Ett liberalt brev till min kollega om nya sjöfyllerilagen

Min kritik mot de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren har väckt starka reaktioner, bland annat från min landstingsrådskollega Birgitta Rydberg (FP) som menar att lagen haft avsedd effekt eftersom "sjöfylleriet" halverats och insinuerar även att mitt motstånd mot lagen skulle bero på att sjökrogarna får lägre intäkter. Här kommer mitt svar:

Vän och kollega,
Det är naturligtvis befängt att hävda att jag är mot nya sjöfyllerilagen av skälet att den ger krögare lägre inkomster. Den som lyssnat på ABC eller Radio Stockholms korta inslag bör uppfatta att mitt motstånd är principiellt grundat i klassiska liberala och borgerliga principer om frihet och rättssäkerhet, respekt för civilsamhälle och människors egna val.

Däremot stör det mig att lagstiftarens (och tydligen även din) respekt för vanliga skötsamma båtmänniskors att leva sina semesterliv som de själva vill är så liten. Lyckliga semesterminnen och rekreerande båtliv - som borde ligga dig varmt om hjärtat i egenskap av folkhälsoansvarigt landstingsråd - har också ett värde som borde vägas in när onödiga regler hängs om halsen på båtfolket. Och två glas vin till middagen på Ingmarsö krog kan vara pricken över i:et på en dags underbar segling utan att medföra någon ökad fara för någon. Utflykten till ett ensligt skär med en pick-nick och en flaska vin är för många en semestertradition som den nya lagen brutalt undertryckt.

Att effekten hos krogarna är så stor tyder inte bara på att förarna lagt om beteende utan att även medpassagerarna känner olust och osäkerhet inför de rättsäkerhetsbrister som kännetecknar straffansvaret i den nya lagen. Är det verkligen bra, Birgitta, att ha lagar som nästan varje människa man talar med tolkar på olika sätt när det gäller straffansvaret? Och där, som i ett aktuellt rättsfall, till och med byte till en tryggare ankringsplats endast får ske sedan storm brutit ut om skepparen tagit en öl till middagen.

Min frihetliga utgångspunkt är att ingen lag ska vara strängare än vad som är sakligt motiverat för att förhindra skada, att det ska finnas proportion mellan regleringen och dess syfte, samt att lagen ska vara rättssäker. Som den liberale filosofen Mill uttryckte det har varje människa rätt till största möjliga frihet så länge den inte inkräktar på någon annans frihet. Den nya sjöfyllerilagen är en intressant prövosten för denna centrala liberala princip.

Du skriver att det minskade antalet personer med över 0,2 promille i blodet vid kustbevakningens kontroller är ett bevis på att nya sjötrafiklagen fungerar. Men det är väl självklart att en dramatiskt ökad kontroll av en lag som medför kännbara straff påverkar människors beteende? Jag hade gärna sett att en rimlig kontroll och tillsyn av den tidigare promillegränsen också hade utövats - vilket tyvärr inte gjordes. Då hade det farliga sjöbuset kunnat stävjas utan att de skötsamma båtmänniskorna och deras medpassagerare hade behövt påverkas.

Ingen vill ha fulla och farliga personer bakom båtrattarna. Frågan är dock om det är motiverat av sjösäkerhetsskäl att ställa lika höga krav för fritidsbåtar som för vägtrafikanter. Min bedömning utifrån olycksstatistiken är att det inte är sakligt motiverat.

Olycksfall till sjöss halverades från 2001-2010. De allra flesta fallen sker med ensamma onyktra människor på små båtar som inte omfattas av lagen. Och i de fall olyckor inträffar med större eller snabbare båtar har förarna i allmänhet högre berusningsgrad än den gamla lagens 1,0 promille.

Hade samma massiva insatser sats in utifrån den gamla lagen hade vi alltså sett i stort sett samma effekt på sjösäkerheten. Vi skulle också fått en lika dramatisk minskning av det verkliga sjöfylleriet men utan att göra brottslingar av hundratals försiktiga och skötsamma båtmänniskor.

Birgitta, om man vill ingripa med nya och strängare regler i människors semesterliv (eller i skärgårdsbornas redan krångliga vardagsliv), bör man då inte som liberal ställa ganska höga krav på att dessa ingrepp verkligen bidrar till bättre sjösäkerhet och att förespråkarna kan visa det? Eller är det så att lagen har ett annat syfte i dina och dina åsiktsfränders, nämligen att av generellt nykterhetspolitiska skäl bända och böja i skärgårdens och båtlivets semesterkultur i syfte.

