Om mp+alliansen: En sak taget!

Nu har läggspelet börjat om vad som händer OM Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och OM de får en vågmästarställning (SR, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN). Självklart innebär en sådan debatt intressanta profileringsmöjligheter. Men det är på tok för tidigt och gynnar Sverigedemokraterna. Liksom "debatten om debatten" innebär det att man diskuterar strategi och andrahandslösningar istället för att diskutera de verkliga politiska målen.

Vi har en allians som fungerar bättre än borgerligt samarbete gjort någonsin tidigare i historien. Vi har en vänsteropposition som håller på att formera sig och som inte skräder orden i sin kritik av den regerande alliansen. Miljöpartiet är i högsta grad en del av denna mot alliansen antagonistiska opposition med en plakatpolitik under den polerade ytan som är svår att förena med den allmänna inriktningen för alliansen.

Allt artar sig till ett spännande val med tydliga och demokratiskt legitima alternativ i de frågor som upplevs som allra viktigast av väljarna: klimatet, jobben och utanförskapet, vården, sjukförsäkringen. Det är mycket möjligt att just dessa tydliga alternativ är vad som behövs för att för att väljarna ska tycka att Sverigedemokraterna är ointressanta.

Alla partier har väl nu uttalat att de vägrar regera med stöd från Sverigedemokraterna och har därmed indirekt uttalat sin beredskap att hitta lösningar över blockgränsen om ett oklart läge skulle uppstå efter valet. Det är fullt tillräckligt och det är i grunden fruktlöst att spekulera hur en sådan lösning ska se ut. Det enda det bidrar till är att göra valet mellan tydliga regeringsalternativ otydligare och därmed minska väljarnas intresse för regeringsfrågan. Och ett sådant minskat intresse är precis vad Sverigedemokraterna behöver för att få folk till valurnorna.

Andra som bloggar om detta: Peter Andersson, Dick Erixon

Intressant? Fler bloggar om sverigedemokraterna, sd, miljöpartiet, folkpartiet, alliansen, rödgröna, jimmie åkesson, rasism, val 2010, centerpartiet, demokrati

Att ta eller inte ta debatten med Sverigedemokraterna.

Efter Sverigedemokraternas massmediala genomslag de senaste veckorna är det nu omstart på den gamla debatten om man ska ta debatten. Sanna Rayman skriver bl. a. om detta på Svenska Dagbladets ledarblogg liksom min medarbetare Oscar Sundevall och min gamla uppsalakompis Stefan Olsson och många andra.

Vilken strategi ska de humanistiska partierna till höger och vänster om blockgränsen anamma för att inte Sverigedemokraterna ska vinna valet och komma in i riksdagen? Hur bör massmedia förhålla sig? Är det mera dåligt för Sverigedemokraterna att deras i allmänhet undermåliga argumentation granskas än det är bra för dem att få massmedial uppmärksamhet? Eller tvärtom?

Jag fylls av olust inför detta dilemma. Det är ett strategiskt problem utan facit. Och den typen av självcensur som ligger i slutsatsen att "inte ta debatten" eller "ge Sverigedemokraterna utrymme" strider mot politikens och demokratins logik.

Två frågor infinner sig:

1. Är det sunt att samtliga riksdagspartier och samtliga massmedia anser sig kunna eller anses kunna agera som en monolit med möjlighet att agera enhetligt enligt en strategisk plan?

2. Är det praktiskt möjligt för dessa partier och massmedier att formulera en sådan strategi och sedan agera för den på detta enhetliga sätt?

Jag lutar åt att svaret är nej på den första frågan och jag är övertygad om att svaret är nej på den andra frågan.

Min rekommendation är att ge upp dessa försök och omgående lämna debatten om debatten. Var och en måste agera efter sin bedömning och sin logik. Demokratin kan inte regisseras. För övrigt tror jag att den bästa strategin är att hålla fokus på de frågor respektive politiker, politiska parti eller journalist anser vara viktigast. I frågor om klimatet, jobben, sjukskrivningarna och säkerhetspolitiken hamnar knappast SD i fokus.

Därutöver kommer några - jag tror jag hör till dem - att vilja "ta debatten" medan andra inte vill göra det. Det är så det kommer att bli och det är så det bör vara.

Det vore mycket obehagligt om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen eller för den delen i Stockholms läns landsting. Men problemet bör ges rimliga proportioner. En förkrossande majoritet av Sveriges befolkning stödjer ett öppet samhälle och en liberal migrationspolitik. Och även om Sverigedemokraterna klarar 4-procentsspärren så kommer de att vara en extremistisk droppe i ett hav av politiska företrädare som liksom den stora majoriteten svenskar avskyr Sverigedemokraternas människosyn.

Intressant? Fler bloggar om sverigedemokraterna, sd, jimmie åkesson, rasism, val 2010, centerpartiet, debatt, retorik, strategi, demokrati

Wachtmeister banbrytande rön tidigarelägger islams födelse med 600 år

Wachtmeister förklarar på Newsmill att Åkesson säger vad alla tänker. Och han baserar det på ett antal "fakta". Bland annat:

"Motsättningarna mellan kristna och muslimer har pågått i två tusen år. Vi måste
därför se på dessa frågor i ett historiskt perspektiv och inte med Mona Sahlins
"deras kultur är bättre än vår larviga midsommar" sätt att tänka."

Det är nog bra om man läser på sin historia innan man väljer att "se dessa frågor ur ett historiskt perspektiv". Islam har bara funnits i knappt 1400 år - inte i 2000 år som Wachtmeister verkar tro.

