Mp:s skatteväxling och företagspolitik på soptippen

Så har då äntligen den efterlysta finansieringen av de rödgröna förslagen börjat ramla in. Hittills har vi fått reda på att förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatterna höjas, liksom en serie miljöskatter med höjd bensinskatt som grädde på moset. Totalt lägger man konkreta förslag på 41 miljarder i ökade skatter till 2012.

Bensinskatten upplever jag som den minst problematiska. Oavsett vilken regering vi har så är min gissning att bensinskatten kommer att höjas. Omställningen till en klimatvänlig bilpark kommer att behöva accelereras ytterligare och bensinskatten/CO2-skatten är ett kraftfullt verktyg.

Men en höjd bensinskatt måste balanseras av att hushållen kompenseras med andra skattelättnader. Annars blir resultatet sämre ekonomi för barnfamiljer och sämre konkurrenskraft för landsbygden. Det är därför skatteväxling är en så bra metod.

Miljöpartiet har flirtat med företagare och marknadsekonomiskt sinnade mittenväljare genom att vifta med förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt tjänstemoms. Om dessa förslag verkligen hade drivits med kraft hade det kunnat rädda ett sken av "grön skatteväxling".

Men dessa skattesänkningar blir det ingenting av. Henrik Brors skriver i sin krönika att de föreslagna skattehöjningarna inte räcker för att finansiera de rödgrönas satsningar. Alltså är det troliga att det kommer förslag på ytterligare skattehöjningar - eller kanske ännu troligare, att de inte presenteras innan valet men blir en följd av underskott som uppkommer. Något utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter eller tjänstemoms kan omöjligen uppkomma. Företagarna får istället en återinförd förmögenhetsskatt som gör det ännu svårare att bli rik på företagande.

Därmed är skatteväxlingen i Miljöpartiet nu död. Inget tyder på att sänkta skatter varit en prioriterad fråga för Wetterstrand och Eriksson. De verkar ha lagt sin mesta kraft på de av sina förslag som kostar pengar. Och i vilket fall som helst har de inte kunnat visa något som helst resultat.

Läser man Magasinet Neos intervju med Wetterstrand framstår partiledaren som ideologiskt hal. Det är kanske därför partiet i stort har hitintills kommit undan med att försöka profilera sig på företagarfrågan? Ju mindre konkret, ju enklare är det. Men i takt med att allt fler rödgröna kompromisser presenteras, desto mer klart borde det bli att (mp) antingen inte vill eller inte förmår hävda företagspolitik och skatteväxling i förhandling med (s) och (v).

Men när MP nu presenterar sitt förslag om 11 miljarder i höjda miljöskatter matchar de detta med en ny "kompromiss" kring en förmögenhetsskatt som "inte är en förmögenhetsskatt". Den förra kostade hundratals miljarder i kapitalflykt.

Den gröna skatteväxlingen blev en röd skattehöjning.

Andra röster: Annie Johansson, SvD:s ledare är insiktsfull och balanserad, DN:s ledare kör på spåret att klimatåtgärder utomlands är viktigare än i Sverige - rätt i princip men rätt fel i praktiken, Seved Monke, Kent Persson, Karl Malmqvist.

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd, skatter, miljöpartiet, maria wetterstrand, peter eriksson

De rödgröna tvingar Ilija Batljan att göra en Mona

Dagens landstingsnyhet var nye s-ledaren Ilija Batljans öppna brev till Alliansen (DN, Radio Stockholm) där han föreslog en blocköverskridande överenskommelse om Vårdval Stockholms framtid. Jag och mina allianskollegor svarade positivt på denna invit. Förutsatt att Vårdvalets grundstomme, etableringsfriheten, behålls är vi självklart beredda att diskutera hur Vårdvalet kan förbättras. Bra tyckte jag även om det förstås återstod att se vad en sådan invit betyder i praktiken.

