Strategiska utmaningar för Annie Lööf

Hemkommen från en två veckors resa i Thailand kan man ju önska sig att mötas av muntrare läsning i de efterlängtade aviserna än att Centerpartiet ligger under 4-procentsspärren i United Minds opinionsmätning. Det finns naturligtvis ingen anledning till panik, Centerpartiet brukar ligga lågt i mellanvalsperioder och den gemensamma fonden av allmänborgerliga alliansväljare tenderar att vila hos det största regeringspartiet innan ställningstagandet mellan allianspartier avgörs i valrörelsen.

Men samtidigt är det naturligtvis inte bra med opinionssiffror som ligger under spärren till riksdagsvalet, eller att Centerpartiet just nu verkar vara det av de mindre allianspartierna som verkar vara minst synligt för alliansväljarna. Mycket måste göras för att skapa ett bättre utgångsläge inför valet 2014. Lyckligtvis har vi en partiledare som gjort en grundlig analys av problemen och lämnat många förslag till lösningar i eftervalsanalysen efter förlustvalet 2010. Men nu gäller det att dessa förslag omsätts i praktiken och att modiga strategival görs.

En av slutsatserna i valanalysen var att Centerpartiets egna politiska prioriteringar måste bli tydligare inom alliansstyret även om det innebär att skillnader i åsikter till andra partier blir synliga. Av detta till synes självklara steg (som egentligen ligger i hela alliansens intresse) har vi hittills inte sett mycket.

Nu krävs att Centerpartiet återtar agitationen för en modernare arbetsrätt och avskaffande av den förödande turordningsregeln som både slår mot småföretag, inte minst på landsbygden och i välfärden, och är huvudorsaken bakom vår usla arbetsmarknad för ungdomar, nya svenskar och funktionshindrade.

Även inom miljöområdet måste det bli tydligare att miljö- och klimatpolitiken skulle bli ännu bättre om den inte motarbetades av andra partier i alliansen. Om det är så att växelvis Folkpartiet och Anders Borg blockerar viktiga åtgärder för t. ex. klimatomställningen av vägtrafiken är det viktigt att Annie Lööf och Lena Ek låter väljarna veta det istället för att beskriva den förda miljöpolitiken som helt perfekt. Hur ska annars motståndskrafterna i regeringen kunna pressas?

En strategi som valanalysgruppen förde fram var att Centerpartiets sociala engagemang måste bli mer tydligt. Här är det tydligt att den nya partiledningen hårdsatsar, inte minst med utspelen om äldreomsorgen på kommundagarna. Jag vill dock lyfta ett varningens finger.

Analysen är riktig. Centerpartiet är och ska vara ett socialt engagerat parti. Men det finns några fallgropar som måste undvikas.

För det första får denna nya profilering inte ske på bekostnad av att våra viktigaste profilområden - miljön, småföretagandet, minskat krångel - tappas bort. Inte ens inom dessa områden är vår ställning självklar och vi måste ihärdigt fortsätta att skärpa profilen.

För det andra måste den "sociala" profileringen ske utifrån en centerpartistisk, frihetlig logik. Inte genom att vi säger samma saker som alla andra allianspartier. Både (kd) och (m) har ett starkare utgångsläge i att kombinera socialdemokratisk servicedemokrati med ökad valfrihet.

En blind fläck som delas av både vänsterblocket och övriga allianspartier är däremot att bristen på frihet ligger bakom en betydande del av de sociala problemen, t. ex. Sveriges ovanligt usla arbetsmarknad för funktionshindrade och nya svenskar som minskar dessa gruppers egenmakt och värdighet och leder till sämre hälsotillstånd. Varför kan inte kampen mot dagens LAS-regler bäras av och bära Centerpartiets traditionella sociala patos?

Den andra blinda fläcken i svensk välfärdspolitik är de grupper som lever i den verkligt djupa misären. Uteliggare, sprutnarkomaner, papperslösa. Även här finns en logisk lucka för ett frihetligt centerparti.

Självklart ska vi fortsätta att utveckla en modig, engagerad och systemkritisk politik för äldrefrågor och hälso- och sjukvården. Vi är väl lämpade för det med Sveriges kanske mest insiktsfulle välfärdspolitiker, Anders W Jonsson som vice ordförande i partiet.

Det kommer dock att ta tid och kraft - eller synnerligen kontroversiella förslag - att göra dessa breda politikområden till verkliga profilfrågor. Det är en bra ambition på lång sikt men redan odlade fält får inte tillåtas växa igen medan nyröjningarna odlas upp. Och de mest lättröjda markerna, som ideologiskt gränsar till inägorna bör naturligtvis komma först i nyodlingen.

En sista varning till Annie Lööf och partiledningen. Våga ta ut en modig, frihetlig politisk riktning även om inte alla grupper i partiet blir lika glada. Mod och tydliga prioriteringar är avgörande för chanserna till framgång. Med framgången kommer också grogrunden för missämja att försvinna. I ett åttapartisystem kan långsiktigt existensberättigande enbart förtjänas av partier som tillför det politiska systemet någon eller några unika kvaliteter.