Fortsatt oklart om oppositionens syn på Förbifart Stockholm

Att vänsteroppositionen lägger tre separata budgetmotioner i riksdagen visar med tydlighet att det inte finns ett samlat regeringsalternativ till Alliansen. Det enda man tycks vara överens om är att skatten skall höjas.

Den kanske mest intressanta frågan ur ett Stockholmsperspektiv är oppositionens splittrade syn på infrastrukturfrågorna, som har en särskilt vikt i ett län som växer så det knakar och har stora behov av både nya spår och vägar.

Miljöpartiet har tidigare ställt det ultimata kravet att de inte kan regera med Socialdemokraterna om de ställer sig bakom Förbifart Stockholm. Vänsterpartiet vill också lägga ned leden innan den har börjat att byggas.

En eventuell seger för oppositionen står och faller med en vinst i Stockholm, vilket partistrategerna på S-högkvarteret är väl medvetna om. En opinionsundersökning från Novus Opinion visade nyligen att en stor majoritet av väljarna både till höger och vänster vill att Förbifarten byggs. Vänsterpartiets, men framförallt Miljöpartiets hårdnackade motstånd har därmed blivit en politisk huvudvärk av rang för Mona Sahlin och Carin Jämtin. Socialdemokraterna har inte en chans att bilda majoritet i riksdagen, stadshuset eller landstingshuset utan att få med V & MP.

Jag och min kollega Per Ankersjö har fört en längre debatt med Miljöpartiet om förbifarten, och får, oväntat men glädjande stöd av Lars Dahlberg, Socialdemokraternas trafikpolitiska talesperson i länet. Han instämmer i vår analys: Förbifarten behövs. Infrastruktur kan inte ses som ett nollsummespel där spårsatsningar ställs mot vägsatsningar, och miljöbilismen har en rasande snabb teknikutveckling.

Mot bakgrund av detta är det högintressant att läsa oppositionens respektive budgetmotioner som läggs i riksdagen. Vare sig V eller S nämner Förbifart Stockholm med ett ord. MP skriver däremot att Förbifart Stockholm är uppenbart ohållbar.

Miljöpartiet skickar därmed ett tydligt besked till stockholmarna som redan har flera dygn mer restid per år än boende i andra län: Förbifarten skall inte byggas, och stockholmarna får gott finna sig i att köerna blir längre när invånarna blir fler.

Hur ska oppositionen lösa förbifartsknuten? Kommer Miljöpartiet att offrar sin kärnfråga för att få en chans att sitta på de politiska taburetterna, eller kommer Mona Sahlin offrar nödvändig infrastruktur för att blidka Miljöpartiet? Stockholmarna förtjänar ett tydligt besked.

Intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, mp, miljöpartiet, förbifart stockholm, stockholm, infrastruktur, miljö, miljöbilism

Mp:s budgetförslag: Var tog skatteväxlingen vägen?

Jag har en viss sympati för miljöpartiets förslag om att höja koldioxidskatten. Fortfarande är drivkraften att ersätta fossila bränslen med förnyelsebar energi alltför svaga. Det är också ett konkret förslag för att öka omvandlingstrycket i biltrafiken i riktning mot miljöbilism. Samtidigt sker inte svensk klimatpolitik i ett vakuum. Vi har redan både den högsta ekonomiska klimatpolitiska drivkraften och det högsta totala skattetrycket. Att ytterligare öka avståndet i CO2-skatt utan att sänka andra skatter för svensk basindustri riskerar att ytterligare försämra deras konkurrenskraft och leda till att jobb förloras till andra länder med lägre miljökrav.


Det är därför tråkigt att miljöpartiet har tappat bort den gamla center- och mp-idén om grön skatteväxling, dvs. att balansera höjda skatter på miljöförstöring med sänkta skatter på arbete. Ytterligare ett tecken på att miljöpartiet flyttat sig vänsterut i svensk politik.


Att socialdemokraterna knappast kommer att gå med på kraftiga höjningar av skatten för svensk basindustri är en klen tröst. Det kommer inte att bromsa inriktningen mot högre skatter, bara minska deras miljöpolitiska ambitioner.

Intressant? Andra bloggar om centern, centerpartiet, vänstern, oppositionen, mp, miljöpartiet

Riksdagsledamöter på villovägar

I korthet måste jag säga att c-riksdagsledamöterna Danielsson och Pettersson är ute och cyklar i frågan om religiös klädsel. Man kan med rätta diskutera burka och niqab i offentlig tjänst men knappast på allmän plats. Det är tråkigt eftersom Staffan Danielsson ofta är en mycket intressant och modig fritänkare. Detta förslag är dock både dåligt i sak och princip och mycket skadligt för Centerpartiet. Eftersom det inte på något vis är representativt för vårt partis politik och ideologi hoppas jag att Maud och partiledningen tydligt markerar sitt avstånd.

