Önskar svar från Folkpartiet om tunnelbanan

I förra veckan skrev Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg och Stockholms läns förbundsordförande Erik Ullenhag att de vill se en utbyggnad av tunnelbanans blå linje till Nacka. För Centerpartiet var det ett glädjande besked. Centerpartiet var ensamt Alliansparti att gå till val på att bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Att vi nu har stöd från Folkpartiet i den uppfattningen är bra, Stockholm behöver mer kollektivtrafik, och särskilt mer tunnelbana, när regionen växer.

Tunnelbanan är unik i sin kapacitet, en tunnelbanevagn rymmer lång många fler än en spårvagn eller buss, samtidigt som den inte tar upp plats för annan trafik i gaturummet. Dessutom är tunnelbanan, så länge den går under jord skyddad från störningar på grund av väder.

Centerpartiet har tidigare framfört att det krävs en tidigareläggning av överenskomna investeringar i tunnelbanan med finansiering genom höjda trängselskatter. Vad Folkpartiet har för tankar kring prioriteringar och finansiering delar de dock inte med sig av. Trots att de framför att tunnelbanan är "det enskilt viktigaste delen av vårt trafiksystem" finner vi inga fler förslag än att bygga ut blå linje till Nacka. En satsning de inte är särskilt ensamma om att vilja få till stånd.



Idag skriver därför jag och Per Ankesjö en replik på Folkpartiets tbaneutspel. Om Folkpartiet verkligen menar allvar med att vilja satsa stort på kollektivttrafik och tunnelbana är inte vi annat än glada. Men med tanke på bristen av vision och konkretion efterfrågar vi mer än bara politiska utspel.

Dags för borgerligt ja till höjda trängselavgifter!

Min kollega i stadshuset Per Ankersjö säger idag till DN att trängselskatten borde fördubblas. Detta med anleding av den ökade trängseln i Stockholm. I artikeln spekuleras också i ett återstartande av ett nätverk för borgerliga politiker som vill utveckla trängselskatten. Det är en mycket bra idé.

Centerpartiet är det enda borgeliga partiet som från början varit för trängselavgifter, och idag är trängselavgifterna accepterade av samliga partier. 2004 skrev jagtillsammans med Per Ankersjö en artikel under rubriken "Borgerligt Ja till trängselavgifter" i tidningen City varför man som liberal bör vara för trängselavgifter. Vi förordade också bildandet av en tvärborgerlig kampanjgrupp för trängselskatterna. 2005 bildades nätverket Borgerligt ja till trängselavgifter, där Per Ankersjö och jag ingick i styrelsen, bl a tillsammans med Anders Wijkman och Nina Ekelund från kristdemokraterna.

Efter valet 2006 enades allianspartierna i regeringen om att permanenta trängselskatten som en del av finansieringen av ett trafikpaket för Stockholmsregionen. Inga röster har därefter höjts för att avskaffa dem men entusiasmen tycks fortfarande sval i de övriga borgerliga partierna. Därför är det angeläget att fler företrädare i olika allianspartier som ser att höjda trängselskatter kan vara en nyckel till Stockholmsregionens växande trtafikproblem.

Som jag sa för någon jag för någon månad sedan krävs ytterligare utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken för att andelen som reser med bil inte ska öka. Samtidigt riskerar biltrafiken bli alltmer ineffektiv när köerna växer. Köer är också pengar. Hantverkare och andra mobila yrkesgrupper som tvingas tillbringa timmar varje vecka i bilen är inte gratis utan kostar miljardbelopp årligen. Därtill kommer den ännu större kostnaden för vanliga pendlare som betalas i kötid istället för pengar.

Höjda och smartare trängselskatter ger omedelbart en positiv samhällsekonomisk effekt genom att minska tidsslöseriet i Stockholms bilköer och medför att vägapparaten i själva verket kan användas mer effektivt. Fördubblade trängselskatter skulle samtidigt generera en intäkt på cirka 400-600 miljoner kronor per år som kan användas till investeringar i nya spår, t.ex. förlängning av t-banans blåa linje till Nacka.

Det är med denna utgångspunkt Centerpartiets stockholmnsdistrikt tagit ställning för att en utbyggd t-bana bör finansieras med höjd trängselavgift på distriktsstämman tidigare i vår.

