(C) ensamt om att kunna satsa mer på nya spår efter rödgrönt självmål

Vid midnatt lades en artikel om Centerpartiet trafikpolitiska strategi för Stockholmsregionen upp på DN:s Stockholmsdebatt. Vi konstaterar att Stockholmsregionens infrastruktur ligger efter befolkningsutvecklingen. Regeringens och regionens 100 miljarderssatsning på nya spår och vägar fram till 2021 är därför enbart är en början och måste följas av ytterligare satsningar. Klimatutmaningen innebär också att trafikens miljöanpassning måste påskyndas.

Om man ska lyfta en fråga är det möjligheten att med hjälp av en höjd trängselskatt få ytterligare medel (400 mkr per år) till satsningar. Då skulle bl a satsningar på t-banan kunna tidigareläggas.

Däremot är det en öppen fråga om media kommer att uppmärksamma Centerpartiets uträkning att de rödgröna underfinansierar SL med 300-400 mkr i sitt förslag om sänkt pris för SL-kortet. De rödgröna satsar alltså stora belopp på en populistisk sänkning av priset på Sveriges billigaste kollektivtrafikkort framför att satsa på kvalitet och underhåll.

Men detta rödgröna självmål innebär att det idagsläget bara är Centerpartiet som presenterat trovärdiga förslag på hur satsningar på fler spår och mer kollektivtrafik kan bli möjlig. Det är nåt att tänka på för alla dem som vill att Stockholmsregionen ska utvecklas och samtidigt förbli en ledande miljöstad.

Läs också Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om val 2010, kollektivtrafik, stadsmiljö, miljö, tvärbana, spårvagn, tunnelbana, blå linjen, SL, centerpartiet, landstinget, rödgröna, trängselskatt

PS. Ett fel har smygit sig in i texten i vår artikel. Nästa stora trafikpaket ska naturligtvis följa efter det som regeringen och regionen har kommit överens om för tiden fram till 2021. Däremot föreslår vi att vissa delar av ett sådant paket kan tidigareläggas om vi får gehör för vår finansieringslösning. Ett slags tilläggspaket alltså. DS.

Rödgrön SL-populism sätter miljömålen på spel

Idag gick jag ut med ett pressmeddelande och pekade på den kraftiga underfinansiering av SL:s budget som de rödgrönas tilltänkta satsningar skulle leda till. Oppositionen uppger att kostnaderna för deras sänkning av SL-kortet och införande av enhetspris för enkelbiljetter kostar 200 miljoner kronor per år. Centerpartiets beräkningar pekar på att det är en ordentlig underfinansiering. Merkostnaderna kommer att landa på minst 500 miljoner kronor 2014.

Om de rödgrönas satsning skapar ett hål på mellan 300 och 400 miljoner kronor i SL:s budget så kommer det att gå ut över underhåll och de trafikvolymer SL kan erbjuda. Dålig standard och trängsel på bussarna är det som får människor att välja bilen. Det är allvarligt om regionens miljömål ska kunna nås.

Jag vänder mig mot den SL-populism som utbreder sig i Stockholm inför varje val. Priset är redan lågt jämfört med andra städer. Dessutom visar undersökningar att priset har betydligt mindre effekt på resandet än turtäthet, tillförlitlighet och komfort.

Centerpartiet vill i stället ha en blocköverskridande samsyn om att SL-kortet ska räknas upp i takt med inflationen, ca 2 procent per år och att landstingsbidraget ska räknas upp med inflation plus kompensation för befolkningsökningen.

SL-kortet erbjuder det billigaste och grönaste trafikpaketet i hela Sverige. Att prioritera prissänkningar framför det som vi vet lockar bilister till kollektivtrafiken är dålig miljöpolitik. Det är svårt att se det som annat än socialistiska röstköp under en grön förklädnad.

DN försvarar reaktionär läkarroll

Dagens Nyheters ledarsida hävdar idag återigen att Centerpartiet vill ”ge varje patient rätt att kräva ett minst 15 minuter långt besök – oavsett om det behöv eller inte”. Detta trots att DN tidigare vägrat ta in en kommentar där vi förklarar att så inte är fallet. Även denna gång nekar DN oss chansen att dementera de felaktigheter som skrivits.