Att förslaget inte väcker något gehör i Centerpartiet visas av massiv kritik i c-bloggosfären: Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Hedin, Johan Pettersson, Abir Alsahlani, Erika Hedblom, Peter Ranki, Anders W Jonsson

Ser också att riksdagsgruppens ordförande Roger Tiefensee tagit kraftfullt avstånd. Han talar naturligtvis i denna fråga även för partiledaren.

Palliativ vård: Regeringen kommer inte undan ansvaret.

Dagens Nyheter har i dagarna publicerat en artikelserie om avvägningen mellan smärtlindning och den risk vårdpersonal löper med att ofrivilligt ta livet av döende och lidande människor när de ger morfin och andra smärtstillande mediciner.

Den osäkerhet som finns är förståelig mot bakgrund av det uppmärksammade fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus, där en läkare nu står åtalad för att ha gett en dödlig dos till ett sjukt barn (och som blev "friad" av Socialstyrelsen så sent som i dag). Vårdpersonal hamnar i en situation där de ska leva upp till den medicinska etiken om att lindra det de inte kan bota, och samtidigt inte bringa någon om livet.

Med det sagt borde det finnas ett mått av flexibilitet. Förvisso har socialminister Göran Hägglund en poäng i att avväganden måste göras från fall till fall utifrån rådande praxis. Ett för hårt regelverk riskerar att undergräva snarare än förstärka den medicinska etiken när vårdpersonal försöker lindra - och ibland - ofrivilligt bidrar till tidigare död med några dagar eller veckor för äldre som vistas inom den palliativa vården.

Men samtidigt kan man inte sitta på båda stolar samtidigt. Avvägningarna mellan det livsuppehållande och det smärtlindrande perspektivet måste kunna se olika ut i olika skeden av livet. Intuitivt tycker nog de flesta att det livsuppehållande perspektivet väger tyngre än det smärtlindrande för yngre patienter med en hög medvetandenivå.

Kanske är det för svårt att kodifiera regler som fångar denna intuitiva aspekt. Men om så är fallet måste vårdens personal själva kunna göra dessa bedömningar och anförtros ett sådant ansvar. Att vara lyhörd och förstående att för den demente nittioåringen som ligger för döden kan en för stark dos morfin vara en befrielse medan en försiktig smärtlindring enbart förlänger ett plågsamt sluttillstånd. Medan för 50-åringen, eller 5-åringen som bara önskar leva ett par veckor eller ett år till, om än med smärta, är en ofrivilligt dödande dos smärtstillande däremot kan vara det värsta som kan hända.

Avstår vi från att ge vårdpersonalen tydliga riktlinjer i dessa svåra frågor så måste det också få konsekvenser för hur vi bedömer vårdpersonalens ansvar för dödsfall i vården - något som också avgörs av nationell lagstiftning. Vårdpersonalens oro och känsla av otydligt ansvar med sitt jobb, sitt rykte och i värsta fall sin frihet som insats är både rimliga och förståeliga. De måste tas på allvar. För detta har regeringen också ett ansvar.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, etik, filosofi, palliativ vård

Försvararnas övernit största hotet mot en restriktiv alkoholpolitik!

Gamle fp-ledaren och socialministern Bengt Westerberg argumenterar i dagens SvD Brännpunkt mot gårdsförsäljning av lokalt producerade alkoholdrycker. Det är ett olyckligt inlägg av flera skäl.

Själva sakfrågan - gårdsförsäljningen - är viktig nog. Det finns flera mycket lovande småföretag i Sverige som utvecklat lokalt färgade njutningsdrycker av hög kvalitet. För mig som skärgårdsansvarigt landstingsråd ligger exemplet Möja Taffelbrännvin nära till hands. Det tillverkas i en liten fabrik på den företagsamma ön Möja i Stockholms skärgård och är kryddat av den spanska körvel som växer vild på ön. Den delikata drycken serveras bl a på Grand Hotell i Stockholm och kan köpas för ca 500 kronor flaskan på systembutiken i NK-huset. Men i övrigt är köparna hänvisade till beställningssortimentet eftersom Systemet anser att produkten är för smal för att saluföras brett.

Moment 22 således. Fabriken riskerar att läggas ned eftersom det är nästan omöjligt att bygga upp en marknad i Sverige med ett försäljningsmonopol som visar mycket litet intresse för att främja småskalig produktutveckling.

