Som en av artikelförfattarna instämmer jag delvis i Karls kritik. FN-konventioner kan inte i sig vara argument. Men SvD:s debattredaktion kräver obönhörligt förkortningar o tyvärr skalades många sakargument ned. Dessa kan emellertid förutsättas vara kända och i grunden torde de flesta förstå huvudfrågan.
Ett perspektiv anser att vårdtillgång leder till social turism, det andra perspektivet anser att kostnadsansvar för papperslösa leder till att de i praktiken ofta inte kan och vågar vända sig till vården samt att vårdpersonalen riskerar att hamna i dilemman i förhållande till sina arbetsgivare eller läkaretiken.
Den juridiska lösningen på problemet är jag egentligen osäker på. Kanske behövs egentligen inte någon särlagstiftning om hälso- och sjukvårdslagen tydligt markerar att människor i behov av vård ej får avvisas, att vårdinformation kan säkras från att komma i migrationsverkets händer samt att den nationella nivån avstår från att ha synpunkter på hur den regionala nivån väljer att organisera hälso- och sjukvården och finansieringen av de kostnader som ofrånkomligen kommer att uppstå när utfattiga personer (som de papperslösa i allmänhet är) behöver vård.
Problemet finns och måste lösas utifrån ett humanistiskt hälso- och sjukvårdsperspektiv, inte som en - egentligen helt betydelselös - del av migrationspolitiken. Därmed bör frågan vara landstingspolitikernas, Göran Hägglunds och Socialutskottets, inte Tobias Billströms, Fredrick Federleys och det för migrationsfrågor ansvariga Socialförsäkringsutskottet.
Jag började som städhjälp
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar