tisdag 20 maj 2008

Ylva Thörn tar dubbelt betalt för barnomsorgen

Fackförbundet Kommunals ordförande Ylva Thörn gillar inte regeringens vårdnadsbidrag. Hon vill hellre att pengarna ska gå till barnomsorgen (DN) där - surprise! - många av förbundets medlemmar arbetar. Inget konstigt med det och fullt legitimt men inte särskilt intressant i sig.

Intressant är däremot att granska det manipulativa upplägget i den opinionsundersökning som Kommunal beställt som visar att 60 procent av de tillfrågade hellre vill få bättre kvalitet i barnomsorgen än vårdnadsbidrag.

Dessa alternativ står nämligen inte emot varandra. Barn vars föräldrar väljer att plocka ut vårdnadsbidrag minskar nämligen direkt belastningen på dagis. Eftersom det är de yngsta och mest tillsynskrävande barnen som omfattas av vårdnadsbidraget, och eftersom bidraget är betydligt lägre (3.000 kronor per barn och månad i Danderyd) än kostnaden för en barnomsorgsplats (genomsnittskostnaden för barn i alla åldrar är i storleksordningen 100.000 kronor per år) blir det både vinst för de barn som är kvar på dagis som får färre konkurrenter om personalens uppmärksamhet, för föräldrar på jakt efter dagisplats som får kortare köer, och för skattebetalarna som på sikt får lägre kostnader för skattefinansierad barnomsorg.

Visserligen bortfaller en del skatteintäkter när en förälder är hemma lite längre, men det är få småbarnsföräldrar som betalar 120.000-150.000 kronor i skatt eller vad nu en dagisplats för en 1-3-åring kostar. Och ofta passar man nog på att ta hand om mer än ett barn. Dagis är viktigt och bra av en rad skäl (särskilt för föräldrar som hellre vill arbeta än vara barnpassare), men det är tveksamt om det är samhällsekonomiskt lönsamt, åtminstone för de yngre barnen.

Det bästa vore om möjligheter skapades för fler alternativa sätt att ordna barnomsorgen, t. ex. flerfamiljslösningar, generationsöverskridande barntillsyn osv. Att Kommunal slår vakt om sitt monopol att passa barnen förvånar dock inte. Men att försöka snatta vårdnadsbidragspengarna till barnomsorgen är antingen att ta dubbelt betalt eller att luras.

2 kommentarer:

David Samuelsson sa...

Nej Gustav, undersökningen avspeglar just det val som en kommunpolitiker måste göra. Många föräldrar är redan i dag hemma med sina barn längre än föräldraförsäkringen täcker. De blir berättigade till vårdnadsbidrag. Därför har reformen en s.k. dödviktskostnad.

Den är svår att säkert beräkna men Sveriges Kommuner och Landsting har räknat till ca 3 miljarder om vårdnadsbidrag infördes i hela landet.
Se:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=927871

Jag har mer resonemang på min blogg: http://davidochgoliat.blogspot.com/2008/05/hellre-frskola-n-vrdnadsbidrag.html

/David Samuelsson, kommunikationschef Kommunal

Gustav Andersson sa...

Tack för ditt svar.

Jag kan inte hitta Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) beräkningar eftersom de inte är anförda i deras remiss-PM (Se: http://www.skl.se/artikeldokument.asp?C=2017&A=50432&FileID=190082&NAME=08+%2D+V%E5rdnadsbidrag.pdf). Det jag däremot ser är att SKL anser det synnerligen svårt att uppskatta hur populär reformen blir och därmed effekterna.

Men det förefaller mig synnerligen osannolikt att hela besparingen som uppkommer till följd av minskad efterfrågan på barnomsorg kommer att ätas upp av dödviktseffekter. Det beror naturligtvis på hur intresserade föräldrarna visar sig vara. I (från reformens utgångspunkt)värsta fall får de som ändå skulle varit hemma med sina barn en skärv av den besparing de möjliggör för kommunerna. Då blir det en ökad kostnad nu men kanske också en ökad rättvisa. Slår reformen an kan dock resultatet bli ett klart minskat tryck på barnomsorgen och då kommer den att spara mer pengar för kommunerna än den kommer att kosta och det är sannolikt att den även kommer att vara samhällsekonomiskt effektiv, även sedan minskade skatteintäkter avräknats.

Jag är inte någon stark anhängare av den föreslagna konstruktionen av vårdnadsbidraget. Hellre skulle jag se en modell där nettosubventionen till barnomsorgen delades på alla barn i förskoleålder förfinansiering av de barnomsorgslösningar som passar livssituationen för familjerna bäst.

Likväl är det rimligt att den arbetsinsats som föräldrar som tar hand om sina egna barn utför också får någon del av subventionen.