Ett liberalt brev till min kollega om nya sjöfyllerilagen

Min kritik mot de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren har väckt starka reaktioner, bland annat från min landstingsrådskollega Birgitta Rydberg (FP) som menar att lagen haft avsedd effekt eftersom "sjöfylleriet" halverats och insinuerar även att mitt motstånd mot lagen skulle bero på att sjökrogarna får lägre intäkter. Här kommer mitt svar:

Vän och kollega,
Det är naturligtvis befängt att hävda att jag är mot nya sjöfyllerilagen av skälet att den ger krögare lägre inkomster. Den som lyssnat på ABC eller Radio Stockholms korta inslag bör uppfatta att mitt motstånd är principiellt grundat i klassiska liberala och borgerliga principer om frihet och rättssäkerhet, respekt för civilsamhälle och människors egna val.

Däremot stör det mig att lagstiftarens (och tydligen även din) respekt för vanliga skötsamma båtmänniskors att leva sina semesterliv som de själva vill är så liten. Lyckliga semesterminnen och rekreerande båtliv - som borde ligga dig varmt om hjärtat i egenskap av folkhälsoansvarigt landstingsråd - har också ett värde som borde vägas in när onödiga regler hängs om halsen på båtfolket. Och två glas vin till middagen på Ingmarsö krog kan vara pricken över i:et på en dags underbar segling utan att medföra någon ökad fara för någon. Utflykten till ett ensligt skär med en pick-nick och en flaska vin är för många en semestertradition som den nya lagen brutalt undertryckt.

Att effekten hos krogarna är så stor tyder inte bara på att förarna lagt om beteende utan att även medpassagerarna känner olust och osäkerhet inför de rättsäkerhetsbrister som kännetecknar straffansvaret i den nya lagen. Är det verkligen bra, Birgitta, att ha lagar som nästan varje människa man talar med tolkar på olika sätt när det gäller straffansvaret? Och där, som i ett aktuellt rättsfall, till och med byte till en tryggare ankringsplats endast får ske sedan storm brutit ut om skepparen tagit en öl till middagen.

Min frihetliga utgångspunkt är att ingen lag ska vara strängare än vad som är sakligt motiverat för att förhindra skada, att det ska finnas proportion mellan regleringen och dess syfte, samt att lagen ska vara rättssäker. Som den liberale filosofen Mill uttryckte det har varje människa rätt till största möjliga frihet så länge den inte inkräktar på någon annans frihet. Den nya sjöfyllerilagen är en intressant prövosten för denna centrala liberala princip.

Du skriver att det minskade antalet personer med över 0,2 promille i blodet vid kustbevakningens kontroller är ett bevis på att nya sjötrafiklagen fungerar. Men det är väl självklart att en dramatiskt ökad kontroll av en lag som medför kännbara straff påverkar människors beteende? Jag hade gärna sett att en rimlig kontroll och tillsyn av den tidigare promillegränsen också hade utövats - vilket tyvärr inte gjordes. Då hade det farliga sjöbuset kunnat stävjas utan att de skötsamma båtmänniskorna och deras medpassagerare hade behövt påverkas.

Ingen vill ha fulla och farliga personer bakom båtrattarna. Frågan är dock om det är motiverat av sjösäkerhetsskäl att ställa lika höga krav för fritidsbåtar som för vägtrafikanter. Min bedömning utifrån olycksstatistiken är att det inte är sakligt motiverat.

Olycksfall till sjöss halverades från 2001-2010. De allra flesta fallen sker med ensamma onyktra människor på små båtar som inte omfattas av lagen. Och i de fall olyckor inträffar med större eller snabbare båtar har förarna i allmänhet högre berusningsgrad än den gamla lagens 1,0 promille.

Hade samma massiva insatser sats in utifrån den gamla lagen hade vi alltså sett i stort sett samma effekt på sjösäkerheten. Vi skulle också fått en lika dramatisk minskning av det verkliga sjöfylleriet men utan att göra brottslingar av hundratals försiktiga och skötsamma båtmänniskor.

