Åsa Linderborg och Björn Elmbrant är båda dagsaktuella för två märkliga krönikor om Berlinmurens fall. Ingen av dem kan låta bli att klia på vänsterns ärr från 1989.
Åsa Linderborg pekar på att några av de ungerska reformkommunisterna från 1989 idag är mångmiljonärer, att den ryska genomsnittsåldern sjunker på grund av "den nyliberala chockterapin" och att östtyskarna återförenats med västtyskarna till priset av förlorad social trygghet och minskad jämlikhet mellan könen. "Hela Östeuropa är en exempelsamling på förlorade illusioner."
Visst finns det förlorade illusioner och det är väl just signifikant för verkligheten. Det finns inget Utopia och det öppna liberala samhällets förespråkare har aldrig påstått det. Det är egentligen självklart att glädjeruset från en aldrig så fredlig revolution aldrig kan bestå när friheten blivit vardag.
Det som är stötande är dock att Åsa Linderborg så konsekvent blandar äpplen och päron och försöker göra marknadsekonomin och den liberala demokratin ansvarig för alla missförhållanden i öst. Det är stor skillnad på de demokratiska stater i centraleuropa och Baltikum, som tidigare var lydstater till den sovjetiska ockupationsmakten, och Sovjetunionens ryska arvtagare i Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Att beskriva tillståndet 2009 i Ungern, Östtyskland eller Baltikum som likvärdigt eller jämförbart med läget innan 1989 är lyckligtvis inte bara anstötligt, det är också en hopplös uppgift. Den blir bara möjlig - men fortfarande mycket svår - genom att kasta ner dessa demokratiska marknadsekonomiska länder i samma korg som Ryssland och sedan skaka om ordentligt.
Reformerna och demokratiseringen av Ryssland fungerade aldrig väl. Privatiseringarna av de statliga tillgångarna vansköttes på ett sådant sätt att tidigare kommunistiska byråkrater och maffialedare kunde berika sig själva. Det var varken nyliberalt eller en chockterapi, det var ren korruption. Samtidigt genomfördes inte trovärdiga reformer av rättssystem och maktstrukturer. De demokratiska valen i Ryssland har aldrig givit en tydlig majoritet åt partier som fullt ut omfattar demokratins och det öppna samhällets ideal.
Ryssland är inget öppet samhälle och ingen liberal marknadsekonomi. Liberala och borgerliga företrädare har inget behov av att försvara hur detta land fungerar idag. Tvärtom har vi all anledning att arbeta för ytterligare reformer.
Det intressanta är att Åsa Linderborg har ett behov av att jämföra dagsläget med det som fanns innan 1989 och 1991. Hon söker fortfarande argumenten för att hon på något vis ändå hade rätt före 1989. Och trots att hon säger sig söka en ny vänster visar hon ingen vilja att lära sig något av de fel den gamla vänstern begått.
Varför kan inte Åsa Linderborg bara konstatera att det var bra att muren föll och att kommunisterna hade förskräckligt fel om Europa före 1989. Det skulle säkert också underlätta i sökandet efter en ny vänster. Och det finns många mycket bättre dagar för Åsa Linderborg att försöka vinna debatten över liberalismen än årsdagen av Berlinmurens fall. Och som det nu är måste man fråga sig om Åsa Linderborg - trots alla dimridåer - inte försvarar Berlinmuren.
Ingerö har skrivit bra om Elmbrants artikel. Synd på Elmbrant, han kan bättre än så här.
Intressant? Fler bloggar om kommunism, berlin, berlinmuren, åsa linderborg, björn elmbrant, socialism, vänster, liberalism, Sovjetunionen, Ryssland, Tyskland, Baltikum
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
5 kommentarer:
Delningen av Tyskland kom till för att man skulle hålla ned Tyskarna ett tag..
Den var inte ideologiskt...
Se nu "demokratiska" USA,de är kvar med trupper i Tyskland !
Kommunisterna i sovjet gav Tyskarna rätten att förena sig.....
När skall USA ge de sin frihet?
Herre Gud! Ni liberaler är verkligen precis lika självgoda som öststatsbyråkraterna var.
Och ni är ungefär lika passé. Det finns inte längre någon anledning att ta debatten med liberalismen, det är en utdöende samhällskraft som upphört att vara historiskt relevant.
Linderborgs text är verkligen anmärkningsvärd. Det enda man kan säga till hennes försvar är att hon faktiskt vågade publicera den. Men hon är och förblir tondöv och en fånge i sin barndoms ideologiska sagor. Östeuropa blev fritt, men Linderborg själv blir fri först när hon inser att hon hela tiden stått på fel sida i den befrielsen. Den svenska vänstern ska ändå vara glada över att det gått 20 år sedan muren föll. För folk glömmer tyvärr att de i praktiken ställde sig bakom kommunismens förtryck och inte på något sätt bidrog till att riva järnridån.
Anonym 1: Jag förstår inte ditt resonemang. Klart Västtyskland var ockuperat men bara tills dess de konstituerades som demokratisk stat. Östtyskland konsituerades också som stat såsmåningom, men aldrig som en demokratisk sådan. Redan 1953 slogs arbetarupproret i Berlin ned med vapenmakt av ledningen för den så kallade "bonde- och arbetarstaten" i samarbete med de ryska ockupationsstyrkorna. Att USA har trupper i Tyskland har ingen betydelse för landets självständighet. Tyskland är en demokrati tack vare de västliga ockupationsmakternas skickliga institutionsbyggande på 40-talet.
Till Alex:
"Vi liberaler" är i alla fall inte för självgoda för att debattera i sak. Detta till skillnad från dig som vad jag kan se inte levererar ett enda argument.
Skicka en kommentar