Stockholmsregionens socialdemokrater, folkpartister och idag även moderaterna ställer sina - lite blåögda - förhoppningar till att staten ska gå in och satsa ytterligare tiotals miljarder i spårsatsningar. Ska en sådan ansats ha någon utsikt att lyckas måste vår region också visa att vi själva kan bidra med mer pengar. En Cederschiöld 2-uppgörelse är inte trovärdig utan regional medfinansiering.

Som miljölandstingsråd med ansvar för den regionala miljöplaneringen kommer jag fortsätta kämpa för höjda trängselskatter och utbygd t-bana. Jag vågar efter de senaste dagarnas mediarapportering slå vad om att utvecklingen också kommer att gå mot precis den lösningen.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, t-banan, kollektivtrafik, stockholm, stockholmsöverenskommelsen, trängselavgift, trängselskatt, tunnelbana, Per Ankersjö, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet

Utan (C) hade sprutbytet inte kommit till beslut.

Idag fattade Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut om ett paket av åtgärder för att minska smittspridning bland sprutnarkomaner. Bland annat innebär det att sprutbyte införs på försök (Radio Stockholm, Ekot). Birgitta Rydberg, som har narkotikafrågor under sitt föredragningsansvar, har på ett föredömligt sätt drivit fram ärendet trots att entusiasmen inte varit stor från vare sig moderaterna eller Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning. Stor heder åt Birgitta, både för hennes politiska skicklighet och för hennes modiga omsvängning i sprutbytesfrågan.

Ändå vågar jag denna dag säga att det inte hade blivit något beslut om sprutbyte utan Centerpartiet. I början av mandatperioden var det bara vi och kristdemokraterna som var för sprutbyte i alliansen. Både Folkpartiet och Moderaterna var mot. Bland oppositionspartierna hade socialdemokraterna bromsat frågan under åren 2003-2006 då de styrde med (mp) och (v) men efter valet svängde de och började tillsammans med ff. a. Vänsterpartiet driva på för ett sprutbytesprogram.

Hösten 2007 hettade det till i frågan när Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) skulle ta ställning till ett initiativ från (s), (v) och (mp). Jag minns inte på rak arm om det var en motion eller någon form av skrivelse.

Hur som helst snackade jag och Pia Lidvall i kristdemokraterna ihop oss inför Alliansens förgrupp (det möte när allianspartiernas HSN-ledamöter träffas och bestämmer hur de ska hantera det kommande HSN-mötet. Vi bestämde oss för att gemensamt rösta med oppositionen om vi inte fick igenom en seriös utredning av sprutbytesfrågan. Och eftersom (c)+(kd)+(v)+(mp)+(s)=majoritet visste (m) och (fp) att det var ett trovärdigt hot. Efter ett stormigt möte fick (m) och (fp) ge efter. På grundval av en text som jag författat tillsammans med Pia Lidvall inför mötet yxades ett uppdrag om en utredning till och detta blev sedan HSN:s beslut.

Det är denna utredning som rekommenderade sprutbyte på försök i kombination med en rad andra åtgärder. Och det var denna kombination av åtgärder som gjorde det möjligt för Birgitta Rydberg att ändra uppfattning.

Utredningen hade inte kommit till stånd under denna mandatperiod utan Centerpartiets (och Kristdemokraternas) ställningstagande och bestämda strategi. Och då hade vi inte fått en grundlig analys av frågan och ett heltäckande paket av åtgärder som många tidigare sprutbytesmotståndare känner sig trygga med. Och då hade det inte heller blivit något beslut idag.

Nu ska erkännas att det fortfarande krävs beslut i Stockholms stad eller i någon annan kommun i Stockholms län för att sprutbyte ska bli verklighet. Man kan nog gissa att ett sådant beslut inte kommer helt lätt eftersom moderaterna är emot också i staden. Men agerar (c)+(fp)+(kd) lika resolut i stadshuset bör ett beslut kunna fattas innan valet i september.

Se även tv4 Stockholm för ett inslag om beslutet

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, pia lidvall, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

(C) följer utredningen om sprutbyte - inte hälso- och sjukvårdsnämndens tjänstemän

I december förra året presenterades landstingets och Stockholms stads utredning om sprutbytesverksamhet för injicerande narkomaner. Utredningen rekommenderade bland annat införande av en försöksverksamhet med sprutbyte som en del i en samlad strategi för att begränsa smittspridningen bland intravenösa missbrukare.