Birgitta, i din roll som sjukvårdspolitiker brukar du alltid understryka värdet av evidens i vårdpolitiken. Borde inte rimliga evidenskrav ställas också på vår lagstiftning, särskilt när den griper djupt in i vanliga skötsamma människors sunda och rekreerande semestervanor?

Med vänliga, kollegiala och liberala hälsningar,

/Gustav

Ps. Självklart vill jag inte ändra promillegränsen för vägtrafik - ens i syfte att underlätta krogar på landet. Marginalerna i vägtrafiken är ju - till skillnad från i sjötrafiken - ytterst små och även det obetydligaste alkoholbruk kan ha livsfarliga konsekvenser. Men jag antar att denna antydning får ses som ett skämtsamt retoriskt grepp från din sida. DS.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs också Johan Hedin som stödjer min linje och Anders Ekegren (fp) som kritiserar den.

Sprutbytesprogram - äntligen i sikte

I Stockholms stad remissbehandlas i dagarna frågan om införande av sprutbytesprogram för narkomaner. I socialnämnden och i de stadsdelsnämnder som hunnit ta ställning är svaret positivt eftersom 6 av 7 partier är överens om att sprutbyte kan stärka narkomanvården.

Som Centerpartistiskt landstingsråd är jag väldigt glad för detta. Genomförande av sprutbytesprogram kräver – enligt lagen – att landstinget har en kommunal samarbetspart. I Stockholms län är det svårt att se något alternativ till Stockholms stad eftersom det är viktigt att en mottagning för sprutbyte kan nås av narkomanerna på ett smidigt sätt.

När Centerpartiet och Kristdemokraterna drev igenom sprutbytesutredningen i HSN hösten 2007 visste vi att vi hade en mödosam väg framför oss. Först en gemensam utredning mellan landstinget och Stockholms stad med stor risk för förseningar eftersom det ansvariga landstingsrådet Birgitta Rydberg och det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson var uttalat negativa till idén. Därefter en beslutsfas i två politiska organ där Centerpartiet och Kristdemokraterna utgjorde de minsta partierna i majoriteten och de större allianspartierna skulle ha gott om tillfällen att kasta in pinnar i hjulen.

När Birgitta Rydberg hösten 2009 ändrade uppfattning förbättrades utsikterna påtagligt och beslutet i landstingsfullmäktige våren 2010 kunde ske med en bred blocköverskridande majoritet. Moderata företrädare var dock tydliga med att deras motstånd skulle fortsätta i kommunerna. Jag var därför inte odelat optimistisk om möjligheterna att inom överskådlig tid få ett fungerande projekt på plats.

Men med beslutsamhet och tydlighet har de mindre allianspartierna i Stadshuset visat att de inte tänker acceptera att frågan dras i långbänk. Jag är särskilt stolt över Stina Bengtssons insatser som Centerpartiets företrädare i Socialnämnden och talesman i fullmäktigedebatten i höstas.

Som jag uppfattar det är det nu bara en tidsfråga innan ett definitivt beslut kan tas i Stockholms stadsfullmäktige. Med entydiga remissvar och med en betydande intern opinion inom moderaterna för sprutbytesprogram kommer eventuella försök från socialborgarrådet att förhala frågan att vara fruktlösa.

Införandet av ett sprutbytesprogram i Stockholm är symboliskt viktigt eftersom det innebär ytterligare ett erkännande av skadereduktion som en viktig delstrategi i arbetet med att hjälpa socialt utslagna narkomaner tillbaka till en dräglig tillvaro och ett ordnat liv. Men symboler får aldrig skymma sakpolitiken. Sprutbyte innebär en möjlighet att förbättra mötesplatserna mellan den socialt utslagna människan å den ena sidan och samhällets hjälpinsatser å den andra. Sprutbyte kan ses som en repstege från avgrunden till det första steget i rehabiliteringstrappan.


Ps. Jag är också stolt över att Centerpartiet är det enda parti som varit entydigt för sprutbyte både i riksdagen när lagen ändrades för några år sedan och i landstinget och stadshuset under de senaste årens viktiga process. Utan våra envisa insatser på olika nivåer hade detta inte varit möjligt. Och som kuriosa - mannen som ledde utredningen om sprutbyte 2008-2009 är idag partisekreterare för Centerpartiet. Han heter Michael Arthursson.

Utan (C) hade sprutbytet inte kommit till beslut.

Idag fattade Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut om ett paket av åtgärder för att minska smittspridning bland sprutnarkomaner. Bland annat innebär det att sprutbyte införs på försök (Radio Stockholm, Ekot). Birgitta Rydberg, som har narkotikafrågor under sitt föredragningsansvar, har på ett föredömligt sätt drivit fram ärendet trots att entusiasmen inte varit stor från vare sig moderaterna eller Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning. Stor heder åt Birgitta, både för hennes politiska skicklighet och för hennes modiga omsvängning i sprutbytesfrågan.

