Ofinansierad t-bana i omöjligheternas (S)tockholm

Socialdemokraterna för kampanj under rubriken "Möjligheternas Stockholm" och delar bland annat ut flygblad med sitt förslag till hur t-banan ska byggas ut (se bild). Kartan har inte bara spår till Karolinska och Nacka (relativt väletablerade förslag som många även i Alliansen och Centerpartiet anser angelägna att bygga när pengar finns) utan även

- Hjulsta-Barkarby
- Hagsätra-Älvsjö
- Liljeholmen-Fridhemsplan (tvärförbindelse)
- Mörby Centrum-Täby-Arninge
- Rinkeby-Hallonbergen (tvärförbindelse)
- samt "en yttre t-banering" som man inte ens bemödat sig att specificera dragningen för.

Den sammanlagda kostnaden för dessa planskisser lär lågt räknat uppgå till 100 miljarder kronor. I dagens penningvärde.

Detta är vackra drömmar som förvisso varav förmodligen några kommer att förverkligas under de kommande hundra åren. Men som kampanjmaterial i valrörelsen är det antingen oseriöst eller bedrägligt.

Visserligen sade en av socialdemokratins tidigare partiledare att "Politik är att vilja". Men enbart vilja räcker inte. Politik handlar också om att prioritera. Om nu socialdemokraterna tydligt sade att kollektivtrafiken stenhårt ska prioriteras framför sjukvården vore det en sak. Men det säger de inte. Tvärtom vill de satsa många hundra miljoner mer på vården varje år. Och deras politiska företrädare i landstinget hävdar att skattetrycket måste öka för att vårdens behov ska kunna tillgodoses.

Och även om man ställer upp på att prioritera t-baneutbyggnad framför andra spårvägar så ensidigt som spårvagnsmotståndarna i (s) gör så är det svårt att se att nyttan med flera av projekten står i någon proportion till kostnaderna. Det känns snarare som att (s) väljer att plocka upp varenda tänkbar t-baneutbyggnad i förhoppningen att överflankera konkurrenterna i miljöpartiet och alliansen om att vara mest kollektivtrafik- och miljövänlig. Ett PR-trick snarare än en seriös plan således.

Innan socialdemokraterna tydligt visar att de prioriterar kollektivtrafik framför sjukvård, fördubblar de statliga infrastrukturinvesteringarna (och därmed prioriterar trafik framför höjd a-kassa och friare sjukförsäkring) eller tänker chockhöja landstingsskatten med flera kronor är deras t-banekarta enbart en illustration av "omöjligheternas Stockholm".

Albin Ring Broman och Christer G Wennerholm har bloggat. Liksom förstås Peter Andersson.

Idag invigde jag framtidens tandvård

Idag nyinvigde jag en av de tandvårdskliniker som nybildade tandvårdsentreprenören Distriktstandvården i Sverige AB tagit över från landstinget. Distriktstandvården i Sverige AB (DTV) bildades när Stockholms läns landsting sålde 10 folktandvårdsmottagningar i slutet av förra året. Ett beslut som jag själv varit upphovsman till och pådrivare bakom.

Distriktstandvårdens grundare - vd Ibbe Gnem, vice vd Jan Lindqvist och verksamhetschef Marianne Westerlund - är tre inspirerande drivkrafter med mångårig erfarenhet. De har lyckats identifiera hur tandvården kan utvecklas för att både bli effektivare, ge mer utveckling åt medarbetarna och en god och kostnadseffektiv tandvård för patienterna. Något som jag tror blir en frisk fläkt för den svenska tandvården.

Jag har goda förhoppningar om att Distriktstandvården kommer att lämna ett kraftfullt bidrag till utvecklingen av samhällstandvård i vårt län. Det bör noteras att Distriktstandvården har samma områdes och befolkningsansvar som Folktandvården tidigare hade i de områden mottagningarna ligger.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att Distriktstandvården med hårt jobb kan bli tandvårdens motsvarighet till Capios framgångsrika övertagande av Sankt Görans akutsjukhus. Överlåtelsen av detta sjukhus spelade en enorm roll som gott exempel på vad entreprenörskap kan betyda för välfärdens utveckling samtidigt som sjukhuset blev fröet till en internationell vårdkoncern som idag finns i många europeiska länder.

Det slår mig att oppositionens vildsinta kritik mot försäljningen av folktandvårdskliniker nu har dött. Är det därför att de inser att Distriktstandvården är en succé i framväxande?

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, centerpartiet, centern, alliansen, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB

Går det över huvudtaget att bli centerpartist med SvD:s test?