Sedan dess har Moderaterna i landstinget gått ut med ett blankt nej till sprutbyte, medan den tidigare negativt inställda Birgitta Rydberg (FP) svängt i frågan. Ärendet är sedan tidigare bestämt att tas upp Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) på tisdag nästa vecka och i morse kom tjänsteutlåtandet från HSN-förvaltningen. Bättre sent än aldrig...

Tjänstemännen föreslår bland annat att för närvarande inte införa ett sprutbytesprogram. Detta är i sig ganska förvånande, då förslaget går stick i stäv med sprutbytesutredningens rekommendationer. Det är dock inget felaktigt i det.

Den så kallade "tjänstemannahedern" innebär att ansvariga tjänstemän ska lägga fram förslag i linje med fattade politiska beslut och därutöver sin egen bedömning. Det syftar till att hindra partipolitisk styrning över tjänstemannaförslagen och det ska säkra att förslagen i största möjliga utsträckning står på saklig grund samt kan användas med förtroende av både majoritet och opposition.

Lite märkligt är det därför att det inte någonstans i det fyra sidor långa dokumentet återfinns en motivering till förslaget. Det är förvaltningens uppgift att ge en allomfattande bild av aktuella förhållanden, för - och nackdelar till varje ärende. Det är nu svårt att se om tjänstemännens förvaltning bidrar med någon fördjupad kunskap som förtjänar politikernas uppmärksamhet inför beslutet.

Centerpartiet håller fast vid vår uppfattning att sprutbyte är en fråga om smittskydd och följaktligen också om att rädda liv. HSN-förvaltningens förslag ger inga skäl för oss att ändra detta ställningstagande.

Vi kommer alltså att rösta emot tjänsteutlåtandets förslag till beslut.

Från mitt och Centerpartiets liberala perspektiv måste människor mötas i den situation där de faktiskt befinner sig. Hemlösa injektionsmissbrukare har en oerhört mycket högre ohälsa och dödlighet än andra grupper.

Frågan om sprutbyten har dragits i långbänk alltför länge. Jag hoppas att Hälso- och sjukvårdsnämnden kan få till ett resolut politiskt beslut i frågan - med eller utan stöd från Moderaterna.

DN skriver om detta i dag, och Birgitta bloggar.

Läs även Mark Klamberg, Seved Monke, Anna Starbrink, Raymond Svensson.

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

Samordningsvinster

När Alliansen presenterade Stockholms läns landstings budget för 2010, meddelade jag bland annat att vi från landstingets sida ökar anslagen med fem miljoner till de s k samordningsförbunden.

Samordningsförbunden är så kallade fyrpartsfinsam (fyra finansiärer som samordnar) - där landstinget tillsammans med kommunerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan arbetar med att bland annat rehabilitera och få tillbaka långtidsarbetslösa och sjukskrivna i arbete.

Samordningsförbunden är inte bland de hetaste frågorna i politiken. Men för Centerpartiet är de viktiga eftersom de är mycket framgångsrika i att hjälpa personer ut från - samt förebygga - utanförskap.

Utgångspunkten för samordningsförbunden är att stat, kommun och landsting tar ett samlat grepp kring människors sjukdomsbild och orsaken till deras arbetslöshet. Förbunden arbetar också förebyggande för att hjälpa människor redan innan de riskerar långtidssjukskrivning.

Min kollega Birgitta Rydberg skriver i dag på DN Debatt om behovet av ett nationellt tvåpartfinsam, där landstingen och försäkringskassan övertar ansvaret för rehabiliteringen - ett intressant förslag som ligger i linje med den inriktning mot mer samordning vi har i Stockholm. Regeringen borde överväga den föreslagna lösningen.

Läs även DN:s och SvD:s ledarstick kring den aktuella sjukförsäkringsdebatten.

Intressant? Andra bloggar om finsam, sjukförsäkring, samordningsförbund, folkpartiet, centerpartiet, stockholm

Om mp+alliansen: En sak taget!

Nu har läggspelet börjat om vad som händer OM Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och OM de får en vågmästarställning (SR, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN). Självklart innebär en sådan debatt intressanta profileringsmöjligheter. Men det är på tok för tidigt och gynnar Sverigedemokraterna. Liksom "debatten om debatten" innebär det att man diskuterar strategi och andrahandslösningar istället för att diskutera de verkliga politiska målen.

