En politik för radikala pressklipp hjälper inte miljön

Den som läser DN eller SvD i dag kan se helsidesannonser från Stockholms läns landsting med titeln "Världens kanske tuffaste miljömål". Med anledning av detta har Centerpartiet en presskommentar på SLL.se. Kampanjen syftar till att göra medborgare uppmärksamma dels på vad vi gör för miljön i landstinget, och dels hur de själva bidrar till att göra Stockholm till en grönare region när de t.ex. väljer bort bilen för tunnelbana, spårvagn eller etanolbuss.

Miljöpartiet är dock inte nöjda och skickar själv ut följande kommentar:

Region Skåne har redan tagit beslut om att bli en fossilbränslefri region till år 2020. I Stockholms län röstade de borgerliga partierna 2006 emot att landstinget skulle bli fossilbränslefritt år 2021. I Uppsala har landstinget redan idag över 20 procent ekologisk mat, att jämföra med Stockholms ynka 9 procent.

Att Region Skåne har ambitiösa miljömål står utan tvivel. Men som Sydsvenskan påpekar är det en sak att vara radikal på papper och en helt annan att nå resultat. Av allt att döma kommer Region Skåne få det svårt att nå sitt mål om en fossilbränslefri region på blott elva år. Att sätta upp mål som baseras på politiska glädjekalkyler är lockande för många politiker, och får säkert också kortsiktiga avtryck i väljarstöd. Men vare sig Skåne eller Stockholms miljö blir bättre av papperstigrar.

Två konkreta saker värda att notera i Miljöpartiets kommentar: Centerpartiet - som inte var representerade i landstinget 1998-2006 - röstade inte emot ett fossilbränslefritt landsting till år 2021. Uppsala har högre andel ekologisk mat än oss, men vi kommer att nå vårt mål om 25% ekologiskt till 2011 (ett mål som Miljöpartiet själva ställde sig bakom).

Den verkliga skillnaden mellan den miljöpolitik som Centerpartiet driver i Stockholm och den som Miljöpartiet förfäktar är att vi söker resultat och inte radikala pressklipp. Vi kan visa vad vi har gjort, vad vi planerar att göra, och hur vi kommer att nå dit. Vi vill heller inte lägga om medborgarnas vardag genom att till exempel spä på den trafikinfarkt som Stockholm lider av genom att konsekvent säga nej till nya vägar så som Förbifart Stockholm. Miljöproblemet är inte vägarna - det är bilarnas drivmedel.

Jag har ingen tvekan om att miljöpartisterna drivs av ett lika äkta engagemang för miljön som vi. Det är också oppositionens privilegium att vara lite mer radikala eftersom de aldrig behöver förklara hur de ska nå sina mål. Men det är inte en seriös miljöpolitik. Ett talande exempel är just Miljöpartiet här i landstinget, som upprepade gånger har bytt årtal för när de anser att landstinget skall vara fossilbränslefritt, allt utifrån hur den politiska vinden blåser.

Min fråga till Raymond Wigg är om han själv tycker att en ofinansierad överbudspolitik som ändras från månad till månad är ett sätt att skapa förtroende hos Stockholmarna? Min övertygelse är att mål som inte uppnås - för att de i praktiken är omöjliga - riskerar att skapa en "backlash" och spä på en stämning av att ingenting går att göra. Det är om något en riktig björntjänst för miljön.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, Raymond Wigg, Centerpartiet, Stockholms läns landsting