Väljer Mona Sahlin MP eller stockholmarna?

Centerpartiets debatt med Miljöpartiets stockholmsföreträdare tycks gå mot sitt slut för denna gången. Svenska Dagbladet har publicerat vår slutreplik på MP:s genmäle på det ursprungliga inlägget.

Men det sista ordet lär inte vara sagt i frågan. Att debatten fortsätter är viktigt - inte minst mot bakgrund av att Miljöpartiet har lovat att spräcka ett regeringsalternativ bestående av MP, S och V om inte Socialdemokraterna ställer sig bakom en upprivning av Förbifart Stockholm.

Hur Mona Sahlin ska lösa den knuten är av allmänintresse inte bara i Stockholm, utan för alla som åker bil, eller transporterar varor mellan norra och södra Sverige. Förbifarten, som stödjs av 72% av stockholmarna, är en viktig nationell vägsatsning för att leda runt trafiken som inte har ärenden i Stockholms innerstad.

Det ska bli intressant att se hur Socialdemokraterna kommer att väga ambitionen att vinna tillbaka storstadsväljarna efter katastrofvalen 2006 och 2009, med en förkrossande folklig majoritet för Förbifart Stockholm, och samtidigt sy ihop ett regeringsalternativ med ett parti som har satt sin politiska heder i pant på att riva upp vägen innan den ens har börjat att byggas.

intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, förbifart stockholm, miljöbilar, miljöpartiet, stockholm

Surt sa räven om regeringens budgetpresentation.

Lyssnar på God Morgon Världen i bilen på väg till Skinnskatteberg. Håkan Ohlander, redaktör för Byggnadsarbetaren och tidigare presschef åt Marita Ulvskog, kallar September för ”en svart månad” för den kritiskt granskande journalistiken. Detta på grund av att regeringen fått så bra bevakning av nyheterna i budgetpropositionen. Journalisterna gör fel när de okritiskt presenterar allt regeringen presenterat. De borde istället presentera egna nyheter enligt Ohlander.

Orsakerna enligt Ohlander är: 1) Underbemannade redaktioner som inte hinner granska, 2) nätjournalistiken som gör att nyheterna stressas fram innan en kritisk vinkel hunnit utvecklas samt 3) att en gammal maktkritisk journalistgeneration (som Ohlander själv rubricerar som 68-orna) gått i pension och lämnat plats för journalister som främst vill maximera sin publik. Ohlander är också ledsen över att journalisterna var mindre benägna att förmedla de nyheter han själv försökte plantera som presschef för Marita Ulvskog.

Professorn i journalistik Jesper Strömbäck var dock med i programmet och tillbakavisade torrt och sakligt Ohlanders kritik. Regeringens nyheter måste enligt honom anses ha stort samhällsintresse eftersom de kommer att bli verklighet för medborgarna. ”Det är viktigare att journalistisken är granskande än kritisk” avfärdade Strömbäck Ohlanders drömmar om 68:generationen med en mening som förtjänar att läggas på minnet. Dock håller han med om att redaktionerna har för svag bemanning.

Man skulle kunna tillägga att skillnaden i rapportering under den nuvarande regeringen och den förra är att det blir mer nyheter när man försöker reformera och förändra än när man huvudsakligen förvaltar. En finanskris innebär också att regeringens aktiviteter blir viktigare.

Jag misstänker att Ohlanders utspel, liksom tidigare utspel från bl. a. den s-märkte statsvetaren Ulf Bjerreld, har ett partipolitiskt syfte: att genom att ifrågasätta journalistikens trovärdighet få nyhetsredaktionerna att dra öronen åt sig och anlägga ett mer regeringskritiskt perspektiv i sin mediarapportering. Detta är inte så svårt mot bakgrund av hur starkt vänsterideologi har färgat den traditionella bilden av journalistyrket. Fortfarande torde många aktiva journalister och redaktörer lystra hoppfullt vid appeller om det ärorika 1968.

