Frusen lögn vs trafikpolitisk triumf

Jag är mycket glad att jag gissade rätt i måndags och att Alliansregeringen verkligen beviljade den samlade spår- och vägsatsningen som de regionala parterna i Stockholmsförhandlingen/16-gruppen kommit överens om. Det var inte helt lätt att utläsa ur DN-debatt men det pekade t det hållet.


Nu kan jag bara konstatera att Åsa Torstensson (c) brutit den gamla traditionen att regeringarna låter Stockholms behov av trafikinvesteringar stå tillbaka för satsningar på andra håll. Vi har fått full pott helt enkelt. Det är också en tydlig signal att Centerpartiet idag är ett Stockholmsvänligt parti.


Carin Jämtins påstående i DN:s nättidning i måndags om att Moderaterna skulle ha kört över Centerpartiet och Kristdemokraterna om Förbifarten hade redigerats bort i papperstidningen eftersom det var lätt att visa att det var en lögn - något Jämtin rimligen måste ha vetat eftersom både hon och jag ingick i Stockholmsförhandlingen. Tyvärr har denna lögn frusits fast i Jämtins samtidigt uttalade ultimativa löfte att köra över (mp) och (v) och yttrandet återgavs idag av Henrik Brors i DN:s analyskolumn.


Det blir nu allt klarare att motsatsen gäller: Centerpartiet har utövat ett mycket stort inflytande över trafiköverenskommelsen:

- Trängselskatten har permanentats. Centerpartiet var ända borgerliga parti som drev den frågan.

- Förbifarten genomförs kraftigt miljöanpassat med tunnellösning som sparar viktiga natur- och kulturlandskap. Centerpartiet uttalade sig 2005 för ett bygge av Förbifart Stockholm men med största möjliga miljöanpassning.

- Österleden genomförs inte (Jan Björklunds påstående om att detta är ett förverkligande av "Dennispaketet" är alltså inte sant). Här har Centerpartiet inte ändrat uppfattning.

- Trafiksatsningen består i stort sett av "hälften väg, hälften spår", något som var en av mina viktigaste utgångspunkter som Centerpartiets förhandlare. faktum är att det är marginellt mer pengar till väg men å andra sidan har en del av vägsatsningen en klar kollektivtrafikprofil, t. ex. busskörfält.

- Miljöbilsexplosionen. Andelen miljöbilar har mångdubblats sedan 2006, tack vare trängselskatt, miljöbilspremier, fordonsskatter och andra aktiva verktyg. För Centerpartiet är en huvudfråga att bilar behövs även i framtiden men att en förutsättning är att vi klarar att bryta sambandet mellan biltrafik och miljöförstöring.


Så sanningen ligger långt från Carin Jämtins desperata påståenden. Centerpartiet har kopplat ett tydligt grepp om Stockholms trafikproblem. Centerministrarnas insatser i kombination med en tydlig strategi i den lokala och regionala Centerorganisationen har gett resultat: Ett stort kliv i riktning mot en modern trafikpolitik för Stockholm som löser upp motsättningarna mellan jobb, välstånd och en hållbar miljö.


Jag befarar att Jämtins frusna lögn kommer att leva vidare. Men i historiens ljus är den - och dess annex av ultimativa löften - ett betydligt större hot mot henne och hennes parti än mot Centerpartiets uppenbara triumf.

Läs även Flanking i GP, Expressen, Peter Andersson, Jonas Pettersson, PJ Anders Linder, Signerat Kjellberg, Albin Ring Broman, Johan Hedin

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

När kommer MP att svänga om Förbifarten?

Som liberalt sinnad kan man ha många synpunkter på socialdemokraterna som parti. Men en elogé måste ges för att (S) fortfarande har kraft nog att ta ett samhällsansvar när det väl gäller. Gårdagens besked om att S säger Ja till förbifarten visar att de kan sätta samhällsintresset över partipolitiken.

Men beskedet är lika mycket ett kvitto på att den interna samordningen haltar i vänstern. Från talarstolen i landstingsfullmäktige i höst utlovade (S) ett gemensamt besked under våren. Nu tvingades Carin Jämtin ut på banan av Alliansens utspel i går - och det blev bara ett rött besked.

Än så länge svart på vitt att vänstern inte har kunnat nå enighet. Men frågan är om och när (MP) kommer att svänga? Ett tecken på detta är Yvonne Ruwaidas oblyga historierevisionism i gårdagens DN:

Det är vår utgångspunkt och ambition [att ge ett gemensamt besked], säger Yvonne Ruwaida och tillägger att inget parti än så länge ställt något ultimatum om förbifarten.

I samma tidning har tidigare utställts ett ultimatum - av densamme Yvonne Ruwaida. Någonting jag har skrivit om tidigare, och Svenska Dagbladets ledarsida nämner i dag. 2007 lät det såhär:

Om inte socialdemokraterna avvisar Förbifart Stockholm kan vi omöjligen bilda regering med dem efter valet 2010. (15/12 2007)

Det är tydligt att vänsterblocket känner sig pressade. Carin Jämtin ljuger rakt upp och ned om att Moderaterna "kör över" Centerpartiet i beslutet om Förbifarten. Och Yvonne Ruwaida förnekar sitt eget partis ultimativa krav.

