Finanskrisen har gjort det övertydligt att den svenska kronan - hur starkt förankrad den än må vara i statsfinanser och låg inflation - blir en skvalpvaluta när vågorna går höga i världsekonomin. Det är ingen slump att det nu är centerpartister som främst aktualiserar att Sverige bör gå med i euron. Centerpartiet har som inget annat parti gått till botten med EU-frågorna och har sannolikt Sveriges mest genomtänkta EU-vänner (och EU-kritiker). Centerpartiet bör fullfölja sin omvändelse till det mest konstruktiva och europademokratiska partiet i EU-frågorna genom att leda Sveriges väg till euron.
Ett svenskt EMU-medlemskap kan knappast aktualiseras utan en enighet mellan allianspartierna och socialdemokraterna. Centerpartiet har här ett stort ansvar och kan spela en nyckelroll.
Inför folkomröstningen 2003 landade centerpartiets ledning i ett negativt ställningstagande, men det var nog mest för husfridens skull - ett tröstpris till partiets EU-kritiker i ett läge när partiet i övrigt utvecklats i starkt EU-vänlig riktning. Bland ledande centerpartister torde det idag vara med euron som med kärnkraften - få som egentligen är emot av övertygelse, något fler som inte bryr sig och en majoritet som skulle vilja byta position men inte tror att det går att få med sig partiets gräsrötter.
Jag tror detta är en felbedömning. Medborgaropinionen har nog aldrig varit stark. Finanskrisen skapar en stor längtan efter trygghet och stabilitet. Politiskt ledarskap i denna situation skulle kunna utlösa ett opinionsskred som definitivt möjliggjorde ett EMU-inträde med folkligt stöd. Tillfället att visa detta ledarskap i opinionsbildningen är den ena sidan av Centerpartiets nyckelposition i eurofrågan.
Den andra aspekten är att ett center-ja troligen är en förutsättning för att socialdemokraterna ska våga närma sig eurofrågan på nytt. Om det enda "etablerade" partiet som tidigare sagt nej till euron plötsligt skulle argumentera för en ny folkomröstning skulle det nog dra med sig en debatt där socialdemokraterna med sitt tidigare positiva ställningstagande knappast skulle kunna säga nej. Sannolikt skulle det inte ske utan vånda. Det skulle tvivelsutan fördubbla svårigheterna i Mona Sahlins relationsspel med vänsterpartiet och miljöpartiet. För (mp) skulle dessutom såren från den mödosamt genomgångna EU-omvändelsen rivas upp ordentligt. Men detta är knappast effekter som Centerpartiet och Maud Olofsson har anledning att beklaga.
Centerpartiet har alltså en historisk chans. På samma sätt som vi ända sedan 1995 konsekvent drivit på för att vidga EU ("från Akureyri till Antalya och från Murmansk till Marakech") och därvidlag drivit de andra riksdagspartierna med oss och på samma sätt som vi modigt vände debatten om övergångsregler och fick Lars Leijonborg, Alf Svensson och Fredrik Reinfeldt att göra helt om och lämna Perssons regering ensam i ett förödmjukande riksdagsnederlag. På samma sätt - fast möjligen ännu tydligare - har Centerpartiets ledning nu chansen att påskynda Sveriges inträde i den europeiska valutaunion som de flesta av oss tror att Sverige kommer och bör hamna. Ta den chansen och säkra er plats i historieböckerna.
Jag började som städhjälp
9 månader sedan
3 kommentarer:
Kronan bäst för Sverige
Mitt under pågående finanskris försöker de svenska euroförespråkarna dra igång en ny EMU-debatt. Nu är argumentet att kronan försvagas och att det skulle vara tryggare att ge upp den egna valutan för euron.