Och det är klart att det är bittert för Ohlander personligen att alliansens pressfolk är mer framgångsrika än han själv var. Surt sa räven om rönnbären när han inte kunde nå dem…

Ett frihetligt manifest för Centerpartiet

I dag har Centerpartiet partistyrelse där de första riktlinjerna inför de allmänna valen 2010 kommer att dras upp. Jag skriver tillsammans med ett antal kollegor runt om i landet på Newsmill om den politiska inriktning och de filosofiska utgångspunkter vi vill se på centerpolitiken framöver. Ett citat:

..Viktigast av allt är dock att frihetlighet handlar om en viljeinriktning, inte om ett utopiskt samhälle. Därmed kan det också ställas mot den viljeinriktning som dominerar svensk politik idag, från vänster till höger, där staten är den självklara utgångspunkten för den förda politiken. Från inkomstskattereform till skolpolitik diskuteras politiken genom ett slags samhällelig nyttokalkyl, snarare än utifrån medborgerliga rättigheter. Ett tydligt exempel är just frågan om skattesänkningar, som sällan motiveras utifrån det enkla moraliska antagandet att det faktiskt är medborgarnas pengar som spenderas.

Två centrala sakfrågor som behöver lyftas är givetvis LAS, och inte minst ökad marknadsanpassning av hyresrätter. Dessa två system försvaras med argument att de gagnar svaga - men resulterar i praktiken i att unga och kapitalsvaga grupper stängs ute från både jobb och bostad. En frihetlig politik för mig är en politik som ser förbi systemen, våga ta i "svåra" frågor, och utmana vänsterperspektivet att frihet och jämlikhet är två oförenliga storheter.

Centerpartiet har haft denna ifrågasättande inriktning på politiken länge. Men vi har också förstärkt och förnyat oss i vår samhällskritik, där LAS-frågan har blivit en central del. Det finns all anledning att fortsätta längs med samma väg, genom att lyfta nya frågor och ytterligare klargöra att vi är inte ett parti som kramar systemet.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, centern, c, ideologi, liberalism

Skiljelinjen mellan Centerpartiet, MP och Expressen

En av Expressens ledarskribenter, Johannes Forssberg, agerar idag domare mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i den debatt om Förbifarten och miljöideologi som undertecknad med flera deltagit i under de senaste veckorna. Forssberg menar att vi centerpartister är ”floskulösa”, blåögda och svepande i vår argumentation. Tyvärr studsar den kritiken tillbaka på hans egen ledare.

För det första har han missförstått vår kritik. Vi anklagar inte Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Vi anklagar dem för att vara bilfientliga, och därmed fientliga till de individer som känner ett behov av bil. Jag är starkt kritiskt till biltrafikens utsläpp men lika starkt övertygad om att en verklig miljöbilism är under snabb frammarsch.

Vår politik baseras inte på en ”tro” om en snabb teknikutveckling. Den baseras på en historisk erfarenhet att teknisk utveckling, understödd av ekonomiska styrmedel, löser problem som vi i dag inte kan se omedelbara lösningar på. Om man drar parallellen Förbifart Stockholm i dag, och tågtrafiken i förra seklets början, skulle tågen med miljöpartistiska glasögon ha framstått som den värsta sortens miljöförstöring som tvunget skulle ha stoppats. I dag går de flesta tåg på förnyelsebar el.

Kortsiktighet är den största stoppklossen för den tekniska utveckling som bidrar till en grönare miljö.

Motstånd till nya vägar – färdiga en bit in på 2020-talet - i en region där vägnätet över Mälaren är så uppenbart otillräckligt redan idag kan bara förstås som att Miljöpartiet vill minska biltrafiken mycket kraftigt i framtiden. Och detta oavsett om framtidens bilar bidrar till att förstöra klimatet eller inte.

