Skärp dig, Wetterstrand

En garanterad snackis lär bli "kronprinsessan", boken om Maria Wetterstrand. I dagens Metro finns en försmak från boken där Wetterstrand passerar ett nytt lågvattenmärke. Hon beskriver Centerpartiets energiuppgörelse i ord som "så svagt, så jävla ryggradslöst, så fegt, så principlöst".

Jag tycker att det är mycket lågt att ifrågasätta vårt engagemang för miljön bara för att man inte råkar dela uppfattning i sakfrågan. Maud fick stående ovationer på partistämman i fjol när uppgörelsen presenterades. Centerpartister skäms inte för Sveriges nya klimat- och energipolitik.

Uppgörelsen om energin innebär att Sveriges nationella mål blir 50% förnyelsebar energi 2020 och 40% minskade utsläpp av klimatgaser. Utöver detta blir målet 30 TWh vindkraft 2020 och 25 TWh förnyelsebart via elcertifikatsystemet. Mig veterligen de högsta målsättningarna för något industriland.

Ja, allt detta är långt mycket mer ambitiöst än vad Miljöpartiet någonsin mäktade med som stödparti till Socialdemokraterna under 12 år. Det är kanske där skon klämmer för Maria?

Eller så förstår hon helt enkelt inte att för Centerpartiet är det viktigare att tackla klimatfrågan före kärnkraften. Att tycka annorlunda än Maria Wetterstrand är - hör och häpna - inte detsamma som att man är feg eller principlös.

I den bästa av världar skulle vi enbart ha förnyelsebar energi. Men det valet finns inte inom överskådlig framtid. Och en röst på MP förändrar inte det faktumet. De flesta centerpartister föredrar kombination koldioxidneutral kärnkraft och utbyggd vinkraft varje dag framför vindkraft och bolmande tyska kolkraftverk. Det står vi för. Uppgörelsen förlänger kärnkraftsparentesen - men när vi klarat den mycket större utmaningen att fasa ut kol och olja - säg 2040-2050) lär det inte vara någon omöjlighet att klara utfasningen också av kärnkraften om det skulle vara aktuellt om dess miljöproblem då inte är lösta.

Parentetiskt kan tilläggas att Centerpartiet var som störst innan kärnkraftsfrågan ens kom upp på den politiska dagordningen - och innan samarbetet började med Socialdemokraterna. Alltså 1973, tre år innan Barsebäck 2 laddades. Det passar kanske inte in i historiskt okunniga vänsterbloggares världsbild, men så är det.

Bloggar om: alliansen, centerpartiet, energiöverenskommelsen, energiproduktion, fältbiologerna, green peace, kärnkraft, kärnkraftsöverenskommelsen, klimat, miljö, regeringen, solveig ternström, vindkraft

Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, AB

Läs även: Helene Törnqvist, Anders Dahlberg, Magnus Andersson, Annie Johansson, ETR, Elias Giertz och främst av alla Albin Ring Broman

Mea culpa - i statistik men inte i argument.

Medger härmed att jag i ett tidigare blogginlägg i god tro använde arbetsmarknadsstatistik som anförts i andra bloggar utan att själv granska grundkällan. De utsagor som framförts om att Reinfeldt trots att han medgav fel ändå skulle ha haft rätt kan jag inte efter granskning av SCB:s statistikdatabas på ett helt tillfredsställande sätt underbygga. Jämförelserna blir visserligen lite olika beroende på vilka perioder man jämför och huruvida man avser heltidsarbeten (som utvecklats mer gynnsamt) eller det totala antalet arbetstillfällen - dvs. även deltidsarbeten omräknat till heltidsekvivalenter - som utvecklats mer negativt under krisen. Likaså om man jämför december 2009 med december 2005 (samma månad) eller med t.ex. september 2006.

Det är dessutom - vilket jag aldrig förnekat - ett faktum att arbetslösheten är högre idag än 2006 och sannolikt kommer den att fortsätta öka något under 2010. Orsakerna till detta är välkända - en unikt våldsam internationell konjunkturkollaps under 2008 och 2009.

Min uppfattning är och har varit att arbetslösheten bör vara huvudfrågan i valet 2010. Min uppfattning är vidare att Alliansens politik med största sannolikhet är mer effektiv i att skapa fler jobb än de rödgrönas. Innan krisen lyckades Sverige nå unikt hög sysselsättning trots en massiv ökning av arbetskraftsutbudet. Reinfeldt-argumentet var alltså inte nödvändigt för min tes.

