Kompromiss som är bättre än Nej eller Ja

Idag berättar min folkpartistiska landstingsrådskollega Birgitta Rydberg för DN (papperstidningen) om överenskommelsen mellan allianspartierna i Stockholms läns landsting om narkotikapolitiken. Frågan om sprutbyte för injektionsmissbrukare har varit en av få källor till oenighet i alliansen. C och kd har varit för att införa sprutbytesprogram i Stockholms län medan de övriga partierna varit mot. I Stockholms stad tog fullmäktige nyligen beslut om att initiera en utredning av sprutbytesfrågan i samarbete med landstinget. Med dagens överenskommelse tar vi den utsträckta handen men ger utredningen en mycket större uppgift än att isolerat avhandla sprutbytesfrågan.

Det förslag som i morgon kommer att presenteras för landstingsfullmäktige innebär att en bred utredning av den samlade narkotikapolitiken inleds tillsammans med Stockholms stad och andra intresserade kommuner samt frivilligrörelserna som arbetar med missbrukare. Målsättningen är för det första att pröva dagens narkotikapolitik samt olika förslag till hur den kan utvecklas- däribland sprutbyte - utifrån evidens, det vill säga vad som faktiskt fungerar. För det andra ska de samlade resurerna som riktas till narkotikamissbrukare inom landstinget, kommunerna och frivilligrörelserna ses över för att se om insatserna kan samordnas och organiseras bättre. Mycket tyder på att så är fallet.

Det är underbart att frågan om sprutbyte nu placeras i sin mycket större kontext - hur utfomar vi en missbrukarpolitik som möter narkomanen i hans eller hennes livssituation? Hur kämpar vi mot narkotikan och missbruket utan att bekämpa narkomanen? Och hur lindrar vi nöden för dem av missbrukarna som vi inte lyckas hjälpa till rehabiliering? Kan vi svara på de frågorna är svaret på om sprutbyte ska vara en del i insatsen en fråga av underordnad betydelse.