Vi har en allians som fungerar bättre än borgerligt samarbete gjort någonsin tidigare i historien. Vi har en vänsteropposition som håller på att formera sig och som inte skräder orden i sin kritik av den regerande alliansen. Miljöpartiet är i högsta grad en del av denna mot alliansen antagonistiska opposition med en plakatpolitik under den polerade ytan som är svår att förena med den allmänna inriktningen för alliansen.

Allt artar sig till ett spännande val med tydliga och demokratiskt legitima alternativ i de frågor som upplevs som allra viktigast av väljarna: klimatet, jobben och utanförskapet, vården, sjukförsäkringen. Det är mycket möjligt att just dessa tydliga alternativ är vad som behövs för att för att väljarna ska tycka att Sverigedemokraterna är ointressanta.

Alla partier har väl nu uttalat att de vägrar regera med stöd från Sverigedemokraterna och har därmed indirekt uttalat sin beredskap att hitta lösningar över blockgränsen om ett oklart läge skulle uppstå efter valet. Det är fullt tillräckligt och det är i grunden fruktlöst att spekulera hur en sådan lösning ska se ut. Det enda det bidrar till är att göra valet mellan tydliga regeringsalternativ otydligare och därmed minska väljarnas intresse för regeringsfrågan. Och ett sådant minskat intresse är precis vad Sverigedemokraterna behöver för att få folk till valurnorna.

Andra som bloggar om detta: Peter Andersson, Dick Erixon

Intressant? Fler bloggar om sverigedemokraterna, sd, miljöpartiet, folkpartiet, alliansen, rödgröna, jimmie åkesson, rasism, val 2010, centerpartiet, demokrati

Folkpartistisk övertro på staten?

DN-debattutspelens okrönte mästare Jan Björklund förordar idag (DN) ett förstatligande av skolorna (SR). Det tycks vara själva ägandet det handlar om denna gång. I styrinstrumenten har ju redan en omfattande stärkning av statens makt genomförts.

Argumentationen känns något svag: Skolan är idag sämre än förr i världen. Staten skulle bättre kunna målstyra skolan än kommunerna. Läraryrkets status skulle höjas med förstatligande.

Utan att vara någon expert på skolfrågor känner jag dock igen en del av den vaga entusiasmen från dem som tror att ett förstatligande av sjukvården skulle lösa alla dess problem. Och jag reagerar med viss skepsis. Ett antal frågor infinner sig:

1. Hur undviker man risken för en statlig superbyråkrati? Den brittiska sjukvårdsbyråkratin är t. ex. beryktad. Vad jag hört från min pappa brukade berätta om den gamla svenska skolbyråkratin och hur lärare och rektorer drog den vid näsan är inte enbart positivt.

2. Beslutsvägarna riskerar att bli långa i alla frågor som omfattas av den statliga styrningen. Här är dock fp-artikeln oklar. Det handlar ju om målstyrning, men någon ökad makt ska väl också föras över till staten.

3. Hur förhindrar man en felaktig balans i investeringarna i central administration i förhållande till lärarnas löner och skolans verksamhet? En superbyråkrati kan lätt bli ett mycket starkt intresse som får stort inflytande över resursfördelningen.

4. Hur ska en statlig lönepolitik för höjda lärarlöner genomföras utan att bli en lekboll för starka fackliga intressen? Jag är en stark anhängare av höjd status för duktiga lärare och även för genomsnittet av lärare. Men en nationell lönesättningspolitik blir enklare för facken att påverka och styra än 290 kommunala. Och det är inte givet att facken vill belöna de duktigaste lärarna. Erfarenheten och den förda debatten från lärarfacken tyder snartare på en mer rigid löneskala och ett ensidigt fokus på den anställdes formella meriter.

För övrigt är det naivt att tro att staten skulle vara duktigare än kommunerna på att säkra en hållbar ekonomisk finansiering över tid. Fråga poliserna och militären. Och det är faktiskt i den landstingskommunala vården som lönerna stigit snabbast och individuell lönesättning fått störst genomslag.

5. Vad blir friskolornas roll och utrymme är en berättigad fråga. Man får anta att folkpartiet inte vill återförstatliga dessa. Men skulle ett förstatligande inverka på möjligheterna att starta nya friskolor?

6. Hur påverkas personalens arbetsmarknad och möjlighet att välja arbetsgivare om alla idag kommunala skolor samlas i en statlig jättekoncern? Blir det svårare att byta arbetsgivare för att få upp sin lön eller få nya arbetsvillkor. Blir det mer riskabelt att komma på kant med sin arbetsgivare. Det kan finnas fördelar med att odugliga lärare inte kan glida runt i systemet, men det finns också risker för maktmissbruk.