Jag tror dessutom att flertalet medborgare delar den bedömningen och är väl medveten om att finanskrisens verkningar knappast kan skyllas på regeringen. Lägg till det de ekonomiska konsekvenserna av skattechock, Ohly-skräck och radikal omläggning av kursen i energipolitiken.

Men inte heller Alliansens politik är sannolikt tillräcklig. Tillräckligt mycket har inte gjorts för att underlätta för nyanställningar och trösklarna till arbetsmarknaden är fortfarande alltför höga. Det behövs ännu större regelförenklingar - t.ex. slopat revisionstvång - för mindre företag och det behövs en kraftig reformering av turordningsreglerna för LAS. Helst bör också arbetsgivaravgifterna sänkas.

Med andra ord står Centerpartiet för huvudalternativet inte bara till de rödgröna utan även till den övriga Alliansen i jobbvalet 2.0 år 2010. Jag har mycket svårt att tro att de rödgröna kan göra troligt att de har bättre förslag som verkligen minskar arbetslösheten.

Summa summarum, Westerholm, jag medger något som kan likna ett faktamässigt snedtramp i debatten om arbetslösheten (om inte mina källor omgående kommer till min undsättning). Men jag backar inte från min tes, att HBT-sossens listning av orsaker till att de Rödgröna kan vinna valet inte realistiskt kan räcka för att ge de rödgröna valsegern. Därmed inte sagt att läget är helt hopplöst för er, men mer krävs. Och jag tror att ni får svårt att leverera det som sammanhållet regeringsalternativ.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, kärnkraft, jobb, arbetslöshet, val

ps. Svarar HBT-sossens svarsinlägg i morgon. DS.

HBT-sossens fromma förhoppningar

Bloggen HBT-sossen som skrivs av Åsa och Alexandra Einerstam har ett långt inlägg om varför de tror att de rödgröna ska vinna valet. Jag blev lite intressserad av detta inlägg efter att ha läst på Peter Anderssons blogg. Men efter läsningen står jag i förundran. Är det en spridd uppfattning bland de rödgröna att de kan vinna valet på detta? För mig framstår det som antingen en utpräglad strutsmentalitet eller ett desperat försök att sprida optimism bland de efter februaris opinionsmätningar (SKOP, Demoskop, SIFO) vacklande vänsterleden.

Jag har gjort en kommentar punkt för punkt som följer här:

1. Alliansen har inte tappat jobbfrågan. Med 100.000 nya jobb (jepp, Reinfeldt hade rätt, SCB hade ändrat mätmetoden) trots superkris kan regeringen ta debatten med trovärdighet medan de rödgrönas förslag verkar vara gammal skåpmat med små möjligheter att leda till riktiga jobb.

2. Trygghetssystemen. Debatten har planat ut efter alliansens slipningar av kanterna på systemen. I praktiken kommer få människor att uppleva det som HBT-sossen och oppositionen beskriver det medan många kommer att uppleva rehabilitering och myndigheter som bryr sig.

3. FRA, IPRED, SWIFT. Konkretionen brister i det rödgröna alternativet. Det blir lika svårt för Mona som för Fredrik att gå på tvärs mot världssamfundet. Det är också lätt att syna då (s) var i full färd att gå mycket längre än alliansen gjort innan regeringsskiftet 2006. För övrigt var allianspartierna med och fällde SWIFT i EP.

4. Allmännyttan har noll potential som valfråga. Kanske den kan egga några hyresgästföreningsombudsmän men dom är ju redan sossar. Avknoppningar (som på många sätt var ett bra verktyg) är för övrigt ett helt stängt kapitel. Kommer inte att leda till någon debatt.

5. "Vårdslakt Stockholm" upplevs helt annorlunda av patienterna än av vänsterjournalister och oppositionen. Även om systemet inte är perfekt har det medfört enorma förbättringar i framför allt tillgängligheten och det vet folk. Läs för övrigt logopedernas artikel i dagens DN.

6. Lavaldomen intresserar bara fackombudsmän som ändå har betalt för att rösta på och propagera för de rödgröna.

7. Kärnkraft. Sorry, men stödet för alliansens klimat- och energiöverenskommelse är stort i Centerpartiet. Även om de flesta av oss vill avskaffa kärnkraften på lång sikt inser vi att klimatet är ett mer akut problem och är hysteriskt glada över den historiskt unika satsningen på förnyelsebar energi och vindkraft. Vi vet dessutom att väljarna håller med oss (läs t.ex Sören Holmberg). T o m DN:s journalist konstaterade på (C):s kommundagar att motståndet mot energiuppgörelse var dött.

