Idag presenterar vänsterpartierna sin gemensamma kampanj (svd, DN, TT) och Peter Andersson, Högberg, HBT-sossen med flera försöker hosta upp sig till entusiasm och framtidstro.
Entusiasmen i de ingående partiernas ledningar tycks dock begränsad. Tvärtom tycks de vara ganska tvehågsna om de egentligen vinner på att synas för tydligt tillsammans. Varför avstår de annars från att ta fram en gemensam logga? Varför betonar de att de vinner fler väljare på att betona varje partis egen identitet?
Sanningen är förstås den att framför allt Miljöpartiet börjar inse att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna riskerar att bli en belastning. Det illustreras intressant av Paulo Silvas "felsägning":
- Vem som helst ska kunna göra en insats för de gröna... förlåt, de rödgröna
Och Vänsterpartiets socialistiska radikalism är förstås en stor black också om Mona Sahlins krackelerande trovärdighet.
Så tyvärr, s-bloggare, mitt intryck är att era partier är långtifrån klara med hur den rödgröna alliansens valstrategiska värdet ska värderas.
Och den viktigaste frågan kvarstår förstås: Var och hur är den gemensamma politiken?
Intressant? Andra bloggar om politik, val 2010, valet 2010, rödgröna, alliansen, mona sahlin, vänsterpartiet
Jag började som städhjälp
10 månader sedan
3 kommentarer:
Det du skriver tycker jag belyser en viktig punkt. Dvs det faktum att varje gång de uppträder tillsammans (vilket inte är ofta) får man en känsla av att de är ihoptvingade mot sin vilja. Att de samarbetar pga brist på bättre alternativ. Faktum är ju att de ogärna talar om vad deras respektive ståndpunkter är i olika sakfrågor. Förmodligen för att de skiljer sig stort i många frågor.
Instämmer. Och jag tror att de gör rätt bedömning. MP har vuxit sig stora därför att många väljare uppfattar dem som en obefläckad mittenkraft. De har alltmer att förlora på att associeras med lars Ohlys och även Mona Sahlins politik. För många socialdemokrater är fortfarande både miljöpartister och vänsterpartister ett rött skynke. Ju närmare valet vi kommer, desto fler miljöpartisympatisörer kommer att besväras av insikten att det blir en röst på Sahlin och Ohly. Och åtskilliga s-röster - inte minst i industrin - kommer att bli allvarligt fundersamma över effekterna av en rödgrön energi- och skattepolitik.
För socialdemokratin är det livsviktigt att erövra ett stort antal mittenväljare i valet. Dessa mittenväljare röstar ibland borgerligt och ibland socialdemokratiskt. Den här gruppen skräms lätt över till borgerligheten om sossarna driver en alltför socialistisk politik i valrörelsen eller lierar sig med framförallt vänsterpartiet. I nuläget är en socialdemokratisk allians med folkpartiet eller centern tyvärr politiskt omöjlig.
Skicka en kommentar