Om (MP) planerar att byta fot om förbifarten är det bara välkommet. Leden behövs. Men det kommer bli en intressant övning att se Raymond Wigg, Björn Sigurdson, med flera från talarstolen, försöka förklara hur och varför denna eventuella omsvängning kom till stånd.

Det ser ut att bli en spännande följetong om Förbifart Stockholm på vänsterns planhalva.

Bloggar: Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Göm dig inte bakom våra kjolar, Carin Jämtin, för dom är alldeles för korta!

Carin Jämtin måste antingen ha lyssnat oerhört dåligt på mig under Stockholmsförhandlingens möten. Eller också saknar hon intellektuell hederlighet när hon hävdar att moderaterna kört över Centerpartiet om Förbifarten. Det har stått fullständigt klart under hela förhandlingen att Centerpartiet vill ha en Förbifart men med största möjliga miljöhänsyn.

Även utsagan att Alliansen satsar alldeles för lite på spår och kollektivtrafik är fräck på oanständighetens gräns. Regeringens satsning innebär i stort sett lika stora satsningar på spår som på väg samtidigt som stora delar av väginvesteringarna har en profil som stärker busstrafiken. Något sådant var trafikpolitiken inte i närheten när Carin Jämtin var med och styrde landet och hennes partikamrater Stockholms läns landsting och stad.

Den uppenbara sanningen är att Carin Jämtin är desperat. Hon är klämd mellan usla opinionssiffror och en vetskap om att Stockholmarna vill ha Förbifarten å ena sidan och sina kaxiga miljö- och vänsterpartisters hårdnackade Förbifarts-Nej på den andra. Att böja sig är att bjuda in valnederlaget. Och (mp) kan under rådande opinionsframgångar inte backa från sin ståndpunkt utan att förlora i trovärdighet.

Dagens besked är i själva verket ett stort misslyckande för de rödgröna. I november lovade den regionala s-ledaren Ingela Nylund-Watz i landstingets talarstol att de rödgröna skulle komma tillbaka med besked om Förbifarten under våren. Det lät ganska problemfritt. V och Mp instämde. Men Carin Jämtins utspel ger oss svart på vitt: De rödgröna har inte kunnat enas. De har redan i opposition misslyckats i regerandets svåra konst.

Jag förstår att Carin Jämtin är stressad och jag sympatiserar med hennes vilja att förverkliga majoritetens vilja. Men det ursäktar faktiskt inte hennes fräcka försök att skyla sitt maktspråk mot (mp) och (v) med att samma spelregler gäller i alliansen. För att parafrasera Carin Jämtins nuvarande partiledare berömda replik till Olof Johansson i en debatt i början av nittiotalet:
- Kom inte och göm dig bakom våra kjolar för dom är alldeles för korta.

Bloggar: Per Ankersjö, Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord, PJ Anders Linder

Andra intressanta bloggar om centern, centerpartiet, förbifart stockholm, mona sahlin, rödgröna, socialdemokraterna, val 2010, carin jämtin

Intervju med spännande tandvårdsentreprenör

Blev uppmärksammad av min medarbetare Petri Salonen att SvD:s Näringslivsbilaga idag har en intervju med Marianne Westerlund, verksamhetschef för ett av Sveriges nyaste vårdföretag, Distriktstandvården i Sverige AB. Jag för här tipset vidare även om artikeln tyvärr inte finns på webben.

Distriktstandvården i Sverige AB (DTV) bildades när Stockholms läns landsting sålde 10 folktandvårdsmottagningar i slutet av förra året. Ett beslut som jag själv ser mig som upphovsman till och pådrivare bakom.

Jag tror att DTV gjorde ett lyckokast när de rekryterade Marianne som verksamhetschef. Jag har träffat henne två gånger. Hon utstrålar entreprenörskap så att det nästan smittar samtidigt som hon väl verkar identifiera hur svensk tandvård kan utvecklas för att både bli effektivare, ge mer utveckling åt medarbetarna och en god och kostnadseffektiv tandvård för patienterna. Det blir spännande att följa Marianne Westerlund och Distriktstandvården i Sverige AB framöver.

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB, Marianne Westerlund

Nu är det skarpt läge: Vilken del av vänstern tvingas lägga sig?

Så vitt jag kan se är dagens utspel på DN Debatt av regeringen en indikation på att man vill uppfylla överenskommelsen med Stockholmsregionen - som innebär en 100 miljarderssatsning på både vägar och spår i proportionerna 50-50. Stort grattis till Åsa Torstensson och Maud Olofsson för denna stora framgång.

Men det som dagens medierapporter kommer att handla om lär utan tvekan bli Förbifart Stockholm. Det är först nu det är skarpt läge, när regeringen svart på vitt deklarerar att förbifarten kommer att byggas, åtminstone om Alliansen får fortsatt förtroende efter 2010.

