Papperslösa: Hedersam reträtt har redan börjat.

Som en och annan noterat har jag i dagarna deltagit i ett par opinionsyttringar (SvD:s Brännpunkt samt Det Stora Uppropet) till förmån för att förbättra tillgången till vård för personer som vistas i Sverige utan giltigt uppehållstillstånd, s k papperslösa. Jag tänker inte fördjupa argumentationen här, bara konstatera att vården inte ska vara ett instrument för migrationspolitiken samt att det är synnerligen märkligt att en del representanter i den nationella politiken tycks tro att en förbättrad tillgång till vård skulle medföra risk för social turism, dvs att Sverige drog till sig människor som önskar få ta del av vår vård som illegala invandrare.

Idag ska dock konstateras att Centerpartiets riksdagsgrupp (på partiets hemsida) tycks vara på väg att tydliggöra en ståndpunkt som är mer positiv till papperslösas rätt till vård än vad som var fallet för bara en vecka sedan. Samma sak gäller migrationspolitiske talesmannen Fredrick Federleys blogginlägg som visserligen fortfarande upprepar en del av sin gamla argumentation men det är väl mest för dölja ett i grunden hedersamt återtåg till en liberalare och humanare ståndpunkt.

Nu bejakar man initiativ på landstingsnivå i frågan - vilket åtminstone ledande företrädare för riksdagsgruppens migrationspolitik direkt motverkade får några veckor sedan. Nu pekar man på svårigheterna i frågan istället för att tvärsäkert hävda Tobias Billströms uppfattning. Och man tycks tendera åt att frågan verkligen seriöst ska utredas. Då kan slutsatsen bara bli en.

Min tolkning är att man råkade hamna snett - troligen utan särskilt bred förankring någonstans - och att man nu söker en väg tillbaka till den för det nya grönt liberala centerpartiet naturliga vägen: Att verka för ett öppnare samhälle där färre behöver vara papperslösa, men också att vårdens uppdrag att rädda liv och främja hälsa inte ska börja med en passkontroll. För Centerpartiet är det ett sundhetstecken att det första stora partiupproret under regeringsperioden sker i denna fråga.

ps. Argumentet att papperslösa visst har tillgång till vård - om de betalar själv - är naturligtvis tämligen tomt. Vem tror att Lilja for ever, den thailändska målaren för 10 kronor i timmen eller den syriska flyktingen som fått avslag på sin asylansökan sitter på de resurser som krävs för att betala den fulla kostnaden för vård i Sverige? Dessutom är den utbyggda offentliga vården inte van att hantera privatbetalande patienter. Osäkerheten i transaktionerna med personer utan personnummer och adress torde medföra att det ändå i praktiken blir välgörenhetsvård på vårdgivarens bekostnad och vårdpersonalens risk.