Hoppas att C står upp mot onödig lagstiftning

I slutet av veckan på Centerpartiets stämma i Åre kommer min motion om att upphäva eller göra om den nya sjöfyllerilagen att debatteras. Jag hoppas verkligen att ombuden på stämman står upp för Centerpartiets grundläggande utgångspunkt om att förhindra onödiga regleringar som krånglar till människors vardag.

Jag noterar att Partistyrelsen i sitt yttrande över min motion i stora delar bekräftar att det finns oklarheter kring behovet av de skärpta alkoholgränserna samt att det otydliga straffansvaret, där andra än föraren kan åtalas, är problematiskt. Deras förslag är att den nya lagstiftningen ska ses över men ändå föreslår de avslag av mina konkreta förslag. Jag ser det som ett fall framåt men att man egentligen i konsekvensens namn borde bifalla min motion.

Se vad jag tidigare skrivit om sjöfyllerilagen på SvD Brännpunkt, på min blogg här, här och här samt inslaget på ABC och i Radio Stockholm.


Nedan följer motionen i sin helhet:


Den förfelade ändringen av sjöfyllerilagstiftningen

Tilläggen till sjöfyllerilagen som trädde i kraft sommaren 2010 är förfelad och måste ändras. Den omfattar inte de situationer där de flesta olyckor och dödsfall inträffar. Samtidigt är den mycket svårtolkad, full av gråzoner och medför en omfattande rättsosäkerhet. Följden av detta är orimliga och oproportionerliga inskränkningar i människors legitima rörelsefrihet till sjöss. Ett onödigt krångel har uppkommit som faktiskt försvårar både rimligt socialt liv och utvecklingen av besöksnäring i Sveriges skärgårdssamhällen.

Nyheten är att promillegränsen sänks från 1,0 till 0,2 promille. För yrkestrafik gäller annan lagstiftning så sjöfyllerilagen har i första hand bäring på fritidstrafik. Det kan tyckas rimligt att samma gräns gäller för trafikanter till sjöss som för bilister till lands och det är också så det argumenterats för den nya lagen. Men förhållandena i verkligheten är radikalt annorlunda.

0,2 promille är en gräns som är satt för att säkra att människor inte sätter sig bakom en bilratt innan de nyktrat till ordentligt. Det är rimligt eftersom biltrafik sker i mycket höga farter och med mycket små avståndsmarginaler vid möten.

Båttrafik sker i betydligt lägre farter och säkerhetsavstånd på tiotals meter kan utan vidare hållas i de områden som inte omfattas av hastighetsrestriktioner under 22 km/h. För båttrafiken blir en 0,2 promillegräns en sakligt omotiverad karantänregel utan faktisk inverkan på sjösäkerheten.

Ändå är sjöfyllerilagen till och med strängare än bestämmelserna för biltrafiken eftersom inte bara föraren utan även övriga medresenärer kan ges straffansvar om det kan göras troligt att de behövs för ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”. Dessa uppgifter kan omfatta allt från att biträda vid angöringen av båten till att läsa sjökort. Den vitt spridda osäkerheten om hur straffansvaret ska tolkas och vilket beteende som förväntas av lagstiftaren skapar obehag och olust bland både båtfolk och myndigheter.

Att något egentligt behov av de genomförda lagändringarna inte finns avslöjas redan vid en granskning av de olyckor och dödsfall som sker till sjöss. Det absoluta flertalet personer, ca 90 procent, som omkommer till sjöss faller överbord från små rodd- eller motorbåtar i lugna vatten utan inblandning av annan trafik. Oftast ligger båten stilla. Absurt nog omfattas inte dessa situationer av den skärpta sjöfyllerilagen då båtarna är kortare än 10 meter eller har lägre maxhastighet än 15 knop.

Enbart 3-4 dödsfall per år sker i samband med snabbgående motorbåtar. I de fall alkohol är inblandat rör det sig vanligen om alkoholnivåer över 1 promille som omfattades också av den gamla lagen. I stort sett inga trafikolyckor inträffar på segelbåtar längre än 10 meter. Sjöolyckorna har för övrigt minskat under det senaste decenniet som en följd av frivilliga beteendeförändringar.

Den nya lagen har mycket låg legitimitet bland dem som berörs, såväl bland fritidsbåtsägare som bland boende i Sveriges skärgårdar. Detta eftersom den inte är utformad efter sjö- och ölivets faktiska förhållanden utan från en abstrakt och okunnig analogi med vägtrafiken. Lagen har också fått hård kritik från ledande jurister och andra sakkunniga.

Det nya tillägget till sjöfyllerilagen behöver skyndsamt ses över eller upphävas. Promillegränsen bör vara enhetlig oavsett båtstorlek och den bör fastställas efter de hastigheter och trafikförhållanden som råder till sjöss. Eftersom båttrafikens hastigheter är mycket lägre och trängseln i trafiken mycket mindre än till lands kan motsvarande trafiksäkerhet som till lands av allt att döma uppnås vid en högre promillegräns. I normalfallet bör enbart en person ha straffansvar.

Att åtgärda den förfelade sjöfyllerilagen och ersätta den med sakligare och mer legitima bestämmelser är viktigt av respekt för de grupper som berörs. Lagstiftaren har ett särskilt ansvar när det gäller sakförhållanden som många människor kan ha lättvindliga uppfattningar om men som betydligt färre har sakkunskap om eller berörs av. Centerpartiet, som hämtar sin kraft ur decentraliseringstanken och underifrånperspektivet, borde ta särskilt allvarligt på detta ansvar.

Det är lätt i Sverige att ha attityden att ”klart samma regler ska råda för festande rika båtägare som för oss vanliga bilister”. Men detta är en felaktig utgångspunkt. Bland de drabbade finns helt andra grupper:
• Skärgårdsbor som redan har mer krångel och regler i sina liv än flertalet landboende kan drömma om, som nu får ännu svårare att planera sina hemresor från socialt samliv på andra öar. • Skärgårdskrogar som riskerar att få lägga ned för att besökare med båt inte vågar dricka måttliga mängder vin till maten.
• Eller helt enkelt vanliga båtägare som vill förgylla middagen efter en härlig dag i segelbåten med vinet i fråga.

Som ett decentralisitiskt parti bör vi i Centerpartiet vara mer uppmärksamma än andra på hur regler, krångel och byråkrati faktiskt hindrar människor från att uppnå spontan lycka och okomplicerade, autentiska livsupplevelser eller förverkliga idéer och konstruktiva livsstrategier. Vi borde därför ställa oss frågan om inte bevisbördan på ett tydligare sätt bör ligga hos dem som vill införa nya bestämmelser, hinder och regler, och inte hos dem som drabbas av reglerna. Att erkänna felet och göra om sjöfyllerilagen utifrån de verkliga förhållandena skulle vara ett viktigt steg i den riktningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås partistämman besluta
• Att Centerpartiet verkar för att ändringarna i sjöfyllerilagen avseende promillegränsen skyndsamt ses över och anpassas efter ö- och båtlivets verkliga förhållanden och hur de verkliga olycksriskerna ser ut.
• Att denna översyn medför att i normalfallet enbart en person har straffansvar som förare av fartyget i fråga.
• Att Centerpartiets grundinställning till nya regler bör vara restriktiv om det inte kan visas att reglerna har en tydlig nytta som är större än de hinder och olägenheter den nya regeln medför för de berörda.

Gustav Andersson

Kungsholmen