Nu har jag också testat SvD:s beryktade partikompass. Jag har svarat helt enligt övertygelse och blivit folkpartist. Jag har svarat helt enligt Centerpartiets politiska program och blivit folkpartist. Och jag har avsiktligt svarat starkt motsatt fp:s ståndpunkter i deras viktigaste frågor samt markerat dessa frågor plus vargjakten som de viktigaste... och blivit folkpartist.

Andra bloggare har också testat valkompassen med liknande resultat. Frågan är nu om kompassen över huvud taget kan ge resultatet Centerpartiet. Eller för den delen moderaterna.

En förklaring till att testet ger dessa resultat kan vara att allianspartierna tycker lika i många frågor och att fp av någon anledning ges högre poäng på ståndpunkterna. Dvs om man svarar att man är "starkt för" eller "starkt emot". En annan förklaring skulle kunna vara att testet har fler frågor som handlar om frågor som är profilfrågor för (fp) än för (c) och att det ger utslag. En tredje förklaring skulle kunna vara att Centerpartiet inte anses ha några uppfattningar i frågorna - men det vet jag är fel och det borde min gamle handledare Stigbjörn Ljunggren som varit med och utformat testet också göra...

Slutligen finns frågan: Är det rentav någon slags programmeringsfel som viktar partiernas poäng olika?

Jag tror att det vore bra om någon på SvD undersökte om testets utformning verkligen är rimlig. Tester av denna sort anses ha påverkat valresultaten 2006 enligt Sören Holmberg och hans valforskarkompisar - något man kan läsa i deras analys av valet 2006.

Politometern och Intressant. Andra bloggares åsikter om partikompass, val 2010

ps. Nu testade jag att svara ärligt men med de försiktiga alternativen istället för "starkt för" och "starkt mot" och blev nu kristdemokrat - följt av fp... DS.

Att kunna röra sig är en del av frihetstanken

Rasmus Fleischer på Copyriot, som oftast är en läsvärd bloggare med intressanta ingångar i olika frågor, drar mycket långtgående slutsatser av Centerpartiets ställningstagande för miljöbilism och byggande av Förbifart Stockholm.

Centerpartiet vill inte - som Fleischer antyder - öka biltrafiken i Stockholms innerstad. Fem snabba kommentarer:

1. Det var Centerpartiet som räddade kvar trängselskatten efter regeringsskiftet. Detta mot alla övriga Allianspartiers uppfattning.

2. Centerpartiet har starkt bidragit till det stora trafikpaket i Stockholm som till hälften består av nya spår. Däribland Spårväg City. Dessutom andra satsningar på kollektivtrafik såsom busskörfält med mera.

3. Förbifarten behövs bland annat för att leda trafik runt Stockholm. Centerpartiet vill att Förbifarten får busskörfält.

4. Busstrafiken, som utgör ca 80 procent av landets kollektivtrafik, bryter samman om det inte finns ett fungerande vägnät.

5. Bilar är i många sammanhang överlägsna ur bekvämlighetssynpunkt. Och miljöbilar slår ibland kollektivtrafiken också i miljö- och energisynpunkt. Därför vänder vi oss mot det generella bilmotståndet men vill ta krafttag för både miljöbilismen och kollektivtrafiken.

Det måste kunna gå att ha två tankar i huvudet samtidigt: Att både kunna se bilens och kollektivtrafikens respektive styrkor som transportmedel.


Läs även Johan Hedins kloka inlägg på Peace, Love & Capitalism, som bemöter Expressens ledarskribent Johannes Forssbergs skriverier på samma ämne.

Reinfeldt vs Mona: "Alliansen, det är jag?"

I DN:s papperstidning har fem frågor om valet ställts till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag ska här inte orda om Mona Sahlins innehållslösa prat om arbetslösheten. Fjortonåringen Elias Giertz har ju redan visat att han kan prestera en mer substantiell arbetsmarknadspolitik. Men det är ju inget nytt att socialdemokratin och de rödgröna saknar politik för fler riktiga jobb. Har bloggat om det tidigare.

Reinfeldts svar är i sak bra om också lite riktingslösa. De cashar in på regeringsdugligheten, pekar på vikten av försiktighet med statens finanser och pekar på sambanden mellan jobbpolitik och välfärd.

Lite bekymmersamt är dock ordvalen. Reinfeldt talar om regeringens politik som det var en privat eller personlig affär och osynliggör helt alliansregeringen. Han talar om regeringens jobbpolitik som "min jobbpolitik". Och han beskriver hur han rangordnat att först "fredar jag välfärdens kärna och därefter ytterligare skattesänkningar". Eller mest tydligt: "Vänsterpartierna gör enorma satsningar på utökade bidrag ... som jag istället använder till satsningar i välfärden". Orden "alliansen" eller "regeringen" förekommer inte en enda gång.

