Tre påhitt och inga egna svar

I en sällsynt osaklig artikel i SvD:s Brännpunkt försöker de rödgröna sprida felaktigheter om Alliansens sjukvårdspolitik. Udden verkar inte minst vara riktad mot Stockholm. De rödgröna påstår bland annat:

1) Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.

Går man till klinik som drivs av landstinget är det kö - eller snarare mycket liten, eller ingen kö - nu för tiden. Och denna är samma för alla. De rödgröna syftar på kliniker som är lokaliserad i landstingsägd lokal, men som inte drivs av landstinget och finansieras av en sjukförsäkring köpt för egna pengar.

Den enda rimliga slutsatsen är att de rödgröna är emot att människor över huvud taget ska få köpa egna försäkringar för egna pengar. Varför inte bara tala ur skägget om så är fallet?

2) Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen.

Detta handlar om synfelsoperationer på folk som inte vill använda linser eller glasögon. Det är en mycket liten verksamhet som inte är högt prioriterat för skattemedel, av förklarliga skäl. På samma sätt som landstinget inte lägger massa skattepengar på rent kosmetiska operationer. Menar de rödgröna att de vill förbjuda t.ex. Sankt Eriks Ögonsjukhus bedriva denna sorts ögonkirurgi?

3) Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.

Fel. Vårdbolagen etablerar sig där det finns behov. Annars får de inga intäkter. Erfarenheten av Vårdvalet visar detta otvetydigt. Konsumtionen av vård har blivit jämnare, vilket bl.a. flera utvärderingar av Karolinska Institutet visar.

I övrigt: Om finanseringen av den framtida välfärden ger de rödgröna faktiskt inte ett enda svar. SLL:s framtidsutredning drar upp huvudlinjerna för våra utmaningar, och pekar på tre potentiella lösningar:

1) Mer pengar till vården, 2) Bättre styrning av efterfrågan, 3) Mer vård för pengarna

Om "mer pengar" är lösningen skulle vi i teorin kunna chockhöja skatterna och lösa problemet. Med 90% skatt skulle det offentliga bada i pengar. Men det fungerar inte, ju högre skatt - ju mindre drivkraft att jobba och starta företag. En riktigt hög skatt kan i själva verket minska skatteintäkterna. Det är dessutom ideologiskt fel att bara ta mer och mer.

Bättre styrning då? Överflyttande av skatteintäkter från t.ex. SL till hälso- och sjukvården. Det kan fungera. Men då kan vi antagligen säga adjö till offensiva ambitioner inom kollektivtrafiken.

Den tredje punkten är nyckeln: Vi behöver mer vård för pengarna. Och då är konkurrens mellan privata - men offentligt finansierade vårdgivare - avgörande. Det är också slutsatsen i långtidsutredningen: Landstinget borde inte producera någon vård alls, utan köpa allt på vårdmarknaden (s. 41).

Det tråkiga är att vänstern som säger sig vilja värna välfärden har skygglapparna på och en beröringsskräck kring konkurrens och privat drift. Hotet mot välfärden är därför inte borgerligheten som ser nyktert på frågan, utan de rödgröna som tror att politisk vilja är allt som krävs för att lösa vårdens avgörande framtidsfråga.

Uppdatering: Ylva Johansson bloggar själv om artikeln, men bemöter ingen kritik.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, stockholms läns landsting, rödgröna, privat vård, vårdföretagande