Jag säger inte att kommunerna är några perfekta huvudmän för skolan. Ett dubbelkommando finns, det har alltid funnits och finns kvar även med fp-förslaget även om gränserna förskjuts.
Men den stora frågan är om huvudmannaskapet är den quick fix som Jan Björklund hävdar.

Inom vården är jag en stark anhängare av att politiker inte ska lägga sig i utförandet utan skapa justa ersättningssystem, arbeta med uppföljning osv. Enligt min uppfattning tyder mycket på att det sker bäst då driftformen inte är offentlig.

Även skolan har under en följd av år utvecklats i den riktningen även om det ser olika ut i olika kommuner. Är det inte det som är den utvecklingslinje som man ska ta fasta på? Isåfall kan bl. a. en fortsatt decentraliserad lönesättning behållas. Räcker det egentligen inte med att tydliggöra nationella mål och förbättra uppföljningen? Har inte de åtgärder som Björklund själv vidtagit medfört ett viktigt trendbrott i riktning mot en bättre fungerande skola?

Det finns säkert fördelar med en förstatligad skola. Bl. a. kan karriärvägar skräddarsys. Men den som studerat förvaltningspolitik vet att verkligheten sällan ser ut som kartan. I verkligheten styr starka byråkratier och starka fackliga intressen minst lika mycket som de formella politiska beslutsfattarna. Det bör man ha i åtanke när man diskuterar huvudmannaskap och organisationsformer såväl för skolan som för vården.

Varning för övertro alltså.

Stefan Tornberg har också bloggat om detta. Nu har också Helen Törnqvist - med stora insikter i skolpolitiken - bidragit med ett tugnt inlägg.

Intressant? Fler bloggar om skola, vård, välfärd, stat, kommuner, landsting, jan björklund, folkpartiet.

Det falska brevet Reinfeldt bör läsa noggrant...

Det hade inte sett bra ut om Maud, Jan och Göran verkligen skrivit ett öppet brev till statsministern. Likväl gör Reinfeldt klokt i att noggrant läsa det fiktiva brev Wolodarski publicerar som sin ledarkommentar i dagens DN. Det fångar vissa nya stämningar som jag tycker mig känna igen från alla de mindre allianspartierna. Och dessa stämningar kan om de negligeras eller ges ny näring bli ett hot både mot en fortsatt utveckling av Alliansen och den historiskt unika sämjan mellan allianspartierna.

Delvis följer naturligtvis dessa stämningar av opinionsläget. Men Reinfeldt och andra ledande moderater har bidragit till att skapa oro i de övriga allianspartierna. Reinfeldts tal vid senaste moderata partistämman om att moderaterna skulle ta över socialdemokraternas traditionella roll i svensk politik är ett sådant exempel.

Sakpolitiskt ger jag också Wolodarski alla rätt. Han hade kunnat tillägga att en större inkänning av de övriga allianspartiernas syn på migrationspolitiken också hade varit önskvärd.

De flesta c-, fp- och kd-partister tycker och vill fortsätta att tycka att Fredrik Reinfeldt är en superbra statsminister och en viktig ledare för hela alliansen. Men då måste alliansen komma i första hand och det egna partiets profilering och strategi i andra hand.

Intressant? Fler bloggar om Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Val 2010, Wolodarski.

ps. Det är vanskligt att skriva fiktiva brev. Uppenbarligen finns det läsare som trott att det var äkta. DS.

Lyssna på Carl Jan om gårdsförsäljning

Carl Jan Granqvist och Hans Riese visar på DN debatt övertygande på absurditeten i Systembolagets förslag om hur "gårdsförsäljning" ska kunna genomföras i Sverige. Genomförs förslaget blir det en svensk-byråkratisk parodi på det kontinentala vingårdsbesökets behag. Även om blanketterna fylls i korrekt blir det likväl inte möjligt att smaka varorna på plats - om inte mat serveras.

Nej, detta räcker inte. Svensk småskalig vin- och njutningsdrycksproduktion måste få rimligare villkor att möta sina konsumenter. Och uppenbarligen klarar inte Systemet av att lösa detta på egen hand.