Jobbpolitiken är sannerligen ingen exklusiv moderataffär. Redan från start har Centerpartiet och övriga allianspartier varit väl så pådrivande. Idéerna som nu genomförs eller genomförts kommer från flera olika partikanslier. Och Reinfeldt beskriver ju inga nya förslag trots att vi har en hög arbetslöshet i finanskrisens spår.

Ordvalen är troligen olycksfall i arbetet. En statsminister som åtnjuter så stort förtroende bland både väljarna och samarbetspartierna löper dock alltid en risk att förföras av sin egen storhet. Det är en risk som Reinfeldt behöver vara medveten om. Politiskt förtroende är en färskvara och det finns sentida exempel på statsministrar - läs Göran Persson - som snabbt tappat förtroende när de uppfattats som alltför självtillräckliga. Och för Alliansens framtid är det förstås också viktigt att statsministern bekräftar samarbetets betydelse och inte bara sitt eget parti eller sin egen person.

Rent generellt vill både väljarna och samarbetspartierna hellre känna sig inkluderade i ett agerande "vi" än reduceras till beundrande publik till statsmannaskapets genius. Spelreglerna är trots allt annorlunda i dagens demokratiska mediasamhälle än i Ludvig XIV:s franska hovliv.

Läs också intervjun med Reinfeldt i DN:s nättidning - där är ordvalet bättre. En sak till: Även Reinfeldt bör spotta upp jobbpolitiken med lite nytänkande kring LAS, lite fler regelförenklingar och inte bara sänkta inkomstskatter utan också sänkta arbetsgivaravgifter. Annars kanske Elias Giertz börjar jämföra sin jobbpolitik också med Reinfeldts. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, mona sahlin, maud olofsson, alliansen, rödgröna, arbetsmarknaden, elias giertz, socialdemokraterna, val 2010

Bilen ska bli en grön frihetsmaskin

Problemet med bilismen är inte bilen - som många miljöpartister instinktivt har något emot - utan dess utsläpp.

Jag tycker därför att Centerpartiets förslag om en ny hög och teknikneutral miljöbilspremie hamnar rätt. Angrip utsläppen! Och låt marknaden fixa fram det bästa bränslet. På så vis kan vi kombinera en kraftfull miljöpolitik med ett fortsatt bevarande av individens frihet att kunna transportera sig.

Kollektivtrafiken har sina självklara förtjänster, men för den som ska hämta och lämna på dagis, storhandla, åka till sommarstugan eller IKEA är tunnelbanan inte det första alternativet. Det glöms också lätt bort i debatten att majoriteten av Sveriges befolkning "faktiskt" inte bor i Stockholms innerstad..

Med den förra miljöbilspremien på blott 10 000 kronor tiodubblade vi antalet miljöbilar till över 250 000 på bara ett par år. Om vårt förslag genomförs mer än tredubblas drivkraften att byta upp sig till en bättre bil. Lägg därtill att bensinpriserna gradvis ökar p.g.a. sinande oljelager, vilket ytterligare ökar drivkraften.

Sverige har redan Europas mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik, med målet att minska koldixidutsläppen med 40% till 2020. Den stora utmaningen är att ställa om fordonsflottan för att uppnå målet. Dagens förslag är ett kraftfullt första steg som jag hoppas kan bli Alliansens gemensamma politik nästa mandatperiod.

Andra bloggar: Helene, Per,

Intressant? Andra bloggar om Andreas Carlgren, Maud Olofsson, centerpartiet, vägen ut ur fossilsamhället, miljöbil, miljöbilspremie

Kandidaten måste uteslutas.

Jag blev chockerad när Per Ankersjö ringde igår och berättade att en person som stod långt ner på en av Centerpartiets riksdagslistor har uttryckt antisemitiska konspirationsteorier på sin blogg (SVT, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP, Per Ankersjö). Kandidaten är en person som främst blivit bekant i partiet för harmlösa och oerhört naiva - men till synes humanistiska - fredspolitiska idéer.

Bland annat har han upprepade gånger motionerat på distrikts- och partistämmor om behovet av att inrätta ett "fredsutskott" i Sveriges riksdag. Inrättandet av ett sådant utskott har han tillmätit en oerhörd betydelse för att få en fredlig utveckling i världen framgent.

I samband med de valen till Svenska kyrkan 2005 fäste en god vän i partiet min och flera andra personers uppmärksamhet på hans hemsida där han i Luthers efterföljd på en inspelad film spikade upp sitt valprogram i form av 95 teser på en kyrkdörr. I dessa teser lanserade han något som nog måste beskrivas som en ny religion med "new age"-liknande inslag. Denna religiösa förnyelse beskrev han också som avgörande för utvecklingen av en fredlig värld.

