjänsteföretag och pensionärer med låga inkomster. Det blev också tydligt att partiet inte har någon intern kris samt att partiledningens linje i energi- och klimatpolitiken backas upp i både riksdagen och bland partimedlemmarna.

Centerpartiets ledning måste nu behålla bettet. Den positiva trenden måste nu förstärkas med en serie av nya utspel och positiv uppmärksamhet. Maud Olofsson är en fighter av en för Sverige unik typ och kan bli valrörelsens comeback-kid. Men det kräver riktigt urhårt arbete och fokus varje dag från nu till valdagen. Partiledningen får inte förfalla till önsketänkande för att vi nu verkar ha 4-procentsspärren i backspegeln.

Läs också Hedin, Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Per Ankersjö, Mattias Larsson, Karl Hellberg, Sanna Rayman på SvD, motpol...

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, centern, alliansen, opinion, demoskop, sifo, skop, Maud Olofsson, val2010, val 2010, rödgröna.


ps. För övrigt är det dags för en seriös debatt om tolkningen av vissa opinionsinstitut. Ingen seriös bedömmare kan längre ta förändringarna i DEMOSKOPS bergochdalbaneundersökningar på allvar. Det är dags att journalisterna antingen tar sitt ansvar eller tar en kurs i statistik.

Notera t.ex. hur Expressen i höstas tog förändringar i DEMOSKOP till intäkt för att Sverigedemokraterna hade förlorat hälften av sina väljare. Och även om jag tror att Centerpartiet hade ett extremt lågt stöd i januari är det bra magstarkt att - som en del ledarskribenter och kommentatorer - ta en siffra från DEMOSKOP till intäkt för att "Centerpartiet sedan valet förlorat nästan två tredjedelar av sina väljare" när alla andra - mer seriösa institut - snarare pekade på mellan en tredjedel och hälften. DS.