Birgitta, om man vill ingripa med nya och strängare regler i människors semesterliv (eller i skärgårdsbornas redan krångliga vardagsliv), bör man då inte som liberal ställa ganska höga krav på att dessa ingrepp verkligen bidrar till bättre sjösäkerhet och att förespråkarna kan visa det? Eller är det så att lagen har ett annat syfte i dina och dina åsiktsfränders, nämligen att av generellt nykterhetspolitiska skäl bända och böja i skärgårdens och båtlivets semesterkultur i syfte.

Birgitta, i din roll som sjukvårdspolitiker brukar du alltid understryka värdet av evidens i vårdpolitiken. Borde inte rimliga evidenskrav ställas också på vår lagstiftning, särskilt när den griper djupt in i vanliga skötsamma människors sunda och rekreerande semestervanor?

Med vänliga, kollegiala och liberala hälsningar,

/Gustav

Ps. Självklart vill jag inte ändra promillegränsen för vägtrafik - ens i syfte att underlätta krogar på landet. Marginalerna i vägtrafiken är ju - till skillnad från i sjötrafiken - ytterst små och även det obetydligaste alkoholbruk kan ha livsfarliga konsekvenser. Men jag antar att denna antydning får ses som ett skämtsamt retoriskt grepp från din sida. DS.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs också Johan Hedin som stödjer min linje och Anders Ekegren (fp) som kritiserar den.

(M) fortfarande oense med Alliansen

Till allas förvåning - även flera moderaters att döma av minerna - valde (M) som parti i dag att driva igenom en återremiss av ärendet om sprutbyten i Stockholms län. Det räcker med att en tredjedel av fullmäktiges 149 ledamöter kräver det för att en återremiss kan genomdrivas. Helt mot alla andra partiers uppfattning.

Sådana är visserligen de demokratiska spelreglerna - viktiga frågor måste kunna tas både ett och två varv. Men frågan om sprutbyten är väl mogen att gå till beslut i Stockholm. De frågor min kollega Filippa Reinfeldt anförde, fritt ur minnet: "Ska det vara ett hål i väggen där man får sprutor" visar nog att det är i stundens impuls Moderaterna lade sitt förslag på återremiss.

Med tanke på att de frågor de nu plötsligt ställer finns väl besvarade i landstingets utredning samt i förslaget till beslut finns det enligt min uppfattning ingen anledning att bereda ärendet ytterligare utan det blir enbart fråga om att beslutet får upprepas på ett extra fullmäktigesammanträde inom kort.

Många är nu besvikna och häpna vilket bland annat kan avläsas i reaktioner på nätet. Det är begripligt men det finns skäl att förtrösta. Centerpartiet drev tillsammans med kristdemokraterna igenom utredningen om sprutbyte hösten 2007. Om vi får vänta någon vecka extra på ett landstingsbeslut spelar egentligen mindre roll.

Betydligt viktigare är det nu att centerpartister och andra sprutbytesanhängare ser till att driva igenom beslut i Stockholms stad och länets övriga kommuner om att man vill driva sprutbyte tillsammans med landstinget. Innan någon kommun beslutat att de vill driva sprutbyte med landstinget kan inte en verksamhet startas. Här finns betydligt större risk för långbänkar.

Tidigare bloggat om sprutbyten här och mitt pressmeddelande här. Peter Andersson bloggar också om dagen i fullmäktigesalen, SvD rapporterar, liksom Radio Stockholm och ABC om C:s och FP:s krav på ett nytt fullmäktigesammanträde.

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, narkotika, sprutbyte, centerpartiet, moderaterna, liberalism, missbruk, sjukvård, vård, alliansen, stockholms läns landsting, missbruksvård, sprututbyte

På brännpunkt om sprutbyten - Centerpartiet säger ja

I dag skriver jag tillsammans med min kollega Pia Lidwall (KD) en kort replik på Moderaternas inlägg i söndags, där de deklarerade att de säger nej till sprutbyten i Stockholm. Ett inlägg som enligt mig blandar ihop drogpolitik och smittskydd på ett felaktigt sätt. Centerpartiet säger som bekant ja till sprutbyten som en av flera insatser för en bättre missbruksvård.