8. Jämställdhet. Vårdnadsbidraget är knappast det jätteproblem de rödgröna vill göra det till. Och skulle fler välja att ta ut det skulle sossarnas valstrateger ha ett ännu större problem. För övrigt uppskattar många det kraftiga jobbskatteavdraget, hushållsnära tjänster och ökat kvinnligt företagande.

9. HBT-frågor. Alla partier utom kristdemokraterna lovade könsneutral äktenskapslagstiftning. Och alla partier utom (kd) levererade. Det måste vara förtretligt att den (s)-regering som förhalade homoäktenskap och adoptioner i åratal inte fick se (kd) ta vid där Göran Persson slutade. Ni kan aldrig förklara denna fråga för väljarna på ett begripligt sätt. Flyktingfrågan sköts beklagligt av nuvarande regering. Och det gjorde den av Perssons regering också.

Tyvärr (för dig) HBT-sossen, din lista bekräftar att de Rödgröna har tomt i ammunitionsförrådet. Ska det bli jämt i valet krävs mycket mer än detta. Och seriöst, s-bloggare (Högberg, Sjölander, Westerholm, s-buzz), det är väl bara för att hypa varandras knuff-poäng - eller av medömkan för HBT-sossens stora arbetsinsats med inlägget - som ni länkar och ropar hurra i kommentarsfältet. Inte kan väl t.ex. smarte Peter Andersson seriöst hålla med om att de Rödgröna kan vinna valet på Alexandras genomskinliga soppa?

läs också Magnus Andersson, Johan Hedin och Johan Pettersson.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, Mona Sahlin, HBT, FRA, SWIFT, kärnkraft, laval, jobb, arbetslöshet, val

Det kommunala vetot om uranbrytning måste finnas kvar

Det är oroväckande att Fredrik Reinfeldt öppnar på dörren för uranbrytning i Sverige. Det finns ett kommunalt veto kring uranbrytning, och föga förvånande är få kommuner intresserade av att ha en urangruva runt knuten. Skulle scenariot om svensk uranbrytning någonsin aktualiseras skulle det sannolikt kräva att regeringen kör över det kommunala självbestämmandet.

Jag är inte så förtjust i kärnkraft men jag tycker ännu sämre om olja och kol. Därför anser jag att alliansens klimat- och energiuppgörelse är bra och välavvägd. Kärnkraften får finnas kvar och befintliga reaktorer får ersättas under tiden Sverige avvecklar de fossila bränslena och samtidigt som satsningarna på förnyelsebara energikällor boostas.

Men oavsett vad man tycker om kärnkraft medför brytningen stora lokala miljöproblem, i Sveriges fall i mycket känsliga naturmiljöer framförallt i Norrlands inland och i Västra Götalands kulturbygder. Det kommunala vetot kring brytning av uran bör om något stärkas och inte försvagas för att säkerställa att invånare blir delaktiga i beslut om eventuella brytningsprojekt med radikal påverkan på deras livsmiljö.

Ska brytning över huvud taget släppas fram bör det åtminstone ske efter en tuff förhandling där lokala intressen kan försäkra sig om god kompensation och deras försämrade livskvalitet avspeglas i höjda kostnader för att få bryta.

Jag litar på att Centerpartiet i regeringen tar avstånd från, och blockerar eventuella moderata framstötar för att luckra upp den kommunala vetorätten och tvångsexproprieringar av människors hembygder.

Per Ankersjö kommenterar också.

***

Jag noterar för övrigt att det finns en mycket stark folklig förankring i att förnyelsebara bränslen är det energislag vi bör satsa på för framtiden. Hela 70% stödjer förnyelsebart, jämfört med 15% för kärnkraften enligt en färsk undersökning. De som ensidigt förespråkar kärnkraft som lösningen på våra energiproblem bör därför ha viss ödmjukhet inför den folkliga opinionen.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, centern, kärnkraft, moderaterna, alliansen

Godkänt för Maud

Allianspartiernas uppgörelse (DN, SvD, DI) om energi- och klimatpolitiken är godtagbar, men har starka och svaga punkter:

Plus:
+ Enighet om Världens mest ambitiösa klimatpolitik. Folkpartiet och moderaterna med på 40-procents CO2-reduktion, energieffektivisering och förnyelsebar energi. Jan Björklunds krypskytte mot en ambitiös nationell miljöpolitik är därmed desarmerad.
+ Stor satsning på förnyelsebar energi som lägger en ramp i riktning mot en helt förnyelsebar energiförsörjning.
+ Klimatfrågan får prioritet framför kärnkraften. Det förnyelsebara får prioritet framför både kärnkraft och olja/kol. Att ersätta kärnkraft med olja och kol innan det förnyelsebara hunnit växa tillräckligt hade inte varit ansvarsfullt.
+ Utbyggda gröna certifikat som tvingar elenergin att öka andelen förnyelsebart.
Satsningen på en klimatvänlig transportsektor med beredskap till starkare ekonomiska styrmedel.
+ Den gemensamma uppslutningen kring koldioxidskatten som det mest effektiva klimatverktyget och att denna ska höjas om det behövs.
+ Ambitionen att helt fasa ut fossilbränsle för uppvärmning till år 2020.

