Regeringens extrapengar till infrastrukturen räcker inte

Igår presenterade infrastrukturministern, min tidigare kollega, Catharina Elmsäter-Swärd regeringens extrapengar till järnvägar och vägar. Fem nya miljarder läggs till tidigare satsningar. Glädjande är att tyngdpunkten, 3,6 miljarder, läggs på järnvägar. Det är bra att nya pengar kommer, men ytterligare extrasatsningar och förslag måste följa om Stockholmsregionens klimat- och trafikutmaningar ska kunna mötas.

Inom 5 miljarderspaketet ryms några viktiga satsningar i Stockholmsregionen, bl a görs två spår om för trafik vid Stockholms central för bättre infart och nya ställverk som minskar rikser för signalfel. Men det är bara en bråkdel av de nödvändiga satsningar som Alliansen i Stockholms läns landsting skrev till regeringen om våren 2011. Där nämndes särskilt att anslutningar till Citybanan måste byggas tidigare, något som är viktigt för att satsningen på Citybanan ska ge full effekt för våra pendeltågsresenärer. I det sammanhanget är sträckan Tomteboda-Kallhäll viktigast. Där nämndes också utbyggnad av t-banans blå linje till Nacka i sydost och Barkarby i nordväst.

Elmsäter-Svärd hänvisar till att mer pengar och fler förslag kan komma när spårkapacitetsutredningen blir klar. Det är bra. Stockholmsregionen behöver ett större tilläggspaket om vi inte ska få ökade problem med ökad biltrafik, minskad framkomlighet och ökad klimatpåverkan. Centerpartiet bidrar gärna med konstruktiva förslag till hur många fler nödvändiga extramiljarder kan mötas av medfinansiering från regionen. Nämligen genom höjda, smartare trängselskatter.

Ofinansierad t-bana i omöjligheternas (S)tockholm

Socialdemokraterna för kampanj under rubriken "Möjligheternas Stockholm" och delar bland annat ut flygblad med sitt förslag till hur t-banan ska byggas ut (se bild). Kartan har inte bara spår till Karolinska och Nacka (relativt väletablerade förslag som många även i Alliansen och Centerpartiet anser angelägna att bygga när pengar finns) utan även

- Hjulsta-Barkarby
- Hagsätra-Älvsjö
- Liljeholmen-Fridhemsplan (tvärförbindelse)
- Mörby Centrum-Täby-Arninge
- Rinkeby-Hallonbergen (tvärförbindelse)
- samt "en yttre t-banering" som man inte ens bemödat sig att specificera dragningen för.

Den sammanlagda kostnaden för dessa planskisser lär lågt räknat uppgå till 100 miljarder kronor. I dagens penningvärde.

Detta är vackra drömmar som förvisso varav förmodligen några kommer att förverkligas under de kommande hundra åren. Men som kampanjmaterial i valrörelsen är det antingen oseriöst eller bedrägligt.

Visserligen sade en av socialdemokratins tidigare partiledare att "Politik är att vilja". Men enbart vilja räcker inte. Politik handlar också om att prioritera. Om nu socialdemokraterna tydligt sade att kollektivtrafiken stenhårt ska prioriteras framför sjukvården vore det en sak. Men det säger de inte. Tvärtom vill de satsa många hundra miljoner mer på vården varje år. Och deras politiska företrädare i landstinget hävdar att skattetrycket måste öka för att vårdens behov ska kunna tillgodoses.

Och även om man ställer upp på att prioritera t-baneutbyggnad framför andra spårvägar så ensidigt som spårvagnsmotståndarna i (s) gör så är det svårt att se att nyttan med flera av projekten står i någon proportion till kostnaderna. Det känns snarare som att (s) väljer att plocka upp varenda tänkbar t-baneutbyggnad i förhoppningen att överflankera konkurrenterna i miljöpartiet och alliansen om att vara mest kollektivtrafik- och miljövänlig. Ett PR-trick snarare än en seriös plan således.

Innan socialdemokraterna tydligt visar att de prioriterar kollektivtrafik framför sjukvård, fördubblar de statliga infrastrukturinvesteringarna (och därmed prioriterar trafik framför höjd a-kassa och friare sjukförsäkring) eller tänker chockhöja landstingsskatten med flera kronor är deras t-banekarta enbart en illustration av "omöjligheternas Stockholm".

Albin Ring Broman och Christer G Wennerholm har bloggat. Liksom förstås Peter Andersson.