Maud lyser i TV8, Mona flagnar på DN-debatt

Tittar på TV8 där Adaktusson och Jan Carlzon grillar Maud Olofsson. Har sällan sett henne så lysande. Det som i början av hennes partiledarskap beskrevs som hennes svaghet - brister i faktakunskaper - är helt bortblåst. Med lugn saklighet svarar hon på frågor och belyser samband mellan företagande och välstånd. Hennes principiella försvar för entreprenörskap och marknadsekonomi har både djup, engagemang och praktisk förståelse. Jag älskar vad jag hör och är övertygad om att den nya Maud kommer att lyfta Centerpartiet i valrörelsen.

Det går inte att undvika att jämföra med Mona Sahlin. Hennes DN-debatt om "omprövning" av s-politiken idag var en ren upprepning av Göran Perssons floskulösa politiska mål men helt utan några konkreta förslag utom tre nya bidrag till barnfamiljer som dessutom var kända tidigare. Har skrivit en mer precis granskning i tidigare inlägg. Hennes oförmåga känns lika övertygande som Mauds förmåga.

Intressant? Andra bloggar om Maud Olofsson, centerpartiet, näringspolitik, entreprenörskap, småföretag, marknadsekonomi, arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Mona Sahlin i spegellandet

I den klassiska barnboken "Alice i spegellandet" får lilla Alice lära sig av den svarta drottningen att man måste springa så fort man bara kan för att bli kvar på samma plats man befinner sig på. För att komma framåt måste man springa minst dubbelt så snabbt.

Jag vet inte om Mona Sahlin verkligen vill ompröva och förnya socialdemokraternas politik. Men den "omprövning" hon presenterar på DN-debatt i dag är som hämtad ur Spegellandet. Det finns ju absolut ingenting nytt i den föreslagna s-politiken.

Den första punkten är "fler jobb". Det verkar vara en ren viljeakt utan tillstymnelse till konkreta förslag. "Delmålet" att höja sysselsättningsgraden till 80 procent är ju samma mål som Göran Persson strävade efter och som alliansregeringen mig veterligt har kvar. Som omprövning är detta ett rent illusionsnummer.

Den andra punkten är utbildning. Här består Mona Sahlins stora utfästelse i ett löfte om att minst 50 procent av varje årskull ska gå i högskolan. Också detta är gammal, gammal skåpmat. Det var just denna målsättning som låg till grund för socialdemokraternas (och centerpartiets) stora utbyggnad av den högre utbildningen. Centerpartiet omprövade 50-procentssiffrans diktatur när vi besinnade att det var svårt att säkra en tillräcklig kvalitet på alla de nya utbildningsplatserna. Socialdemokraterna har dock ingenting lärt utan strävar med en spegellandsinvånares envishet vidare mot sina gamla välkända mål.

Minskad barnfattigdom. Ja på denna punkt presenteras några bidragshöjningar varav alliansregeringen redan föreslagit en (höjda flerbarnstillägg) och (s) och de rödgröna tidigare föreslagit de andra. Någon nyhet eller "omprövning" kan jag inte se i denna punkt.

På den fjärde punkten, minskat socialbidragsberoende, presenterar Mona Sahlin över huvud taget inte ett enda förslag. På vilket sätt är detta en "omprövning"? Ville Mona och Göran öka andelen socialbidragstagare tidigare?

Nej, i det här fallet måste DN:s rubriksättare få en bakläxa. Även om debattörerna försöker presentera ett nyhetsvärde genom att förklara att de gör en "omprövning" så bör nog rubriken i någon utsträckning prövas mot innehållet. För det finns verkligen inte en endaste ynka nyhet i hela artikeln.

Och för Mona Sahlin finns bara en rekommendation att göra. Det må vara så att du springer så fort du bara kan men du lyckas inte röra dig ur fläcken. Kom igen när du har fått upp farten och har någonting - överhuvudtaget någonting - att komma med.

S-bloggarna har stigit upp tidigt för att pliktblogga ;-) Peter Andersson, Högberg, Westerholm, Röda berget, s-buzz.

Oups. Ser att min länk till DN-debatt från min tidiga morgon blev fel, nu är det dock åtgärdat. nu har en del alliansbloggar kommit igång (Kent Persson, Kent Persson2, Magnus Andersson, Gerdau, Johan Pettersson, Tokmoderaten, Albin Broman) och påtalar samma tomhet på lite olika sätt.

Intressant? Andra bloggar om arbetslöshet, val2010, Mona Sahlin, socialdemokraterna

Mea culpa - i statistik men inte i argument.