Martin Kåberg, ST-läkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset har också ett längre inlägg i dag, som belyser smittskyddsaspekterna med sprutbyten.

I fjol rekommenderade generaldirektörerna för Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut sprutbyten i Sverige. Det finns inga argument, annat än möjligtvis socialkonservativt ideologiska, för att vara emot sprutbyten.

Andra som tidigare bloggat om detta: Federley, Isobel Hadley-Kamptz, Peter Andersson & Maria Abrahamsson.

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, narkotika, sprutbyte, centerpartiet, moderaterna, liberalism, missbruk, sjukvård, vård, alliansen, stockholms läns landsting, missbruksvård, sprututbyte

Ingen försvarar Ryssland, Åsa Linderborg, men vad försvarar du?

Åsa Linderborg och Björn Elmbrant är båda dagsaktuella för två märkliga krönikor om Berlinmurens fall. Ingen av dem kan låta bli att klia på vänsterns ärr från 1989.

Åsa Linderborg pekar på att några av de ungerska reformkommunisterna från 1989 idag är mångmiljonärer, att den ryska genomsnittsåldern sjunker på grund av "den nyliberala chockterapin" och att östtyskarna återförenats med västtyskarna till priset av förlorad social trygghet och minskad jämlikhet mellan könen. "Hela Östeuropa är en exempelsamling på förlorade illusioner."

Visst finns det förlorade illusioner och det är väl just signifikant för verkligheten. Det finns inget Utopia och det öppna liberala samhällets förespråkare har aldrig påstått det. Det är egentligen självklart att glädjeruset från en aldrig så fredlig revolution aldrig kan bestå när friheten blivit vardag.

Det som är stötande är dock att Åsa Linderborg så konsekvent blandar äpplen och päron och försöker göra marknadsekonomin och den liberala demokratin ansvarig för alla missförhållanden i öst. Det är stor skillnad på de demokratiska stater i centraleuropa och Baltikum, som tidigare var lydstater till den sovjetiska ockupationsmakten, och Sovjetunionens ryska arvtagare i Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Att beskriva tillståndet 2009 i Ungern, Östtyskland eller Baltikum som likvärdigt eller jämförbart med läget innan 1989 är lyckligtvis inte bara anstötligt, det är också en hopplös uppgift. Den blir bara möjlig - men fortfarande mycket svår - genom att kasta ner dessa demokratiska marknadsekonomiska länder i samma korg som Ryssland och sedan skaka om ordentligt.

Reformerna och demokratiseringen av Ryssland fungerade aldrig väl. Privatiseringarna av de statliga tillgångarna vansköttes på ett sådant sätt att tidigare kommunistiska byråkrater och maffialedare kunde berika sig själva. Det var varken nyliberalt eller en chockterapi, det var ren korruption. Samtidigt genomfördes inte trovärdiga reformer av rättssystem och maktstrukturer. De demokratiska valen i Ryssland har aldrig givit en tydlig majoritet åt partier som fullt ut omfattar demokratins och det öppna samhällets ideal.

Ryssland är inget öppet samhälle och ingen liberal marknadsekonomi. Liberala och borgerliga företrädare har inget behov av att försvara hur detta land fungerar idag. Tvärtom har vi all anledning att arbeta för ytterligare reformer.

Det intressanta är att Åsa Linderborg har ett behov av att jämföra dagsläget med det som fanns innan 1989 och 1991. Hon söker fortfarande argumenten för att hon på något vis ändå hade rätt före 1989. Och trots att hon säger sig söka en ny vänster visar hon ingen vilja att lära sig något av de fel den gamla vänstern begått.

Varför kan inte Åsa Linderborg bara konstatera att det var bra att muren föll och att kommunisterna hade förskräckligt fel om Europa före 1989. Det skulle säkert också underlätta i sökandet efter en ny vänster. Och det finns många mycket bättre dagar för Åsa Linderborg att försöka vinna debatten över liberalismen än årsdagen av Berlinmurens fall. Och som det nu är måste man fråga sig om Åsa Linderborg - trots alla dimridåer - inte försvarar Berlinmuren.

Ingerö har skrivit bra om Elmbrants artikel. Synd på Elmbrant, han kan bättre än så här.