Regeringens utlovade initiativ i frågan bromsas av motstånd från kristdemokraterna. Också från folkpartihåll kan man befara ett motstånd efter Bengt Westerbergs SvD Brännpunkt i veckan. Westerberg får idag svar på tal från centerpartiets gruppledare i riksdagen Roger Tiefensee. Alliansen måste samla sig i denna fråga innan Möja taffelbrännvin och andra lokala produkter av hög kvalitet är ett minne blott.

Jag noterar dock att i Finland sätts en gräns på 13 procent för de drycker som får gårdsförsäljas. Det är inte tillräckligt. Även högkvalitativa spritdrycker, som min favorit Möja taffelbrännvin, måste omfattas.

Läs också mitt tidigare blogginlägg och Per Ankersjös, Johan Hedins och Peter Anderssons (visserligen antagonistiska) inlägg.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

Försvararnas övernit största hotet mot en restriktiv alkoholpolitik!

Gamle fp-ledaren och socialministern Bengt Westerberg argumenterar i dagens SvD Brännpunkt mot gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholdrycker. Det är ett olyckligt inlägg av flera skäl.

Själva sakfrågan - gårdsförsäljningen - är viktig nog. Det finns flera mycket lovande småföretag i Sverige som utvecklat lokalt färgade njutningsdrycker av hög kvalitet. För mig som skärgårdsansvarigt landstingsråd ligger exemplet Möja Taffelbrännvin nära till hands. Det tillverkas i en liten fabrik på den företagsamma ön Möja i Stockholms skärgård och är kryddat av den spanska körvel som växer vild på ön. Den delikata drycken serveras bl a på Grand Hotell i Stockholm och kan köpas för ca 500 kronor flaskan på systembutiken i NK-huset. Men i övrigt är köparna hänvisade till beställningssortimentet eftersom Systemet anser att produkten är för smal för att saluföras brett.

Moment 22 således. Fabriken riskerar att läggas ned eftersom det är nästan omöjligt att bygga upp en marknad i Sverige med ett försäljningsmonopol som visar mycket litet intresse för att främja småskalig produktutveckling.

Gårdsförsäljning skulle innebära att turister på Möja skulle kunna köpa taffelbrännvinet på plats. Det skulle bidra till att skapa en efterfrågan. Samtidigt skulle det bli ytterligare en attraktion som skulle dra kulinariskt intresserade turister till ön. För restauratörer och alkoholdistributörer skulle avprövning underlättas. För Möja som turistö och för skärgården som livsmedelsregion skulle en positiv spiral underlättas. Detta är bara ett exempel.

Jag är en anhängare av en alkoholpolitik som är inriktad på att minska skadligt alkoholbruk och dess sociala konsekvenser. Men jag kan inte se att gårdsförsäljning av exklusiva njutningsdrycker på något vis kan vara en inkörsport till ökat supande.

Får Westerberg och hans meningsfränder - varav åtskilliga finns också i alliansens partier - gehör för sin överdrivet nitiska linje så hindras utvecklingen av en småskalig regionalt präglad livsmedels- och njutningsmedelsproduktion med vidhängande turism. Det vore mycket tråkigt både för svensk mat- och dryckeskultur och för en mera självbärande och mindre understödsberoende landsbygdsutveckling.

Men samtidigt riskerar de övernitiska faktiskt att skada det positiva i svensk alkoholpolitik. Liksom övrig lagstiftning är den nämligen beroende av att ligga någorlunda i fas med den allmänna rättskänslan. Westerberg förser sina egna - och mina - meningsmotståndare med utmärkta argument. Och det skulle - till skillnad från gårdsförsäljning av högkvalitativa njutningsdrycker - faktiskt få allvarliga konsekvenser för hälsa och social sammanhållning.

Fredrik Federley och Johan Hedin bloggar också om detta.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

Debatten om rena sprutor fortsätter

Sensommarens sprututbytesdebatt som initierades av det folkpartistiska nätverket Liberati fortsätter. Nu svarar bl.a. Björn Johnson, narkotikapolitisk forskare, på ett antal landstingsfolkpartisters replik på det ursprungliga inlägget av Liberati.

Tidigare skrivet om Centerpartiets uppfattning i frågan här.

Intressant? Andra bloggar om sprututbyten, skademinimering, harm reduction, centerpartiet, folkpartiet, stockholms läns landsting.