Sanningen är att (C) vill ge patienten en rätt att få ta upp mer än ett hälsoproblem vid ett läkarbesök och bygga in ett skydd mot att läkare, utan medicinska skäl, kallar patienten till ett nytt besök vid minsta fråga om något annat än det patienten sökt för. Det är ett slöseri, både med patientens tid och med landstingets pengar som kan få bekosta dubbla besök.

Vi har aldrig föreslagit att patient och läkare ska ”sitta av” en kvart som DN vill få det att framstå som. Däremot vill vi – möjligen till skillnad från DN – ha en vård som visar respekt för patienten och där läkaren inte alltid kan dölja ovilja till insyn och krav från patienterna bakom en alltför ofta missbrukad behovsprincip.

Den syn som förmedlas i DN:s ledare vittnar om ett förhållningssätt till vården där man i den heliga behovsprincipens namn, tecknar bilden av en knivskarp motsättning mellan en god tillgänglighet för ”vanliga patienter” och behoven hos de mest sjuka.

Självfallet ska vård ges efter behov. Såväl Centerpartiet som övriga partier vill erbjuda en god vård för patienter med stora medicinska behov. Men detta står inte i något motsatsförhållnade till god tillgänglighet, som DN tycks vilja göra gällande.

En av de största förtjänsterna med Vårdvalet är den utveckling som lett till att den enskilde patientens makt i vården har ökat. Patienterna kan nu på allvar söka sig till en vård som är till för deras behov. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Den egenmäktiga läkarroll - upphöjd över varje insyn och kontroll, varje subjektivt önskemål från patienterna och förväntningar på effektivitet från skattebetalarna – som DN:s ledare gör sig till tolk för, måste ge vika för den framväxande moderna rollen för läkaren och närsjukvården. DN står på reaktionens sida mot vårdens demokratisering.

Inga fler tysta skärgårdsomrar - skjut skarv!

Den som seglat i skärgården under senare år har upplevt hur sjöfågeln nästan försvunnit. Med ett undantag: Skarven. Den som fiskar i skärgården upplever hur fångsterna minskat och de fiskar som man ändå får visar tecken på allvarliga stick- och skärskador.

I Stockholms skärgård har vi vad som ser ut som en ekologisk katastrof under uppsegling. Skarven breder ut sig och äter upp fisk vilket driver bort andra naturligt förekommande sjöfåglar. Det rubbar hela ekosystemet, påverkar fiskeriet och själva möjligheten att bo och verka i skärgården.

De tysta skärgårdssomrarna de senaste åren vittnar om en allvarlig ekologisk kris i skärgården där skarven är en bidragande orsak. Trots att EU har lättat på reglerna för skyddsjakt, och skarven är extremt livskraftig, behandlar Naturvårdsverket fortfarande skarven som en utrotningshotad art.

För att få upp frågan på Stockholmsagendan skrev jag igår ett öppet brev till skärgårdsborna där jag kräver att skarvbeståndet som en nödåtgärd reduceras till ungefär en tredjedel av dagens nivå. Jag inser att sambanden är komplexa och andra miljöfaktorer spelar roll. Men i det akuta läget måste skarvens tryck på ekosystemet lättas. Samtidigt måste arbetet med att hitta lösningar på skärgårdshavets övriga miljöproblem intensifieras.

Idag uppvaktade jag tillsammans med andra centerpolitiker Naturvårdsverkets generaldirektör. TV4 var med och filmade. Senare ikväll lägger jag upp klippet i bloggposten.

Krafttag mot dålig tandhälsa och fetma hos barn

Idag skriver jag på DN Stockholmsdebatt om mitt och Centerpartiets förslag för att förbättra tandhälsan och förebygga fetma hos barn. Sambandet mellan socioekonomisk status och förekomsten av karies och övervikt hos barn är starkt. Kariesskador är ofta mer än dubbelt så vanliga hos barn i de mest utsatta områdena jämfört med barn i socioekonomiskt starka områden. Det är också ett välkänt faktum att barn i mindre välbärgade områden löper större risk att drabbas av övervikt och fetma, jämfört med barn i mer välsituerade områden.