Medger härmed att jag i ett tidigare blogginlägg i god tro använde arbetsmarknadsstatistik som anförts i andra bloggar utan att själv granska grundkällan. De utsagor som framförts om att Reinfeldt trots att han medgav fel ändå skulle ha haft rätt kan jag inte efter granskning av SCB:s statistikdatabas på ett helt tillfredsställande sätt underbygga. Jämförelserna blir visserligen lite olika beroende på vilka perioder man jämför och huruvida man avser heltidsarbeten (som utvecklats mer gynnsamt) eller det totala antalet arbetstillfällen - dvs. även deltidsarbeten omräknat till heltidsekvivalenter - som utvecklats mer negativt under krisen. Likaså om man jämför december 2009 med december 2005 (samma månad) eller med t.ex. september 2006.

Det är dessutom - vilket jag aldrig förnekat - ett faktum att arbetslösheten är högre idag än 2006 och sannolikt kommer den att fortsätta öka något under 2010. Orsakerna till detta är välkända - en unikt våldsam internationell konjunkturkollaps under 2008 och 2009.

Min uppfattning är och har varit att arbetslösheten bör vara huvudfrågan i valet 2010. Min uppfattning är vidare att Alliansens politik med största sannolikhet är mer effektiv i att skapa fler jobb än de rödgrönas. Innan krisen lyckades Sverige nå unikt hög sysselsättning trots en massiv ökning av arbetskraftsutbudet. Reinfeldt-argumentet var alltså inte nödvändigt för min tes.

Jag tror dessutom att flertalet medborgare delar den bedömningen och är väl medveten om att finanskrisens verkningar knappast kan skyllas på regeringen. Lägg till det de ekonomiska konsekvenserna av skattechock, Ohly-skräck och radikal omläggning av kursen i energipolitiken.

Men inte heller Alliansens politik är sannolikt tillräcklig. Tillräckligt mycket har inte gjorts för att underlätta för nyanställningar och trösklarna till arbetsmarknaden är fortfarande alltför höga. Det behövs ännu större regelförenklingar - t.ex. slopat revisionstvång - för mindre företag och det behövs en kraftig reformering av turordningsreglerna för LAS. Helst bör också arbetsgivaravgifterna sänkas.

Med andra ord står Centerpartiet för huvudalternativet inte bara till de rödgröna utan även till den övriga Alliansen i jobbvalet 2.0 år 2010. Jag har mycket svårt att tro att de rödgröna kan göra troligt att de har bättre förslag som verkligen minskar arbetslösheten.

Summa summarum, Westerholm, jag medger något som kan likna ett faktamässigt snedtramp i debatten om arbetslösheten (om inte mina källor omgående kommer till min undsättning). Men jag backar inte från min tes, att HBT-sossens listning av orsaker till att de Rödgröna kan vinna valet inte realistiskt kan räcka för att ge de rödgröna valsegern. Därmed inte sagt att läget är helt hopplöst för er, men mer krävs. Och jag tror att ni får svårt att leverera det som sammanhållet regeringsalternativ.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, kärnkraft, jobb, arbetslöshet, val

ps. Svarar HBT-sossens svarsinlägg i morgon. DS.

HBT-sossens fromma förhoppningar

Bloggen HBT-sossen som skrivs av Åsa och Alexandra Einerstam har ett långt inlägg om varför de tror att de rödgröna ska vinna valet. Jag blev lite intressserad av detta inlägg efter att ha läst på Peter Anderssons blogg. Men efter läsningen står jag i förundran. Är det en spridd uppfattning bland de rödgröna att de kan vinna valet på detta? För mig framstår det som antingen en utpräglad strutsmentalitet eller ett desperat försök att sprida optimism bland de efter februaris opinionsmätningar (SKOP, Demoskop, SIFO) vacklande vänsterleden.

Jag har gjort en kommentar punkt för punkt som följer här:

1. Alliansen har inte tappat jobbfrågan. Med 100.000 nya jobb (jepp, Reinfeldt hade rätt, SCB hade ändrat mätmetoden) trots superkris kan regeringen ta debatten med trovärdighet medan de rödgrönas förslag verkar vara gammal skåpmat med små möjligheter att leda till riktiga jobb.

2. Trygghetssystemen. Debatten har planat ut efter alliansens slipningar av kanterna på systemen. I praktiken kommer få människor att uppleva det som HBT-sossen och oppositionen beskriver det medan många kommer att uppleva rehabilitering och myndigheter som bryr sig.

3. FRA, IPRED, SWIFT. Konkretionen brister i det rödgröna alternativet. Det blir lika svårt för Mona som för Fredrik att gå på tvärs mot världssamfundet. Det är också lätt att syna då (s) var i full färd att gå mycket längre än alliansen gjort innan regeringsskiftet 2006. För övrigt var allianspartierna med och fällde SWIFT i EP.