Ändå vågar jag denna dag säga att det inte hade blivit något beslut om sprutbyte utan Centerpartiet. I början av mandatperioden var det bara vi och kristdemokraterna som var för sprutbyte i alliansen. Både Folkpartiet och Moderaterna var mot. Bland oppositionspartierna hade socialdemokraterna bromsat frågan under åren 2003-2006 då de styrde med (mp) och (v) men efter valet svängde de och började tillsammans med ff. a. Vänsterpartiet driva på för ett sprutbytesprogram.

Hösten 2007 hettade det till i frågan när Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) skulle ta ställning till ett initiativ från (s), (v) och (mp). Jag minns inte på rak arm om det var en motion eller någon form av skrivelse.

Hur som helst snackade jag och Pia Lidvall i kristdemokraterna ihop oss inför Alliansens förgrupp (det möte när allianspartiernas HSN-ledamöter träffas och bestämmer hur de ska hantera det kommande HSN-mötet. Vi bestämde oss för att gemensamt rösta med oppositionen om vi inte fick igenom en seriös utredning av sprutbytesfrågan. Och eftersom (c)+(kd)+(v)+(mp)+(s)=majoritet visste (m) och (fp) att det var ett trovärdigt hot. Efter ett stormigt möte fick (m) och (fp) ge efter. På grundval av en text som jag författat tillsammans med Pia Lidvall inför mötet yxades ett uppdrag om en utredning till och detta blev sedan HSN:s beslut.

Det är denna utredning som rekommenderade sprutbyte på försök i kombination med en rad andra åtgärder. Och det var denna kombination av åtgärder som gjorde det möjligt för Birgitta Rydberg att ändra uppfattning.

Utredningen hade inte kommit till stånd under denna mandatperiod utan Centerpartiets (och Kristdemokraternas) ställningstagande och bestämda strategi. Och då hade vi inte fått en grundlig analys av frågan och ett heltäckande paket av åtgärder som många tidigare sprutbytesmotståndare känner sig trygga med. Och då hade det inte heller blivit något beslut idag.

Nu ska erkännas att det fortfarande krävs beslut i Stockholms stad eller i någon annan kommun i Stockholms län för att sprutbyte ska bli verklighet. Man kan nog gissa att ett sådant beslut inte kommer helt lätt eftersom moderaterna är emot också i staden. Men agerar (c)+(fp)+(kd) lika resolut i stadshuset bör ett beslut kunna fattas innan valet i september.

Se även tv4 Stockholm för ett inslag om beslutet

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, pia lidvall, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

(C) följer utredningen om sprutbyte - inte hälso- och sjukvårdsnämndens tjänstemän

I december förra året presenterades landstingets och Stockholms stads utredning om sprutbytesverksamhet för injicerande narkomaner. Utredningen rekommenderade bland annat införande av en försöksverksamhet med sprutbyte som en del i en samlad strategi för att begränsa smittspridningen bland intravenösa missbrukare.

Sedan dess har Moderaterna i landstinget gått ut med ett blankt nej till sprutbyte, medan den tidigare negativt inställda Birgitta Rydberg (FP) svängt i frågan. Ärendet är sedan tidigare bestämt att tas upp Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) på tisdag nästa vecka och i morse kom tjänsteutlåtandet från HSN-förvaltningen. Bättre sent än aldrig...

Tjänstemännen föreslår bland annat att för närvarande inte införa ett sprutbytesprogram. Detta är i sig ganska förvånande, då förslaget går stick i stäv med sprutbytesutredningens rekommendationer. Det är dock inget felaktigt i det.

Den så kallade "tjänstemannahedern" innebär att ansvariga tjänstemän ska lägga fram förslag i linje med fattade politiska beslut och därutöver sin egen bedömning. Det syftar till att hindra partipolitisk styrning över tjänstemannaförslagen och det ska säkra att förslagen i största möjliga utsträckning står på saklig grund samt kan användas med förtroende av både majoritet och opposition.

Lite märkligt är det därför att det inte någonstans i det fyra sidor långa dokumentet återfinns en motivering till förslaget. Det är förvaltningens uppgift att ge en allomfattande bild av aktuella förhållanden, för - och nackdelar till varje ärende. Det är nu svårt att se om tjänstemännens förvaltning bidrar med någon fördjupad kunskap som förtjänar politikernas uppmärksamhet inför beslutet.

