Dags ge SJ bakläxa, Åsa!

SvD och DN (papperstidningen) och en massa andra media rapporterar om att SJ når en bottennotering i kundnöjdhet i Svenskt kvalitetsindex. Ledningen uttrycker förvåning. Jag är däremot inte förvånad och som tågälskare och miljövän delar jag övriga resenärers irritation.

SJ:s ledning har gjort flera allvarliga misstag på senare tid vid sidan av den irritation som hela tiden uppkommer pga förseningar och liknande.

Införandet av "personliga biljetter" är helt omotiverat från ett kundperspektiv. Tågets främsta fördel framför flyget är att det är enkelt att köpa och boka biljetter såväl i automater som över internet. Att krångla till detta genom krav på personuppgifter och identitetskontroller är huvudlöst. I ett läge när många medborgare upplever att övervakningssamhället stärks är det dessutom helt feltajmat. Praktiska svårigheter har uppkommit för ungdomar som ännu inte har ID-kort och när man vill överlåta biljetter mellan personer.

Motivet - att man vill undanröja grunden för en andrahandshandel med billiga förbokningsbiljetter - är inte relevant och ger ingen nämnvärd nytta för resenärerna. Om "mäklare" ser en möjlighet att göra sig en hacka på att de kan hitta resenärer som är beredda att betala ett något högre pris så bidrar de å andra sidan också till att hitta resenärer. Det blir lika många trafikanter och SJ får inte lägre intäkter.

Ett annat allvarligt misstag rör kvällstrafiken mellan två av Sveriges största städer Stockholm och Uppsala. Linjen är Sveriges mest trafikerade och SJ:s stora kassako. Med tiotusentals arbetspendlare, kulturpendlare och studenter som vill resa mellan städerna för att ta sig till studieorten eller hälsa på kompisar har den en betydelse för regionen som knappast kan överskattas.

När jag pluggade i Uppsala på 90-talet kunde man fortfarande ta sig mellan städerna vid midnatt och dessutom fanns flera nattbussar (som gick fulla) under helgnätterna. Både midnattståget och nattbussarna är dock - trist nog - historia sedan länge.

I oktober drog dock SJ-ledningen in 23:10-tåget. Visserligen har man nu backat så att tågen åter går. Kanske efter påtryckningar från landshövdingarna som jag och flera politiker påtalat problemen för. Men attityden vittnar om en bristande förståelse - både för behoven av trafik mellan Uppsala och Stockholm nattetid och den skada man åsamkar resenärernas tilltro till tidtabellen.

Båda dessa manövrer skadar mitt förtroende för SJ-ledningen. Och uppenbarligen även övriga resenärers. Det är dags att regeringen och främst min egen partikamrat infrastrukturminister Åsa Torstensson tar sig en funderare om två saker:

1. Utövar SJ-ledningen med Ulf Adelsson i spetsen sitt uppdrag på det sätt som krävs för att stärka förtroendet för bolaget och för att främja tågresandet? Samt

2. Består SJ:s till synes endemiska problem på dess otydliga status som offentligt ägt bolag och bör i så fall en privatisering övervägas?

Oavsett hur regeringen ställer sig till dessa frågor hoppas jag att de ger SJ en rejäl bakläxa innan resenärerna gör det. Vi behöver en stark och attraktiv järnvägstrafik för miljön och mobiliteten. Men då krävs fokus på det väsentliga och slut på krångelmentaliteten.

Andra intressanta bloggar om SJ, järnväg, Åsa Torstensson, Ulf Adelsson, stockholm, uppsalapendeln, kollektivtrafik, miljö, mälardalsregionen, regeringen, uppsala, spår, tåg, Stockholmsregionen, studenter