Min uppfattning - som jag tror delats av många andra - har varit att kandidaten är en lite instabil men i grunden välmenande äldre herre. Jag och flera andra var bekymrade redan valet 2006 att en så excentrisk kandidat fått en så framskjuten position. Vid något tillfälle var också hans påstridiga kamp för sitt fredsutskott något som ledde till konflikt med distriktsstyrelsen.

Vår förvåning var sannerligen stor när personen i valberedningens förslag återfanns på riksdagslistan inför årets val, låt vara på en mycket låg placering. Men fortfarande upplevdes han som en harmlös, excentrisk, men i grunden humanistisk, äldre man. Därför blev det aldrig någon diskussion på stämman om att han skulle strykas från listan. Och nu står vi där vi står...

Vi borde ha kontrollerat kandidaten grundligare. I efterhand slår det mig att hans märkliga, verklighetsfrämmande politiska tänkande med dess överdrivna, nästan eskatologiska tilltro till någon slags kollektiv mentalitetsförändring, borde gjort honom särskilt mottagligt för konspirationsteorier. Både idéer om ny religion och om en judisk världskonspiration mot freden finns ju för övrigt i det nazistiska idéarvet.

Men varken jag eller mina partikamrater kunde tro att brinnande fredsengagemang och dunkel antisemitism skulle rymmas under samma hatt. Detta måste vara förklaringen till att ingen brydde sig om att kolla upp hans hemsida.

Antisemitism står i rak motsatsställning mot humanismens och liberalismens credo om alla människors lika rätt och värde. Det är dessutom den ideologi som i praktiken inspirerat de största brotten mot mänskliga rättigheter, fred och tolerans.

För Centerpartiet är alla människors lika rätt och värde själva det ideologiska fundamentet och vi står därför som parti i rak motsatsställning till antisemitismens ondska. Min bedömning är därför att en person som omfattar och sprider antisemitiska idéer inte kan vara medlem i vårt parti. Kandidaten måste uteslutas och jag är övertygad om att den processen redan är i rörelse.

Jag beklagar djupt det obehag nyheten om att en antisemit återfunnits på ett Centerpartiets valsedel måste ha vållat medlemmar av Sveriges judiska församlingar. Jag kan dock försäkra att dessa idéer inte har någon spridning i vårt parti och att vi kommer att göra allt för att förebygga att något liknande inträffar igen.

Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet.

Strid om förbifart, miljöbilar och folkomröstningar.

I dag kommer landstingsfullmäktige anta Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010, det dokument som kommer att ligga som grund för i praktiken all fysisk utveckling av länet under de kommande tjugo åren.

Debatten har i stor utsträckning handlat om det stora spår- och vägpaketet som stat, kommuner och landsting presenterat under våren. Planen stärker många viktiga centerfrågor:

- Fortsatt skydd för de gröna kilarna,

- Massiv spårutbyggnad som inte bara moderniserar de befintliga spårvägarna utan också bygger nytt,

- Förbifart Stockholm,

- Knutpunkt för pendelbåtstrafik vid Slussen.

Om Centerpartiets bidrag till RUFS:en sade jag:

"Centerpartiet bidrag är att ge den regionala utvecklingsplanen en grön profil. Klimatpolitiken har förstärkts, gröna transportlösningar som spårbil, båtpendling och cykelvägar har fått en mer framskjuten roll och möjligheten att utveckla miljöteknik för att skapa nya gröna jobb har prioriteras."

Om förbifarten och de rödgrönas folkomröstning sade jag bl. a. följande:

"En folkomröstning kommer att bli extremt svårtydd. Hur ska alla kommuner kunna tvingas genomföra folkomröstningar? Hur ska landstinget kunna tvingas genomföra en folkomröstning om den inte har rödgrön majoritet? Min prognos är att vi – vid en folkomröstning – ingalunda har löst Förbifartsknuten. Det blir nya förseningar.

För det andra. Ett av de viktigaste skälen till de troliga förseningar som kan följa på rödgröna maktövertaganden är att de kommer att ha mycket svårt att klara finansieringen... Att skjuta upp Förbifarten – ett år, två år, tre år, tio år – kommer alltid att vara den enklaste kompromissen när rödgröna majoriteter har inflytande."

Om biltrafiken sade jag:

"Herr ordförande, biltrafiken måste ha sin roll i vår region också i framtiden. De spårstrukturer som de rödgröna ställer mot Förbifarten i en folkomröstning kan inte absorbera biltrafiken. Men, herr ordförande, då MÅSTE biltrafiken bestå av fordon med snabbt minskande påverkan på klimatet. Centerpartiet har räddat trängselavgiften som trafikpolitiskt instrument. Vi är öppna för att använda den dynamiskt också i fortsättningen – något RUFS:en också öppnar för."

Intressant? Andra bloggar om regionplanen, RUFS 2010, stockholm, stockholms län, val 2010, landstingsval 2010