Frågan är bara hur. För utan mycket kraftfulla åtgärder kommer biltrafiken inte att minska. Den enda lösning Miljöpartiet pekat på är ännu större kollektivtrafiksatsningar. Det är inget starkt styrmedel vilket alla vet som jobbat med trafikfrågor - de som behöver eller vill åka bil är mycket svåra att locka till bussar och tåg. Några andra idéer har inte Miljöpartiet presenterat. Bortsett från att trängsel och köer i sig är ett styrmedel.

Som liberal är jag starkt kritisk till att Miljöpartiet förkastar även miljöbilar som ett legitimt sätt att förflytta sig. Det är en frihetsinskränkande politik. Som miljövän kan jag inte se nyttan av att bekämpa miljövänliga bilar och tycker samtidigt inte att Miljöpartiet tar sitt ansvar för effekterna i Stockholms innerstad av den växande trafikinfarkten.

Slutligen, den principiellt viktiga skillnaden: Forssberg menar att MP tycker att vi behöver ändra vår livsstil, medan vi i Centerpartiet enligt honom tycker att ingenting i sak behöver förändras. Som jag berörde i mitt debattinlägg på politikerbloggen är lösningen på miljöproblemen inte punktförbud på symbolfrågor som flaskvatten, eller en jakt efter bilister. Lösningen är generella och teknikneutrala styrmedel, helst i form av en generell och hög koldioxidskatt.

Denna sortens styrmedel är kostnadseffektiva, ger mest miljöeffekt för varje satsad krona, och resulterar i det samhälle som mest liknar det vi har i dag då den minimerar politisk detaljstyrning. Som liberal är jag nämligen av uppfattningen att vårt samhälle i huvudsak är ett resultat av människors frivilliga överenskommelser, tycke och smak - och borde vara det även i fortsättningen.

Det är någonstans där skiljelinjen går mellan Centerpartiet å enda sidan, och Miljöpartiet och Expressens ledarsida å andra sidan.

Läs även Karl Malmqvist, Johan Hedin, Per Ankersjö

Uppdatering: Min och Pers korta replik kan läsas på Expressens ledarsida.

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Centern, Centerpartiet, C, Miljöpartiet, MP, liberalism, miljö, trafik

Carlgren argumenterar lysande

Miljöministern Andreas Carlgren (c) skriver lysande om Förbifarten och Stockholmsregionens spår- och vägpaket på Aftonbladets debattsida:

"En skiljelinje mellan mig som grön liberal och vänsterkartellen är att jag inte
tror att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra
bil... Det är inte vägarna som är miljöproblemet, utan bilar som körs på dåliga
bränslen. Ny teknik och nya miljövänliga bränslen för att driva framtidens bilar
behöver stimuleras. Det måste göras lättare både att ta sig förbi centrum och
att köra nya bilar på nya bränslen. Sverige har under alliansregeringen inlett
den omställningen. Vi ärvde Europas mest bränsleslukande bilarpark. Nu leder vi
Europaligan för nyinköpta miljöbilar. Mot detta ställs ett krampaktigt
kvarhållande vid gamla lösningar."

Det kommer nog att visa sig att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjort ett stort misstag i att inte ta till sig de förändringar den snabba teknikutvecklingen innebär för hur flertalet medborgare uppfattar miljöproblemen och lösningarna på dessa.

Det bekräftas också av den opinionsundersökning från Novus Opinion som Carlgren presenterar i artikeln. 7 av 10 invånare i Stockholms län vill ha Förbifarten. 6 av 10 av de rödgrönas väljare.

I EP-valet i juni var en av skrällarna att miljöpartisterna gick om socialdemokraterna i Stockholms stad. Många tolkade det som att miljöpartisterna börjar uppfattas som ett mer modernt alternativ för stockholmsregionens socialliberala medelklass.

Nu kan nog Carin Jämtin och Dag Larsson andas ut. Deras bästa skydd från att förlora ledartröjan bland huvudstadsregionens rödgröna får de från sina utmanare i miljövänstern som klamrar sig fast vid den gamla bilfientliga kartan som de teknikmedvetna invånarna i regionen redan förkastat.

