Rapport från valstugan: Småföretagare flyr till Centerpartiet

Idag har jag haft mitt tredje pass i valstugan vid Sergels torg. Strålande sol och positiva människor. Att få samtala om Eu-politik är alltid stimulerande, särskilt om man som jag var starkt engagerad i att få Centerpartiet att säga JA till Europa och successivt förändra sin Nja-politik till en närmast federal syn på EU:s utveckling. Dessutom jobbade jag ju hårt i folkomröstningen 1994 inom organisationen Grönt Europa - miljövänner för EU.

Men besökarna i stugan vill inte bara prata EU-politik. Jag blev ordentligt avsnäst av en äldre kvinna som förklarade att hon inte tänkte delta i några val över huvud taget eftersom alla partier svikit pensionärerna. Hon antydde att Sverigedemokraterna nog hade mycket att hämta bland missnöjda pensionärer. Bekymmersamt: Jobbavdraget är viktigt för att stimulera till jobb och därigenom säkra underlaget för pensioner och äldreomsorg. Men vreden hos många pensionärer är stor och på många sätt begriplig.

Mer uppmuntrande är det att prata med småföretagare. Det har tydligt gått hem att Centerpartiet tydligast vågar stå för en reformerad arbetsmarknadspolitik. En företagare i tillverkningsindustrin från Övertorneå beskrev sorgen och frustrationen när han tvingade avskeda en 27 årig kille som han anställt för ett halvår sedan. För en mindre företagare som han finns ingen chans att få en uppgörelse med facket om att göra undantag från turordningsreglerna. Den här företagaren var mycket tydlig med vilket parti han ansåg hade svikit Sveriges småföretagare och var övertygad om att många småföretagare kommer att rösta på Centerpartiet och Maud Olofsson i nästa riksdagsval.

Två elever från journalisthögskolan intervjuade mig med anledning av EP-valet

Varför nej till Turkiet, Reinfeldt?

Med viss bestörtning läser jag i DN att moderaterna avvisar ett turkiskt EU-medlemskap under de närmaste fem åren. Alla vet att Turkiet har en bit kvar innan de är helt färdiga för EU-medlemskap. Men det är fel av en statsminister att vid presentationen av sitt partis Europa-valplattform att välja att sända en negativ signal till ett EU-land på tröskeln till medlemskap. Av flera skäl:

För det första: Det är oerhört viktigt att Sverige står upp för ett EU som är öppet för ett sekulariserat muslimskt land. Turkiet är en del av Europa. Visst finns betydande problem med mänskliga rättigheter men samtidigt är det en relativt stabil demokrati. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle vara en signal om att islam, demokrati och öppet samhälle är möjliga att förena.

För det andra: Hoppet om EU-medlemskap är en viktig drivkraft för utvecklingen av mänskliga rättigheter i Turkiet. Ju fler länder som stänger dörren för Turkiet, desto mindre blir hoppet i landet att man verkligen kan få bli medlem.

För det tredje: Flera EU-länder och ledande europeiska politiker har sagt nej till ett turkiskt medlemskap med en mer eller mindre tydlig hänvisning till att EU är en union för kristna länder eller åtminstone inte muslimska. Här finns en dimension av främlingsfientlighet som det är mycket olyckligt om Sveriges statsminister kan uppfattas understödja. Så är självklart inte fallet - alla i Sverige vet att Reinfelt inte är främlingsfientlig - men vet man det utomlands? Én svensk statsminister måste i likhet med Caesars hustru vara höjd över varje tvivel i denna fråga.

Och jag skulle däremot inte våga svära på att utspelet inte skulle kunna vara avsiktligt riktat mot väljargrupper som inte vill ha in svartmuskiga muslimer i den europeiska gemenskapen (men som däremot säkert gillar Norge och Island). Det är svårt att inte undra varför han annars skulle göra detta utspel mitt i EU-valrörelsen? Skulle så vara fallet vinglar faktiskt Reinfelt på väg mot det obehagligt sluttande plan som vårt södra grannland Danmark redan glidit utför.

För det fjärde: Reinfelt gjorde utspelet som moderat partiledare. Men talar han också som företrädare för regeringen? Denna punkt är egentligen den i mina ögon mest betänkliga. Det innebär nämligen att ett partipolitiskt dokument, syftande till att vinna ett val, i omvärlden - inte minst i Turkiet - uppfattas som Sveriges officiella politik.

Reinfeldt serverar oppositionen beklagligt nog ett tillfälle att anklaga moderaterna - och regeringen - att spela på den skepsis som finns gentemot Turkiet i Sverige och Europa. Är det Sveriges officiella hållning att vi inte vill att Turkiet ska kunna bli EU-medlemmar under överskådlig tid? Min klara minnesbild är nämligen att åtminstone ett av regeringspartierna, Centerpartiet, har den starka uppfattningen att Turkiet ska få bli EU-medlem den dag de uppfyller medlemskraven, precis som Rumänien och Bulgarien.

Intressant? Andra bloggar om Turkiet, EU, EP-valet