Centerpartiets förslag är att bland annat samordna kommunernas och landstingets insatser för att komma till rätta med problemet. Vi föreslår därför en rad olika åtgärder som bör vidtas under nästa mandatperiod :

• Vi bör fördjupa det arbete för förebyggande tandvård hos de minsta barnen som påbörjats under denna mandatperiod. Extra fokus bör läggas på gruppen barn med allra störst kariesskador. Dessa barn ska vid behov bli kallade av BVC en extra gång.

• Områdesansvaret för barn- och ungdomstandvården ska öppnas upp för att släppa in nya aktörer. Det ska finnas tydliga kvalitetsmål som kriterium, där vårdgivarna ska ange hur de vill arbeta förebyggande för bättre tandhälsa hos barn. Detta blir ett sätt att driva på det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomstandvården.

• Låt skola och förskola samverka med tandvården och sjukvården för att utbilda personal, barn och föräldrar i kostvanor och munhälsa. I skolorna bör skolsköterskan utbildas i grundläggande tandvårdskunskaper. Sköterskan kan på så sätt följa upp de åtgärder som barnets tandläkare förordar vid det årliga tandläkarbesöket.

• Kommunerna måste se över den kost som serveras på dagis, i skolor och på fritids. För att komma tillrätta med barns matvanor, bör mängden socker i mat och dryck på dagis och i skolan minskas.

Att grundlägga goda matvanor och bra tandstatus redan i tidig ålder, är en nyckel till en mer jämlik hälsa för alla barn. Naturligtvis har föräldrarna det största ansvaret för att se till att barnen får i sig en näringsriktig kost. Men att skillnaderna i tandstatus och hälsa mellan barn i olika områden är så pass stora redan innan barnen hunnit börja skolan, tyder på att det behövs krafttag även från samhällets sida. Centerpartiets förslag är därför ett steg i rätt riktning.

En freudiansk undanmanöver från (S)?

Tidningen City presenterar idag en enkät om Stockholmspartiernas inställning till vårdval och den fria etableringsrätten. En av frågorna handlade om huruvida den fria etableringsrätten för vårdcentraler och äldreboenden ska få finnas kvar. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade blankt nej på frågan. Socialdemokraternas svar däremot, var allt annat än tydligt:

"Vårdgivare - offentliga och privata - som håller god kvalitet och vill utveckla vården. Det viktiga är att vi kan vara säkra på att alla stockholmare får hjälp med hög kvalitet"

Att slutet på den första meningen tycks ha fallit bort må vara ett misstag. Eller möjligen ett freudianskt sådant. Kan det måhända vara så att Socialdemokraterna med detta ofullständiga svar vill maskera det faktum att de faktiskt står bakom den fria etableringsrätten? I så fall är jag den förste att välkomna detta besked.

Det icke-svar som presenteras av (S) speglar den spretiga inställning kring vårdens inriktning som finns inom landstingsoppositionen. Något som skapar oro både för patienter och vårdföretagare. Ska den fria etableringsrätten, som lett till att 37 nya vårdcentraler startats i Stockholm sedan 2008, få vara kvar vid en eventuell rödgrön valseger? Nej, säger Mp och V. Vad säger (S)? Därom tvista de lärda...

Dags att byta parti, Ilija Batljan?

Sista landstingsfullmäktige innan valet är mer intressant än man kunde tro. Under förmiddagens debatt om delårsbokslutet demonstrerades stämningsläget i valrörelsen nästan övertydligt. Vi majoritetsföreträdare kunde stolta berätta om ett framgångsrikt halvår och en framgångsrik mandatperiod. Budgeten går mot 1,2 miljarder i överskott. Andelen nöjda patienter fortsätter att öka. Tillgängligheten förbättras. Köerna minskar.