Läs också mina inlägg på Politikerbloggen samt mitt, Per Ankersjös och Claes Västertegs inlägg på SvD Brännpunkt. Per har också bloggat om Carlgrens artikel liksom Johan Hedin.

Intressant? Bloggar om Förbifart Stockholm, Centerpartiet, Stockholm, Andreas Carlgren, miljöbilar, kollektivtrafik.

Miljörasism - ett galet argument

Idag publicerar Politikerbloggen rond 3 i min debatt med min miljöpartistiske kollega Raymond Wigg. Jag menar att Raymonds svar bekräftar en icke-liberal samhällssyn som t. ex. är mot bilar och konsumtion som sådan, medan jag och andra liberala miljövänner vill få bort miljöförstöringen, men med minsta möjliga ingrepp i människors frihet och egna livsstilsval.

Vad som upprör mig mest är dock Raymonds och andra miljöpartisters anklagelse att det är ”miljörasism” att vilja bygga Förbifart Stockholm. Raymond Wigg skriver:

Centerpartiet sviker klimatengagemanget och de boende på Järvafältet där Förbifarten ska gå i ytläge – vilket faktiskt kan kallas miljörasism.

Andra miljöpartister har framfört samma argument, t.ex. Rebwar Hassan (MP) som är kommunalpolitiker i Skärholmen i nyhetsprogrammet ABC i förra veckan. Han utvecklar också resonemangen på sin blogg. Det finns flera skäl till att begreppet miljörasism är galet:

För det första, motortrafiken idag dras rakt genom Stockholms innerstad. De människor i vår region som har den sämsta luftmiljön och det högsta bullret är faktiskt inte låginkomsttagare och invandrare utan innerstadens medel- och höginkomsttagare. Självklart kommer en ny motorled att öka trafiken just där den dras men ur rättviseperspektiv är det snarare en utjämning än en ökad orättvisa. Miljöpartiet bortser också från att framtidens bilar kommer ha betydligt lägre utsläpp, och på sikt inga alls.

För det andra, Förbifarten dras i tunnel för att rädda värdefulla natur- och kulturområden. Vore det enligt miljöpartisterna mera rättvist att dra Förbifarten i ytläge över Ekerö, Lövön och Grimstaskogen? Är miljö- och naturvännerna som framgångsrikt slagits för att rädda Grimstaskogen för välartikulerade? Grimstaskogen ligger f ö inte i ett entydigt välbärgat område utan är grönområde för socialt belastade områden som Hässleby gård och Blackeberg.

För det tredje, Skärholmen och Järva är de platser där E4:an och E18 går idag. För att påfarterna ska kunna göras måste antingen Förbifarten upp ur tunneln eller de andra motorvägarna grävas ner eller överdäckas. En del av Förbifartens framtida trafik går förbi områdena redan idag.

För det fjärde, ett av de viktigaste skälen för Förbifarten är att hålla ihop regionen och göra det lättare att arbetspendla mellan norra och södra länet. Skärholmen och Järvafältet kommer att få radikalt förbättrade kommunikationer både kollektivt och via bil. Det är knappast en nackdel för invånarnas arbetsmarknad eller områdenas attraktionskraft.

Att beskylla sina meningsmotståndare för miljörasism är att sänka argumentationen till en låg nivå. Centerpartiet är ett av Sveriges mest invandrarvänliga partier och tar aktivt ställning mot diskriminering, utanförskap och särbehandling. Även om jag förstår att begreppet inte ska förstås som synonymt med uppsåtlig rasism leder det tanken fel och misstänkliggör meningsmotståndarnas goda avsikter. Får sådana vilseledande begrepp spridning kan det kortsluta det politiska samtalet. Den som ropar miljörasism först vinner!