För övrigt är det knappast en allmän historisk sanning att kampen mellan islam och kristendom varit en kontinuerlig och dominerande linje i historien under dessa år. Som jag påpekade i tidigare blogginlägg har det dött betydligt fler människor i krig mellan kristna länder och läror och i krig mellan muslimska länder och läror än i krig mellan kristna och muslimer.

Intressant? Läs fler bloggar om Wachtmeister, Sverigedemokraterna, SD, Jimmie Åkesson, islam, rasism, val 2010, politik

Maud fick inga svar från Åkesson

Bra Maud! Debatten mellan Maud Olofsson och Jimmie Åkesson i SVT:s morgonsoffa sa mer om Sverigedemokraternas debattmetod än om deras politik. Inga svar gavs på kritiken mot debattartikeln i Aftonbladet. Åkessons mantra var istället att Centerpartiet låter en radikal islamist kandidera till riksdagen. Detta vidhåller han trots att han vet att det är fel.

Aldebe har förnominerats men det kan vem som helst bli enligt Centerpartiets stadgar. Det är först i nästa steg som partidistriktet väljer vilka personer som ska få bli riksdagskandidater och stå på partiets lista. Troligen är Aldebe chanslös på grund av hans åsikter, hans planer att starta eget parti och det faktum att han inte har betalt meddlemsavgiften.

Debatten visade inte bara att Åkesson inte kan försvara sina påståenden utan att han också är beredd att framföra påståenden som han vet är osanna om sina motståndare. Maud ställde bra frågor men jag saknade en: jag skulle vilja höra Jimmie Åkesson muntligt förklara vad han menar med att Sverige är ett "oikofobiskt" samhälle.

Intressant? Fler bloggar om centerpartiet, maud olofsson, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, rasism, val 2010

Svaga historiska argument från Åkesson

Jimmie Åkesson exponerar i dagens Aftonbladet sin uppfattning att Islam är det stora hotet mot Sverige och Västerlandet. Han tillgriper en serie löst hoprafsade argument som knappast håller för en kritisk prövning.

Bl. a. att mångkulturella samhällen är en monokulturell företeelse som enbart förekommer i postmodernt "oikofoba" samhällen - dvs. i dagens Västerland. Det är en snygg paradox men den är tom på logiskt innehåll. Resonemanget faller både på vetenskapsteoretiska och historiska grunder.

Vad menar Åkesson med sin paradox om ett mångkulturellt samhälle byggande på en monokultur? Det är ju bara en lek med ord som syftar till att framställa mångkulturalister som lika enkelspårigt inskränkta som motståndarna till mångkultur. Några definitioner ges inte, och denna brist döljer ett språkligt cirkelargument utan beviskraft.

Vidare finns det visst - tvärtemot vad Åkesson påstår exempel på mångkulturella samhällen tidigare i historien. Lustigt nog har flera av dessa miljöer uppstått under muslimsk överhöghet. T. ex. stora delar av arabvärlden under medeltiden, det spanska-moriska Andalusien under 12-1400-talen samt Konstantinopel under Osmanska riket från erövringen till Första världskrigets utbrott. Det finns också exempel från kristna länder. Exempelvis Aragonien under 1200- och 1300-talen. Men generellt sätt har kristna länder före upplysningstiden varit mycket sämre i grenen tolerans mot oliktänkande än de muslimska.

Åkesson hävdar att islam varit i krig mot kristendomen under 1400 år. Att ett permanent krigstillstånd rått under den perioden är gravt förenklande. Vissa kristna och muslimska regimer har dock under långa perioder hämtat sin legitimitet ur ett påstått uppdrag att försvara sin religion och bekämpa trosfiender. Det gäller t.ex. det relativt fridsamma osmanska riket liksom kristna riken på den iberiska halvön under medeltiden, men även Ryssland, Polen och Österrike har sådana inslag. (I Sveriges fall har legitimiteten historiskt snarare hämtats från kamp mot andra grenar av kristendomen - dvs. papister och ryssar - medan intresset för kampen mot det avlägsna islam varit rätt undanskymt). Därmed inte sagt att ens dessa regimer i verkligheten bedrivit en kontinuerlig kamp. Det har dött betydligt fler människor i krig mellan kristna (och troligen också i krig mellan muslimer inbördes) än i krig mellan kristna och muslimer.

Slutligen hänvisar Åkesson till en undersökning bland engelska muslimska ungdomar som visar att 37 procent sluter upp bakom radikala islamistiska påståenden. Jag instämmer i att detta är ett orostecken. Precis som att en undersökning för några år sedan visade att en ungefär lika stor andel av svenska ungdomar ifrågasatte om Förintelsen ägt rum. Jag undrar för övrigt vad Åkesson och hans meningsfränder anser om Förintelsen just idag?

Min förhoppning - som jag tror är tämligen välgrundad i historisk empiri - är att ungdomar som intar korkade radikala ståndpunkter i gymnasieåren i de allra flesta fall nyktrar till när de blir några och tjugo. Tyvärr är det nog för sent att hoppas på Jimmie Åkesson.

Radikal islamism är inte bra. Men Sverigedemokrater och andra rörelser som vill piska upp rädsla och hat mellan grupper i ett i huvudsak harmoniskt fungerande samhälle är inte ett dugg bättre.

Intressant? Läs fler bloggar om Sverigedemokraterna, SD, Jimmie Åkesson, islam, rasism, val 2010, politik.

Fler bloggare om Åkessons debattartikel: Hedin, Bojerud, Abir, Erika, PL&C, Stina