Minus:
- För stor andel flexibla mekanismer (en tredjedel). I första hand bör Sverige göra sitt klimatarbete på hemmaplan så att ny teknik utvecklas. Klimatbistånd bör naturligtvis också stärkas men inte räknas in i Sveriges CO2-minskning i den utsträckning som allianspartierna nu föreslår.
- Det saknas ett resonemang om uppgörelsens tidsmässiga räckvidd när det gäller förnyelse av kärnkraft. Vad händer när olja och kol har fasats ut ur hela energi- och transportsektorn? Det hade varit önskvärt med några långsiktiga kontrollstationer i detta syfte.

Maud Olofsson underströk på presskonferensen att Centerpartiets inställning är att kärnkraft inte är en bra energikälla. Hon beskrev det också som att "kärnkraftsparentesen förlängs". Det är en bra beskrivning på en ansvarsfull politik. Det är dock viktigt att Maud och centerledningen behåller ambitionen att avveckla kärnkraften den dag olje- och kolanvändningen upphört. Ambitionen bör vara att arbeta in långfristiga kontrollstationer i detta syfte. Kanske kan Mona Sahlin bidra med att ge Maud Olofsson draghjälp i detta.

Intressant? Andra bloggar om: energi, kärnkraft, klimat, Centerpartiet, alliansen, folkpartiet, förnyelsebar, Jan Björklund, Maud Olofsson, miljö, moderaterna.

Kärnkraften: Helt förnybar energi måste vara slutmålet

De hemliga överläggningarna i Centerpartiets riksdagsgrupp om kärnkraften är en av kvällens nyheter. De flesta förstår att klimatfrågan får konsekvenser för lämpligheten av en snabb kärnkraftsavveckling i Sverige. Likväl behöver Centerpartiets ledning göra några mycket viktiga preciseringar av sin inställning till kärnkraftens framtid inför en uppgörelse om klimat- och energipolitiken:

1. Även om klimathotet är mer akut och måste få högsta prioritet de närmaste decennierna är kärnkraften ingen bra energikälla ur miljö- och säkerhetspolitisk synpunkt. Ser man kärnkraft som en lösning på klimatproblemen krävs en mångdubbling av antalet reaktorer i världen med kraftigt ökade risker för olyckor, kärnvapenspridning och användning av radioaktivt material i terrorsyfte.

2. Förnyelsebara energikällor växer så det knakar i både Sverige och övriga världen. Den utvecklingen måste ges gynnsamma möjligheter att fortsätta och förstärkas.

3. Därför bör kärnkraftens andel av energiproduktionen inte tillåtas öka och därigenom tränga ut marginellt dyrare förnyelsebara alternativ.

4. Ett sätt att uppnå detta är att slå fast att subsitutionen av den olja och kol som används i Sverige bör ske med förnyelsebara alternativ.

5. När olje- och kolanvändningen i Sveriges energiförsörjning (i bred mening, dvs även inom transportsektorn) ersatts med förnyelsebara alternativ måste målsättningen vara att ersätta också kärnkraften med förnyelsebara energikällor.

6. Dessa utgångspunkter innebär att en överenskommelse om fortsatt drift och förnyelse av tio kärnreaktorer (kristdemokraternas förslag) måste vara tidsbegränsad och omprövas i takt med att de långsiktiga klimatmålen uppnås.

När Centerpartiet preciserar sin ståndpunkt inför slutförhandlingarna med övriga partier i Alliansen om klimatpropositionen och energipolitiken är det oerhört viktigt att Maud Olofsson och centerledningen är tydliga med att vi inte gillar kärnkraft men inser att klimatfrågan måste få prioritet på mellanlång sikt. Annars riskeras inte bara allvarliga problem med trovärdigheten som liberalt miljöparti inför väljarna, utan också partimedlemmarnas övertygelse om att partiledningen gör en ansvarsfull bedömning av vad som krävs för att rädda vår miljö. Annorlunda uttryckt står partiets själ då på spel.

Kommundagarna i Visby blir ett mycket viktigt tillfälle för centerledningen att klara denna balansakt.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, klimat, kärnkraft, Maud Olofsson