torsdag 3 december 2009

Tendensiös "granskning" av nödvändig infrastruktur

Det var närmast olustigt att se Uppdrag Gransknings "granskning" av Förbifart Stockholm och deras försök till karaktärsmord på miljöminister Andreas Carlgren. Uppdrag Granskning klipper ihop gamla uttalanden av Carlgren där han säger att västerleden ska stoppas, och ställer dessa mot hans uttalanden i regeringsställning för att sätta bilden av att hans miljöengagemang har försvunnit.

I själva verket är det så att omvärlden har förändrats, och tekniken har utvecklats. Förbifarten är inte Västerleden. På trettio år har utsläppen från en genomsnittlig bil minskat med hundra gånger. I takt med att oljan blir allt dyrare, av skatter och av naturlig brist, kommer utvecklingen bara att accelerera.

Parallellt med denna utveckling växer Stockholm, vare sig vi bygger vägar eller ej, med ett helt Göteborg på ett tiotal år. Alla dessa människor måste kunna bo och transportera sig i vår region. Detta betyder inte att bilismen ensamt är lösningen på transportproblemen - men till skillnad från föregående socialdemokratiska regering satsar denna regering och styrande Alliansmajoriteter i Stockholms län mer på spårbunden trafik.

Förbifart Stockholm har blivit en symbolfråga där leden ställs mot kollektivtrafik och miljömål. Det är en olycklig förenkling av två anledningar:

1) Vägverkets egna bedömning som citeras selektivt och friskt i programmet visar att leden beräknas öka utsläppen med mindre än 1 %. Det är en summa som med råge går att kompensera med styrmedel och tekniska landvinningar, men de kan inte att kompensera ett växande transportbehov.

2) Vi har mycket spårbunden trafik i länet - och mer ska byggas - men vi har också världens största flotta miljöbussar som kommer att fördubblas i storlek som måste kunna komma fram om kollektivtrafiken ska förbi attraktiv.

Oppositionspartierna MP och V protesterar mot förbifarten, och pratar gärna kollektivtrafik, men ingen av dem presenterar faktiska förslag på alternativa transportsätt över Saltsjö-Mälarsnittet - vilket är just den flaskhals Förbifart Stockholm är planerad att lösa upp.

När Essingeleden är stängd för tunga fordon måste t.ex. byggfirmor som bygger hus till en växande befolkning ta en omväg på 25 mil, för en sträcka som är ett par kilometer fågelvägen i centrala Stockholm. Hur någon kan få det till en miljövinst har jag svårt att se.

Var och en får tycka vad de vill om Förbifart Stockholm, men ska leden diskuteras i sammanhanget klimat, miljö och transportbehov, måste leden ställas mot alternativa transportlösningar i nord-sydlig riktning. Några sådana finns inte i några budgetförslag från något oppositionsparti.

Därmed är deras lösning att klimatmålen ska nås genom att göra livet för invånarna lite jobbigare genom lite längre bilköer, lite mer förlorad arbetstid, och lite mindre tid med familjen. Ett Uppdrag Granskning som hade tittat på effekterna av den politiken hade varit intressant att se.

Läs även Per Ankersjö 1 & 2, Johan Hedin och Magnus Andersson om Uppdrag gransknings kreativa klippningsteknik.

Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Gustav. Frågan är om Stockholmarna håller med dig?

DN hade igår ett reportage där Novus tillfrågade 600 stockholmare ”Vilket politiskt parti tror du bäst kommer ta tillvara på dina intressen för en bättre stad att leva i?”

Mp kom ut i topp,30% av svaren. 2% svarade Centerpartiet.

Det tycks också finnas en relativt stark polarisering bland invånarna. Detta eftersom moderaterna som ofta i praktiken är emot mycket som Mp är för och tvärtom fick 29% av rösterna.

En relevant slutsats av undersökningen tycks dock vara att nya spårvägar, som både Mp och M är för, har en stark acceptans hos medborgarna. Kanske kan man också nå konsensus om att förbättra för cykeltrafiken, ett indivduellt färdmedel som både de gröna och liberala borde tycka om.