Anklagelser om rasism är alltid farliga och riskerar att förstärka motsättningar i samhället. Det ger verkliga rasister vatten på sin kvarn samtidigt som personer som känner sig utsatta på grund av invandrarbakgrund stärks i känslan av att mäktiga samhällsintressen vill dem illa. Även motståndare till Förbifarten borde ta ansvar för att inte späda på sådana stämningar.

Läs även Annie Johansson, Johan Hedin, Per Ankersjö och Oscar Fredriksson.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, C, MP, Miljöpartiet, Förbifart Stockholm, miljöbilism, miljö,

Massvaccination är väl motiverad

Igår gav TV4-nyheterna utrymme åt SvD:s utmärkta vetenskapsjournalist Inger Atterstam som hävdar att "hysterin" kring svininfluensan är omotiverad och frammanas av särintressen. Svininfluensan skiljer sig inte från vanliga influensor som varje år dödar något 1000-tal personer i Sverige. Därmed utmejslar hon ytterligare den skeptiska linje som står i kontrast till DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs måttfullt vaccinationsvänliga position. Bl. a. Dick Erixon kommenterar Atterstams utspel med gillande.

Det är bra att dessa intressen granskas och självklart finns här betydande risker. Men därifrån är dock steget långt till att dra slutsatsen att Svininfluensan är som vilken vanlig influensa som helst. Likaväl som obefogad hysteri bör tillbakavisas är det angeläget att undvika en trivialisering som leder till att människor avstår från att vaccinera sig. För vaccinationskampanjen är enligt min uppfattning definitivt mycket välmotiverad.

Svininfluensan kommer inte likt spanska sjukan att döda miljontals människor i Europa eller ens 30.000 som i Sverige 1918-1919. Men den skiljer sig ändå radikalt från normala influenaepidemier. I normala fall påskyndas visserligen åtskilliga dödsfall bland mycket gamla och sjuka människor. Men svininfluensan slår hårdast mot unga människor. De flesta torde hålla med om att det är större dramatik i om barn, ungdomar och gravida kvinnor dör i våldsamma angrepp på andingsorganen än om en vanlig influensa förkortar livet med några månader för våra allra äldsta. För övrigt erbjuds regelmässigt äldre personer influensavaccination vid de årliga influensautbrotten.

Ur humanistiskt såväl som hälsoekonomiskt perspektiv är massvaccinationen väl motiverad om vi förhindrar att 100 människor slipper dö 50-80 år för tidigt. Ur den enskildes perspektiv kan det förstås vara en smaksak om man vill ta risken att höra till den lilla grupp som blir mycket allvarligt sjuk. Men enligt min uppfattning är det också en medborgerlig solidaritetshandling för var och en av oss att vaccinera oss för att förhindra smittan från att föras vidare och drabba andra.

Trots att SvD:s Inger Atterstam bidrar med en del värdefulla synpunkter så har DN:s Karin Bojs en mer omdömmesgill samlad slutsats i detta speciella fall. En poäng till DN således i denna intressanta polemik.

Fullmäktige: vaccination för papperslösa och start för spårvagnsutbyggnad

Dagens landstingsfullmäktige var en ovanligt trevlig tillställning. Debatten om delårsbokslutet visade att Alliansens urstarka budget håller även efter en sammandragning av den svenska ekonomin och skattekraften med närmare 5 procent. Extrapengarna från regeringen för 2010 vred också vapnen ur händerna på oppositionen.

Jag framhöll dock att pengarna visserligen är motiverade i den extrema ekonomiska situationen, men i grunden måste kommuner och landsting lära sig att vi har ett självstyre, unikt stora ekonomiska resurser och egen beskattningsrätt. Om vi får bättre möjligheter att balansera budgetarna över en konjunkturcykel bör vi inte ständigt gnälla över brist på resurser och förvänta oss att regeringen ska lösa våra problem. Sjukvården är faktiskt ett landstingsansvar i Sverige.