Dagens besked från regeringen sätter därför sökarljuset på det faktum att det nu finns två tydliga alternativ för Stockholmregionens infrastruktur. Å ena sidan Alliansen som satsar lika mycket på spårtrafik som på vägtrafik, och som tydligt deklarerar att förbifarten kommer att bli byggd.

Å andra sidan den splittrade oppositionen, där Vänsterpartiet och framförallt Miljöpartiet är emot. Som jag tidigare har skrivit om har MP ställt det ultimativa kravet att förbifarten ska skrotas för att partiet ska vara villigt att ingå i en eventuell vänsterregering. Socialdemokraterna å sin sida utlovade från landstingsfullmäktiges talarstol ett besked från de samlade rödgröna under våren. Det skedde vid budgetdebatten i november 2009.

Min fråga är därför mer aktuell än någonsin: När kommer vänstern att ge besked kring förbifarten? Och vilket parti kommer att tvinga lägga sig? Mot bakgrund av (S) historiskt låga siffror i Stockholmsregionen ser det ut som att Miljöpartiet - och Vänsterpartiet - skulle få ett starkt mandat i händelsen av att det blir en vänsterseger.

Med tanke på behovet av en ny led som kan avlasta Essingeleden och leda trafik runt innerstaden, och det mycket stora stöd som finns bland befolkningen för förbifarten borde vänstern av rena anständighetsskäl lämna besked i frågan i god tid till valet. Och de har faktiskt utlovat ett tydligt besked till väljarna.

Som Centerpartiets förhandlare i Stockholmsöverenskommelsen har jag tidigare bloggat om processen, bl.a. här.

Se Stockholmscenterns nya kampanj för den miljöanpassade förbifarten: jatillförbifarten.se

Läs även Johan Hedin och Per Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

Utmaning till politikerna: Köp en utsläppsrätt på Earth Hour-dagen

I morgon är det Earth Hour, världens största manifestation för klimatet då många lampor släcks runt om i världen en timme för att sätta fokus på klimatfrågan.

Det är knappast någon hemlighet att jag och min stadshuskollega Per Ankersjö (C) inte är eniga i Earth Hour-frågan. Jag tycker att det är ett kostnadseffektivt sätt att skapa opinion för klimatfrågan. Per tycker däremot att det är ett utslag för "green wash" - ett sätt att köpa sig fri från att ta de nödvändiga besluten för ett bättre klimat.

Vi är däremot eniga om att klimat- och miljöarbetet förtjänar reella insatser och inte bara opinionsbildning. Därför har vi båda köpt var sin utsläppsrättighet motsvarande två ton koldioxid - vi vill med detta lyfta betydelsen av utsläppshandel som lösning på miljö- och klimatfrågan.

Lite snabb huvudräkning gav vid handen att om alla landstings- och borgarråd köpte var sin utsläppsrättighet till i morgon skulle det motsvara två miljoner släckta glödlampor i en timme. En för varje invånare i Stockholms län.

Vi har därför utmanat de andra politikerna i Alliansen och vänstern i Stadshuset och Landstingshuset i ett debattinlägg på politikerbloggen att göra gemensam sak med oss och också köpa var sin utsläppsrättighet.

Bildbevis kan med fördel skickas till gustav.andersson@politik.sll.se - jag lovar att lägga upp bilderna på bloggen.

Om vi tillsammans kan föregå med gott exempel kan vi kanske skapa en folkrörelsen för köp av utsläppsrättigheter på Earth Hour-dagen. Då kan vi förena opinionsbildning med en gemensam krafthandling som verkligen ger effekt och aldrig kan kritiseras som green wash.


Se även Centerpartiets i Stockholms läns landstings webbsida, Pers bloggpost, samt Johan Norberg och Johan Hedin för ett annat perspektiv.

Intressant? Andra bloggar om Earth Hour, alliansen, centern, centerpartiet, stockholm, utsläppshandel, utsläppsrättigheter

Tvehågsen vänsterfront...

Idag presenterar vänsterpartierna sin gemensamma kampanj (svd, DN, TT) och Peter Andersson, Högberg, HBT-sossen med flera försöker hosta upp sig till entusiasm och framtidstro.

Entusiasmen i de ingående partiernas ledningar tycks dock begränsad. Tvärtom tycks de vara ganska tvehågsna om de egentligen vinner på att synas för tydligt tillsammans. Varför avstår de annars från att ta fram en gemensam logga? Varför betonar de att de vinner fler väljare på att betona varje partis egen identitet?

Sanningen är förstås den att framför allt Miljöpartiet börjar inse att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna riskerar att bli en belastning. Det illustreras intressant av Paulo Silvas "felsägning":
- Vem som helst ska kunna göra en insats för de gröna... förlåt, de rödgröna

Och Vänsterpartiets socialistiska radikalism är förstås en stor black också om Mona Sahlins krackelerande trovärdighet.

Så tyvärr, s-bloggare, mitt intryck är att era partier är långtifrån klara med hur den rödgröna alliansens valstrategiska värdet ska värderas.

Och den viktigaste frågan kvarstår förstås: Var och hur är den gemensamma politiken?

Intressant? Andra bloggar om politik, val 2010, valet 2010, rödgröna, alliansen, mona sahlin, vänsterpartiet