Ett frihetligt manifest för Centerpartiet

I dag har Centerpartiet partistyrelse där de första riktlinjerna inför de allmänna valen 2010 kommer att dras upp. Jag skriver tillsammans med ett antal kollegor runt om i landet på Newsmill om den politiska inriktning och de filosofiska utgångspunkter vi vill se på centerpolitiken framöver. Ett citat:

..Viktigast av allt är dock att frihetlighet handlar om en viljeinriktning, inte om ett utopiskt samhälle. Därmed kan det också ställas mot den viljeinriktning som dominerar svensk politik idag, från vänster till höger, där staten är den självklara utgångspunkten för den förda politiken. Från inkomstskattereform till skolpolitik diskuteras politiken genom ett slags samhällelig nyttokalkyl, snarare än utifrån medborgerliga rättigheter. Ett tydligt exempel är just frågan om skattesänkningar, som sällan motiveras utifrån det enkla moraliska antagandet att det faktiskt är medborgarnas pengar som spenderas.

Två centrala sakfrågor som behöver lyftas är givetvis LAS, och inte minst ökad marknadsanpassning av hyresrätter. Dessa två system försvaras med argument att de gagnar svaga - men resulterar i praktiken i att unga och kapitalsvaga grupper stängs ute från både jobb och bostad. En frihetlig politik för mig är en politik som ser förbi systemen, våga ta i "svåra" frågor, och utmana vänsterperspektivet att frihet och jämlikhet är två oförenliga storheter.

Centerpartiet har haft denna ifrågasättande inriktning på politiken länge. Men vi har också förstärkt och förnyat oss i vår samhällskritik, där LAS-frågan har blivit en central del. Det finns all anledning att fortsätta längs med samma väg, genom att lyfta nya frågor och ytterligare klargöra att vi är inte ett parti som kramar systemet.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, centern, c, ideologi, liberalism

Skiljelinjen mellan Centerpartiet, MP och Expressen

En av Expressens ledarskribenter, Johannes Forssberg, agerar idag domare mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i den debatt om Förbifarten och miljöideologi som undertecknad med flera deltagit i under de senaste veckorna. Forssberg menar att vi centerpartister är ”floskulösa”, blåögda och svepande i vår argumentation. Tyvärr studsar den kritiken tillbaka på hans egen ledare.

För det första har han missförstått vår kritik. Vi anklagar inte Miljöpartiet för att vara teknikfientliga. Vi anklagar dem för att vara bilfientliga, och därmed fientliga till de individer som känner ett behov av bil. Jag är starkt kritiskt till biltrafikens utsläpp men lika starkt övertygad om att en verklig miljöbilism är under snabb frammarsch.

Vår politik baseras inte på en ”tro” om en snabb teknikutveckling. Den baseras på en historisk erfarenhet att teknisk utveckling, understödd av ekonomiska styrmedel, löser problem som vi i dag inte kan se omedelbara lösningar på. Om man drar parallellen Förbifart Stockholm i dag, och tågtrafiken i förra seklets början, skulle tågen med miljöpartistiska glasögon ha framstått som den värsta sortens miljöförstöring som tvunget skulle ha stoppats. I dag går de flesta tåg på förnyelsebar el.

Kortsiktighet är den största stoppklossen för den tekniska utveckling som bidrar till en grönare miljö.

Motstånd till nya vägar – färdiga en bit in på 2020-talet - i en region där vägnätet över Mälaren är så uppenbart otillräckligt redan idag kan bara förstås som att Miljöpartiet vill minska biltrafiken mycket kraftigt i framtiden. Och detta oavsett om framtidens bilar bidrar till att förstöra klimatet eller inte.

Frågan är bara hur. För utan mycket kraftfulla åtgärder kommer biltrafiken inte att minska. Den enda lösning Miljöpartiet pekat på är ännu större kollektivtrafiksatsningar. Det är inget starkt styrmedel vilket alla vet som jobbat med trafikfrågor - de som behöver eller vill åka bil är mycket svåra att locka till bussar och tåg. Några andra idéer har inte Miljöpartiet presenterat. Bortsett från att trängsel och köer i sig är ett styrmedel.

Som liberal är jag starkt kritisk till att Miljöpartiet förkastar även miljöbilar som ett legitimt sätt att förflytta sig. Det är en frihetsinskränkande politik. Som miljövän kan jag inte se nyttan av att bekämpa miljövänliga bilar och tycker samtidigt inte att Miljöpartiet tar sitt ansvar för effekterna i Stockholms innerstad av den växande trafikinfarkten.