Intressant? Fler bloggar om kommunism, berlin, berlinmuren, åsa linderborg, björn elmbrant, socialism, vänster, liberalism, Sovjetunionen, Ryssland, Tyskland, Baltikum

Centerpartiets budget för Stockholms Stad 2010

Per Ankersjö presenterade i dag Centerpartiets budgetförslag för Stockholms Stad 2010 på sin blogg. En sak står klart: Centerpartiet är det tydliga borgerliga miljöalternativet i Stockholmspolitiken.

Läs Pers sammanfattning här.

Andra intressanta bloggar om arkitektur, budget, bibliotek, centern, centerpartiet, idrott, kultur, liberalism, miljö, parker, privatisering, skatt, skyskrapor, stadsförnyelse, stadshuset, stadsmiljö, stockholm, val 2010

Ett frihetligt manifest för Centerpartiet

I dag har Centerpartiet partistyrelse där de första riktlinjerna inför de allmänna valen 2010 kommer att dras upp. Jag skriver tillsammans med ett antal kollegor runt om i landet på Newsmill om den politiska inriktning och de filosofiska utgångspunkter vi vill se på centerpolitiken framöver. Ett citat:

..Viktigast av allt är dock att frihetlighet handlar om en viljeinriktning, inte om ett utopiskt samhälle. Därmed kan det också ställas mot den viljeinriktning som dominerar svensk politik idag, från vänster till höger, där staten är den självklara utgångspunkten för den förda politiken. Från inkomstskattereform till skolpolitik diskuteras politiken genom ett slags samhällelig nyttokalkyl, snarare än utifrån medborgerliga rättigheter. Ett tydligt exempel är just frågan om skattesänkningar, som sällan motiveras utifrån det enkla moraliska antagandet att det faktiskt är medborgarnas pengar som spenderas.

Två centrala sakfrågor som behöver lyftas är givetvis LAS, och inte minst ökad marknadsanpassning av hyresrätter. Dessa två system försvaras med argument att de gagnar svaga - men resulterar i praktiken i att unga och kapitalsvaga grupper stängs ute från både jobb och bostad. En frihetlig politik för mig är en politik som ser förbi systemen, våga ta i "svåra" frågor, och utmana vänsterperspektivet att frihet och jämlikhet är två oförenliga storheter.

Centerpartiet har haft denna ifrågasättande inriktning på politiken länge. Men vi har också förstärkt och förnyat oss i vår samhällskritik, där LAS-frågan har blivit en central del. Det finns all anledning att fortsätta längs med samma väg, genom att lyfta nya frågor och ytterligare klargöra att vi är inte ett parti som kramar systemet.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, centern, c, ideologi, liberalism

Skiljelinjen mellan Centerpartiet, MP och Expressen

En av Expressens ledarskribenter, Johannes Forssberg, agerar idag domare mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i den debatt om Förbifarten och miljöideologi som undertecknad med flera deltagit i under de senaste veckorna. Forssberg menar att vi centerpartister är ”floskulösa”, blåögda och svepande i vår argumentation. Tyvärr studsar den kritiken tillbaka på hans egen ledare.

För det första har han missförstått vår kritik. Vi anklagar inte Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Vi anklagar dem för att vara bilfientliga, och därmed fientliga till de individer som känner ett behov av bil. Jag är starkt kritiskt till biltrafikens utsläpp men lika starkt övertygad om att en verklig miljöbilism är under snabb frammarsch.

Vår politik baseras inte på en ”tro” om en snabb teknikutveckling. Den baseras på en historisk erfarenhet att teknisk utveckling, understödd av ekonomiska styrmedel, löser problem som vi i dag inte kan se omedelbara lösningar på. Om man drar parallellen Förbifart Stockholm i dag, och tågtrafiken i förra seklets början, skulle tågen med miljöpartistiska glasögon ha framstått som den värsta sortens miljöförstöring som tvunget skulle ha stoppats. I dag går de flesta tåg på förnyelsebar el.

Kortsiktighet är den största stoppklossen för den tekniska utveckling som bidrar till en grönare miljö.