Men nu går de rödgröna gemensamt ut med budskapet att deras gemensamma förslag för primärvårdens organisation ligger fast. Raymond Wigg (mp), Birgitta Sevefjord (v) och kanske även Batljans egen partikamrat Dag Larsson har därmed dragit in Batljans förhandlingsutrymme. Det är den enda rimliga förklaringen till att Ilija Batljan först går ut med ett eget öppet brev och att sedan alla de rödgröna partierna går ut och förklarar att "gärna en överenskommelse men i så fall en överenskommelse som ser ut exakt som vårt gamla förslag".

Det tycks som att Ilijas uppfriskande nya s-giv i landstingspolitiken - med utspel om NEJ till skattehöjningar och JA till Vårdval - inte har varit förankrade. Mönstret känns igen från hur Mona Sahlin har trängts in i ett hörn när hon försökt knyta oväntade allianser (JA till mp, NEJ till v) eller förnya politiken (JA till RUT).

För Mona Sahlin har priset blivit att hon tappat trovärdighet som oppositionsledare. Risken är att resultatet blir detsamma för Ilija Batljan. Även om det gör socialdemokraterna svagare i valkampen är det förmodligen att beklaga för det politiska klimatet i landstinget.

Läs också Raymond Svensson, Lotta Olsson, Christer Jonsson, Röda Malmö. och främst av alla Lars Björndahl som faktiskt förutstspådde att Ilija Batljan skulle bli överkörd men från ett annat håll.

Nu har DN också kunnat konstatera att Batljan tvingats in i s-leden i skattefrågan.

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0, Ilija Batljan, landstingsval2010, val2010, stockholmsval2010, centerpartiet, alliansen, rödgröna, socialdemokraterna

Utmärkt om (s) menar allvar med Vårdvalet

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har i ett öppet brev till Alliansen i landstinget föreslagit en blocköverskridande lösning för Vårdval Stockholm. Även om det finns inslag av polemik i detta förslag tycker jag att det är värt att pröva. Jag har själv tidigare pekat på värdet av en bredare dialog kring hur vårdvalet kan utvecklas.

Jag pekade dock ut en förutsättning för att samtal mellan blocken skulle vara meningsfulla: Att de rödgröna accepterar den fria etableringsrätten, dvs att vårdgivare som uppfyller vissa grundläggande krav har rätt att starta nya verksamheter utan att detta ska beslutas politiskt. Detta är nämligen helt avgörande för att det ska bli valfrihet för patienterna i praktiken.

Jag är nu glad att tillsammans med mina kollegor i (m), (fp) och (kd) kunna svara socialdemokraterna att vi är öppna för en bredare dialog både med dem och med (v) och (mp) om de accepterar den fria etableringsrätten.

Det är nu upp till bevis - både för socialdemokrater och moderater: Både patienterna, personalen, vårdföretagen och det politiska klimatet i landstinget skulle vinna på att Vårdval Stockholms grundvalar bekräftades samtidigt som förbättringar prestigelöst kan göras utifrån gjorda erfarenheter när det gäller bl. a. behoven hos patienter med tyngre diagnoser, patientens rätt till rimligt bemötande, sjuksköterskornas ställning och bättre kvalitetsjämförelser.

Läs också Raymond Svensson,

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0

Rödgröna skär elva miljarder från kommuner och landsting

Idag presenterar vänsterpartierna hur de ser på anslagen till kommunerna under de kommande två åren. Och hör och häpna: De vill satsa 6 miljarder mer än regeringen under 2011 respektive 2012. Naturligtvis orkestreras denna "satsning" av jubel i den rödgröna bloggossfären.

Men 6 miljarder mer än regeringen innebär faktiskt också att större delen av alliansens tillfälliga krisstödet om 17 miljarder för 2010 dras tillbaka. Att Alliansen inte föreslog att detta krisstöd skulle fortsätta under 2011 har både av de rödgröna talesmännen och av bloggossfären beskrivits som en regelrätt välfärdsslakt.