Slutligen, den principiellt viktiga skillnaden: Forssberg menar att MP tycker att vi behöver ändra vår livsstil, medan vi i Centerpartiet enligt honom tycker att ingenting i sak behöver förändras. Som jag berörde i mitt debattinlägg på politikerbloggen är lösningen på miljöproblemen inte punktförbud på symbolfrågor som flaskvatten, eller en jakt efter bilister. Lösningen är generella och teknikneutrala styrmedel, helst i form av en generell och hög koldioxidskatt.

Denna sortens styrmedel är kostnadseffektiva, ger mest miljöeffekt för varje satsad krona, och resulterar i det samhälle som mest liknar det vi har i dag då den minimerar politisk detaljstyrning. Som liberal är jag nämligen av uppfattningen att vårt samhälle i huvudsak är ett resultat av människors frivilliga överenskommelser, tycke och smak - och borde vara det även i fortsättningen.

Det är någonstans där skiljelinjen går mellan Centerpartiet å enda sidan, och Miljöpartiet och Expressens ledarsida å andra sidan.

Läs även Karl Malmqvist, Johan Hedin, Per Ankersjö

Uppdatering: Min och Pers korta replik kan läsas på Expressens ledarsida.

Intressant? Andra bloggar om Förbifart Stockholm, Centern, Centerpartiet, C, Miljöpartiet, MP, liberalism, miljö, trafik

Carlgren argumenterar lysande

Miljöministern Andreas Carlgren (c) skriver lysande om Förbifarten och Stockholmsregionens spår- och vägpaket på Aftonbladets debattsida:

"En skiljelinje mellan mig som grön liberal och vänsterkartellen är att jag inte
tror att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra
bil... Det är inte vägarna som är miljöproblemet, utan bilar som körs på dåliga
bränslen. Ny teknik och nya miljövänliga bränslen för att driva framtidens bilar
behöver stimuleras. Det måste göras lättare både att ta sig förbi centrum och
att köra nya bilar på nya bränslen. Sverige har under alliansregeringen inlett
den omställningen. Vi ärvde Europas mest bränsleslukande bilarpark. Nu leder vi
Europaligan för nyinköpta miljöbilar. Mot detta ställs ett krampaktigt
kvarhållande vid gamla lösningar."

Det kommer nog att visa sig att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjort ett stort misstag i att inte ta till sig de förändringar den snabba teknikutvecklingen innebär för hur flertalet medborgare uppfattar miljöproblemen och lösningarna på dessa.

Det bekräftas också av den opinionsundersökning från Novus Opinion som Carlgren presenterar i artikeln. 7 av 10 invånare i Stockholms län vill ha Förbifarten. 6 av 10 av de rödgrönas väljare.

I EP-valet i juni var en av skrällarna att miljöpartisterna gick om socialdemokraterna i Stockholms stad. Många tolkade det som att miljöpartisterna börjar uppfattas som ett mer modernt alternativ för stockholmsregionens socialliberala medelklass.

Nu kan nog Carin Jämtin och Dag Larsson andas ut. Deras bästa skydd från att förlora ledartröjan bland huvudstadsregionens rödgröna får de från sina utmanare i miljövänstern som klamrar sig fast vid den gamla bilfientliga kartan som de teknikmedvetna invånarna i regionen redan förkastat.

Läs också mina inlägg på Politikerbloggen samt mitt, Per Ankersjös och Claes Västertegs inlägg på SvD Brännpunkt. Per har också bloggat om Carlgrens artikel liksom Johan Hedin.

Intressant? Bloggar om Förbifart Stockholm, Centerpartiet, Stockholm, Andreas Carlgren, miljöbilar, kollektivtrafik.

Miljörasism - ett galet argument

Idag publicerar Politikerbloggen rond 3 i min debatt med min miljöpartistiske kollega Raymond Wigg. Jag menar att Raymonds svar bekräftar en icke-liberal samhällssyn som t. ex. är mot bilar och konsumtion som sådan, medan jag och andra liberala miljövänner vill få bort miljöförstöringen, men med minsta möjliga ingrepp i människors frihet och egna livsstilsval.

Vad som upprör mig mest är dock Raymonds och andra miljöpartisters anklagelse att det är ”miljörasism” att vilja bygga Förbifart Stockholm. Raymond Wigg skriver:

Centerpartiet sviker klimatengagemanget och de boende på Järvafältet där Förbifarten ska gå i ytläge – vilket faktiskt kan kallas miljörasism.