Vaccination för papperslösa
Vi behandlade också ärendet om hur den avgiftsfria vaccineringen mot svininfluensan ska hanteras. Efter en kortare debatt lyckades majoritet och opposition enas om ett beslut som betonar vikten av att också papperslösa och hemlösa ska nås av den avgiftsfria vaccinationen. Jag har tidigare lyft denna fråga i Allmänna utskottet och sanning att säga låg sådana insatser redan i vår förvaltnings planering. Bl a planeras det redan att Röda korsets hemliga mottagning ska få både vaccin och ersättning för vaccinationerna. Och papperslösa har rätt att besöka också de offentligt finansierade husläkarmottagningarna och behandlas under fullständig sekretess. Nu har vi dock ett offentligt beslut om att dessa insatser ska kompletteras med andra om det finns behov. Personligen tror jag det viktigaste är att information om deras rättigheter sprids i de papperslösas nätverk och där är nog djungeltrumman och frivilligrörelserna de viktigaste medlen.

Första steget i spårvagnsvisionen
Slutligen beslutade fullmäktige om den första etappen av Stockholms nya spårvagnslinje, Spårväg City, som när den är färdig kommer att förbinda Djurgården-City-Kungsholmen-Stadshagen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet rasade mot beslutet medan Miljöpartiet i denna fråga stod upp bredvid Alliansen. Jag uttryckte min tillfredsställelse att spårvagnsutbyggnad i den del av vårt län där luftkvaliteten är sämst nu får prioritet. Det är motvierat av både miljö- och folkhälsoskäl. Liksom folkpartiets Olof Lindqvist underströk jag att detta är det första steget i en vision: Visionen om spårvagnens moderna återkomst i Stockholms innerstad.

Nu är det dags att sova efter en god dags politiskt arbete och en lika god måltid tillagad av min gastronomiskt begåvade pojkvän.

Miljövänstern måste granskas

I dag skriver jag på politikerbloggen om miljövänstern, deras syn på teknikutveckling och brist på egna alternativ i miljödebatten, mot bakgrund av regeringens beslut kring Förbifart Stockholm som kom härom dagen.

.. att strypa möjligheterna att ta sig över Mälaren i vägfordon utan att öppna alternativ innebär ett ingrepp i både regionens ekonomi och i medborgarnas frihet som skulle vara högst kännbart i vardagen. Och man frågar sig återigen: Varför? Tror inte Miljöpartiet på el- och biobränslebilar gör det möjligt att eliminera vägtrafikens miljöåverkan? För om de gör det kan man inte undgå att snudda vid tanken att det är det individuella motortransportmedlet i sig som de avskyr. Att deras agenda vägleds av en vilja att minimera omsättningen av energi, metaller och andra material från jordskorpan som denna trafikform även i klimatneutral gestaltning kräver.

Att vissa delar av miljörörelsen har denna kategoriskt negativa syn på bilar är uppenbart. Naturskyddsföreningen i Stockholms län argumenterade exempelvis kraftfullt mot att miljöbilar skulle undantas från trängselskatten med argumentet att även miljöbilar är bilar och därmed dåliga.

Läs hela här.

Om Förbifart Stockholm i media: DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, Miljöpartiet, C, MP, Förbifart Stockholm, vänstern

Svar på tal

Ett antal miljöpartister skrev nyligen på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt ett inlägg med titeln "regeringen sviker kollektivtrafiken". Jag har i dag tillsammans med min stadshuskollega Per Ankersjö, och Centerpartiets miljöpolitiska talesperson Claes Västerteg en replik i samma tidning. Ett citat:

..Miljöpartiets motstånd mot vägar ser allt mer ut att vara grundat i moralism än verklig omsorg om miljön, när vi nu börjar bryta sambandet mellan utsläpp och bilism. Det går inte att tänka bort bilen för att möta Stockholms trafikbehov. Vi får inte heller tänka bort den miljövänliga teknikutveckling som redan visar sin potential. Ett sådant synsätt är inskränkt och föråldrat.