Oppositionen gjorde ett hederligt försök att få igång ett anfall under ledning av oppositionslandstingsråd Dag Larsson (s). Och man tragglade på sin vanliga gamla kritik av vårdval och vårdföretagare.

Men anfallet tappade tempo när vi påpekar att antalet patienter som väntat mer än 90 dagar minskat med tre fjärdedelar. Och just den medicin som bidragit mest till att korta köerna - valfrihet för patienterna, etableringsfrihet för vårdföretagare, möjligheten att också tjäna pengar på att utveckla vården - är ju det som socialdemokraterna hela tiden kritiserat och velat kringskära.

Ett annat problem för oppositionens modlösa troppar var att generalen inte var på plats. Ilija Batljan kom in och anmälde sig på morgonen men åkte sedan ut på valrörelseaktiviteter. Generalens frånvaro blev också en illustration av oppositionens håglöshet.

Hur som helst harvade vi på med ganska gott humör. Tills i debattens sista kvart Ilija Batljan smög in och begärde ordet. I ett stapplande inlägg levererades en slags hyllning till valfriheten och en försäkran om att socialdemokraterna vill ha mer samförstånd i politiken. Inte ett ord av instämmande i den kritik som Dag Larsson (s), Håkan Jörnehed (v) och andra oppositionsföreträdare ägnat två timmars möda att försöka upprätthålla.

Jag gillar Ilija Batljans inställning och mycket av hans politiska iaktagelser. Han menar nog allvar med att han vill ha en mer fruktbar och förtroendefull dialog mellan opposition och majoritet för landstingets bästa.

Men aldrig någonsin har en ledare så brutalt sågat av sina partikamrater och oppositionskamraters idoga oppositionsarbete som genom detta staplande anförande, helt utan kontakt med den debatt vi hade haft i två timmar. Jag kan inte tänka mig annat än att ilskan sjuder både bland (mp)-, (v)- och många (s)-politiker. För lyssnarna ställs frågan på sin spets: Vilken politik representerar socialdemokraterna? I synen både på vårdval och vårdföretagande levererar Ilija Batljan en helt annan bild än sina partikamrater. Men vilket bud gäller när det kommer till kritan? Bestämmer Batljan eller Larsson? Och vad säger vänsterpartiet?

Jag håller hundra gånger mer på Batljan än på hans sympatiske men vänstervridna partikollega Dag Larsson. Men jag undrar vad han har för förutsättningar att verkligen leda sitt parti och och sin rödgröna allians. Han verkar nästan helt ensam om sin politiska linje.

Det bästa för alla vore nog att Batljan tog konsekvenserna av att han håller mer med alliansen än sina egna partikamrater och rödgröna partners. Han skulle passa in utmärkt i Centerpartiet eller bland Catharina Elmsäter-Swärds moderna moderater. Han skulle nog kunna få ett utmärkt och intelligent samtalsstöd från min nye partikamrat Greger Hatt.

Sluta spela in SD i Riksdagen, Mona!

Jag gläds åt finfina allianssiffror i SIFO:n och särskilt att Centerpartiet har den bästa siffran sedan oktober 2008 - 6,7 procent. Men Monas katastrofsiffror på 28-procent gör mig också lite orolig av skäl som nedan ska förklaras.

Opinionsläget är katastrofalt för socialdemokraterna och de rödgröna. Valaffischerna säger "Vi kan inte vänta" och sannerligen lär inte Mona få en chans till om hon tappar 7-8 procent i valet. Det är alltså inte konstigt att hon och s-ledningen är desperat.

Detta är dock bra nyheter för Sverigedemokraterna. Mona Sahlin har tidigare visat en sor förmåga att prata upp Sverigedemokraternas opinionssiffror genom spekulationer och utspel om hur regeringsfrågan ska hanteras om SD kommer in i riksdagen och inget block får egen majoritet.

Första gången var sommaren och hösten 2009. Sedan Mona börjat varna för Sverigedemokraterna ökade de från ca 3,5 procent i poll of polls sommaren 2009 till närmare 5,5 procent i december.

Lyckligtvis har SD krympt under våren 2010 när de flesta tröttnade på att spekulera och samtidigt kunde notera att alla partier var inställda på att hålla SD utanför inflytande.