Gårdsförsäljning skulle innebära att turister på Möja skulle kunna köpa taffelbrännvinet på plats. Det skulle bidra till att skapa en efterfrågan. Samtidigt skulle det bli ytterligare en attraktion som skulle dra kulinariskt intresserade turister till ön. För restauratörer och alkoholdistributörer skulle avprövning underlättas. För Möja som turistö och för skärgården som livsmedelsregion skulle en positiv spiral underlättas. Detta är bara ett exempel.

Jag är en anhängare av en alkoholpolitik som är inriktad på att minska skadligt alkoholbruk och dess sociala konsekvenser. Men jag kan inte se att gårdsförsäljning av exklusiva njutningsdrycker på något vis kan vara en inkörsport till ökat supande.

Får Westerberg och hans meningsfränder - varav åtskilliga finns också i alliansens partier - gehör för sin överdrivet nitiska linje så hindras utvecklingen av en småskalig regionalt präglad livsmedels- och njutningsmedelsproduktion med vidhängande turism. Det vore mycket tråkigt både för svensk mat- och dryckeskultur och för en mera självbärande och mindre understödsberoende landsbygdsutveckling.

Men samtidigt riskerar de övernitiska faktiskt att skada det positiva i svensk alkoholpolitik. Liksom övrig lagstiftning är den nämligen beroende av att ligga någorlunda i fas med den allmänna rättskänslan. Westerberg förser sina egna - och mina - meningsmotståndare med utmärkta argument. Och det skulle - till skillnad från gårdsförsäljning av högkvalitativa njutningsdrycker - faktiskt få allvarliga konsekvenser för hälsa och social sammanhållning.

Fredrik Federley och Johan Hedin bloggar också om detta.

Intressant? Andra bloggar om systembolaget, gårdsförsäljning, alkoholpolitik

Mer gas för bättre Stockholmsmiljö

SL och Stockholms Gas AB ingick nyligen ett avtal om att leverera gas till den nya bussdepå som SL färdigställer i Gubbängen. Beslutet innebär att SL nu säkrar drivmedel i form av biogas till nittio miljöbussar som utgår från den nya depån.

Fördelen med biogas, som bildas vid nedbrytning av organiskt material, är att drivmedlet inte tillför någon ny koldioxid till atmosfären, utan är en ren kretsloppslösning som kan drivas på allt ifrån gamla ruttna växter till mänskligt avfall. Biogas är även en lokal produkt - SL-bussarna kommer drivas av lokalt avfall omvandlat till gas i Stockholm Gas AB:s nya anläggning i Skarpnäck.

Med detta beslut blir världens redan största flotta miljöbussar lite mer grön. Glädjande besked för Stockholms miljö.

Det kommunala vetot om uranbrytning måste finnas kvar

Det är oroväckande att Fredrik Reinfeldt öppnar på dörren för uranbrytning i Sverige. Det finns ett kommunalt veto kring uranbrytning, och föga förvånande är få kommuner intresserade av att ha en urangruva runt knuten. Skulle scenariot om svensk uranbrytning någonsin aktualiseras skulle det sannolikt kräva att regeringen kör över det kommunala självbestämmandet.

Jag är inte så förtjust i kärnkraft men jag tycker ännu sämre om olja och kol. Därför anser jag att alliansens klimat- och energiuppgörelse är bra och välavvägd. Kärnkraften får finnas kvar och befintliga reaktorer får ersättas under tiden Sverige avvecklar de fossila bränslena och samtidigt som satsningarna på förnyelsebara energikällor boostas.

Men oavsett vad man tycker om kärnkraft medför brytningen stora lokala miljöproblem, i Sveriges fall i mycket känsliga naturmiljöer framförallt i Norrlands inland och i Västra Götalands kulturbygder. Det kommunala vetot kring brytning av uran bör om något stärkas och inte försvagas för att säkerställa att invånare blir delaktiga i beslut om eventuella brytningsprojekt med radikal påverkan på deras livsmiljö.

Ska brytning över huvud taget släppas fram bör det åtminstone ske efter en tuff förhandling där lokala intressen kan försäkra sig om god kompensation och deras försämrade livskvalitet avspeglas i höjda kostnader för att få bryta.

Jag litar på att Centerpartiet i regeringen tar avstånd från, och blockerar eventuella moderata framstötar för att luckra upp den kommunala vetorätten och tvångsexproprieringar av människors hembygder.

Per Ankersjö kommenterar också.

***

Jag noterar för övrigt att det finns en mycket stark folklig förankring i att förnyelsebara bränslen är det energislag vi bör satsa på för framtiden. Hela 70% stödjer förnyelsebart, jämfört med 15% för kärnkraften enligt en färsk undersökning. De som ensidigt förespråkar kärnkraft som lösningen på våra energiproblem bör därför ha viss ödmjukhet inför den folkliga opinionen.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, centern, kärnkraft, moderaterna, alliansen