4. Allmännyttan har noll potential som valfråga. Kanske den kan egga några hyresgästföreningsombudsmän men dom är ju redan sossar. Avknoppningar (som på många sätt var ett bra verktyg) är för övrigt ett helt stängt kapitel. Kommer inte att leda till någon debatt.

5. "Vårdslakt Stockholm" upplevs helt annorlunda av patienterna än av vänsterjournalister och oppositionen. Även om systemet inte är perfekt har det medfört enorma förbättringar i framför allt tillgängligheten och det vet folk. Läs för övrigt logopedernas artikel i dagens DN.

6. Lavaldomen intresserar bara fackombudsmän som ändå har betalt för att rösta på och propagera för de rödgröna.

7. Kärnkraft. Sorry, men stödet för alliansens klimat- och energiöverenskommelse är stort i Centerpartiet. Även om de flesta av oss vill avskaffa kärnkraften på lång sikt inser vi att klimatet är ett mer akut problem och är hysteriskt glada över den historiskt unika satsningen på förnyelsebar energi och vindkraft. Vi vet dessutom att väljarna håller med oss (läs t.ex Sören Holmberg). T o m DN:s journalist konstaterade på (C):s kommundagar att motståndet mot energiuppgörelse var dött.

8. Jämställdhet. Vårdnadsbidraget är knappast det jätteproblem de rödgröna vill göra det till. Och skulle fler välja att ta ut det skulle sossarnas valstrateger ha ett ännu större problem. För övrigt uppskattar många det kraftiga jobbskatteavdraget, hushållsnära tjänster och ökat kvinnligt företagande.

9. HBT-frågor. Alla partier utom kristdemokraterna lovade könsneutral äktenskapslagstiftning. Och alla partier utom (kd) levererade. Det måste vara förtretligt att den (s)-regering som förhalade homoäktenskap och adoptioner i åratal inte fick se (kd) ta vid där Göran Persson slutade. Ni kan aldrig förklara denna fråga för väljarna på ett begripligt sätt. Flyktingfrågan sköts beklagligt av nuvarande regering. Och det gjorde den av Perssons regering också.

Tyvärr (för dig) HBT-sossen, din lista bekräftar att de Rödgröna har tomt i ammunitionsförrådet. Ska det bli jämt i valet krävs mycket mer än detta. Och seriöst, s-bloggare (Högberg, Sjölander, Westerholm, s-buzz), det är väl bara för att hypa varandras knuff-poäng - eller av medömkan för HBT-sossens stora arbetsinsats med inlägget - som ni länkar och ropar hurra i kommentarsfältet. Inte kan väl t.ex. smarte Peter Andersson seriöst hålla med om att de Rödgröna kan vinna valet på Alexandras genomskinliga soppa?

läs också Magnus Andersson, Johan Hedin och Johan Pettersson.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, Mona Sahlin, HBT, FRA, SWIFT, kärnkraft, laval, jobb, arbetslöshet, val

Fem miljoner mer i satsningar mot långtidssjuskrivningar 2010

Landstinget samarbetar med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och flera kommuner i de så kallade Samordningsförbunden för att ta ett helhetsgrepp kring långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösas situation.

På samma sätt som Tiohundras framgångsfaktor ligger i att vi river ned stela strukturgränser mellan landsting och kommuner, vilar samordningsförbundens framgång på samma princip. I stora kolosser som landsting dominerar ofta "stuprörstänkandet", och att alla siffror skall summeras ihop på nedersta raden. Samordningsförbunden är en utgift för oss - vi står för ca 25% av finansieringen - men vi får tillbaka mycket mer när vi effektivt kan hjälpa de som står längst utanför arbetsmarknaden, vilket också är den grupp som löper störst risk att bli mera allvarligt sjuka i senare skeden.

De sjukdomar och andra problem som är kopplade till utanförskapet kan inte mötas av en enskild samhällsinstitution. I själva verket hänger allt samman, och är beroende av många olika instansers koordinerade instanser för långtidsarbetslösa och sjukskrivna.

Verkligheten anpassar sig som bekant inte efter kartan - därför måste vi anpassa samhällets insatser efter de situationer de i utanförskap befinner sig i. Det kan t.ex. handla om täta samarbeten mellan arbetsförmedlingen och landstinget i att rehabilitera och hjälpa psykiskt sjuka tillbaka i sysselsättning.

Därför är jag personligen mycket nöjd över att samordningsförbunden, som ligger Centerpartiet varmt om hjärtat, kommer få ett tillskott på 34% till 2010. Vi höjer anslagen från 14.5 miljoner till 19.5 miljoner. Vi skickade ut ett pressmeddelande om detta tidigare i dag. Den som läser Dagens Nyheter kan även läsa mer på Stockholmssidorna.

Intressant? Andra bloggar om samordningsförbund, utanförskap, arbetslöshet, rehabilitering, sjukvård, stockholms läns landsting, SLL