SD växer nämligen när de får mycket uppmärksamhet och när den politiska debatten fokuserar på spel. Och SD krymper lika påtagligt när två tydliga regeringsalternativ står mot varandra. Valforskarna förklarar det med att även främlingsfientliga väljare tycker att frågor som sjukförsäkringens framtid, a-kassan och sjukvården är viktiga.

I en av kvällstidningarna kunde man redan i veckan läsa att Mona tänker använda sig av Sverigedemokraterna som strategi för att vinna valet. Men det som omtalades i artikeln var bara det självklara och legitima - att uppmana sofflockets väljare i förorterna att gå till valurnorna för att hålla SD borta. Men även det kan ge Sverigedemokraterna luft under vingarna och riskerar att minska intresset för de blockskiljande frågorna.

Värre är det om Mona Sahlin återigen börjar babbla om regeringsfrågan för att försöka kasta den heta SD-bollen i allianspartiernas knä. Tyvärr verkar det som hon tänker göra det av dagens DN (papperstidningen) att döma. Mona Sahlin förklarar att hon tänker "kräva" stöd av Centerpartiet och Folkpartiet om den alltmer hypotetiska situationen skulle uppkomma att de rödgröna blir större än Alliansen men SD kommer in i riksdagen.

Inget sägs om den mycket troligare möjligheten - att Alliansen blir störst men inte får egen majoritet. Men det är inte så konstigt.

Jag kan inte kväva misstanken att utspelet från Mona handlar något annat än hur svåra parlamentariska lägen ska hanteras. Tyvärr tror jag det är ett försök att framstå som en tydligare motståndare till SD än Allianspartierna. Priset kan bli att SD - som för närvarande inte verkar komma in i riksdagen - och vars chanser påverkas försumbart om valdeltagandet blir 82 eller 85 procent - får den uppmärksamhet som kan krävas för att passera riksdagsspärren.

Alliansen gör rätt i att inte ta den här bollen. Sverigedemokraternas verkliga fiender lämnar de parlamentariska frågorna till efter valet. Alla allianspartier har sagt det som behöver sägas - dvs att man inte kommer att göra sig beroende av SD. Om Mona vill prata spel så bör Alliansen fortsätta att prata politik.

Och om någon journalist till äventyrs inte har tröttnat på denna hypotetiska vem-tar-vem-lek, betänk ert ansvar om ni åter gör detta till en viktig fråga två veckor innan valet.

Centerförslag om elbilar bekämpar utsläppen - inte bilisterna!

Idag skriver jag tillsammans med miljöminister Andreas Carlgren på SvD Brännpunkt om Centerpartiets förslag om slopade avgifter på elbilar i Stockholm. Förslaget går ut på att elbilarna ska slippa betala trängselskatt i fem år efter att de registreras. Dessutom ska elbilarna erbjudas gratis parkering i Stockholms kommun.

Regeringens stora miljöbilssatsningar har ökat antalet miljöbilar explosionsartat – från 23000 vid mandatperiodens början till 330000 idag. Nu minskar också vägtrafikens och transporternas samlade klimatpåverkan i Sverige. Det är ett unikt trendbrott.

I städerna skapar trafiken problem i form av utsläpp av koldioxid och partiklar, men även med buller. Trafiktrycket måste därför minska i innerstaden och miljöbilarna bli fler. Trängselavgiften är viktig för att begränsa antalet bilar, men kan även bli ett kraftfullt instrument för att påskynda nästa steg i miljöbilsomställningen i vår region. Därför är vårt förslag om slopade trängselavgifter i fem år, ett viktigt sätt att stimulera tillkomsten av fler elbilar.

Med ett elbilslyft blir Stockholm renare och tystare. Samtidigt gör vi det möjligt för fler att köpa elbilar. Till skillnad från de rödgröna som hoppar på bromsen vill vi trampa den elektroniska gaspedalen i botten och styra Stockholmsregionen mot grönare och tystare trafik.

Vi vill bekämpa utsläppen, inte bilisterna!