fredag 1 augusti 2008

Kampen mot växthuseffekten måste vinnas på hemmaplan

Hade egentligen tänkt gå ut i solen men känner att den debatt min gode vän Magnus Andersson idag för på UNT:s debattsida och sin egen blogg berör så intressanta frågor att jag måste kommentera dem.

Självklart har Magnus rätt i att kampen mot växthuseffekten endast kan vinnas om vi väljer de enklaste, bekvämaste och mest resurseffektiva sätten att ta bort utsläppen av växthusgaser. Det talar precis som han framhåller för att marknadsekonomiska styrmedel ska vara en central del i klimatstrategierna.

Men det är skillnad mellan enklaste och enkelt, bekvämaste och bekvämt. Segern över den hotande klimatkatastrofen kommer sannolikt inte att vara lättvunnen.

Det finns flera finesser med ett svenskt beslut att slänga våra utsläppsrättigheter och istället köpa nya på världsmarknaden. Bl. a. att det leder kan leda till transfereringar till fattiga länder. Avgörande är dock hur utsläppsrättigheterna fördelas från början. Gör man det efter dagens utsläpp kommer de fattiga länderna ha lite rättigheter att sälja. Delar man däremot lika stora utsläppsrättigheter per invånare kan utsläppshandeln bli en stor resurs för fattiga länder (förutsatt att inte försäljningsintäkterna försnillas av korrupta byråkrater).

Jag vill dock varna för tron att klimathotet kan besegras genom insatser i fattigare länder. Sanningen är ju den att dessa länder står för en ganska liten del av de totala utsläppen. Det går helt enkelt inte att radikalt minska utsläppen av växthusgaser utan att lika radikalt minska utsläppen av växthusgaser i I-länderna. I och för sig leder en internationell utsläppshandel - där länder som Sverige visserligen med fördel skulle kunna riva sina kvoter i bitar - till ett enhetligt pris på koldioxidutsläpp vilket skapar drivkrafter för förändring också i Sverige. Men om prisnivån sätts utifrån alltför försiktiga utsläppsmål och baserat på alternativkostnaden i länder med usel köpkraft och ekonomisk effektivitet riskerar prissignalerna till västvärldens marknader inledningsvis att bli alltför svaga vilket också riskerar att hålla tillbaka nödvändiga investeringar i ny teknik, infrastruktur med mera.

Förutsatt att man skärper kvoterna efter hand kommer visserligen prissignalerna att skärpas men här kan finnas en risk att startsträckan blir för kort. När prissignalerna skärps kommer ungefär samma åtgärder att bli nödvändiga i Sverige och i andra länder som Magnus, Daniel Barr och Ekonomistyrningsverket (?) anser för kostsamma att genomföra idag.

En nära besläktad fråga är vad en skrotning av den nationella klimatpolitiken tll förmån för utsläppshandel skulle få för teknikutvecklingen. I tredje världen torde klimatanpassning i stor utsträckning handla om att styra bort från verksamheter som är klimatpåverkande, inte att få fram mer klimateffektiv teknologi inom befintliga verksamheter. Detta eftersom produktiviteten är för låg för att detta ska bli lönsamt. För att det ska ske i stor skala krävs starka ekonomiska incitament som träffar de mer utvecklade ekonomierna.

Ett annat problem är utsläppsrättigheternas trovärdighet. Ännu är inte utsläppshandeln heltäckande och egentligen har inte världssamfundets förmåga att effektivt övervaka att inga utsläpp sker utanför kvoterna prövats på allvar.

Låt oss gärna riva utsläppskvoterna - kanske kommer det att få dessa utmärkta effekter - men låt oss inte lägga ner hela den nationella och europeiska klimatpolitiken (även om den också bör bli mer marknadsdriven). Och framför allt, Magnus, låt oss ta oss i akt för tanken att växthuseffekten kan lösas nån annanstans utan att vi behöver göra något här.

ps. För övrigt behöver klimatbiståndet förstärkas! DS.

Intressant? Andra bloggar om klimat, utsläppsrättigheter, Kyotoprotokollet, Magnus Andersson

3 kommentarer:

Magnus Andersson sa...

Vi är nog inte så osams tror jag.

Det jag menar är att det handlar om ackumulerade utsläpp. Det vore därför dumt att inte göra de som är billiga först. Och jag menar att det är naivt att tro att de fattigare länderna ska kunna göra sina utsläppsminskningar själva.

Sen vet du att jag är en varm förespråkare av forskning och utveckling nationellt. Att jag inte utsesluter stymedel nationellt. Men jag tror att det är mycket bättre att ha dem åtminstone på en Europeisk nivå.

Jag blir inte heller helt klar över om det är kvoter eller utsläpssrättigheter du skriver om, eller båda delarna. För att utsläppsrättigheterna bör omfatta fler områden och vara en mindre total mängd är vi nog överens om. Särskilt viktigt tycker jag det är att det inte bara är den så kallade handlande sektorn som är med, utan även persontransporter och privata utsläpp som idag styrs av skatter.

Där vet jag dock inte om vi tycker lika.

Nåväl, denna gång handlade det ju om utsläppskvoterna som är internationella och inte EU... det får bli nästa gång. Vi ses väl i Pridetåget imorrn?

Gustav Andersson sa...

Klart vi gör.

Tror det är en mycket bra idé att hjälpa de fattiga länderna att både utveckla sina klimatvänliga energiresurser (och därmed sin exportindustri) och att minska sina utsläpp.

En av de stora frågorna kring växthusfrågan är dock att få till stånd "good governance" i de (många) fattiga länder som har problem med korruption. Annars riskerar mycket av dessa viktiga möjligheter att gå till spillo.

Fredrik Antonsson sa...

Gustav,

Är det därför du har varit med om att fatta det synnerligen korkade beslutet om att ta bort läkaren från helikoptern?

Som gammal SOS-operatör, och numera i vårdsvängen vet jag vad en narkosläkare kan göra för nytta när han snabbt kommer på plats. med bil kommer han fastna i köer, inte nå öar och avlägsna delar av länet. men varför skall du och jag bry oss, du har väl 3-4 min till St Göran och jag 7-8 till KS. Skillnaden är väl då att jag ser till hela länets befolkning oavsett var man råkar bo. Och, helikoptern används inte bara på öarna i skärgården, utan kommer även oss fastlänningar till del.

Jag som i min enfald trodde att detta var just det som skattepengarna ska gå till... Fortfarande lever dock Slöjdfröjd och annat dravel inom SLL vidare. Skär där innan ni börjar tulla på medborgarnas rätt till ett kvalificerat pre-hospitalt omhändertagande.