Bards sprututbytesinlägg: Bra i sak, men fel historieskrivning

Ett antal folkpartister aktiva i nätverket Liberati skriver i dag på DN Debatt om behovet av att inför ett sprututbytesprogram i Stockholm. De pekar bland annat på de positiva effekterna från Region Skåne där smittspridningen av HIV i praktiken har stannats av. I Stockholm hade vi så sent som i fjol en grasserande HIV-epidemi bland sprutnarkomaner.

Centerpartiet i Stockholms läns landsting är för sprututbyten. Att människor missbrukar droger är en tragedi, men som politiker måste vi förhålla oss till faktumet att droger alltid har funnits och sannolikt alltid kommer att finnas. Självfallet ska vi motverka nyrekrytering av missbrukare. Men vi behöver också lära oss att hantera missbruk och minimera skadorna för de personer som redan hamnat i eller kommer att hamna i missbruk. Sprututbyten är ett av de mest effektiva sätten att minska lidande, sjukdomsspridning, och öka kontaktytorna till en av de mest utsatta samhällsgrupperna. Dessutom kan det - rätt utformat - öppna kontaktvägar med en låg tröskel för missbrukaren in mot samhällets hjälpinsatser och rehabiliteringsverksamhet.

För oss är det en socialliberal syn på missbruk. Att hjälpa de som är utsatta i den livssituation där de faktiskt befinner sig. Det är därför glädjande att det nu finns en debatt i Folkpartiet om vilka värderingar som ska vara vägledande. Jag har stor respekt för engagemanget i missbruksfrågor bland landstingets folkpartister och moderater. Men rädslan för att sprutbyte skulle legitimera narkotikaanvändning är enligt min uppfattning inte befogad. Det finns också något ur ideologiskt liberal synpunkt tveksamt i att neka en mycket utsatt samhällsgrupp en viktig hjälpinsats från - det sannolikt felaktiga - argumentet att det ger fel signal om samhällets syn på narkotika och därmed kan leda till nyrekrytering. Därför känns det bra att debatten om sprutbytet nu förs inom Folkpartiet.

Med detta sagt är ändå historiebeskrivningen folkpartisterna målar upp inte riktigt korrekt. Landstingsalliansen föreslog en utredning om sprutbyte redan när budget för 2008 antogs hösten 2007. Det var Centerpartiet tillsammans med Kristdemokraterna som drev frågan om sprutbyte medan Moderaterna och Folkpartiet var mer negativa och kompromissen blev en utredning.

I samband med ett motionssvar våren 2008 preciserade vi hur frågan skulle utredas. I det skedet bidrog händelseutvecklingen i Stockholms stad till att en gemensam utredning kunde göras. Baslinjestudien som nyligen publicerades är ett led i det arbetet. Det är en studie som ska ligga till grund för ett framtida beslut om vi ska eller inte ska införa sprututbyten. Hur vi kommer att landa i frågan återstår att se. Min och Centerpartiets uppfattning har inte förändrats, den har snarast förstärkts efter att ha läst studien och själv besökt Region Skånes framgångsrika program.

Den beskrivning som de folkpartistiska artikelförfattarna redovisar ger äran till Alliansen i Stockholms stad. Min bild är att initiativet kom redan för två år sedan, drevs fram parallellt i både stadshuset och landstinget, i båda fall mot stora allianspartiers vilja. Och den konstanta faktorn är att ett enda alliansparti varit för sprutbyte både i riksdag, landsting och Stockholms stad. Det är det liberala Centerpartiet.

Andra som också skriver om debattinlägget: Per Ankersjö, Germaniabloggen

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, sprututbyte, folkpartiet, centerpartiet, birgitta rydberg

Godkänt för Maud

Allianspartiernas uppgörelse (DN, SvD, DI) om energi- och klimatpolitiken är godtagbar, men har starka och svaga punkter:

Plus:
+ Enighet om Världens mest ambitiösa klimatpolitik. Folkpartiet och moderaterna med på 40-procents CO2-reduktion, energieffektivisering och förnyelsebar energi. Jan Björklunds krypskytte mot en ambitiös nationell miljöpolitik är därmed desarmerad.
+ Stor satsning på förnyelsebar energi som lägger en ramp i riktning mot en helt förnyelsebar energiförsörjning.
+ Klimatfrågan får prioritet framför kärnkraften. Det förnyelsebara får prioritet framför både kärnkraft och olja/kol. Att ersätta kärnkraft med olja och kol innan det förnyelsebara hunnit växa tillräckligt hade inte varit ansvarsfullt.
+ Utbyggda gröna certifikat som tvingar elenergin att öka andelen förnyelsebart.
Satsningen på en klimatvänlig transportsektor med beredskap till starkare ekonomiska styrmedel.
+ Den gemensamma uppslutningen kring koldioxidskatten som det mest effektiva klimatverktyget och att denna ska höjas om det behövs.
+ Ambitionen att helt fasa ut fossilbränsle för uppvärmning till år 2020.