Andra miljöpartister har framfört samma argument, t.ex. Rebwar Hassan (MP) som är kommunalpolitiker i Skärholmen i nyhetsprogrammet ABC i förra veckan. Han utvecklar också resonemangen på sin blogg. Det finns flera skäl till att begreppet miljörasism är galet:

För det första, motortrafiken idag dras rakt genom Stockholms innerstad. De människor i vår region som har den sämsta luftmiljön och det högsta bullret är faktiskt inte låginkomsttagare och invandrare utan innerstadens medel- och höginkomsttagare. Självklart kommer en ny motorled att öka trafiken just där den dras men ur rättviseperspektiv är det snarare en utjämning än en ökad orättvisa. Miljöpartiet bortser också från att framtidens bilar kommer ha betydligt lägre utsläpp, och på sikt inga alls.

För det andra, Förbifarten dras i tunnel för att rädda värdefulla natur- och kulturområden. Vore det enligt miljöpartisterna mera rättvist att dra Förbifarten i ytläge över Ekerö, Lövön och Grimstaskogen? Är miljö- och naturvännerna som framgångsrikt slagits för att rädda Grimstaskogen för välartikulerade? Grimstaskogen ligger f ö inte i ett entydigt välbärgat område utan är grönområde för socialt belastade områden som Hässleby gård och Blackeberg.

För det tredje, Skärholmen och Järva är de platser där E4:an och E18 går idag. För att påfarterna ska kunna göras måste antingen Förbifarten upp ur tunneln eller de andra motorvägarna grävas ner eller överdäckas. En del av Förbifartens framtida trafik går förbi områdena redan idag.

För det fjärde, ett av de viktigaste skälen för Förbifarten är att hålla ihop regionen och göra det lättare att arbetspendla mellan norra och södra länet. Skärholmen och Järvafältet kommer att få radikalt förbättrade kommunikationer både kollektivt och via bil. Det är knappast en nackdel för invånarnas arbetsmarknad eller områdenas attraktionskraft.

Att beskylla sina meningsmotståndare för miljörasism är att sänka argumentationen till en låg nivå. Centerpartiet är ett av Sveriges mest invandrarvänliga partier och tar aktivt ställning mot diskriminering, utanförskap och särbehandling. Även om jag förstår att begreppet inte ska förstås som synonymt med uppsåtlig rasism leder det tanken fel och misstänkliggör meningsmotståndarnas goda avsikter. Får sådana vilseledande begrepp spridning kan det kortsluta det politiska samtalet. Den som ropar miljörasism först vinner!

Anklagelser om rasism är alltid farliga och riskerar att förstärka motsättningar i samhället. Det ger verkliga rasister vatten på sin kvarn samtidigt som personer som känner sig utsatta på grund av invandrarbakgrund stärks i känslan av att mäktiga samhällsintressen vill dem illa. Även motståndare till Förbifarten borde ta ansvar för att inte späda på sådana stämningar.

Läs även Annie Johansson, Johan Hedin, Per Ankersjö och Oscar Fredriksson.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, C, MP, Miljöpartiet, Förbifart Stockholm, miljöbilism, miljö,

Massvaccination är väl motiverad

Igår gav TV4-nyheterna utrymme åt SvD:s utmärkta vetenskapsjournalist Inger Atterstam som hävdar att "hysterin" kring svininfluensan är omotiverad och frammanas av särintressen. Svininfluensan skiljer sig inte från vanliga influensor som varje år dödar något 1000-tal personer i Sverige. Därmed utmejslar hon ytterligare den skeptiska linje som står i kontrast till DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs måttfullt vaccinationsvänliga position. Bl. a. Dick Erixon kommenterar Atterstams utspel med gillande.

Det är bra att dessa intressen granskas och självklart finns här betydande risker. Men därifrån är dock steget långt till att dra slutsatsen att Svininfluensan är som vilken vanlig influensa som helst. Likaväl som obefogad hysteri bör tillbakavisas är det angeläget att undvika en trivialisering som leder till att människor avstår från att vaccinera sig. För vaccinationskampanjen är enligt min uppfattning definitivt mycket välmotiverad.

Svininfluensan kommer inte likt spanska sjukan att döda miljontals människor i Europa eller ens 30.000 som i Sverige 1918-1919. Men den skiljer sig ändå radikalt från normala influenaepidemier. I normala fall påskyndas visserligen åtskilliga dödsfall bland mycket gamla och sjuka människor. Men svininfluensan slår hårdast mot unga människor. De flesta torde hålla med om att det är större dramatik i om barn, ungdomar och gravida kvinnor dör i våldsamma angrepp på andingsorganen än om en vanlig influensa förkortar livet med några månader för våra allra äldsta. För övrigt erbjuds regelmässigt äldre personer influensavaccination vid de årliga influensautbrotten.