Centerpartiet håller fast vid vår uppfattning att sprutbyte är en fråga om smittskydd och följaktligen också om att rädda liv. HSN-förvaltningens förslag ger inga skäl för oss att ändra detta ställningstagande.

Vi kommer alltså att rösta emot tjänsteutlåtandets förslag till beslut.

Från mitt och Centerpartiets liberala perspektiv måste människor mötas i den situation där de faktiskt befinner sig. Hemlösa injektionsmissbrukare har en oerhört mycket högre ohälsa och dödlighet än andra grupper.

Frågan om sprutbyten har dragits i långbänk alltför länge. Jag hoppas att Hälso- och sjukvårdsnämnden kan få till ett resolut politiskt beslut i frågan - med eller utan stöd från Moderaterna.

DN skriver om detta i dag, och Birgitta bloggar.

Läs även Mark Klamberg, Seved Monke, Anna Starbrink, Raymond Svensson.

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

Bards sprututbytesinlägg: Bra i sak, men fel historieskrivning

Ett antal folkpartister aktiva i nätverket Liberati skriver i dag på DN Debatt om behovet av att inför ett sprututbytesprogram i Stockholm. De pekar bland annat på de positiva effekterna från Region Skåne där smittspridningen av HIV i praktiken har stannats av. I Stockholm hade vi så sent som i fjol en grasserande HIV-epidemi bland sprutnarkomaner.

Centerpartiet i Stockholms läns landsting är för sprututbyten. Att människor missbrukar droger är en tragedi, men som politiker måste vi förhålla oss till faktumet att droger alltid har funnits och sannolikt alltid kommer att finnas. Självfallet ska vi motverka nyrekrytering av missbrukare. Men vi behöver också lära oss att hantera missbruk och minimera skadorna för de personer som redan hamnat i eller kommer att hamna i missbruk. Sprututbyten är ett av de mest effektiva sätten att minska lidande, sjukdomsspridning, och öka kontaktytorna till en av de mest utsatta samhällsgrupperna. Dessutom kan det - rätt utformat - öppna kontaktvägar med en låg tröskel för missbrukaren in mot samhällets hjälpinsatser och rehabiliteringsverksamhet.

För oss är det en socialliberal syn på missbruk. Att hjälpa de som är utsatta i den livssituation där de faktiskt befinner sig. Det är därför glädjande att det nu finns en debatt i Folkpartiet om vilka värderingar som ska vara vägledande. Jag har stor respekt för engagemanget i missbruksfrågor bland landstingets folkpartister och moderater. Men rädslan för att sprutbyte skulle legitimera narkotikaanvändning är enligt min uppfattning inte befogad. Det finns också något ur ideologiskt liberal synpunkt tveksamt i att neka en mycket utsatt samhällsgrupp en viktig hjälpinsats från - det sannolikt felaktiga - argumentet att det ger fel signal om samhällets syn på narkotika och därmed kan leda till nyrekrytering. Därför känns det bra att debatten om sprutbytet nu förs inom Folkpartiet.

Med detta sagt är ändå historiebeskrivningen folkpartisterna målar upp inte riktigt korrekt. Landstingsalliansen föreslog en utredning om sprutbyte redan när budget för 2008 antogs hösten 2007. Det var Centerpartiet tillsammans med Kristdemokraterna som drev frågan om sprutbyte medan Moderaterna och Folkpartiet var mer negativa och kompromissen blev en utredning.

I samband med ett motionssvar våren 2008 preciserade vi hur frågan skulle utredas. I det skedet bidrog händelseutvecklingen i Stockholms stad till att en gemensam utredning kunde göras. Baslinjestudien som nyligen publicerades är ett led i det arbetet. Det är en studie som ska ligga till grund för ett framtida beslut om vi ska eller inte ska införa sprututbyten. Hur vi kommer att landa i frågan återstår att se. Min och Centerpartiets uppfattning har inte förändrats, den har snarast förstärkts efter att ha läst studien och själv besökt Region Skånes framgångsrika program.

Den beskrivning som de folkpartistiska artikelförfattarna redovisar ger äran till Alliansen i Stockholms stad. Min bild är att initiativet kom redan för två år sedan, drevs fram parallellt i både stadshuset och landstinget, i båda fall mot stora allianspartiers vilja. Och den konstanta faktorn är att ett enda alliansparti varit för sprutbyte både i riksdag, landsting och Stockholms stad. Det är det liberala Centerpartiet.

Andra som också skriver om debattinlägget: Per Ankersjö, Germaniabloggen

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, sprututbyte, folkpartiet, centerpartiet, birgitta rydberg