Minus:
- För stor andel flexibla mekanismer (en tredjedel). I första hand bör Sverige göra sitt klimatarbete på hemmaplan så att ny teknik utvecklas. Klimatbistånd bör naturligtvis också stärkas men inte räknas in i Sveriges CO2-minskning i den utsträckning som allianspartierna nu föreslår.
- Det saknas ett resonemang om uppgörelsens tidsmässiga räckvidd när det gäller förnyelse av kärnkraft. Vad händer när olja och kol har fasats ut ur hela energi- och transportsektorn? Det hade varit önskvärt med några långsiktiga kontrollstationer i detta syfte.

Maud Olofsson underströk på presskonferensen att Centerpartiets inställning är att kärnkraft inte är en bra energikälla. Hon beskrev det också som att "kärnkraftsparentesen förlängs". Det är en bra beskrivning på en ansvarsfull politik. Det är dock viktigt att Maud och centerledningen behåller ambitionen att avveckla kärnkraften den dag olje- och kolanvändningen upphört. Ambitionen bör vara att arbeta in långfristiga kontrollstationer i detta syfte. Kanske kan Mona Sahlin bidra med att ge Maud Olofsson draghjälp i detta.

Intressant? Andra bloggar om: energi, kärnkraft, klimat, Centerpartiet, alliansen, folkpartiet, förnyelsebar, Jan Björklund, Maud Olofsson, miljö, moderaterna.

Bakläxa för fp-Björklunds klimatpolitik!

Den charmige populisten Jan Björklund har ett problem. Han kan inte stå emot publikfriande budskap om de fått minsta spridning i pressen. Nu har han också hakat på antibiobränslespåret som hävdar att användning av biobränsle driver upp livsmedelspriserna och därmed är ett hot mot världens fattiga. Trots att (fp) och alla andra liberaler hittills sagt att det låga livsmedelspriset är u-ländernas stora problem. Det som står i vägen för en utbyggnad och modernisering av jordbruket i Afrika, Sydamerika och Asien och därmed hindrat framväxten av en lokal industri.

Hela debatten om EU:s och USA:s jordbrukspolitik - där fp gärna synts med de allra mest massmediala plakaten - tar sin utgångspunkt i att de förstört den globala marknaden för biomassa och livsmedel och sänkt priserna. De senaste åren stiger nu priserna så att följderna av EU:s och USA:s regleringar och dumpnng omintetgörs. Men då ser Björklund, i sällskap med ett antal lobbyister för oljeindustrin och antiglobalister från vänstersidan, det som ett hot mot de fattiga.

Slutsatser:
1. Det kan inte vara den långsiktiga omsorgen om tredje världens invånare som är vägledande. Är man mot högre livsmedelspriser borde (fp) - synnerligen oliberalt - vara för fortsatt dumpning av livsmedelspriserna.
2. Det är inte fakta som väglett (fp):s klimatgrupp utan som vanligt jakten på ett populärt och bildmässigt budskap som sticker av från andra partiers.
3. Klimatfrågan har sitt primära intresse för Björklund som argument för kärnkraftsutbyggnad - en lösning som jag inte kategoriskt vill avfärda i sak men som alla insatta vet är helt otillräcklig för att möta de globala behoven. Ungefär lika otillräcklig som biobränslen.
4. Gamla Folkpartiet lever än och Björklunds ansvarskänsla - för en politik baserad på fakta och för Alliansens sammanhålling - har inte vuxit ett skvatt med partiledarskapet.

Jag beklagar detta. Förvirringen kring biobränsleanvändningen riskerar att få klimatomställningen att bromsas av osäkerhet samtidigt som en historisk möjlighet till ekonomisk utveckling i stora delar av tredje världen kvävs i sin linda. Folkpartiet behövs i kampen för ett bättre klimat. Men på det här utspelet borde utbildningsministern Björklund få en ordentlig hemläxa. Hem och läs på. Och tänk på att klimatfrågan är på riktigt - inte ett spel för att vinna väljare.