17 miljarder förfärlig välfärdsslakt MINUS 6 miljarder fantastisk välfärdssatsning LIKA MED 11 miljarder förfärlig välfärdsslakt.

Efter denna enkla matematik vill jag i all välmening uppmärksamma s-bloggarna om att ni har missförstått innebörden av de rödgrönas förslag. Ni har fortfarande tid att ändra era inlägg. Eller var det hela tiden så att regeringen hade till två tredjedelar rätt när de inte förlängde krisstödet till kommunerna?

För övrigt anser jag att kommuner och landsting klarar sig alldeles utmärkt utan ideliga statliga jultomte-utryckningar. Vi har faktiskt kommunalt självstyre och kommunal beskattningsrätt och behöver inte göra oss till ömkliga tiggare varje gång det drar ihop sig till statsbudget.


Andra som bloggar om detta: Kent Persson, Johan Westerholm

Media: SvD 1, SvD 2, AB 1

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd

Extra allt på springnota

Att komma överens om att Sverige behöver ha höghastighetståg är inte så svårt. Vilket parti vill egentligen att vi inte ska ha snabbare och bättre tågförbindelser? Svårare är det att komma överens om finansieringen.

Utan den pusselbiten blir utspel dagens utspel från oppositionen om nya infrastruktursatsningar inte mer än ett tomt slag i luften.

Förra gången nuvarande opposition - då i majoritet - "satsade" på infrastruktur fattades 66 miljarder kronor. Då var man också "överens". Henrik Hansson på Departementet gör en initierad granskning av oppositionens nya löften.


Bloggar: Per Ankersjö, Dick Erixon, Departementet, Peter Andersson, Liberala Pär, S-buzz, Röda Berget, Tokmoderaten

Andra bloggar om höghastighetståg, infrastruktur, rödgröna, skattechock, val 2010

Miljöbussarna behöver förbifarten

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010

Väl rutet av miljöministern

Miljöminister Andreas Carlgren (C) stämmer upp i kören och kräver ett besked av Socialdemokraterna på Aftonbladets debattsida om Förbifart Stockholm. Blir det en väg eller inte vid en eventuell vänsterseger är den stora frågan.

Ett nyckelcitat som belyser skillnaden mellan Centerpartiets politik och oppositionens:

.. Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig och regeringen handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller. Vi tror inte att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar i dag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket.

Under Centerpartiets ansvar i Alliansregeringen har vi infört morötter för att öka miljöbilismen och bryta kopplingen "bli = miljöförstöring". Som ett resultat av bl.a. miljöbilspremien har det skett en dryg tiodubbling från 25 000 miljöbilar år 2006 till 250 000 år 2009. I vårpropositionen slopar regeringen dessutom skatten på biogas vilket ytterligare kommer öka drivkrafterna att ställa om till miljövänliga och fossiloberoende fordon. Det är i ljuset av dessa politiska initiativ Förbifart Stockholm måste ses.

Frågan om förbifarten är inte heller bara en angelägenhet för Stockholm utan för hela landets infrastruktur, som måste ses ur ett helikopterperspektiv: Hur kompletterar vägar nya spår och hur länkar vi samman Sveriges infrastruktur?

Det är en bisarr ordning när resenärer från söder och norr tvingas ta vägen genom Stockholms innerstad när målet är Gävle, Sundsvall, Oskarshamn eller Kalmar.

För stockholmarna som bor längs med innerstadens stora trafikstråk har den ordning som MP och V vill behålla dessutom direkt hälsofarliga effekter - i fjol presenterade jag en rapport som visar att medellivslängden i vissa delar av Stockholm är förkortad med sju månader. Det beror inte minst på mängden bilar som tvingas genom innerstaden då det saknas en förbifart.

Även Per och Magnus bloggar om detta.


Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010