Inget kan vara mera fel. När detta skrives kostar en euro 9,88 kronor och en USA-dollar 7,66. När euron först handlades (som teknisk valuta) 4 januari 1999 kostade den 9,54 kronor samma datum 1999 kostade en dollar 8,0675. Det är ingen uppseendeväckande skillnad. Sedan dess har valutakurserna flutit mot varandra precis som de ska. Eurokursen har varierat mellan 8,03 och 10,12 kronor. Det tål också att påpekas att en rad andra valutor, exempelvis den norska kronan, liksom Australiens, Nya Zeelands och Kanadas valutor, har tappat mer i förhållande till euro och dollar under finansoron än den svenska kronan.
En flytande växelkurs är bra för Sverige. Värdet på valutan anpassar sig automatiskt till andra valutor, vi slipper devalveringar och revalveringar. Danmark har gjort misstaget att binda sin krona till euron och måste därför försvara valutan när den sätts under tryck. Det vore bättre för Danmark att släppa kronans knytning till euron och låta den flyta än att, som statsminister Fogh Rasmussen, utlysa en ny folkomröstning i förhoppningen att danskarna ska säga ja till euron.
10-årsräntan ligger i Sverige på (2008-10-23 kl 14:20) på 3,47 procent, Tysklads 10-åring på 3,76, Danmarks på 4,29, USA på 3,57 procent.
Så sett över en lång tidsperiod har Sverige inte behövt betala något för att låta valutan flyta och inte med pengar och räntevapen försvara en fastkurs mot euron, tvärt om!
Danmark borde i stället för att byta kronan mot euron låta kronkursen flyta. Räntespreaden mot Sverige för dansk del ligger ännu högre än mot Tyskland (+82 punkter). Samtidigt ligger den svenska räntespreaden mot Tyskland på -29 räntepunkter.
Så som jag ser det skulle det för Sveriges del i nuläget kosta att byta kronan mot euro…
Med en egen valuta och en egen riksbank kan Sverige sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi. Som en del av Euroland skulle vi få den ”genomsnittsränta” som bankdirektörerna i Frankfurt fastställer för hela området. Det ekonomiska självbestämmandet skulle kraftigt beskäras. Dessutom är det värt att konstatera att Sveriges Riksbank har ett stort internationellt förtroende.
Att Riksbanken har förtroende kunde vi se när banken, tillsammans med fem andra centralbanker, deltog i en gemensam räntesänkningsmanöver – i syfte att lätta på trycket för många pressade banker världen över. Riksbanken tillhör ”världens tyngsta centralbanker”.
I debatten har också hävdats att det skulle vara euroländernas kraftfulla agerande som har fått finansoron att något lugna ned sig. Det är en felaktig historieskrivning. Sanningen är att det är Storbritanniens, tidigare så kritiserade, premiärminister Gordon Brown som visade mod och lade fram ett kraftfullt finansiellt krispaket. Ett paket som för övrigt är inspirerat av hur Sverige löste sin ekonomiska kris i början av 1990-talet. Detta kunde Brown göra tack vare att britterna står utanför valutaunionen och har en egen valuta, pundet. Först därefter enades euroländerna om ett liknande program.
Svenska folket tog ett klokt beslut när man i folkomröstningen för fem år sedan sa nej till att skrota kronan för euron. Sedan dess har den svenska ekonomin utvecklats klart bättre än euroländernas. Kronan är helt enkelt bäst för Sverige.
En slutsats av den nuvarande finansoron är däremot att världen behöver tydligare och mer genomtänkta regler för de globala finansmarknaderna. Detta bör göras på FN-nivå och inte enbart inom EU och USA.
Mycket tänkvärt, Gustav, och jag delar din grundsyn.
Staffan Danielsson
Självklart bör vi behålla kronan. Faktum är att det sjunkande värdet på kronan i förhållande till euron och dollarn gör att vår exportindustri drabbas mindre av finanskrisen än exportföretagen i EMU-området. Då Sverige är beroende av vår exportindustri är detta positivt. Hade vi varit med i EMU så skulle vår industri ha drabbats hårdare.
Skicka en kommentar