Läs hela här.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, Miljöpartiet, Förbifart Stockholm, miljö, kollektivtrafik, SL, miljöbilar

Ihålig och utvecklingsfientlig kritik mot Förbifart Stockholm

Så kom det - äntligen får jag säga - ett beslut om Förbifart Stockholm. Regeringen meddelade vid 11-tiden i dag att Förbifarten har klarat av miljöprövningen, och att det därför är grönt ljus från deras sida för en byggstart kring 2012.

Det finns politiska krafter som helst inte ser någon vägtrafik alls, särskilt Miljöpartiet ger uttryck för denna åsikt när de röstar emot nya vägprojekt. Argumentet är vanligtvis en variation på temat "bygger vi vägar ökar biltrafiken". Den uppenbara frågan som ställs allt för sällan är: får vi bättre miljö av att allt fler bilar trängs på allt mindre vägutrymme? Får vi bättre miljö genom att spä på den Stockholmska trafikinfarkten?

Essingeleden är den enda egentliga motorvägen över Saltsjö-Mälarsnittet. Den byggdes för 40 år sedan, och dimensionerades för ca 80 000 bilar / dygn. Då hade Stockholm 1.5 miljoner invånare. I dag är vi två miljoner stockholmare, och på leden flyter varje dygn över 160 000 bilar fram i en mycket maklig takt. Samtidigt beräknas länet växa med minst 600 000 människor till 2030. Situationen blir allt mer ohållbar.

Trots att Alliansen i Stockholms stad och län bygger nya spårvägar i form av Spårväg City, ny tvärbana till Nya Slussen, och en rad dubbelspårläggningar i Södertälje, Roslagen, Nacka-Saltsjöbaden är det ett faktum att de största satsningarna på spårvägar sedan 50-talet i regionen inte kan svälja alla pendlare.

Oppositionen, och särskilt miljöpartister, vill gärna utmåla Förbifart Stockholm som ett svek mot miljön. Vad de väljer att bortse ifrån är den stockholmska trafikinfarkten har ett par konkreta och mycket negativa miljöeffekter: 1) Bilar släpper ut mest avgaser när de står i kö 2) Att dra bil- och busstrafik genom innerstaden ökar partikelutsläpp i mycket tätbebyggda bostadsområden. Vi kan se effekterna av detta i att den genomsnittliga Stockholmarens liv är förkortad med sju månader p.g.a. utsläpp.

De vettiga miljöpartister som kan titta upp ur partiboken för ett ögonblick borde ställa sig frågan vilken effekt ytterligare 600 000 stockholmare på 20 år utan en enda ny väg skulle ha för livskvalitén, miljön, och folkhälsan i regionen.

Förbifart Stockholm är nämligen inte framförallt en satsning för fossilbränslebilar. Vi har i Stockholm världens största flotta miljöbussar som kräver framkomliga vägar för att kunna vara ett attraktivt alternativ till privatbilismen. Det är i ljuset av detta man måste se förbifarten.

Man får heller inte glömma att fossiltrafiken till stor del kommer att vara utfasad när bygget står klart. Centerpartister är teknikoptimister. Vi vet att utvecklingen går rasande snabbt mot miljöbilism. Här är en tydlig och mycket viktigt skiljelinje mellan oss och Miljöpartiets teknikfientliga inställning.

Fler synpunkter på Förbifart Stockholm: Per Ankersjö, Johan Hedin, Alliansfritt Sverige, Erik Laakso,

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Stockholms läns landsting, Centerpartiet, miljöbilar, infrastruktur, klimat, kollektivtrafik,

Fluortantens dag

I dag är Fluortantens dag, ett evenemang något som syftar till att göra barn och allmänhet uppmärksamma på nyttan av att hålla efter sina tänder. Två av Folktandvårdens Fluortanter besökte med anledning av detta Landstingshuset där de erbjud munsköljning (därav min lustiga min på bilden nedan) och gratis tandborstar.