Vårdval Stockholm: Socialdemokratisk reträtt

För ett par dagar sedan skrev jag på DN Debatt tillsammans med mina allianskollegor om förändringarna av Vårdval Stockholm, där vi bland annat viktar om åldersersättningar och fördubblar miljöersättningen. När jag läser kommentarerna om "reträtt", varav många säkert har läst bara den av DN Debatt satta rubriken, slås jag av hur underlig debatten har blivit. Vår ambition som vi har varit helt öppna med från början har varit att finjustera vårdvalet allt efter vi upptäcker behov av förändringar. Reträtten i frågan är i själva verket Socialdemokraternas.

Oppositionen menar att Vårdval Stockholm innan förändringarna missgynnade invandrare, när vi har på bara sex månder fått 18 nya husläkarmottagningar (pdf) varav 6 stycken i socialt utsatta områden. Innan årets slut förväntar vi oss nå ca 40 nya mottagningar över hela länet. Oppositionslandstingsrådet Dag Larsson tycks mena att det är klasspolitik. Men mellan 2002 - 2006 när (S) var i majoritet var det istället en nettoförlust på 2 mottagningar. Om Vårdval Stockholm, då som nu, är orättvist måste frågan ställas vad deras egen modell för tillgänglighet var. En mediabild har satt sig, ivirigt påeldad av oppositionen, att vårdvalet har inneburit fler besök per patient och läkare. Alltså, att ersättningssystemet premierar återbesök för åkommor som kunde behandlats vid ett enda tillfälle. Men så är det inte. Utvärderingen (pdf) konstaterar istället:

Det finns ingenting i denna rapport som visar på att varje individ får fler besök till följd av att man delar upp besök i fler eller att man kallar till "onödiga" återbesök.

I själva verket har antalet läkarbesök ökat med 12% enligt de två utvärderingarna som kom i halvårsskiftet. I absoluta tal har antalet människor som faktiskt kommer fram till vården ökat med 100 000. Det är fantastisk tillgänglighetsökning som visar att läkare spenderar mindre tid med att vända papper och mer tid med att möta vårdtagare.

Socialdemokraternas alternativ då
Att Vårdval Stockholm granskas och utsätts för kreativ kritik är i grunden bra. Inte desto mindre har vårdvalsidén att pengarna följer individen (och hälsobehov) i största möjliga mån fått mycket orimlig kritik, särskilt när vi beaktar vad vi hade när (s) styrde landstinget. Istället för att pengarna följde individens vårdbehov och geografiska förflyttningar existerade det ca 170 särskilda avtal med olika vårdcentraler som kontinuerligt förhandlades om. Men ersättningarna var inte kopplade till prestation. T ex kunde vårdcentraler i Tensta få oerhört mycket resurser, men medborgare fick ändå inte kontakt med vården eftersom det inte existerade ett incitamentssystem där bra tillgänglighet ledde till mer resurser, och vice versa.

Det tidigare systemet var orättvist även på andra sätt. Då ersättningar bestämdes i förhandlingar, kunde två vårdcentraler med likvärdig vårdtyngd få helt olika ersättningar - enbart för att förhandlaren på den ena vårdcentralen var skicklig. Till detta lapptäcke av hundratals specialavtal och godtyckliga ersättningar som inte alls med nödvändighet speglade vårdbehoven existerade en situation där politiker och profession förhandlade i media. En medialt skicklig chef i vården kunde sätta i system att utmåla sin egen vårdcentral som särskilt utsatt och på så vis sätta politiskt tryck för mer resurser. Politiker delade efter eget tycke (och medialt tryck) ut resurser utefter vad de trodde skulle vara en behövande vårdcentral. Men eftersom någonting så komplext som vårdbehov och vårdutbud inte går att centralplanera, allra minst i en organisation som måste göra politiska avvägningar, drogs vården med utbudsbrister och konstanta felsatsningar.

Socialdemokraternas alternativ i dag
En av oppositionens huvudsakliga kritik mot Vårdval Stockholm är att ersättningssystemet är mer finkorningt än tidigare. Ersättningar utgår i högre utsträckning från individens eget vårdbehov istället för bostadsort. Därför är det både häpnadsväckande - och glädjande - att Socialdemokraterna nu vill ta Vårdvalet ett steg längre genom ett s.k. ACG-system (Adjusted Clinical Groups) som är ett ännu mer individbaserat ersättningssystem än vårdvalet. Det är en riktig kovändning från bara ett par dagar sedan när (s) fortfarande ville dela ut pengar efter samma stadsdels- och kommun-modell som ledde till den dåliga tillgänglighet och nedläggningar som har varit kännetecknet för primärvården i Stockholm under S-styret.

Än mer häpnadsväckande än att Socialdemokraterna tycks ha lagt klasskampsretoriken åt sidan och nu stället upp på det som är vårdvalets grundtanke, resurserna följer individen, är att de vill införa ett ACG-system inom ett år. Den med gott minne minns säkert kritiken från (s) mot att vi tvingades snabbutreda Vårdvalet och lansera det på ett halvår för att ta itu med de skriande brister som fanns i vården. Sedan i tisdags är stora omstruktureringar av vården (ACG är en reform i storleksordningen Vårdval Stockholm eller större) inget problem för Socialdemokraterna. Även här har (s) vänt, bokstavligt talat, över en natt.

Alliansen i landstinget ställer sig positiva till ACG, det är ett lovande system som prövas i bl.a. Region Skåne. Men det måste givetvis utvärderas noggrant hur det eventuellt kan anpassas till Stockholms egna förhållanden innan det kan bli aktuellt att införa det i Stockholms läns landsting. Det är i vilket fall som helst glädjande att Socialdemokraterna har tagit av sig de ideologiska skygglapparna och nu förespråkar individbaserade ersättningssystem.

Intressant? Andra bloggar om Vårdval Stockholm, Socialdemokraterna, Alliansen