Arbetskraftsinvandring hjälper knappast alla.

Den intressante bloggaren och vännen Johan Hedin har till slut givit sig in i papperslösadebatten på Billströms och Federleys sida. Han menar att de som vill att papperslösa ska få tillgång till vården drivs av ädla men känslomässiga motiv och att det räcker med att bli arbetskraftsinvandrare för att lösa problemet.

Arbetskraftsinvandringen är naturligtvis en superviktig ventil i migrationssystemet. En av de viktigaste reformerna under mandatperioden faktiskt. Men det löser knappast hela problemet som Johan m fl hävdar. Det finns inga vita jobb för 27 kronor i timmen, prostituerade har inte f-skattesedel eller skattad månadslön och en gömd flykting har inte alltid möjlighet att hitta en anställning samtidigt som hon eller han försöker hålla sig undan migrationspolisen. Arbetskraftsinvandringen är viktig och värdefull men kan på sin höjd vara ett alternativ för säg hälften av de papperslösa.

Och då kvarstår problemet är att de papperslösa sällan har råd att betala vårdräkningar till fullpris eftersom de - om de har någon inkomst - i allmänhet har en mycket låg sådan. Och vart ska fakturan och inkassokraven skickas? Papperslösa lär inte vara särskilt benägna att uppge sin adress. Det borde inte krävas så mycket fantasi för att föreställa sig både reaktionerna från läkarsekreteraren i vårdcentralens reception eller effekten på de papperslösas benägenhet att söka vård.

Det är sant att det har varit en förvirrad debatt men enbart den som redan bestämt sig för vilket lag man håller på kan förneka att förvirringen till stor del skapats av Federley med flera på regeringssidan.

Och fortfarande har inget svar givits på varför det skulle vara så farligt om papperslösa gavs tillgång till vården på rimliga villkor? Menar Johan också att det är ett hot mot migrationskedjan? Om det är skattebetalarnas pengar du oroar dig för så tyder det mesta på att det skulle vara billigare om fler papperslösa kunde komma till vården innan tillstånd blev för allvarliga och även om så inte är fallet så är kostnaderna helt försumbara - i Skåne lär man räkna med 1-2 miljoner kronor.

Låt mig avslutningsvis säga: Jag ogillar också det högt uppskruvade tonläget från båda sidor. Men problemet finns och drabbar utsatta människor vars alternativ är synnerligen svåra att bedöma. För migrationspolitiken är frågan enbart principrytteri - helt utan verklig påverkan. Från läkaretisk och folkhälsosynvinkel är däremot problemet betydande. Om problemet ska lösas med en storståtlig lag eller med praktiska rutiner i landstingen är för mig underordnat. Ett hinder måste dock överkommas och det är de felaktiga argumenten att tillgång till sjukvården hotar migrationspolitiken.