Ur humanistiskt såväl som hälsoekonomiskt perspektiv är massvaccinationen väl motiverad om vi förhindrar att 100 människor slipper dö 50-80 år för tidigt. Ur den enskildes perspektiv kan det förstås vara en smaksak om man vill ta risken att höra till den lilla grupp som blir mycket allvarligt sjuk. Men enligt min uppfattning är det också en medborgerlig solidaritetshandling för var och en av oss att vaccinera oss för att förhindra smittan från att föras vidare och drabba andra.

Trots att SvD:s Inger Atterstam bidrar med en del värdefulla synpunkter så har DN:s Karin Bojs en mer omdömmesgill samlad slutsats i detta speciella fall. En poäng till DN således i denna intressanta polemik.

Fullmäktige: vaccination för papperslösa och start för spårvagnsutbyggnad

Dagens landstingsfullmäktige var en ovanligt trevlig tillställning. Debatten om delårsbokslutet visade att Alliansens urstarka budget håller även efter en sammandragning av den svenska ekonomin och skattekraften med närmare 5 procent. Extrapengarna från regeringen för 2010 vred också vapnen ur händerna på oppositionen.

Jag framhöll dock att pengarna visserligen är motiverade i den extrema ekonomiska situationen, men i grunden måste kommuner och landsting lära sig att vi har ett självstyre, unikt stora ekonomiska resurser och egen beskattningsrätt. Om vi får bättre möjligheter att balansera budgetarna över en konjunkturcykel bör vi inte ständigt gnälla över brist på resurser och förvänta oss att regeringen ska lösa våra problem. Sjukvården är faktiskt ett landstingsansvar i Sverige.

Vaccination för papperslösa
Vi behandlade också ärendet om hur den avgiftsfria vaccineringen mot svininfluensan ska hanteras. Efter en kortare debatt lyckades majoritet och opposition enas om ett beslut som betonar vikten av att också papperslösa och hemlösa ska nås av den avgiftsfria vaccinationen. Jag har tidigare lyft denna fråga i Allmänna utskottet och sanning att säga låg sådana insatser redan i vår förvaltnings planering. Bl a planeras det redan att Röda korsets hemliga mottagning ska få både vaccin och ersättning för vaccinationerna. Och papperslösa har rätt att besöka också de offentligt finansierade husläkarmottagningarna och behandlas under fullständig sekretess. Nu har vi dock ett offentligt beslut om att dessa insatser ska kompletteras med andra om det finns behov. Personligen tror jag det viktigaste är att information om deras rättigheter sprids i de papperslösas nätverk och där är nog djungeltrumman och frivilligrörelserna de viktigaste medlen.

Första steget i spårvagnsvisionen
Slutligen beslutade fullmäktige om den första etappen av Stockholms nya spårvagnslinje, Spårväg City, som när den är färdig kommer att förbinda Djurgården-City-Kungsholmen-Stadshagen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet rasade mot beslutet medan Miljöpartiet i denna fråga stod upp bredvid Alliansen. Jag uttryckte min tillfredsställelse att spårvagnsutbyggnad i den del av vårt län där luftkvaliteten är sämst nu får prioritet. Det är motvierat av både miljö- och folkhälsoskäl. Liksom folkpartiets Olof Lindqvist underströk jag att detta är det första steget i en vision: Visionen om spårvagnens moderna återkomst i Stockholms innerstad.

Nu är det dags att sova efter en god dags politiskt arbete och en lika god måltid tillagad av min gastronomiskt begåvade pojkvän.

Miljövänstern måste granskas

I dag skriver jag på politikerbloggen om miljövänstern, deras syn på teknikutveckling och brist på egna alternativ i miljödebatten, mot bakgrund av regeringens beslut kring Förbifart Stockholm som kom härom dagen.

.. att strypa möjligheterna att ta sig över Mälaren i vägfordon utan att öppna alternativ innebär ett ingrepp i både regionens ekonomi och i medborgarnas frihet som skulle vara högst kännbart i vardagen. Och man frågar sig återigen: Varför? Tror inte Miljöpartiet på el- och biobränslebilar gör det möjligt att eliminera vägtrafikens miljöåverkan? För om de gör det kan man inte undgå att snudda vid tanken att det är det individuella motortransportmedlet i sig som de avskyr. Att deras agenda vägleds av en vilja att minimera omsättningen av energi, metaller och andra material från jordskorpan som denna trafikform även i klimatneutral gestaltning kräver.

Att vissa delar av miljörörelsen har denna kategoriskt negativa syn på bilar är uppenbart. Naturskyddsföreningen i Stockholms län argumenterade exempelvis kraftfullt mot att miljöbilar skulle undantas från trängselskatten med argumentet att även miljöbilar är bilar och därmed dåliga.

Läs hela här.

Om Förbifart Stockholm i media: DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, Miljöpartiet, C, MP, Förbifart Stockholm, vänstern