Vem är det som inte vill prata miljö? Jag bara frågar.

Mona Sahlin och Maria Wetterstrand hävdar att Allianspartierna inte vill prata miljö. Detta eftersom det enligt Mona och Maria skulle gynna de rödgröna. Andreas Carlgren avfärdar kritiken med berättigad indignation. Detta enligt Expressen.

Jag instämmer med Carlgren. Centerpartiet driver klimat- och miljöfrågorna hårt i valrörelsen. Det är därför att vi är övertygade om att väljarna uppskattar resultaten från fyra år med (c) vid miljömakten. En grön energiöverenskommelse, en kraftig miljöbilssatsning, en nystart för miljövänlig infrastruktur, historiskt stora avsättningar av naturmark. På alla punkter mångdubbelt bättre resultat än Persson-regeringarna lyckades åstadkomma.

Bilden är f ö likadan i Stockholms läns landsting. För första gången på länge byggs nya spårvägar. Miljöbussarna ökar mer än dubbelt så snabbt som när Raymond Wigg var med och styrde. Vi lanserar "gröna" ambulanser och klimatanpassar förlossningsvården. Och resten av Sverige följer efter.

Jag förnekar inte att miljöpartiet också pratar miljö - ibland. Ofta gammal skåpmat blandat med storvulna paroller. Ofta utan större konkretion. Men för all del. Där vill man nog prata miljö. Men att Mona Sahlin och socialdemokraterna skulle demonstrera något större intresse av en stor miljödebatt har sannerligen inte visats i handling. Tvärtom tyder det mesta på att Mona Sahlin skulle gå av på mitten om t.ex. klimat- och energipolitiken kom tydligare i fokus.

Det var också en mycket dålig dag för de rödgröna att kritisera Alliansen. För idag enades Allianspartierna om Centerpartiets förslag om en supermiljöbilspremie för att stimulera fram elbilarna. Och i ABC:s morgonsändningar Syntes Andreas Carlgren och lilla miljölandstingsrådet Andersson på Kungsholmen lansera ett nytt centerförslag om "guldkort" till elbilar i Stockholmsregionen med bl. a. gratis trängselskatt.

Vi i Centerpartiet är inte rädda att ta miljödebatter var och när miljöpartister eller socialdemokrater är beredda att ställa upp. Men det mesta tyder på att Mona Sahlin får gömma sig bakom Maria Wetterstrands kjolar om hon pressas på vad socialdemokraterna hvilja med miljön. Sen må dessa vara korta eller långa.

Intressant? Fler bloggar om Andreas Carlgren, miljö, klimat, Centerpartiet, alliansen, rödgröna, miljöpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, maria wetterstrand, elbil, trängselskatt, miljöbilspremie

Mp:s skatteväxling och företagspolitik på soptippen

Så har då äntligen den efterlysta finansieringen av de rödgröna förslagen börjat ramla in. Hittills har vi fått reda på att förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatterna höjas, liksom en serie miljöskatter med höjd bensinskatt som grädde på moset. Totalt lägger man konkreta förslag på 41 miljarder i ökade skatter till 2012.

Bensinskatten upplever jag som den minst problematiska. Oavsett vilken regering vi har så är min gissning att bensinskatten kommer att höjas. Omställningen till en klimatvänlig bilpark kommer att behöva accelereras ytterligare och bensinskatten/CO2-skatten är ett kraftfullt verktyg.

Men en höjd bensinskatt måste balanseras av att hushållen kompenseras med andra skattelättnader. Annars blir resultatet sämre ekonomi för barnfamiljer och sämre konkurrenskraft för landsbygden. Det är därför skatteväxling är en så bra metod.

Miljöpartiet har flirtat med företagare och marknadsekonomiskt sinnade mittenväljare genom att vifta med förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt tjänstemoms. Om dessa förslag verkligen hade drivits med kraft hade det kunnat rädda ett sken av "grön skatteväxling".

Men dessa skattesänkningar blir det ingenting av. Henrik Brors skriver i sin krönika att de föreslagna skattehöjningarna inte räcker för att finansiera de rödgrönas satsningar. Alltså är det troliga att det kommer förslag på ytterligare skattehöjningar - eller kanske ännu troligare, att de inte presenteras innan valet men blir en följd av underskott som uppkommer. Något utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter eller tjänstemoms kan omöjligen uppkomma. Företagarna får istället en återinförd förmögenhetsskatt som gör det ännu svårare att bli rik på företagande.

Därmed är skatteväxlingen i Miljöpartiet nu död. Inget tyder på att sänkta skatter varit en prioriterad fråga för Wetterstrand och Eriksson. De verkar ha lagt sin mesta kraft på de av sina förslag som kostar pengar. Och i vilket fall som helst har de inte kunnat visa något som helst resultat.

Läser man Magasinet Neos intervju med Wetterstrand framstår partiledaren som ideologiskt hal. Det är kanske därför partiet i stort har hitintills kommit undan med att försöka profilera sig på företagarfrågan? Ju mindre konkret, ju enklare är det. Men i takt med att allt fler rödgröna kompromisser presenteras, desto mer klart borde det bli att (mp) antingen inte vill eller inte förmår hävda företagspolitik och skatteväxling i förhandling med (s) och (v).

Men när MP nu presenterar sitt förslag om 11 miljarder i höjda miljöskatter matchar de detta med en ny "kompromiss" kring en förmögenhetsskatt som "inte är en förmögenhetsskatt". Den förra kostade hundratals miljarder i kapitalflykt.

Den gröna skatteväxlingen blev en röd skattehöjning.

Andra röster: Annie Johansson, SvD:s ledare är insiktsfull och balanserad, DN:s ledare kör på spåret att klimatåtgärder utomlands är viktigare än i Sverige - rätt i princip men rätt fel i praktiken, Seved Monke, Kent Persson, Karl Malmqvist.

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd, skatter, miljöpartiet, maria wetterstrand, peter eriksson

Debatten avspeglar inte förtroendet

Läser man bloggar som Alliansfritt Sverige kan man kanske som utomstående få intrycket av att det är hela havet stormar i Centerpartiet. Det är inte bilden jag får på interna möten, och nu senast på kommundagarna - där till och med en och annan journalist som bevakade tillställningen fick erkänna att det var svårt att hitta kritiska röster.

Därför kan det vara bra att få siffror svart på vitt: Det finns ingen partiledare i Sverige som har högre förtroende bland sina egna än Maud.

Det är ett faktum som förtjänar lika mycket uppmärksamhet som att det finns ingen partiledare som har mindre förtroende än Mona Sahlin. Märkligt tyst bland vänsterbloggare dock, både kring Maud och Monas siffror..

Läs även Per Ankersjö

Andra intressanta bloggar om centern, centerpartiet, förtroende, maria wetterstrand, maud olofsson, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010