Motstånd till nya vägar – färdiga en bit in på 2020-talet - i en region där vägnätet över Mälaren är så uppenbart otillräckligt redan idag kan bara förstås som att Miljöpartiet vill minska biltrafiken mycket kraftigt i framtiden. Och detta oavsett om framtidens bilar bidrar till att förstöra klimatet eller inte.

Frågan är bara hur. För utan mycket kraftfulla åtgärder kommer biltrafiken inte att minska. Den enda lösning Miljöpartiet pekat på är ännu större kollektivtrafiksatsningar. Det är inget starkt styrmedel vilket alla vet som jobbat med trafikfrågor - de som behöver eller vill åka bil är mycket svåra att locka till bussar och tåg. Några andra idéer har inte Miljöpartiet presenterat. Bortsett från att trängsel och köer i sig är ett styrmedel.

Som liberal är jag starkt kritisk till att Miljöpartiet förkastar även miljöbilar som ett legitimt sätt att förflytta sig. Det är en frihetsinskränkande politik. Som miljövän kan jag inte se nyttan av att bekämpa miljövänliga bilar och tycker samtidigt inte att Miljöpartiet tar sitt ansvar för effekterna i Stockholms innerstad av den växande trafikinfarkten.

Slutligen, den principiellt viktiga skillnaden: Forssberg menar att MP tycker att vi behöver ändra vår livsstil, medan vi i Centerpartiet enligt honom tycker att ingenting i sak behöver förändras. Som jag berörde i mitt debattinlägg på politikerbloggen är lösningen på miljöproblemen inte punktförbud på symbolfrågor som flaskvatten, eller en jakt efter bilister. Lösningen är generella och teknikneutrala styrmedel, helst i form av en generell och hög koldioxidskatt.

Denna sortens styrmedel är kostnadseffektiva, ger mest miljöeffekt för varje satsad krona, och resulterar i det samhälle som mest liknar det vi har i dag då den minimerar politisk detaljstyrning. Som liberal är jag nämligen av uppfattningen att vårt samhälle i huvudsak är ett resultat av människors frivilliga överenskommelser, tycke och smak - och borde vara det även i fortsättningen.

Det är någonstans där skiljelinjen går mellan Centerpartiet å enda sidan, och Miljöpartiet och Expressens ledarsida å andra sidan.

Läs även Karl Malmqvist, Johan Hedin, Per Ankersjö

Uppdatering: Min och Pers korta replik kan läsas på Expressens ledarsida.

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Centern, Centerpartiet, C, Miljöpartiet, MP, liberalism, miljö, trafik

Skriver på Newsmill i dag om välfärdens framtid

Jag skriver på Newsmill i dag tillsammans med vice ordförande i Stockholmscentern, Helen Törnqvist, om välfärdens utveckling. Vi menar att vinster i vården och ökat entreprenörskap är en förutsättning för att vi ska kunna behålla en välfärd tillgänglig för alla. Vårdens största utmaning i framtiden är att kostnaderna på sikt kommer att överstiga intäkterna. Det är ett faktum landstingen och kommunerna kommer stå inför redan om ett tiotal år.

Att höja skatterna är inte en framkomlig väg eftersom det slår mot medborgares konsumtionsutrymme, minskar Sveriges konkurrenskraft, och därmed också riskerar att faktiskt minska skatteintäkterna. Om vård, skola och omsorg upplevs blir sämre kommer allt fler att vilja lämna det offentligt finansierade systemet - då riskerar vi att hamnar i en situation med ett välfärdens A och B-lag, där resursstarka tecknar privata försäkringar, och medel- och låginkomsttagare förpassas till ett offentligt system med allt mindre resurser. Det är en utveckling Centerpartiet inte vill se.

Vänstern, som säger sig värna välfärdssektorn mer än någon annan, är med sitt motstånd mot vinster i vården därför den offentligt finansierade välfärdens största fiende. Motståndet illustreras av bland annat på Ylva Johanssons återkommande utspel om "övervinster" i vården. För att alla ska ha rätt till samma samhällsservice oavsett inkomst behöver vi göra upp med den förlegade åsikten att det är fult att tjäna pengar, även i offentlig sektor.

Läs hela artikeln här.