Vad vilja vänstern med vården?

Ylva Johansson (S) med fler från det rödgröna laget får mothugg på sin artikel (2/6) av Hans Dahlgren, från Vårdföretagarna.

Dahlgren synliggör vilka väderkvarnar de faktiskt kämpar emot: Det finns ju inget parti som vill att plånboken ska styra vården. Och mycket riktigt, inget vårdföretag som etablerar sig inom vårdvalet - den stora reformen införd av Alliansen - får neka en patient.

En lika stor poäng är den osäkerhet som en rödgrön valseger skulle innebära. Vänsterpartierna är emot Lagen om Valfrihet (LOV:en), men säger ändå, beroende på vem man frågar att det ska finnas en mångfald av utförare. Det är nog fler än jag som undrar vad en gemensam sjukvårdspolitik kommer att innehålla - och vilket parti som kommer att bli vinnare.

Stockholm är ett exempel på hur oense de rödgröna faktiskt är: Ena stunden säger Socialdemokraternas gruppledare Illija Batljan att han gillar privat vård och vill sänka skatten. Nästa stund sitter parhästen Dag Larsson - i samma intervju - och säger emot. Vi borgerliga som tittar på utifrån kliar oss i huvudet när det inte ens verkar finnas en gemensam linje i samma parti i samma regionala församling. Vänsterpartiet är givetvis emot allt vad sänkt skatt och ökad valfrihet heter.

Och Miljöpartiet, de driver kravet i sitt budgetförslag att socialisera den kanske mest lyckade privatdrivna inrättningen i landet, Capio St:Görans sjukhus. Partiet driver även krav på att all vinst ska återinvesteras i privatdrivna verksamheter.

Alla affärsverksamheter kräver återinvesteringar för att kunna vara fortsatt lönsamma - men utan möjlighet att plocka ut någon vinst finns det inga som helst förutsättningar för något privat vårdföretagande.

Kontentan av det hela är att vänsterpartierna på nationellt plan saknar egna presenterade alternativ till Alliansens nationella sjukvårdspolitik - lokalt har de sina frågor men mycket lite enighet.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, stockholms läns landsting, rödgröna, privat vård, vårdföretagande